Sista kosackvalet?

Kan det rödgröna samarbetet i sig förklara valförlusten för de rödgröna partierna? I ljuset av tillbakagången, framförallt för Socialdemokraterna men även för Vänsterpartiet, är det onekligen frestande att spekulera i sådana förklaringar.

Det är emellertid långt ifrån så enkelt. Socialdemokraternas opinionsmässiga tillbakagång inleddes redan före starten på de tre partiernas samarbete i december 2008. De rödgröna partierna hade också ett stabilt gemensamt opinionsmässigt övertag ända fram till april 2010. Då hade de samarbetat i ett och ett halvt år, och trots oavbrutna spekulationer om motsatsen på borgerliga ledarsidor, på punkt efter punkt kommit överens om en gemensam regeringspolitik. Valet innebar ju dessutom en stark framgång för den tredje samarbetspartnern, Miljöpartiet. Nettoförlusten för de tre partierna stannade vid 2,5 procent.

Men för Socialdemokraterna är onekligen tillbakagången betydande och desto mer anmärkningsvärd eftersom Vänsterpartiet också backar. Är det rent av så att det vi har bevittnat är det förhoppningsvis sista kosackvalet i svensk poltitisk historia?

Termen kosackval myntades i samband med riksdagsvalet 1928 då högern förde en aggressiv valkampanj med innebörden att den som röstar på Socialdemokraterna i själva verket röstar för Moskva. Liknande inslag har funnits i valkampanjen 2010. Borgerliga partiledare har varnat för "kommunister i regeringen". På samma sätt har borgerliga ledarskribenter ständigt påmint om risken att "kommunister" får inflytande över en rad olika politiska områden.

I dagens Sydsvenskan menar Per T Ohlsson att Socialdemokratins tillbakagång beror just på samarbetet med Vänsterpartiet. Som "bevis" anges en stort uppslagen undersökning från United Minds, som sägs visa att var tredje S-väljare bytte block på grund av Ohly. Bland 1 500 intervjuade har de stött på 45 personer som bytte block, av vilka 17 angav rut-avdraget, 14 Vänsterpartiet och 12 kärnkraften som orsak. Ett minst sagt skakigt underlag för så långtgående slutsatser.

För kosackerna fanns ju inte i verkligheten, varken 1928 eller 2010, i det svenska valet. De var ett skrämselnummer då, och de är ett skrämselnummer nu. Om de har påverkat valutgången har det varit som hjärnspöken. Samma kosacker som Per T Ohlsson och andra borgerliga ledarskribenter frambesvor och försökte skrämmas med under valrörelsen använder de alltså nu för att förklara Socialdemokraternas tillbakagång. I så mening har vi kanske just bevittnat det sista kosackvalet.

Länkat: SDS; SDS; SKD; SKD; DN; DN