De borgerligas chans att vinna valet har hela tiden varit att få folk att glömma vad regeringen gjort under fyra år. Allt ska döljas med konstiga paroller om arbetarparti och jobbpolitik samt i hast utställda löften de sista veckorna innan valet. Jag tog mig idag tid att läsa igenom Arbetsförmedlingens rapport från augusti om vad som hänt alla dem som utförsäkrades från sjukförsäkringen. Det är skakande läsning. Bakom siffrorna döljer sig tusentals personliga tragedier, svårt sjuka människor som de borgerliga jagat ut att ställa sig sist i arbetslöshetskön, eller som helt enkelt försvunnit såväl från sjukförsäkring som åtgärder.
Totalt var det 17 849 personer som utförsäkrades vid årsskiftet. Av dessa hade cirka 10 procent hittat någon typ av sysselsättning, men bara 370 peroner, eller 2 procent, hade ett jobb utan stöd från samhället. Hur gick det då för de övriga?
Ungefär en fjärdedel var så sjuka att de har fått återgå i sjukskrivning, medan resten, den stora majoriteten antingen nu är öppet arbetslösa, föremål för olika insatser eller är så sjuka att de inte klarar av insatserna. Tusentals av dessa har hamnat i akut fattigdom, 70 procent av Sveriges kommuner uppger att de fått ökade socialbidragskostnader på grund av regeringens förändring av sjukförsäkringen.
Arbetsförmedlingens rapport berättar också att handläggarna nu fått göra annat än att förmedla jobb och insatser. De har fått ta hand om människor vars värld rasat samman, sjuka människor som förlorat sin försörjning på grund av regeringens beslut att straffa ut dem. Handläggarna har många gånger behövt ha ”svåra samtal med människor i kris” snarare än att förmedla jobb – trots att ”Arbetsförmedlingen [inte har] den medicinska personal eller de verktyg som behövs för att möta och hantera människor i djup kris.”
Det är dessa människor som har betalat de skattesänkningar som vi som har arbete fått till godo. De som förmår uppskatta dess extra hundralappar i plånboken måste vara okunniga om detta eller också saknar de mänsklig empati.
Saknar högern hjärta? Hela vidden av katastrofen för de drabbade sjukskrivna var känd i förväg, ändå tvingade de fyra högerledarna igenom den nya lagstiftningen. De har dessutom mage att fortfarande kalla detta för jobbpolitik.
Läs även mer i Marika Lindgren Åsbrinks blogginlägg Läs, gråt, rösta
Länkat: HD; SVT; SVT; SVT; SVD; SVD; SVD; SDS; SDS; SDS; AB; AB; Exp; SKD; SKD; GP; DN; DN
Det är inte vänligt att ge en läkemedelsberoende nyckeln till medicinskåpet. Det är vänligt att se till att personen blir kvitt sitt ok i stället.
SvaraRaderaPå samma sätt är det inte vänligt att ge bidragsberoende obegränsad tillgång till försörjning utan krav på motprestation. Det är vänligt att se till att personen får möjlighet att klara sig själv.
Ju fler som klarar det, desto enklare blir det och desto fler resurser finns det att hjälpa dem som verkligen inte kan hantera sitt liv. Nej, högern saknar inte hjärta. Det verkar dock som om vänstern ibland inte har komplett kontroll över sin hjärna.
RS: Jag har svårt att avgöra om du menar allvar eller om du ironiserar över högerns argument. Om du verkligen anser att en fungerande sjukförsäkring är att ge "nyckeln till medicinskåpet" behöver du hjälp. Din människosyn är korrupt. Ett civiliserat samhälle ställer inga som helst krav på "motprestation" på den som är sjuk.
SvaraRaderaJag har, med all rätt, fått sänkt skatt de senaste åren.
SvaraRaderaTidigare regeringar har ju gjort allt för att bekämpa rikedom istället för fattigdom. Som du själv skriver, vi har aldrig varit rikare än nu. Är det något fel med detta?
Nä, nu har jag inte tid att ödsla mer tid här, skall åka in till kontoret och jobba litet, 7:e arbetsdagen denna vecka.
Vi kommer förövrigt att nyanställa rätt många personer under hösten...(fast om olyckan är framme och Ni kommer i maktposition lär vi inte få många sökande då de istället kan vara hemma och spela playstation mot betalning)
Mats, jag anser att en fungerande sjukförsäkring är en sjukförsäkring som innehåller prövningar mot arbetsmarknaden och kontakt med arbetsförmedlingen.
SvaraRaderaDet är inte rimligt att människor ska gå sjukskrivna från ett yrke så länge de vill utan att man utreder vad de annars skulle kunna syssla med.
Vi måste undersöka vad var och en har för arbetsförmåga för att kunna FÖREBYGGA långtidssjukskrivningar och öka acceptansen av deltidssjuka på arbetsmarknaden.
Jag har t.ex. en vän som till slut kom ut i arbete efter ca 5 års sjukskrivning pga ledbesvär och depression. Hon var 26 år när försäkringskassan under S-styret föreslog förtidspension...
Du kanske kan tänka dig hur bra hon mådde då... 26 år gammal, har aldrig jobbat, får höra att hon är slut och värdelös och aldrig kommer att kunna komma ut på arbetsmarkanden. Att man vill förtidspensionera henne vid 26 års ålder. Då hade hon inte ens fått hjälp med att hitta någon praktik eller någonting över huvud taget.
DET var förnedring och människofientlighet.
Efter att hon fångades upp av den såkallade "stupstocken" så fick hon en praktik genom AF och den ledde till anställning. Idag jobbar hon 75% och mår bättre. Hon kommer aldrig att kunna jobba inom det hon är utbildad till (lärare), men hon kan jobba i butik eller i andra lugna miljöer om hon får rätt stöd.
Människor hamnar i kläm i alla systemskiften, och när det händer måste man hantera de fallen så bra som möjligt och försöka hindra att det händer igen. Men att sjukreformen skulle vara dålig, det övertygar du inte mig om - för jag har sett en individ som var nära att ta livet av sig komma tillbaka och börja bygga sig en framtid.
I er värld så hade hon fått leva resten av sitt liv på existensminimum. Sjuk, förbrukad, utstämplad och värdelös.
Anna: Det är en sak att arbeta aktivt med rehabilitering, en annan sak att rycka undan människors försörjning. Det är naturligtvis roligt att din vän tillhör de cirka 10 procent som haft förmågan eller haft turen att lyckas få ett jobb. Men vad händer med alla de andra?
SvaraRaderaFör du tror väl inte, som Ove ovan, att de inte jobbar för att de hellre vill spela playstation?
Du har tydligen svårt att förstå analogier. Jag försöker igen:
SvaraRaderaEn alkoholist hjälper man inte genom att ge honom nyckeln till barskåpet, honom hjälper man genom att se till att han får behandling för sitt beroende, OK?
Bidragsberoende - dvs. hela svenska folket, för du lär inte hitta någon som inte uppbär bidrag på något vis - hjälper man inte genom att ge dem mer bidrag. Man hjälper dem genom att ge dem mindre bidrag, dvs. låter dem behålla sina inkomster från första början.
Är det klarare nu?
För övrigt tycker jag att det är din människosyn som är helt korrupt, nämligen den att samtliga ska ha "hjälp", oavsett om de behöver den eller inte. De ska ha hjälp som behöver den. Alla vi andra klarar oss utmärkt väl utan den - och slipper då ha någon annan som bestämmer åt oss.
Skitbra Mats!!
SvaraRaderaRS: Den ena analogin är faktiskt värre än den andra. Alla de 17 849 personer som utförsäkrades var sjukskrivna med någon form av medicinsk diagnos, allt ifrån cancer till allergier och ledproblem.
SvaraRaderaDu känner inte till deras indviduella sjukdomsbild, men skäms inte för att jämföra deras försörjning (i bästa fall 75 procent av tidigare inkomst) med en alkoholist och ett barskåp...
Du vulgariserar dessutom debatten när du påstår att vänstern eller tidigare regeringar vill att folk ska få hjälp oavsett om de behöver det eller inte. Det som finns av generell karaktär (barnbidrag och studiebidrag) trodde jag att de politiska partierna trots allt var överens om att behålla.
Suck. Här försöker jag diskutera ideologi och du är knappologiskt inriktad på för mig och dig totalt okända personers sjukdomsbilder, något jag över huvud taget inte har sagt ett ord om - och det torde också ha framgått för varje läskunnig människa att jag tycker att sjuka människor ska ha hjälp.
SvaraRaderaEn sista gång: det stora problemet i dagens Sverige är att människor - hela folket - är beroende av bidrag eller i alla fall erhåller bidrag i en eller annan form. Jag kan ta mig själv som exempel: jag - min familj - erhåller barnbidrag. Det har vi inget som helst behov av. Vi klarar oss ändå. Och tänk, jag är så fantastiskt vänlig att jag kan tänka mig att få min skatt sänkt med motsvarande belopp minus, säg, 10 procent. Dessa senare tio procent kan gärna tillfalla dem som verkligen behöver hjälp. Jag kan likaledes tänka mig att behålla 90 procent av den skatt som går till barnomsorg - och betala den verkliga kostnaden för barnomsorgen. Resterande 10 procent får gå till dem som verkligen behöver hjälp.
Är detta inte en bra metod, så säg? Nej, tror jag du svarar, för då försvinner politikers kontroll, och det tror jag är den springande punkten.
Jag är inte gammal men förstår att man måste tänka på dem som inte har det så bra som jag själv. De som tidigare lagt in kommentarer låter så ego.... Personligen tycker inte jag att jag behöver en skattesänkning utan de pengarna kan gå till någon annan som är i större behov och mina skor kan vänta lite. Tycker det är så pinsamt att så många vuxna tänker på sig själva och sedan för de över ego-tänket på sina barn... ja då får vi ett samhälle som inte stöttar varandra å aaa är det inte så en stor del av vårt samhälle ser ut? Som sagt pinsamt!!
SvaraRaderaTrevlig blogg med rolig läsning men skrämmande kommentarer.
Det är avskyvärt när man inte kan avstå från ännu mera skattelättnader för att hjälpa des om är sjuka. De sjuka ska inte behöva beraktas som skräp som får skylla sig själva. De kan vara födda med sjukdom, råkat ut för bilolyckor fått olika skukdomar. Allt detta vill man inte frivilligt. De har kanske barn att försörja. Skaa inte dessa människor ha rätt till ett drägligt liv och deras barn. Vad har de gjort för ont. Vissa som skrivver här är vwerkliga egoister. Glöm inte att ni själva kan råka ut för en olycka eller sjukdom med besked på bara en sekun som ändrar livet. Förök tänk ett steg längre. Om du själv blir sjuk vill du då få piskan på rygen och åka ur systemet sälja allt du äger gå till soccialen elelr som en del gjort blivit så fötvivlade så de tagit livet av sig. Läs på länken resurs.
SvaraRadera