Olsson betalar: En kompetent finansminister?

Har Sverige en kompetent finansminister? Är det verkligen så att Anders Borg "räddat Sverige ur krisen" och att borgerlig regeringspolitik bidragit till sunda finanser och hög sysselsättning?

Ekonomiskt har Sverige drabbats mildare av krisen än andra europeiska länder, men inte genom några mirakelåtgärder från Anders Borg (vilka skulle det vara?) utan genom att Sverige stått utanför euron. Sverige har hela tiden haft bästa möjliga valutakurs och ränta, till skillnad från t.ex. Spanien, Grekland och Irland. Det paradoxala är att om Anders Borg hade fått råda hade vi för länge sedan övergett kronan till förmån för euron. Nedgången hade då blivit betydligt värre för exportindustrin, arbetslösheten högre och statens finanser sämre.

Nu har Sverige ändå föga smickrande 8,5 procents arbetslöshet. Regeringens eget finanspolitiska råd, med Lars Calmfors i spetsen, gav förra året Anders Borg rekommendationen att omedelbart satsa på att stärka sysselsättningen i kommuner och landsting. Finansministern valde länge att ignorera rådet. När han till slut inte kunde stå emot längre var det för sent, för litet och för tidsbegränsat. Flera kommuner hade redan hunnit ta budget och planera för nya nedskärningar inom skola, vård och omsorg 2010. Nivån på kommunstödet motsvarade mindre än hälften av rådets rekommendation. Stödets tillfälliga karaktär medförde också att kommunerna inte ville eller vågade satsa fullt ut på jobb i välfärdssektorn.

Därtill har många borgerligt styrda kommuner redan tidigare genomfört egna skattesänkningar som de av ideologiska skäl vägrat ta tillbaka. Resultat: Sämre ekonomisk utveckling, onödiga påfrestningar på välfärdssektorn och högre arbetslöshet.

Halveringen av arbetsgivaravgiften som ett sätt att skapa arbete åt ungdomar döms nu på samma sätt ut av regeringens främste ekonomiske rådgivare, Lars Calmfors i en intervju i Dagens Industri:

Ungdomsarbetslösheten är en stor stridsfråga. De rödgröna vill avskaffa halveringen av arbetsgivaravgift för unga och i stället ta bort avgiften för dem som anställer en arbetslös ungdom under ett år, vilket blir mer effektivt enligt Calmfors.

Anders Borgs och regeringens andra åtgärder för att öka sysselsättningen då? Har de inte haft någon betydelse? Stupstocken i försäkringskassan har det definitivt inte. Av de 17 800 som utförsäkrade i början av året har 370 personer, eller 2 procent, fått ett reguljärt arbete, utan samhällsstöd. Resten är öppet arbetslösa, i åtgärder, åter sjukskrivna eller lever på existensminimum genom kommunernas socialtjänst.

Borg och Reinfeldt hävdar envetet att jobbskatteavdraget skapat nya jobb. I teorin skulle det se ut så här:

Lägre skatt på jobb → Fler söker jobb → Lönesänkningar → Billigare att anställa → Fler jobb

Att detta skulle ha lett till 75 000 nya jobb i Sverige, vilket Borg och Reinfeldt påstår, är en ren gissning från deras sida. Det går inte att visa. Få om ens någon seriös ekonom skulle dessutom stödja dem.

Men om de ändå skulle ha rätt i sin glädjeprognos är det onekligen dyra jobb som tillkommit. Jobbskatteavdraget har kostat 70 miljarder, vilket gör en miljon kronor per skapat arbete. Om motsvarande summa istället hade satsat inom skola, omsorg och sjukvård hade det omedelbart skapats 150 000 nya jobb (enligt gängse sätt att räkna: en halv miljon per heltidstjänst). Jämfört med alternativet blir alltså nettot av regeringens stora paradnummer negativt även med de rosigaste av glädjekalkyler.

Frågan om Sverige har en kompetent finansminister besvaras naturligtvis efter ens eget tyckande och kanske efter ens livssituation. Den som har fått en skattesänkning och struntar i hur det går i övrigt skulle kanske säga att Anders Borg är oerhört kompetent, i alla fall på kort sikt.

Den som bryr sig om vad som händer i samhället i övrigt, hur det går med dess ekonomi, välfärd och sysselsättning, måste däremot avgjort besvara frågan med ett nej.