De rödgröna förlorade kommunalvalet i Lund. Detta trots att Lund fortsätter att bli allt mer rödgrönt och allt mindre borgerligt. Lund har ju brukat byta politisk majoritet varenda val. Det är en vanlig missuppfattning att detta har berott på att lundaborna medvetet straffar ut den sittande majoriteten. Så är det inte. Svängningarna har till stor del berott på rikstrenden.
Den intressanta utvecklingen av valmönstret i Lund berättar istället figuren ovan. Den visar skillnaden mellan å ena sidan riksdagsvalet för hela landet och å andra sidan kommunalvalet i Lund för de bägge blocken. 1998 gick de borgerliga i Lund till exempel 6,9 procentenheter bättre än de gjorde i riket, de rödgröna gick 10,1 procent sämre. Då hade det alltså krävts att de rödgröna vann med 17 procent i riket för att det skulle bli rödgrönt i Lund detta år. Sedan dess har glappet minskat tre val i rad, de borgerliga har tappat och de rödgröna vunnit.
I år är skillnaden marginell. Om de rödgröna vunnit med 1,7 procent i riket hade de också vunnit i Lund. Förklaringen till denna förskjutning i Lund ligger knappast i ändringar i befolkningens sammansättning. Tvärtom borde förändringarna i näringslivet och boendeformerna sedan 1990-talet snarare ha missgynnat de rödgröna. Förklaringen ligger snarare i att de rödgröna på de flesta plan har varit överlägsna borgerligheten i Lund.
De senaste fyra åren, då vi haft borgerligt styre, är inget undantag. Den enda, och därtill bara halva, framgången de borgerliga kunnat visa upp är att de sänkt kommunalskatten med 40 öre (de lovade 75 öre). Resten är misslyckanden eller kaos: Den direkta skolpengen, Centrumutredningen, privatiseringen av äldrevården, Kulturhuvudstadssatsningen ...
De rödgröna har på ett helt annat sätt visat att de kunnat leverera när de haft makten. 2002 - 2006 skedde till exempel en historisk satsning på Lunds skolor och förskolor, lönerna började jämställas i kommunen, vård och omsorg lyftes, parkförnyelseprojekt påbörjades ...
Valutgången för Vänsterpartiet i Lund då? Partiet behåller sina fyra mandat. Valresultat är inte alltid rättvisa. Alla som följt lundapolitiken vet att Vänsterpartiet varit lokomotivet i oppostionspolitiken. I förhållande till Miljöpartiet har Vänsterpartiet arbetat minst dubbelt så mycket och därför också fått minst tre gånger så mycket utrymme i massmedia. I medvetande om detta spådde ledande miljöpartister så sent som i maj att Vänsterpartiet skulle bli valets stora vinnare i Lund. Därtill gjorde Vänsterpartiet i Lund en smått fantastisk valrörelse. Ändå har rikstrenden slagit igenom.
Statsvetaren Mi Lennhag hävdar idag i Skånska Dagbladet att lundabor inte bryr sig om vad som händer i kommunalpolitiken. Jag tror att hon bara delvis har rätt, att lundaborna bryr sig visar inte minst kurvorna ovan, med den trendmässiga förskjutningen mot rödgrönt. Men i kombination med Lennhags tes att medelklassen i Lund tilltallas av Miljöpartiets framtoning kan det förklara varför i stort sett hela oppositionens arbete under fyra år har kanaliserats i form av ökat röstetal för detta parti.
Tack vare sina duktiga språkrör och goda siffror i opinionsmätningar har Miljöpartiet framstått som det framgångsrika alternativet, även i Lund. Vänsterpartiet följer rikstrenden och tappar något, för tredje valet i rad. Några förklaringar i form av politiskt innehåll, aktivitet eller genomslag i massmedia är omöjliga att finna. Folk har tackats oss för föreställningen - och röstat på MP. Den enda rimliga slutsatsen man kan dra är att Vänsterpartiet måste byta partiledare.
Länkat: SDS; SDS; SDS; SKD; SKD; SKD; SKD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar