Äntligen någon sorts sans

Lunds kommunstyrelse beslutade ikväll att skicka tillbaka ärendet om flytt av matcharenan på Klostergården. Detta sedan socialdemokraterna inför mötet kommit fram till att ställningstagandet var orimligt. Gratulerar till denna insikt, som också gjorde det politiskt omöjligt för Mats Helmfrid och borgerligheten att framhärda. På ett vis känns det skönt. Äntligen någon sorts sans från de andra partiernas sida och äntligen en bekräftelse på att det jag och mitt parti hävdat i över tre års tid är riktigt: Ska man bygga bostäder i en idrottsområde måste det ske på idrottens villkor.

Saken är dock långt ifrån klar. Nu följer överläggningar med Arne Paulsson om placeringen av fotbollsarenan och utformningen av bostadshusen i dess närhet. Det är bara att hoppas att denne är på fortsatt gott humör. Man frågar sig omedelbart vem som egentligen har makten över stadsplaneringen i Lund, Paulsson eller de förtroendevalda.

Skall det verkligen behövas ett godkännande från det lokala fastighetskapitalet innan man vågar ifrågasätta orimliga beslut som får orimliga konsekvenser? Intervjuad i Sydsvenskan ger kommunstyrelsens ordförande fortsatt prov på en minst sagt underdånig inställning: - Med tanke på att Arne Paulsson är villig att diskutera en annan lösning bordlade vi detaljplanen, säger Mats Helmfrid (M), och forsätter: - Jag pratade med Paulsson innan mötet och han bekräftade att han är beredd att diskutera en förändring.

I en intervju i Skånska Dagbladet framgår också att Paulssons plötsliga samarbetsvilja inte är gratis, han är ute efter antingen pengar eller byggrätter på annan mark i utbyte. Frågan är alltså fortsatt om kommunen ska fatta goda och genomtänkta beslut eller dansa efter den stora plånbokens pipa.

Slutsatsen är att även om reträtten i kommunstyrelsen kan betraktas som en halv seger är fortsatt hårdbevakning av ärendet tvungen.


Länkat till detta inlägg:
SDS; SKD

Tidigar inlägg om Klostergårdens idrottsplats:
Läget inför skandalbeslutet; Moralisk kollaps; Kryperiet fortsätter