Goebbels, Lenin och Lunds äldreomsorg

I ett inlägg om frivilligarbete inom vård och omsorg i Lund påpekade jag två saker. För det första att personalen har skurits ner med mellan 20 och 30 procent på de boenden borgarna privatiserade 2008. För det andra att de borgerliga 2009 följde upp detta genom att skära ner med 10 procent på de kvarvarande kommunala äldreboendena.

Detta är egentligen inga kontroversiella påståenden. Besluten har tagits av vård- och omsorgsnämnden. De har vid flera tillfällen bekräftats av nämndens moderate ordförande och därtill åtskilliga gånger rapporterats i massmedia, senast i februari i år när anhöriga och personal vid Ribbingska protesterade mot försämringarna. Men istället för att försvara sina gärningar försöker Tove Klette (FP) och Lars Bergwall (C) i nya inlägg rädda ansiktet genom två pinsamt dåliga debattknep: avledning och demonisering.

Klette och Bergwall avleder genom att breda ut sig om och försöka ta åt sig äran av helt andra saker. Vad har t.ex. Tunaskolans semifinalplats i Vi i femman med nedskärningarna inom äldreomsorgen att göra? Enda gången Klette och Bergwall berör äldreomsorg är en hänvisning till mätningar av så kallade nöjdhetsindex. Men kan en enkät som besvaras av en femtedel av de äldre omsorgstagarna tas som intäkt för att det går bra att skära ner personalen med mellan 10 och 30 procent? Jag tycker inte det och många är nog benägna att hålla med mig. Med minskad personal räcker tiden knappt till för det mest nödvändiga omsorgsarbetet, än mindre till utveckling av verksamheten, att ta sig tid att prata en stund eller gå ut en runda med de som vill.

Klette och Bergwall försöker vidare demonisera mig genom att påstå att jag ljuger. De specificerar inte på vilken punkt. Men om mina inledande påpekanden skulle vara osanna, då har Klette och Bergwall onekligen kommit en gigantisk konspiration på spåret, som förutom mig och övriga oppositionen innefattar vård- och omsorgsnämnden och dess moderate ordförande, tjänstemännen, personalen, facket, de anhöriga och massmedia.

Slutligen: Jag trodde att det tillhörde normal allmänbildning att känna till att det inte var Lenin utan den nazistiske propagandaministern Joseph Goebbels som myntade uttrycket om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den en sanning. Klette och Bergwall är dock förlåtna för denna blunder eftersom de tycks föredra en egen variant: Om en sanning förnekas tillräckligt många gånger blir den en lögn.