Egypten – vad säger Bildt?

Frihetens vindar sveper över Egypten. Upproret mot Hosni Mubaraks trettioåriga förtryck och vanstyre tilltar i styrka. Den allt mer desperate presidenten försöker manövrera sig ur situationen genom att sparka sin regering. Bland de fåtal länder som nu öppet stödjer Mubarak märks Israel, vars preminärminister Benjamin Netanyahu uttalar tilltro till att Mubarak ska komma över den nuvarande vågen av demonstrationer. På samma sätt tillkännager utrikesminister Hillary Clinton att USA betraktar Egypten som en stabil nation och viktig allierad. President Obama vill se reformer, men ser gärna att Mubarak sitter kvar. Ja, diktatorn är verkligen en av Israels och USA:s viktigaste allierade i området.

Vad säger då Sverige? På sin blogg meddelar utrikesminister Carl Bildt att han försöker följa utvecklingen i Egypten, som han karaktäriserar som "...ett samhälle som trots uppenbara begränsningar är långt öppnare än åtskilliga andra i regionen." Bildt menar vidare att "... nyckeln till landets omedelbara politiska framtid ligger i presidentvalet i september. Det är avgörande att det sker på ett sätt som uppfattas som öppet och genuint." På en pressträff i Davos i morse sa Bildt att vi nu får vänta och se vad den nya regeringen innebär och att "...Mubarak måste vara konkret om reformagendan." Bildt lägger sig därmed mycket nära Israels och USA:s öppna stöd och tilltro till Mubarak.

Egypten är en av världens ofriaste och mest repressiva stater. Alla vet att diktatorn Mubarak måste bort om det ska bli demokrati i Egypten, något som Egyptens ungdom i dessa dagar dör för på gatorna i Kairo och Alexandria. Den svenska utrikesministern väljer i detta läge att i praktiken stödja Mubarak, dels genom svammel om relativ frihet, dels genom att ge Mubarak chansen att återhämta sig till höstens presidentval, med förhoppningen om reformagendor och att detta ska "uppfattas som öppet".

Just nu känns 1960- och 70-talens progressiva svenska utrikespolitik mer avlägsen än någonsin. Allt stöd åt det folkiga upproret i Egypten. Mubarak måste väck!

Länkat: SVT; SVT; SVT; SVT; SVT; SVT; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; AB; GP; GP; HD; HD;

Oetiska KD

Kristdemokraterna brukar gärna framställa sig som det etiska partiet. På sin hemsida skriver KD att detta innebär en gemensam värdebas som "...klargör hur man bör uppträda mot varandra." Här nämns ord som "värdighet och respekt" och att "hålla sig till sanning och hederlighet".

Att de som högst ropar på moral inte alltid själva är de mest moraliska är ett gammalt faktum. De interna striderna inom KD har till exempel ofta varit osedvanligt smutsiga och utdragna.

Det i särklass ovärdigaste och minst respektfulla politiska utspelet under 2010 års valrörelse kom från kristdemokraten Mats Odell. Med en smutsig anspelning på drevet mot Mona Sahlin för 15 år sedan dömde han ut den samlade oppositionens alternativ som "tobleronepolitik". De som till varje pris och med vilka medel som helst ville komma åt de rödgröna jublade, men alla moraliskt normaltfuntade tog avstånd eller manade till besinning.

Nu överväger KD att utse denne Mats Odell till ny partiledare. Bara det faktum att sådana diskussioner förs diskvalificerar KD som etikens väktare.

Länkat: SVT; SVT; DN; SVD; E24; AB; HD; SKD

Leve staden

Enligt ett medborgarförslag från Sven Perup ska Lunds kommun byta namn till Lunds Stad. Det vore sannerligen på tiden. Kommunbegreppet infördes vid kommunsammanslagningen på 1970-talet. Innan dess var Lund stad i tusen år.

Avskaffandet av stadsnamnet sammanfaller också med att staden försvann i samhällsplaneringen, till förmån för utsmetad bebyggelse och vägspagetti. Nästan all ny bebyggelse utgick från separering av funktioner, folk skulle bo på ett ställe, arbeta på ett annat, göra sina inköp på ett tredje och besöka eventuella näringsställen och kulturinstitutioner på ett fjärde. Mellan dessa noder förutsattes man transportera sig med bil.

Nu börjar äntligen denna perversa funktionsseparering att överges, samhällsplaneringen blir åter stadsmässig. Då kan Lund med gott samvete återta stadsnamnet, som en hyllning till den återupprättade staden.


Länkat: SKD

Enkla frågor

Till Lunds kommunfullmäktiges möte 27 januari lämnade jag idag in två så kallade enkla frågor, en om äldreomsorg och en om förskola. En enkel fråga ska vara kort och formulerad så att den kan besvaras med Ja eller Nej. I den efterföljande debatten får bara den som frågar och den som svarar yttra sig.

Till Vård- och omsorgsnämndens ordförande Lars Johansson (M):

I förra veckan beslutade du tillsammans med den borgerliga majoriteten i Vård- och omsorgsnämnden att de som bor på kommunens särskilda boenden ska få komma ut en gång i veckan.

Anser du att detta är en acceptabel standard för Lunds äldreboenden?

Till kommunalrådet Tove Klette (FP):

Barngruppernas storlek i Lunds förskolor har de senaste åren åter börjat växa, rakt emot kommunfullmäktiges officiella mål. I måndags röstade du i kommunstyrelsens arbetsutskott ner ett förslag som innebär att lokalplaneringen ska utreda hur kommunen kan klara platsgarantin och samtidigt åter närma sig rimliga gruppstorlekar.

Planerar du för fortsatta överinskrivningar i Lunds förskolor under kommande år?

Det ska bli mycket spännande att höra vad de svarar. Enkla frågor bör komma upp cirka 20.00.

Tidigare om äldreomsorg i Lund: Frivilligarbete istället för generell välfärd; och om förskolan: Varning för barn

Varning för barn

Lunds borgerliga majoritet vägrar inte bara att ge tillräckligt med resurser till förskolorna – så att driften går runt med acceptabla gruppstorlekar. De vill inte ens veta vad som krävs i investeringar för att undvika överinskrivning i förskolegrupperna. Istället skyller de på barnen – de är för många!

Lunds förskolor blev under perioden 2002–2006 kända i hela landet. Den dåvarande rödgröna majoriteten genomförde då en historisk satsning på att minska barngruppernas storlek. Målen sattes till max 11 barn i småbarnsgrupperna och max 16 i 3–5-årsgrupperna, med minst 2,75 personal per grupp. Forskning visar att det är ungefär det antal relationer i en grupp som ett litet barn klarar av att hantera under en dag. Här går också ofta gränser för att personalen ska kunna arbeta med förskolepedagogik enligt läroplanen, och inte bara försöka förvara barnen hjälpligt. Stöd för detta gavs också i Skolverkets rekommendationer 2005.

Genom satsningen hade, fram till 2006, det årliga anslaget till Lunds förskolor ökat med 45 miljoner kronor, som en ren kvalitetssatsning utöver kostnadsökningar och ökningar på grund av fler barn. Då var kommunen också mycket nära att nå målet 11/16.

Men så blev det borgerligt styre i Lund hösten 2006. Istället för att fullfölja satsningen sänkte de kommunalskatten med 40 öre och slutade räkna upp anslagen i takt med antalet barn och andra kostnadsökningar. Ganska snart började gruppstorlekarna växa igen.

Borgarna har försökt skylla på platsgarantin – att det är för många barn och därför tvingas man ta in fler barn i grupperna. Detta har de upprepat i fyra år. Visst har det blivit fler barn, men det blev det 2002–2006 också och då minskade gruppstorlekarna starkt. Idag är det så att den förskola som verkligen skulle tillämpa kommunens kvalitetsmått skulle gå med ett svidande underskott.

Lund fortsätter att växa. De närmaste åren måste lokaler skapas för över 3 500 nya skol- och förskoleplatser. Men i de lokalplaner som tas fram planeras ännu mer överinskrivning. Med öppna ögon avlägsnar sig kommunen från sitt eget kvalitetsmål för gruppstorlekar.

De rödgröna partierna har föreslagit att förskolepengen ska räknas upp så att Lund åter kan börja utvecklas i rätt riktning.

Det har borgarna avvisat.

De rödgröna föreslog igår den 24 januari att kommunen i alla fall ska räkna fram hur många förskoleplatser som måste skapas för att överinskrivningen ska upphöra. Vilka investeringar behöver göras för att klara platsgarantin och samtidigt igen börja närma sig normen 11/16 för antalet barn per grupp?

Även detta förslag röstade borgarna ner.

Zombier i regeringen

Det är lätt att skratta åt Tobias Billström (M). Likt en zombie upprepade han samma robotstyrda svar 17 gånger under en intervju i SVT igår. Spektaklet pågick oavbrutet i 3 minuter och 27 sekunder tills dess att Billströms medarbetare lyckades avbryta pinan.

Det allvarliga är att detta varken är en dålig skräckfilm eller en produktion från Hipp Hipp. Det är den svenska regeringen som talar genom sin migrationsminister. Ministern beskylls för att i samtal med regeringsrepresentanter från Irak och USA ha gett uttryck för ståndpunkter som strider mot regeringens egen officiella politik. Vad är det då karlen säger, om och om igen?

Jo, att regeringen "inte kommenterar och aldrig kommer att kommentera tredjepartsuppteckningar", i detta fall från en ambassadtjänsteman. Det betyder alltså att all information om svensk utrikespolitik som inte regeringen själv sanktionerat, eller kommer direkt från andra regeringar, betraktas som icke-information som man inte behöver stå till svars för.

Så talar arroganta maktpolitiker. Vad som är sanning och rätt spelar ingen roll längre. Ståndpunkten är inte bara djupt odemokratisk, den är också ohållbar. Idag tycks Tobias Billström ha insett det och svarar istället med att blåneka. Vad som igår upprepades likt ett mantra 17 gånger gäller plötsligt inte idag. Är det konstigt att till och med ett borgerligt ungdomsförbund numera kräver Tobias Billströms avgång?


Länkat: SVT; SVT; SVT; SVT; SVT; AB; AB; Ex; Ex; DN; DN; GP;

5 000 utförsäkrade

Regeringens jakt på långtidssjuka börjar ge resultat. Efter indragningen av tillfällig förtidspension blev under första halvåret förra året 2 100 personer utförsäkrade, helt utan rätt till någon form av ersättning. Ytterligare cirka 3 000 personer är på väg in i samma situation.

Det visar Sveriges Radios Ekot, som exemplifierar med Filip Lidblad 33 år från Visby. Filip har en svår skada efter ett fall från en balkong på femte våningen. Han bedöms som för sjuk för att kunna arbeta och för frisk för förtidspension. Han har ingen rätt till sjukpenning. Eftersom han äger en bostadsrätt har han heller ingen möjlighet att få socialbidrag. Vad som återstår är att sälja bostadsrätten och flytta hem till sin mamma.

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) säger att han har en "ganska god bild av situationen just nu" och att han tänker återkomma under våren med "en samlad analys". Men Alliansregeringen måste ändå känna en oerhörd stolthet över att den lyckats så väl. Genom att komma åt Filip Lidblad och de andra långtidssjuka har ju skatten kunnat sänkas för dem som har arbete.

Tidigare: Medicinpriset

Länkat: SVT; SVD; E24; GP; AB; HD; Ex; BLT; D

Skamligt mot bostadslösa

Under år 2010 betalade socialtjänsten i Lund ut över 5 miljoner kronor till hotellägare för att de tog emot 87 hushåll som var hemlösa. Av dessa var 18 barnfamiljer. En del har tvingats bo på detta sätt i ett par års tid. Socialnämndens kostnader för hotellboende har tiodubblats på 5 år.

Detta är facit av en havererad borgerlig bostadspolitik. Lunds socialnämnds ordförande Göran Wallén (M) kan bara sucka uppgivet. De privata fastighetsägarna struntar högaktningsfullt i kommunens vädjan om hjälp. De har tvärtom blivit ännu hårdare gentemot socialförvaltningen, trots att kommmunen lovar garantera hyran och ingripa vid eventuella problem. Det kommunala fastighetsbolaget LKF tar visserligen sin del av ansvaret, men som enda fastighetsägare i Lund.

För att försöka påskina att de gjorde något, och kanske också döva sitt eget dåliga samvete, gick borgarna för några år sedan med på att ställa krav på att när hyresrätter byggs ska 5 procent av lägenheterna användas för sociala förurer. Detta har bara tillämpats en gång och då betalade byggherren Arne Paulsson hellre ett vite än att fullfölja byggnation av hyresrätter och ta sitt sociala ansvar. Att ställa krav på alla som bygger i Lund, oavsett upplåtelseform, avvisas bestämt av Lunds borgerlighet.

Borgerlig bostadspolitik är asocial eftersom den missgynnar hyresrätter och därmed alla som efterfrågar denna boendeform. Den är direkt skamlig eftersom den drabbar de hemlösa med full kraft.

Länkat: SKD

Mota Sysav i grind

Sysav vill nu också ta över sophämtningen från 14 kommuner i södra Skåne. Men det är inget som i alla fall Lunds kommun har bett om.

Mellankommunala maktstrukturer är i princip en styggelse. De skapar otydlighet i beslutgången och gör det svårt för medborgarna att utkräva ansvar. Bolag som ägs av flera kommuner börjar ganska snart leva sitt eget liv. VD och styrelse ska gynna bolagets utveckling i sig, vilket gör att de skapar egna agendor som de sedan pressar på ägarkommunerna.

Sysav tvingade till exempel fram en miljardinvestering i en ny sopförbränningsanläggning för några år sedan, trots konstaterad överkapacitet och trots att svensk miljöpolitik är inriktad på återvinning istället för förbränning. Nu måste Sysav importera stora mängder sopor för att hålla fyr in sin gigantiska förbränningsanläggning.

Lund gör klokt i att behålla sin sophämtning i egen regi.


Länkat: SKD; HD; SDS

Sverige saknar opposition

Aldrig har väl svensk arbetarrörelse varit mer tillbakapressad än just nu. Enligt Skops väljarundersökning i januari når Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tillsammans inte ens upp i 30 procent av väljarsympatierna. Nedan Skops undersökning i sin helhet med förändringen från mätningen i nov/dec inom parentes:

Moderaterna 35,7 procent (+0,6)
Folkpartiet 8,1 (+0,9)
Centerpartiet 5,5 (+1,7)
Kristdemokraterna 2,7 (–0,1)
Socialdemokraterna 24,4 (–3,8)
Vänsterpartiet 5,2 (+0,2)
Miljöpartiet 9,6 (–1,4)
Sverigedemokraterna 7,1 (+0,8)

M-FP-C-KD 52,0 (+3,1)
S-V-MP 39,2 (–5,0)

Medan Socialdemokraterna uppvisar nya historiska lågvattennivåer ligger Vänsterpartiet stilla runt 5 procent. Det enda som räddar oppositionen från en total genomklappning är Miljöpartiets fortsatt goda siffror, trots en viss tillbakagång i denna mätning.

Den beklämmande sanningen är att Sverige saknar opposition. Ur sakpolitisk synvinkel kan detta te sig som ett stort mysterium. De flesta svenskar är egentligen inte alls överens med högerregeringens huvudlinjer: Nya skattesänkningar för dem som har arbete. Tre av fyra svenskar är istället beredda att betala mer i skatt för att säkra vård, skola och omsorg. Detsamma gäller i en rad andra frågor: Privatiseringar av skola och välfärd, misskötsel av järnvägar, den havererade miljöpolitiken...

Högerregeringens smala lycka är istället Socialdemokraternas och Vänsterpartiets ledarskapsproblem. Om dessa bägge partier nu misslyckas med att få fram bra partiledare som förmår att utmana, då kan den så kallade oppositionen lika gärna lämna walk over inför valet 2014.


Länkat: DN; SVD; E24; Ex; GP; SVT; HD; AB; SKD

Skäms, Carlgren

Så är årets vargslakt igång. Den borgerlige politiker som kallar sig Sveriges miljöminister har gett klartecken för 6000 jägare att spåra upp och skjuta av 20 individer. Det verkar enligt första dagens rapporter att gå snabbt. Slakten motsvarar 10-15 procent av en av våra mest utrotningshotade arter.

Regeringens och Andreas Carlgrens försök att rättfärdiga sitt agerande är så skrattretande dåliga att de inte förtjänar att återges. För att tillfredställa en liten varghatande lobby kör man utan att blinka över folkopinionen, vetenskapen, Naturskyddsföreningen och EU:s miljökommissionär.


Länkat: SVT; SVT; SVT; DN; DN; DN; SVD; SVD; GP; GP; GP; GP; AB;

Tro på Lund

Ideon växer till Europas största forskningspark. Det blir resultatet av att Ideon Life Science Village nu etablerar sig i Astra Zenecas lokaler.

Allt sedan beskedet om nedläggning av läkemedelsföretagets verksamhet i Lund har det spekulerats om den framtida användningen av dess giganiska anläggning, med kontor, laboratorier och kringlokaler. Nu sker en samlad satsning på cancerforskning där, inledningsvis med cirka 500 arbetsplatser, senare kanske det dubbla.

Lund står nu inför snabba förändringar. Snart kommer Max Lab att etableras på Brunnshög och därefter ESS. Detta kommer att innebära stora utmaningar för Lund. Frågan är hur redo kommunen är att anta dessa utmaningar.

Att tro på Lund är idag att satsa på stark utbyggnad av bostäder, skolor, förskolor, annan kommunal service, kultur och väl fungerande kollektivtrafik. Bostadspolitiken, eller snarare bristen på bostadspolitik, är idag det kanske största hindret. För en stad med en allt rörligare befolkning är det framförallt hyresrätter som måste prioriteras. Lundalänken, med spårbunden trafik ut till östra och nordöstra Lund måste stå klar till 2014. Lunds centrum måste byggas ihop med expansionsområdena i öster och bostäder, service och kultur byggas in i områdena. Ödsliga infartsleder och impedimentytor måste byggas igen till förmån för täta och stadsmässiga strukturer med mycket grönt.

Visionerna finns men när planerna ska förverkligas genomsyras kommunpolitiken alltför ofta av småskuren kameralism och gnetighet. För att klara Lunds utmaningar krävs en kommunledning som vågar investera i framtiden.


Länkat: SDS; SKD; SKD; SKD; NSK; HD; HD; SVD; E24; GP;

Dags för nytt

Redan dagen efter valet skrev jag på denna blogg att Vänsterpartiet måste byta partiledare. Fem raka förlustval är åtminstone två för många. Vilket parti som helst med självbevarelsedrift borde i ett sådant läge ifrågasätta sitt ledarskap.

Med tanke på vad svenska folket egentligen tycker i välfärdsfrågor borde Vänsterpartiet ha ett naturligt väljarstöd på mellan 10 och 15 procent. Med tanke på den nuvarande regeringspolitiken och den svaga socialdemokratin borde detta stöd vara ännu högre idag. Istället går partiet kräftgång mot fyraprocentsstecket.

Partiledarna har sedan länge haft en avgörande betydelse för hur folk uppfattar deras partier och därmed också för partiernas framgång. Lars Ohly gjorde ingen dålig valrörelse 2010, tvärtom, han var som vanligt vass i debatter, visade stort engagemang och syntes och hördes mycket i media. Ibland blev det till och med för mycket av bröstpumpar och försök till direktsända frierier. Det räcker ibland inte att visa stort hjärta och vara snabb i repliken. Men framförallt förknippas Ohly i folks ögon med vänsterns historiska misstag, detta allt sedan ett reportage i Uppdrag granskning hösten 2004.

Detta är både orättvist och rättvist. Orättvist för att Ohly får klä skott för en massa företeelser som han rimligen inte kunnat påverka. Rättvist för att Ohly knappast kan beskrivas som politiskt klok. Det är till exempel inte politiskt klokt att in i det sista hänga fast vid en egen definition av ordet "kommunist" som 95 procent av befolkningen inte förstår.

Nu har det äntligen börjat röra på sig i Vänsterpartiet, men ordinarie kongress är inte förrän 2012. Det bästa vore om Lars Ohly snabbt annonserar sin avgång som partiledare och en extrakongress inkallas. Ett delat partiledarskap vore perfekt för Vänsterpartiet. Mina egna favoriter är Jonas Sjöstedt och Josefin Brink.


Tidigare: Men Vänsterpartiet då?; Ny partiledare 2011; Förlust i Lund trots allt

Länkat: SVT; SVT; SVT; SVT; Ex; Ex; SVD; GP; DN; DN; AB;

Frivilligarbete istället för generell välfärd

Lunds äldreomsorg har debatterats flitigt denna vinter. Bakgrunden är de massiva privatiseringar och personalnedskärningar som det borgerliga styret har genomfört under senare år. Sex äldreboenden har anbudsupphandlats och drivs av Carema som ägs av ett internationella riskkapitalbolag. Där minskades omedelbart personalen med 20–30 procent. Därefter gick de borgerliga vidare och skar ner personalen i de äldreboenden som var kvar i kommunen med 10 procent. Från flera äldreboenden får vi uppgifter att personalen numera knappt hinner med det allra nödvändigaste.

I ljuset av detta är det inte så konstigt att folk reagerar mot att de borgerliga samtidigt agerar för att öka insatserna från frivilliga arbetare i äldreomsorgen. Dessa sägs kunna sätta guldkant på de äldres vardag. Men den guldkant som eventuellt fanns har de borgerliga redan privatiserat och rationaliserat bort för att kunna sänka skatten.

Lars Berwall (C) och Tove Klette (FP) försöker desperat dölja detta genom att försöka få debatten att handla om volontärernas vara eller inte vara. Vänsterpartiet i Lund säger: Gärna frivilligarbete, men bara som ett komplement, inte som en ersättning för en god vård och omsorg.


Tidigare om Lunds äldreomsorg: Från Carema; Äldre mot privatisering

Ojämlik cancerbehandling

Tiden från första läkarbesök till diagnos är ofta avgörande för chansen att framgångsrikt behandla lungcancer. Men högutbildade får sin diagnos efter 17 dagar medan lågutbildade får vänta dubbelt så länge, i genomsnitt 32 dagar efter första läkarbesök.

Detta visar en svensk studie 2010. Redan tidigare har det visats att risken för fattiga och lågutbildade kvinnor att dö i bröstcancer är 37 procent högre än andra kvinnor i Sverige.

I Aftonbladet påpekar Mary Mårtensson att klassamhällets genomslag i sjukvården inte bara strider mot lagen, det är också en stor skam för sjukvården och för Sverige.

Det är svårt att inte instämma i detta. Under tiden trasar Alliansen sönder svensk sjukvård med privatiseringar och vinstintressen. Reinfeldt planerar nu en ny våg av skattesänkningar i stället för att ge den allmäna sjukvården tillräckliga resurser.

Vädjan till egoism

Fredrik Reinfeldt flaggar nu för nya skattesänkningar för dem som har arbete. Högerregeringen fortsätter omställningen av Sverige från ett solidariskt till ett individualistiskt land. Reinfeldt fortsätter vädja till kortsynt egoism, för några hundralappar mer i plånboken förväntas folk svälja allt.

Men skattesänkningar måste betalas på något sätt. Det gör de genom att anslag till kommuner och landsting dras in så att resurserna till skola, sjukvård och omsorg reellt minskas. Det gör de genom att ersättningen till sjuka och arbetslösa försämras och ifrågasätts. Det gör de genom att underhåll och investeringar i järnvägar minskas och dras in ...

Jag tror att Reinfeldt underskattar folket. Tre av fyra svenskar är beredda att betala mer i skatt för att solidariskt betala äldreomsorg, sjukvård och skola. De flesta stödjer inte heller regeringens jakt på sjuka och arbetslösa.

Vad gäller att skapa mer arbete tror inte ens regeringens egna ekonomer att skattesänkningar för dem som har arbete är ett verksamt medel. Stimulans i offentligt finansierad välfärd är till exempel mycket mer effektivt enligt regeringens finanspolitiska råd. För de som redan har jobb visar Riksrevisionens utredning att 97 procent inte arbetar mer för att de fått jobbskatteavdraget.

Reinfeldt klarade sig undan valet 2010 tack vare en svag opposition. Efter att ha legat efter under tre år räddades han i själva valrörelsen av Socialdemokraternas och Vänsterpartiets oförmåga att utmana Alliansen. Det kommer knappast att hända 2014.


Länkat: SVT; DN; SVD; DB; GP; AB; Ex; HD;

En björntjänst för miljö och rättvisa

I dag skriver Tim Jackson i Expressen att tillväxt i sig är det största hotet mot vår planet. Därmed gör han en stor björntjänst åt alla dem som kämpar för miljön och för en rättvis fördelning av jordens resurser. Han har nämligen fel.

Ekonomisk tillväxt brukar defineras som ökning av värdet av producerade varor och tjänster. Den viktigaste delen av tillväxten i varuproduktionen har skett genom ökad produktivitet, det vill säga att man producerar nya, bättre eller fler varor med färre insatser i form av kapital och arbete. Det har i sin tur möjliggjort tillväxt i tjänsteproduktionen, att en stor del av befolkningen i t.ex. Sverige idag är sysselsatt inom vård, omsorg, utbildning och kultur.

I Sverige har tillväxten möjliggjort att den allmäna levnadsnivån ökat, fattigdomen minskat, sjukdomar bekämpats, medellivslängden mer än fördubblats, arbetstiden minskat, utbildningsnivån ökat... Att säga nej till global tillväxt är att neka andra länder detta. Men en stor del av 1900-talets ekonomiska tillväxt skedde på ett icke-hållbart sätt, framförallt genom accelererande uttag av fossila bränslen. Mänsklighetens stora utmaning ligger i att bryta denna trend samt att skapa en rättvisare fördelning av resurserna.

I praktiken förhåller det sig precis tvärtom gentemot vad Tim Jackson skriver. Ekonomisk tillväxt i form av ökad produktivitet är en förutsättning inte bara för mänskligt välstånd utan för att avvärja klimathotet. Hur skulle alternativet i så fall se ut? Befolkningsminskningar och återgångar till landsbygden i Pol Pot-stil?

Ekonomisk tillväxt kan mycket väl ske samtidigt som miljöpåverkan minskar. Det är inte tillväxten i sig som hotar miljön, utan innehållet i den. Under 1980-talet etablerades begreppet Hållbar utveckling (Sustainable Development) som den enda vägen att tillgodose dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjlighet att tillgodose sina behov. Detta är faktiskt mänsklighetens enda hopp.

Rojalistisk dumteve

Först ett erkännande: Jag tillhör dem som tror på SVT. Statlig men oberoende och fri från reklam och kommersiella intressen. Lite blåögt sväljer jag det mesta i nyhetsprogram och reportage rakt av. Glatt betalar jag TV-licensen, jag gillar till och med deras töntiga tackfilmer.

Därför blev jag desto mer beklämd när SVT under 2010 tog täten i den rojalistiska hysteri som kulminerade med det Westling-Bernadottska bröllopet. Med ens var den objektiva värderingen av nyhetsvärde och relevans som bortblåst. SVT sjönk som en sten, ner till de devota hyllningarnas nivå .

I jul- och nyårshelgen har hovbugeriet åter fått en framträdande plats. Nedan ur SVT:s programtablå:

24 dec kl 13.50: Julstök på Haga
25 dec kl 19.45: H.M. Konungens jultal
27 dec kl 16.55: Av nöd eller lust (1:5)
27 dec kl 20.00: Det kungliga bröllopet - bakom kulisserna
31 dec kl 13.50: Kronprinsessan och kungariket (1:2)
31 dec kl 17.50: På kungligt uppdrag
1 jan kl 15.50: Festföreställning Konserthuset
1 jan kl 18.15: Det kungliga bröllopet - sammandrag
3 jan kl 20.00: Året med kungafamiljen
6 jan kl 19.00: Kronprinsessparets resa till Frankrike

Det mesta går på bästa sändningstid och är därtill hårdlanserat med tröttsamma trailers: En stelt leende kronprinsessa med en brattslickad och tafatt brudgum. Den pinsamma produktionen Året med kungafamiljen påminner om propaganda-TV för Putin eller Berlusconi.

De stora skandalerna kring kunghuset under 2010 är hovsamt glömda eller trängda i bakgrunden. Avslöjandena att Sveriges statsöverhuvud frekventerat kriminella klubbar och systematiskt utnyttjat prostituerade har till exempel mindre nyhetsvärde än kronprinsessans håruppsättning. Kungens och drottningens vägran att kommentera sina respektive nazistiska rötter berörs överhuvudtaget inte.

Ibland skulle man vilja titta in i hjärnan på SVT:s chefer och journalister. Hur resonerar de egentligen? Betraktar de sina alster som journalistik eller som ett nödvändigt ont? Är de rädda för att bli omsprungna av konkurrenter? Finns det några som helst spår av betänkligheter inför stort uppslagna reportage om brudnäbbar, maränger, korteger, vigselringar och tårtor?

Framförallt tappar jag tilltron till SVT:s ställning som fri och oberoende television och börjar fråga mig vad licenspengarna egentligen används till.

* * * *

Tillägg: I dag, 8 januari, påpekar Stefan Bergmark i en mediekrönika i Skånska Dagbladet att medan TV4:s VD Jan Scherman utlovar en intensifierad granskning av kungahuset framöver väljer SVT att börja det nya året med att fortsätta den bana de slog in på i våras: Kungafjäsk på veckotidningsnivå.

Tidigare: Vända blad?
Länkat: SVT; SVT; SVT; DN; SVD; AB; AB; AB; Ex; GP; HD; Ar; Ar; All; NSK; SKD; SKD

Tiga är guld

En dag kvar av veckan på detta dårhus, skrev mannen på Facebook i en paus på jobbet på Volvo i Skövde. Det kostade honom jobbet. Illojalt, ansåg Volvo och skickade hem mannen direkt.

Har vi inte alla någon gång tänkt eller uttryckt någon liknande fras? Märk att händelsen inte handlar om hur anställda utnyttjar sin arbetstid, mannen anklagas inte för att missbrukat sin arbetstid för sociala medier. Detta handlar enbart om vad man får lov att säga. Volvo i Skövde visar hur långt en privat arbetsgivare har möjlighet att gå när det gäller att kräva tystnad av de anställda. I princip skulle arbetsgivaren kunnat göra samma sak om frasen hade uttalats lite för högt på bussen på väg hem från jobbet. Tala är silver tiga är guld ... eller?

I december avslöjade SVT att landets största friskolekoncern Academedia tvingar lärare att skriv under ett avtal om tystnadsplikt. Academedias koncernchef hänvisar till samma rätt som Volvo Skövde har att kräva lojalitet av sina anställda. Detta kan gälla såväl obetänksamma fraser som tung kritik mot upplevda missförhållanden på arbetsplatsen.

Händelsen borde onekligen ge alla en tankeställare om vinstdrivande företags roll inom skola och omsorg.

* * * * *

Uppdatering: GP uppger nu att Volvo Skövde i själva verket sparkat ut tre av sina anställda på bemaningsföretag på grund av händelsen: Den person som skrev den inledande uppdateringen och två andra som kommenterade den.

Tidigare: Tyst i klassen

Länkat: SVT; SVT; DN; GP; GP; HD; NSK; E24; SVD; AB; AB

A-kassa för vem?

För att finansiera jobbskatteavdraget höjde regeringen Reinfeldt bland annat avgifterna för a-kassan kraftigt 2007. Samtidigt gjordes avgiften beroende av andelen arbetslösa i varje fack. Snabbt ökade antalet personer som stod utan skydd mot arbetslöshet med närmare en halv miljon. Trots att avgifterna kunnat sänkas något sedan dess ligger de kvar på en hög nivå i flera kassor och andelen med försäkring har inte ökat.

Dock skiljer det sig avsevärt mellan olika grupper. En hotellstädare betalar mer än fyra gånger så hög avgift som en universitetslektor. Medan medlemsavgiften för en anställd inom Hotell och restaurang är 385 kronor i månaden betalar en akademiker ansluten till AEA 90 kronor i månaden.

Regeringens motivering för differentieringen av avgifterna 2007 var präglad av nyliberal cynism: Nu gällde det att använda arbetslösheten för att påverka lönebildningen. Låglönegrupperna skulle tryckas tillbaka. De med högst arbetslöshet skulle förmås att acceptera sämre löneavtal och arbetsvillkor, genom att hotet blev mer ekonomiskt kännbart. De med sämst löner skulle få välja mellan socialen och ännu sämre löner.

Denna klasspolitik har naturligtvis inte lett till några nya jobb. Men klyftorna i samhället har åter ökat: De som bäst behöver försäkringar trängs ut ur försäkringssystemet genom skyhöga avgifter medan de som har lägst arbetslöshet betalar låga avgifter och behåller samtidigt tryggheten.

Länkat: SVT; DN; DN; GP; SVD;