Frihetens vindar sveper över Egypten. Upproret mot Hosni Mubaraks trettioåriga förtryck och vanstyre tilltar i styrka. Den allt mer desperate presidenten försöker manövrera sig ur situationen genom att sparka sin regering. Bland de fåtal länder som nu öppet stödjer Mubarak märks Israel, vars preminärminister Benjamin Netanyahu uttalar tilltro till att Mubarak ska komma över den nuvarande vågen av demonstrationer. På samma sätt tillkännager utrikesminister Hillary Clinton att USA betraktar Egypten som en stabil nation och viktig allierad. President Obama vill se reformer, men ser gärna att Mubarak sitter kvar. Ja, diktatorn är verkligen en av Israels och USA:s viktigaste allierade i området.Vad säger då Sverige? På sin blogg meddelar utrikesminister Carl Bildt att han försöker följa utvecklingen i Egypten, som han karaktäriserar som "...ett samhälle som trots uppenbara begränsningar är långt öppnare än åtskilliga andra i regionen." Bildt menar vidare att "... nyckeln till landets omedelbara politiska framtid ligger i presidentvalet i september. Det är avgörande att det sker på ett sätt som uppfattas som öppet och genuint." På en pressträff i Davos i morse sa Bildt att vi nu får vänta och se vad den nya regeringen innebär och att "...Mubarak måste vara konkret om reformagendan." Bildt lägger sig därmed mycket nära Israels och USA:s öppna stöd och tilltro till Mubarak.
Egypten är en av världens ofriaste och mest repressiva stater. Alla vet att diktatorn Mubarak måste bort om det ska bli demokrati i Egypten, något som Egyptens ungdom i dessa dagar dör för på gatorna i Kairo och Alexandria. Den svenska utrikesministern väljer i detta läge att i praktiken stödja Mubarak, dels genom svammel om relativ frihet, dels genom att ge Mubarak chansen att återhämta sig till höstens presidentval, med förhoppningen om reformagendor och att detta ska "uppfattas som öppet".
Just nu känns 1960- och 70-talens progressiva svenska utrikespolitik mer avlägsen än någonsin. Allt stöd åt det folkiga upproret i Egypten. Mubarak måste väck!
Länkat: SVT; SVT; SVT; SVT; SVT; SVT; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; AB; GP; GP; HD; HD;
Precis hemkommen från semester i Egypten.
SvaraRaderaTräffade en kristen egyptier på hotellet (han hade lämnat Kairo pga oro) som berättade om regimens förtryck av andra religioner än landets officiella sunni-islam. Shiamuslimer och kristna blir ofta sämre behandlade av polisstaten, vid kontroller, resor etc. Bahai-anhängare får inte ens ut sina pass.
Han berättade om en regim med omfattande misstänksamhet liknande stalinism.
Jag pratade med andra svenska turister som kände sig dumma över att de inte visste något om protesterna och förhållandena i landet när anhöriga hörde av sig och var oroliga.
Vore det inte dags med en upplysningskampanj på gator och arbetsplatser om övergrepp som sker i resmål som så många åker till.
Själv har jag bara min fru att skylla på som ville åka till ett arabisktalande land då hon själv har sitt ursprung i den delen. För min del var det sista resan till Egypten under Mubaraks regim
Ur DN: "Sveriges utrikesminister Carl Bildt oroas av de våldsamheter som rapporteras från Egypten.
SvaraRadera– Det klart att det är förfärligt, säger Bildt på Världsekonomiskt forum i Davos i Schweiz till TT.
Carl Bildt beskriver situationen i länderna söder om Medelhavet som en "demografisk tsunami", med unga, frustrerade människor som kräver politiska och ekonomiska förändringar.
– Det är extremt unga samhällen. Till exempel är 32 procent av Egyptens befolkning under 15 år och medelåldern är 23 år. De kräver jobb och möjligheter för framtiden och det kan inte mötas med slutna samhällen, vare sig politiskt eller ekonomiskt. Det är ingen tvekan om att Egypten, på ett eller annat sätt, går mot en ny president. Det är frågan om när, hur och vem, säger Bildt."
Är Bildt oroad över en demokratisk eller en demografisk tsunami? För det ena utesluter väl det andra? Västvärlden med sin nuvarande höga arbetslöshet lär kappast välkomna fler flyktingar. Vill det sig riktigt illa så sprider det här sig på sikt även upp till kontinenten. För hur demokratiska de än blir därnere så kan de väl knappast trolla fram arbetstillfällen och försörjning på nolltid,eller vad tror ni? Revolutioner kan således sluta lite hursomhelst.