De senaste veckorna har onekligen inneburit en rejäl scenförändring i svensk politik. Medan de rödgröna lämnat konkreta besked om sin politik har regeringsrepresentanterna alltmer framstått som gnällspikar, nej-sägare och pessimister. Vad är det egentligen som har hänt?
För det första har de rödgröna partierna på allvar börjat leverera. De har visat att de tillsammans är beredda att styra och att de kan ge och ta i uppgörelser.
För det andra har de rödgröna riktat in sig på vad de själva vill göra, inte på att diskutera vad den borgerliga regeringen gjort eller inte gjort. Men förslagen riktar sig samtidigt mot centrala brister i den borgerliga regeringspolitiken: Bristen på besked om hur skola, vård och omsorg ska finansieras i kommunerna, skattediskrimineringen av pensionärer sjuka och arbetslösa, utförsäkringspolitiken, den otillräckliga miljöpolitiken ...
Därför kan inte de borgerliga diskutera sakfrågorna på ett vettigt sätt. De måste istället berätta hur omöjliga förändringarna är, fabulera om "skattechock" eller försöka styra in debatten på chokladpraliner. Argumenten är naturligtvis omöjliga, vilket de borgerliga blivit hårdhänt påminda om i veckans TV-debatter. Efterhand har också en påtaglig oro brett ut sig över de borgerliga tidningarnas ledarsidor. Ibland försöker de få läsarna att tro att de rödgröna i själva verket anammat den borgerliga politiken, ibland att de företräder värsta skattehöjarlinjen.
Vad vi bevittnar är helt enkelt ett scenario för en rödgrön valseger.
Länkat
SVD1; SVD2; SVD3; DN; SKD; GP; HD; SDS; Ex; BLT; NSK; SMP1; SMP2 ; GT
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tyvärr så kommer Din partiledare att vara den som sänker en rödgrönt maktövertagande.
SvaraRaderaTänk en kommunist som minister?
Nej, så långt sjunker inte det här landet.
Du låter faktiskt lite som Karl-Bertil Jonssons fader på julafton: - Jag har närt en kommunist vid min barm. Skämt åsido:
SvaraRaderaJag hoppas innerligt att du har fel. Det är en argumentationslinje som en del borgerliga ledarskribenter drivit ett bra tag nu. Om man granskar vänsterpartiets politik ser man att den i själva verket är vänsterliberal och den ekonomiska poltiken är rakt igenom keynesiansk. Både partiet och partiledaren är väldigt långt borta från "kommunismen", även i dess ursprungliga marxistiska mening, den som Lars Ohly ett tag lite klumpigt försökte klamra sig fast vid.
Därför kan detta "argument" mot de rödgröna bara fungera som ren skrämselpropaganda, som demonisering av motståndaren. Det har ingen bäring i den politiska verkligheten.
Här i Lund har förresten politiska motståndare vid något tillfälle försökt ifrågasätta min politiska heder på liknande sätt. Jag var förste vice ordförande i Lunds kommunstyrelse 2002-2006. Men de politiska fel jag begick på 1970-talet (jag var nog betydligt värre än Ohly) har jag redovisat så öppet och ärligt jag kan i flera tidningsintervjuer och på annat sätt. Man behöver inte vara ond för att man har haft fel. Därför har demoniseringar snarare slagit tillbaka mot dem som har försökt genomföra dem.
Låt oss alltså diskutera politikens innehåll - vad som har gjorts och vad som behöver göras. Må bästa laget vinna!
http://demoskop.se/?id=1523
SvaraRaderaVar inte så säker.