söndag 16 januari 2011

Sverige saknar opposition

Aldrig har väl svensk arbetarrörelse varit mer tillbakapressad än just nu. Enligt Skops väljarundersökning i januari når Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tillsammans inte ens upp i 30 procent av väljarsympatierna. Nedan Skops undersökning i sin helhet med förändringen från mätningen i nov/dec inom parentes:

Moderaterna 35,7 procent (+0,6)
Folkpartiet 8,1 (+0,9)
Centerpartiet 5,5 (+1,7)
Kristdemokraterna 2,7 (–0,1)
Socialdemokraterna 24,4 (–3,8)
Vänsterpartiet 5,2 (+0,2)
Miljöpartiet 9,6 (–1,4)
Sverigedemokraterna 7,1 (+0,8)

M-FP-C-KD 52,0 (+3,1)
S-V-MP 39,2 (–5,0)

Medan Socialdemokraterna uppvisar nya historiska lågvattennivåer ligger Vänsterpartiet stilla runt 5 procent. Det enda som räddar oppositionen från en total genomklappning är Miljöpartiets fortsatt goda siffror, trots en viss tillbakagång i denna mätning.

Den beklämmande sanningen är att Sverige saknar opposition. Ur sakpolitisk synvinkel kan detta te sig som ett stort mysterium. De flesta svenskar är egentligen inte alls överens med högerregeringens huvudlinjer: Nya skattesänkningar för dem som har arbete. Tre av fyra svenskar är istället beredda att betala mer i skatt för att säkra vård, skola och omsorg. Detsamma gäller i en rad andra frågor: Privatiseringar av skola och välfärd, misskötsel av järnvägar, den havererade miljöpolitiken...

Högerregeringens smala lycka är istället Socialdemokraternas och Vänsterpartiets ledarskapsproblem. Om dessa bägge partier nu misslyckas med att få fram bra partiledare som förmår att utmana, då kan den så kallade oppositionen lika gärna lämna walk over inför valet 2014.


Länkat: DN; SVD; E24; Ex; GP; SVT; HD; AB; SKD

4 kommentarer:

  1. Problemet är väl dels ledarskapskris i både V och S samt att Mona Sahlins idiotutspel om bortre parentes i a-kassan m.m. har kortslutit all oppositionspolitik hos S trots att borgerligheten lämnat öppet mål i frågan om a-kassa, privatiseringens effekter på el-marknad och tågtrafiken etc.

    Personligen är jag tveksam till om Mp kommer att stå emot locktonerna från höger i längden. I många frågor är Mp ett högerparti (privatiseringsfrågor, arbetsrätt m.m.) och har dessutom ett osunt vurmande för pseudovetenskap som alternativmedicin och konstiga alternativa pedagogiker som Steiner etc.

    SvaraRadera
  2. Vänsterpartierna har nog spelat ut sin roll om de inte förändras mer. Arbetarna är inte längre stora kollektiv som man kan fösa hit och dit. De har ofta arbetat på flera ställen och ibland i andra länder samt rest och sett mycket. Jag tror inte människor längre vill stå och sjunga internationalen och känna sig som ett kollektiv. Det känns mycket förlegat. Därför går andra partier frammåt och inte de röda. Det hänger nog inte bara på ledarna även om man inom partierna hoppas det.

    SvaraRadera
  3. (s) har ingen politik. Det måste byggas ny kärnkraft och skatterna kan inte vara mer än 50%. Så länge (s) inte kan ta en verklighetsbaserad position i frågor om skatt, elpriser, elproduktion, och husbyggnation har de inget att komma med. Man måste vara i takt med sin tid, (s) har inget att säga utom svar som genast underkänns av en majoritet, då håller de hellre käften. Ingen gångbar politik, helt enkelt.

    SvaraRadera
  4. Vem har sagt att det finns ett magiskt skattetak, och att det skulle gå vid just 50 procent? Efterhand som produktiviteten i varuproduktionen ökar uppstår ett allt större utrymme för annat, t.ex. skola, kultur, äldreomsorg. Det mesta av detta organiseras bäst gemensamt. Alternativet är att privatisera så att var och en får köpa det styckevis eller genom egen försäkring. Då behövs inga skatter alls, men det är en strid som högern på sikt kommer att förlora. Till och med nu, när moderaterna är så starka finns det en massiv opinion för en solidarisk välfärdspolitik. Därför är vänstern (i bred mening) svaret även på framtidens frågor.

    Men jag kan hålla med det där som föregående skrev om att sjunga Internationalen. De gamla symbolerna förlorar i betydelse i en allt rörligare värld, men vi i vänstern tenderar att klamra oss fast vid dem.

    SvaraRadera