Rättvisa skapar goda samhällen. Om medborgarna uppfattar att de blir rättvist behandlade ökar tilliten, inte bara mellan medborgarna utan även tilltron till demokratin och samhällets institutioner. Rättvisa behöver inte nödvändigtvis innebära absolut jämlikhet, men två viktiga förutsättningar måste vara uppfyllda för att vi ska uppleva samhället som rättvist. För det första måste förutsättningar och procedurer vara rättvisa. Det får inte finnas några gräddfiler för dem som råkar vara födda i rätt familj eller i rätt bostadsområde. För det andra får inte inkomstskillnader upplevas som orimliga.
Bägge dessa förutsättningar för rättvisa håller nu på att försvinna. Sverige håller på att dras isär. I dag spelar det allt större roll för ett barn att vara född i rätt familj och bo i rätt bostadsområde. Barnfattigdomen ökar samtidigt som löneskillnaderna ökar. För trettio år sedan hade makteliten i genomsnitt en inkomst 5 gånger en industriarbetares, nu tjänar de 15-17 gånger mer än industriarbetaren och toppdirektörerna tjänar 41 gånger mer än sina arbetare.
Samtidigt urholkas eller försvinner trygghetssystemen för dem som redan tjänar minst. De senaste årens ökningar av socialbidrag, behov av skuldsanering och antalet hemlösa är handfasta påminnelser om detta, var och en rymmande mänskliga tragedier.
När samhället på detta sätt dras isär blir det inte bara mycket obehagligare att leva i. Det blir också ett samhälle med sämre fungerande demokrati och sämre förutsättningar för tillväxt och utveckling.
Länkat: SVT; SVT; GP; GP; GP; GP; E24; Ex; DN; DN; SVD; SVD; SVD; HD; HD
Du, det enda sättet att undvika det här problemet är att göra alla bostadsområden likadana. Den som är född i en familj med alkoholiserade föräldrar kommer inte att få samma uppväxt som ett barn i en familj med "vanliga" föräldrar - det går aldrig att ge barn exakt samma möjligheter. Och vaddå dras isär? Vi dras ju för sjutton uppåt allihop. De RELATIVT fattiga är fler, men de FAKTISKT fattiga är färre. Det betyder, på ren svenska, att vi får det olika mycket bättre. Och det är bra mycket bättre än att vi strävar efter att alla ska få det lika dåligt.
SvaraRaderaDet finns ganska många sätt att minska klyftorna i samhället. Enda problemet är att de flesta av dem strider mot den nyliberala agenda som varit förhärskande ett tag nu. Några förslag: Hejda den våldsamma ökningen av topplönerna, förstärka de generella delarna i välfärdspolitiken, återskapa tryggheten i socialförsäkringarna, avskaffa hemlösheten (alla forskning visar att utan ett hem blir alla andra stödjande insatser värdelösa), satsa mer resurser till skolor i utsatta områden, blanda bebyggelse och skolupptagningsområden ...
SvaraRaderaOm samhället ska hålla ihop kan inte klyftorna bli för stora. Då vågar vi till sist inte ens än gång prata med varandra.
Jag måste ta och hålla med dig, Mats. Vi bör hejda den här aggressiva utvecklingen av klasskillnader som varje dag sliter våra medborgare allt längre ifrån varandra om vi vill ha ett samhälle för alla. Är det exempelvis rättvist att rika ungar ska få en speciell sorts utbildning (därmed tidigt isoleras från de vanliga arbetarungarna) bara för att deras föräldrar har en tjock plånbok? Nej, jag tycker inte det, och det är dags för den moderna svenska vänstern att på allvar ta ett stort kliv in i denna härva av storkapitalism och segregation och visa människor hur ett solidariskt samhälle bör se ut.
SvaraRaderaJa, ett samhälle som håller ihop.
Det låter mycket bra.
Barnfattigdomen är den näst lägsta på 20 år, 11,5%. 1997 var den drygt 22 procent och har konstant varit högre under rödgrönt styre. 50 börsbolag med huvuddelen av sin verksamhet och försäljning utanför Sverige är inte representativa, den genomsnittlige vd:n för ett svenskt bolag, litet som stort, ligger strax över 30 000 kr. Inte ens LO-rapporten visar på en trend med allt större klyftor. 41 gånger industriarbetarlönen (jo, jag tycker också det är absurt) innebär ändå en nedgång från 51 resp 48 ggr åren dessförinnan.
SvaraRadera