Ett förlorat år?

Vi människor är anpassningsbara och vi har en förmåga att leva i nuet. Trots en stundtals bister värld med hotande framtidsutsikter har vi en förmåga att glädjas i vardag och fest. Vi kan förundras av naturens och vardagens skönhet: en snöformation, en blåmes, ett barns leende. Vi förälskar oss, vi förökar oss och vi njuter när vi kan njuta, ibland utan att bry oss så mycket om framtida baksmällor.

Tur är väl det. Livet blir outhärdligt om vi inte förmår att leva det så gott vi kan. Men om vi för ett ögonblick lyfter blicken från vår privata sfär måste vi konstatera att 2010 på flera sätt blev ett förlorat år.

Alla vettiga människor erkänner numera att något drastiskt måste göras för att rädda jordens klimat. År 2010 blev åter ett av de varmaste åren på jorden sedan mätningarna började för 160 år sedan. Trots detta förmår världens ledare inte enas om åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. För drygt ett år sedan havererade klimatmötet i Köpenhamn och i december 2010 slutade uppföljningen i Cancún, Mexico i en stor suck. Förutom några symboliska beslut kunde man bara ena sig om att fortsätta "processen". Vilken process? Det kommer att vara kört så länge alla länder, inklusive Sverige, har som utgångspunkt att utsläppen främst ska minska någon annanstans än i det egna landet.

Det svenska valet blev en miljöpolitisk besvikelse. Satsningen på storskaliga motorvägsprojekt fortsätter medan järnväg och annan kollektivtrafik får stå tillbaka. Sverige har nu fortsatt en person som kallar sig miljöminister som menar att man kan minska bilismens klimatpåverkan - genom att öka bilåkandet. Samme minister hävdar på fullt allvar att en av våra mest utrotningshotade arter gynnas genom okontrollerad avskjutning av en stor del av dess population.

Valet blev också en besvikelse för alla dem som hade hoppats och trott på solidaritetens återkomst i svensk politik. Det märkliga är att i attitydundersökningar finns ett stabilt och massivt stöd för en solidarisk välfärd. Tre av fyra svenskar är beredda att betala mer i skatt för sjukvård, äldreomsorg och skola. Men regeringen Reinfeldt har prioriterat stora skattesänkningar och betalat detta just genom försämringar i den generella välfärden.

Resultaten av regeringens cyniska jakt på långtidssjuka och arbetslösa har också varit hårresande. I en kommun som Lund har dessutom Alliansens politik inneburit fyra års oavbrutna nedskärningar inom äldreomsorg, förskola, skola, kultur- och idrott, parkskötsel, snöröjning, ja, allt som är gemensamt finansierat. Valresultatet kan därför först te sig som ett stort mysterium.

Förklaringen ligger helt i oppositionens svaghet. Dels i oförmågan att på ett enkelt och slagkraftigt sätt visa vad regeringen egentligen sysslar med. Dels i oförmågan att formulera och framföra ett trovärdigt alternativ. Det är också uppenbart svårt att vinna förtroende för partier som har ledare som folk saknar förtroende för.

Därför finns det hopp: Låt oss bli klokare. År 2010 blir ett förlorat år bara om vi inte lärt oss något väsentligt av det. Med detta vill jag önska alla som läser detta ett riktigt Gott Nytt År 2011!

Länkat: SVT; SVT; SVT; DN; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SKD

Tåget: Visst går det!

Denna vinter har allt fler förlorat sin tillit till järnvägstrafiken. Minsta snöfall skapar monumentala förseningar, vitala sträckningar tas plötsligt ur drift, växlar blir obrukbara, kontaktledningar rasar, tåg går sönder eller kör fast och passagerare får efter timmar i mörker och kyla evakueras genom drivorna.

Det Sverige under december månad har fått uppleva är konsekvensen av otillräckligt underhåll av befintliga banor och bristande investeringar i ny järnväg. Ansvariga chefer och ministrar har nu i snart en månads tid stått och stammat i TV och tidningar när de ömsom skyllt på varandra, ömsom på vädret. Idag säger infrastrukturminister Catharina Älmsäter-Svärd (M) att hon känner medlidande med alla drabbade resenärer. Men är det medlidande vi vill ha från ministern?

Sverige är ju inte ensamt om hårda vintrar. Det finns länder med lika besvärliga vinterförhållanden där järnvägsnätet fungerar alldeles exemplariskt. Idag rapporterar t.ex. Svenska Dagbladet om förhållandena i Schweiz. När det är busväder brukar motorvägarna där korka igen men tåget går som en klocka.

Vad är då skillnaden mellan Sverige och Schweiz? Jo, i Schweiz finns sedan många år en politisk samsyn att satsa ordentligt på järnvägsnätet. Noggrannhet i val av tekniska lösningar, ordentligt med resurser till underhåll och framtidsinriktad utbyggnad av järnvägsnätet ger en allt bättre fungerande kollektivtrafik. I Sverige var de rödgröna partierna 2002-2006 på väg mot något liknande, även om man kan ha synpunkter på en del av prioriteringarna.

Men det första de borgerliga gjorde när de kom till makten 2006 var att åter strypa järnvägsinvesteringarna. Anders Borg (M) påstod att det hade "överinvesterats" i spårtrafik. Nu skär de borgerliga dessutom ytterligare ner på underhållet av banorna.

Häri ligger den stora skillnaden mellan Sverige och Schweiz. I Schweiz finns det politisk enighet om att satsa på modern kollektivtrafik. I Sverige skärs det samtidigt ner på underhåll och satsningar på kollektivtrafik.

Så, även om vi resenärer har all anledning att misströsta ibland måste vi ändå försöka tänka framåt. Det är inte medlidande som krävs, utan en ny politik. Visst går det att få tåget att gå mitt i fimbulvintern. Allt handlar om prioritering och styrning. Att börja ställa krav på en attitydförändring från regeringens sida är en bra början.

Tidigare: Svek mot tågtrafiken

Länkat: SVD; SVD; SVD; DN; DN; DN; DN; AB; AB; EX; EX; SVT; SVT; SVT; SVT; GP; GP; HD; HD

Änglar och demoner

I augusti anmäldes Julian Assange för våldtäkt och en förundersökning inleddes. Den 18 november häktades Assange i sin frånvaro, sannolikt misstänkt för bland annat våldtäkt. Misstankarna gäller sammanlagt fem brott: en våldtäkt i augusti i Enköping, två fall av sexuellt ofredande i Stockholm och ett i Enköping samt ett fall av olaga tvång i Stockholm.

Med stigande förvåning har jag observerat folks behov av att skapa änglar och demoner. Ska det verkligen vara så svårt att hålla isär Assanges insats i offentliggörandet av dokument från en brottsmålsprocess som inte har ett dugg med detta att göra?

Internationella celebriteter som Michael Moore och Naomi Klein uttalar sig plötsligt självsäkert mot det svenska rättsväsendet. Moore tillstår å ena sidan att han inte vet om Assange är skyldig eller inte, å andra sidan antar han att Sverige förföljer Assange och borde koncentrera sig på "riktiga" våldtäktsmän i stället. Hur vet han då att Assange inte är "riktig"? Denna logiska frivolt försöker Moore dölja bakom imbicilla påståenden att Sverige, vid en internationell jämförelse, skulle vara ett paradis för våldtäktmän.

Naturligtvis har varken jag, Klein eller Moore någon aning om huruvida Assange är skyldig eller inte. Alla är oskyldiga tills dess att motsatsen bevisats. Därför är det smärtsamt när vänstermänniskor på förhand istället dömer de kvinnor som utsatts. Lika tråkigt som att se att SVT Debatt försöker uppträda som ställföreträdande domstol.

Domstolsväsendet har till uppgift att pröva om brott har begåtts eller ej. Vad gäller brott och straff har vi faktiskt inget annat val än att tro på rättvisan, och att kräva att det döms enligt lag.

Länkat: SVT; SVT; GP; DN

Tyst i klassen

Fyra av de fem största skolföretagen ägs numera av riskkapitalbolag med säte i Jersey och andra skattesmitarparadis. Sverige är ett av de få länder i världen som överhuvudtaget tillåter vinstintressen i utbildningsväsendet, som tillåter privata företag att driva skolor. Än mer unikt för Sverige är att detta betalas av skattemedel.

Nu avslöjar SVT att i den största friskolekoncernen, Academedia, är lärarna bundna av tystnadsplikt genom skriftliga avtal. I kommunala skolor har personalen obetingad rätt att när som helst och för vem som helst påtala sådant de upplever som missförhållanden.

I Academedia får lärarna skriva på ett avtal att aldrig yppa någonting om missförhållanden till någon utanför företaget. Academedias avtal är dessutom utformade så att lärarna döms till tystnadsplikt även efter det att de slutat i företaget. I våras sade Academedias koncernchef att han styrde företaget med hjälp av "kramar och ramar".

Koncernchefen vill nu inte uttala sig utan hänvisar lugnt till att detta är en fråga om privat ägande. Det finns inte någon som helst lagstiftning som förbjuder privata företag att belägga sina anställda med munkavel. Passar det inte så är det ju bara att sluta.

Avslöjandet visar bara allt för tydligt att vinstdrivande företag inte har i skolan att göra.

Tidigare: Elevpengen till Jersey; Skola, vinst och religion

Men Vänsterpartiet då?

Idag på DN Debatt ger Lars Ohly Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulden för valförlusten. De bägge partierna sägs i valrörelsen ha vandrat åt höger och agerat utan självförtroende, ständigt sneglande på Alliansens göranden och låtanden.

Frågan är vad Ohly vill uppnå med sitt angrepp. I socialdemokratins eftervalsdebatt finns redan en väl utvecklad och mycket djupare kritik mot den räddhågsna eftergiftspolitiken gentemot alliansregeringen. Där uppfattas nog Ohly snarast som en elefant som försöker ta sig in i en porslinsbutik. I Miljöpartiet verkar de nu vara sig själva närmast, lätt rusiga över de egna framgångarna och mer intresserade av poster i kommuner och landsting än av politikens innehåll. Där noteras nog Ohlys angrepp med en självbelåten gäspning, det var ju trots allt MP som räddade det rödgröna laget från en total genomklappning.

Kritik mot S och MP faller naturligtvis platt till marken utan en självkritisk analys av varför Vänsterpartiet samtidigt backade. Lars Ohly skriver att vänstern var det enda parti som fullföljde sin del av oppositionspolitiken inom ramen för det rödgröna samarbetet. Varför gick det då som det gick? Här blir Ohly svaret skyldig. En av vänsterns favoritförklaringar har ju tidigare varit att skylla på bristande genomslag i massmedia. Nu tillhörde Ohly de partiledare som syntes mest i valrörelsen, på tredje plats efter Reinfeldt och Sahlin.

Lars Ohlys enda antydan till vägledning inför framtiden är att "våga vara vänster". Visst ska man våga det, men detta en infantil paroll. Naturligtvis uppfattas Vänsterpartiet som just vänster, men vad hjälper det när partiledarens och därmed partiets förtroende är kört i botten. Är det någon som tror att det hade gått bättre om vänstern hade krävt dubbelt så stora välfärdssatsningar, genomförda på halva tiden?

Här handlar det om att kunna formulera och driva ett politiskt alternativ som folk kan tro på. Lars Ohly når i bästa fall de redan frälsta och förmådde i valrörelsen inte ens dra till sig besvikna vänstersossar. Efter fem raka val med minskande röstetal är det hög tid för Vänsterpartiets ledning att skärskåda sin egen roll.

Tidigare: Inget händer i V; Slutsatser efter ett fiasko; Ny partiledare

Länkat: AB; AB; SVT; svt; EX; EX; SVD; SVD; SVD; SKD; DN; GP; HD

Retorik om Afghanistan

I dagens riksdagsdebatt om Afghanistan slog Miljöpartiets representanter knut på sig själva för att motivera sitt partis ställningstagande. Bodil Ceballos argument gick ut på att visserligen var vi rödgröna överens om att dra tilbaka trupperna 2011 -2013 om vi vann valet. Nu vann vi inte valet, alltså accepterar vi regeringens fortsatta krig. Hon sade sig dock ha förståelse för de miljöpartister som går emot sitt parti och istället stödjer Vänsterpartiet i omröstningen.

Peter Eriksson (MP) hävdade att uppgörelsen med regeringen innebar en ny strategi i Afghanistan, en ståndpunkt som få militära bedömare och andra experter delar. Hans beklagande att uppgörelsen kunde blivit ännu bättre om Vänsterpartiet valt att delta i förhandlingarna med regeringen måste kanske ändå ses som ett erkännande att allt inte blev så bra.

Några sådana betänkligheter verkade dock inte Åsa Lindestam (S) ha. Hon hyllade den USA-ledda militära närvaron och menade snarare att den borde öka genom att hela den svenska militära kontingenten borde vara på plats hela tiden.

Utrikesminister Carl Bildt försökte billigt raljera kring Vänsterpartiets förslag att sätta ett slutdatum genom att hävda att även med detta förslag blir trupperna kvar en tid. Bildts mer seriösa huvudargument var dock att trupperna behövdes för att skydda skolor och vallokaler mot talibanerna. Vänsterpartiets Hans Linde och Jonas Sjöstedt framhöll att det finns ingen militär lösning i Afghanistan och visade att det var just den militära närvaron som fött korruption och extremism. De svenska insatserna måste snabbt läggas om, från krig till bistånd.

* * * *

Tillägg: Goda argument hjälpte inte heller denna gång. Med 290 röster för och 20 emot (vänsterpartisterna och några enstaka modiga miljöpartister) beslutade riksdagen precis att förlänga den svenska militära insatsen i Afghanistan.

Länkat: SVT; SVT; DN; DN; SVD; EXP; SKD; HD; BLT

Vem hotar?

Samtidigt som den misslyckade självmordsbombarens aktion skapar berättigad oro bland folk är ledningen för Sverigedemokraterna överlycklig. Äntligen händer det något. De drar sig inte för att försöka dra nytta av folks rädsla. Samtidigt har folk som borde veta bättre gett rasisterna ofrivilligt understöd. Säpo låter läcka att de har kartlagt 200 islamistiska extremister. Självklart ska alla hot tas på allvar varifrån de än kommer.

Men så kallade experter har de senaste dagarna spekulerat vilt i vågor av islamistisk terror som kan förväntas drabba vårt land. Om detta vet vi intet. Det enda vi vet är att helgens attentat i Stockholm inte var speciellt väl organiserat, och att det enda dödsoffer som krävdes därför var gärningsmannens eget.

Förutom detta har det nästan bara förekommit högerextremistiska politiska attentat med dödlig utgång i Sverige de senast 30 åren. Tidningen Expo gjorde för två år sedan en kartläggning och fann då att 23 politiska mord (på 25 år) begåtts av personer kopplade till extremhögern. Då har ändå inte offren för Lasermannen och andra mördare med rasistiska motiv räknats in, när de saknat direkta kopplingar till högerextrema organisationer.

I Alex Bengtssons blogg hittar vi följande sammanfattning:

"Bland de mördade återfanns den 14-årige antifascisten John Hron som mördades sommaren 1995 av nazister i Kode utanför Kungälv i Bohuslän. Samma år knivmördades även ishockeyspelaren Peter Karlsson från Västerås och Gerard Gebeyo i skånska Klippan. 1999 sköts poliserna Olov Borén och Robert Karlström ihjäl i Malexander efter att ha jagat tre nazister efter bankrån i Kisa" ... "1999 mördades också fackföreningsmannen Björn Söderberg av en organiserad nazist. 2008 mördades 19-årige Mikael Andersson i Lidköping. Andersson hittades i en gödselstack. Förövaren var en nazist som var arg för att Mikael Andersson hade vittnat mot honom. Årets innan misshandlas en 55-årig man i Upplands Väsby så brutalt att han senare avlider. Samtliga tre förövare hade kopplingar till Nationalsocialistisk Front (numera Svenskarnas parti)."

De högerextrema i Sverige mördar alltså i genomsnitt minst en person om året, medan islamistiskt politiskt våld tills nu bara skördat ett liv och det var förövarens eget. I övriga Europa står nationalister och högerextrema för över 90 procent av de politiska terrordåden medan islamister står för någon promille. Nedan en sammanfattning av Europols statistik (tabell s. 48) över 1 496 terrordåd och försök till sådana i Europa 2006-2008:

• Högerextremt och nationalistiskt: 1 355 (90,57 %)
• Vänsterextremt: 79 (5,28 %)
• Islamistiskt: 5 (0,33 %)
• Ospecificerade: 57 (3,81 %)

Detta kan vara viktigt att ha i åtanke innan det dras för snabba slutsatser om var hoten egentligen kommer ifrån.

Länkat: DN; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; GP; GP; GP; GP; SKD; SKD; AB;

Inget händer i V

I dag publicerades SCB:s stora opinionsundersökning som omfattar 6 192 personer. Moderaterna förstärker ytterligare sin dominans inom borgerligheten. Socialdemokraterna backar igen, men det kanske inte är så anmärkningsvärt med tanke på den stora offentliga och kritiska debatt som just nu pågår i partiet kring politiskt vägval och partiledarskap. Men Socialdemokraterna tappar inte sympatisörer åt vänster utan åt höger.

Någon levande eftervalsdebatt finns däremot inte i Vänsterpartiet, som nu minskar ytterligare sedan valet i september. Det är en statistiskt säkerställd tillbakagång med nästan en hel procentenhet till 4,7 procent. Partiet har nu backat fem val i rad, men partiledningen sitter kvar som om ingenting har hänt. Man undrar hur långt Vänsterpartiet ska tillåtas sjunka innan något ska hända.

Länkat: SVT; SVD; GP

Svek mot tågtrafiken (10)

Biljettpriset för en resa över Öresund ökar med 40 procent. Detta blir det troliga utfallet av trafikutskottets beslut idag att släppa regleringen av tågtaxan på bron. I ett första steg kommer avgiften per passage att öka från 40 till 650 kronor. Bakom beslutet står utskottets borgerliga ledamöter samt SD. Samstämmiga protester från Region Skåne har varit förgäves.

Regeringen har bestämt sig för att göra allt den kan för att förstöra spårtrafikens möjligheter att utgöra ett alternativ till privatbilism och lastbilstransporter, allt i enlighet med finansminister Anders Borgs uttalande i Sydsvenskan 6 november 2007:

– En investering i väg är fyra-fem gånger viktigare än i järnväg ...Vi måste våga göra en prioritering.

På min egen högst ofullständiga lista blir detta svek nummer tio mot spårtrafiken sedan den borgerliga regeringen tillträdde. Kom gärna med kompletterande förslag till punkter.

Borgerliga svek mot spårtrafiken

1. Omläggningen av statliga investeringar från 70 procent järnväg till 70 procent bilism.
2. Tvärstopp för utbyggnad av snabbtåg.
3. Avskaffat statsbidrag för inköp av fordon för kollektivtrafik.
4. Användning av trängselskatter till motorvägsbyggen runt Stockholm istället för kollektivtrafikinvesteringar.
5. Avreglering av all kollektivtrafik så att enskilda operatörer kan plocka russinen ur kakan.
6. Nej till att medfinansiera stadsspårvägar och light rail.
7. Vinstkrav på SJ istället för hög resandestandard och rimliga biljettpriser.
8. Direktivet att ställa in tågavgångar för att ”komma till rätta” med trafikproblem.
9. Neddragning av järnvägsunderhållet med 700 miljoner.
10. Ökning av tågens passageavgift över Öresundsbron.

Tidigare inlägg: Regeringens tågkaos; Sveket mot tåget; Inte ens Marieholm; Nya spår - då krävs regimskifte

Länkat: SVT; SVT; SKD; SKD; DN; HD; HD; HP;

Lundamodellen mot hemlöshet?

Den så kallade boendetrappan fungerar inte. De hemlösa halkar oftare ner för den än de lyckas kravla sig uppåt. Den enda kommunala bostadsgarantin i Lund idag, som man för övrigt knappt lyckas leva upp till, är sängplats på ett härbärge, en totalt misslyckad utgångspunkt att starta någonting nytt och bättre på. I stället har antalet hemlösa ökat markant.

Detta har Hemlösas förening vetat sedan länge och forskare på socialhögskolan i Lund har också de senaste åren visat detta på ett övertygande sätt. Om annan stöd, hjälp och behandling ska lyckas måste bostadssituationen vara löst, bostaden måste komma först. Utifrån konceptet Bostad först har man på socialhögskolan lanserat Lundamodellen. I Malmö, Helsingborg och Stockholm har de nu börjat försöka ställa om till denna modell.

För över ett år sedan lämnade jag tillsammans med representanter för de andra rödgröna partierna i Lund in en skrivelse till kommunstyrelsen. Vi föreslog att Lund skulle börja arbeta efter Lundamodellen. Nu har Lunds borgerliga majoritet äntligen lyckats samla sig till ett svar på vårt förslag. Beslutet från de borgerliga är:

• att uppmana socialnämnden att följa utvecklingen och de erfarenheter som dras utifrån arbetet med Bostad först enligt Lundamodellen i omgivande kommuner.

Tidigare har jag i denna blogg visat att Lunds styrande borgerlighet reflexmässigt sätter privata fastighetsägares intressen framför de hemlösas behov av bostad. På samma sätt var det viktigare när boendet för hemlösa kvinnor skulle inrättas att privatisera det och spara in någon miljon genom anbudsupphandling än att få det klart i tid och med en rätt ambitionsnivå.

Nu har de borgerliga åter satt ner foten: Ingen Lundamodell i Lund.

* * * * *

Tillägg: Idag på tisdagen redovisar Skånska Dagbladet ny statistik från socialförvaltningen som bekräftar det alarmerande läget i Lund. Antalet hemlösa ökade från 75 personer 2008 till 126 personer 2010, och då har man ändå räknat lågt och inte använt alla socialstyrelsens kriterier.

Någon ljusning i den borgerliga inställningen tycks inte heller vara i sikte. Göran Wallén (M), som är socialnämndens ordförande säger att han ska "...prata med de privata fastighetsägarna för att se om de kan avvara några bostäder." Lycka till!

Tidigare: Hemlöshet och sociala frågor; Hemlösa versus fastighetskapitalet: Gissa vad borgarna väljer?

Länkat: SKD; SKD; HD

Stärkt stöd för välfärd

Tre av fyra svenskar är beredda att betala mer i skatt för sjukvård, äldreomsorg och skola. De flesta anser att välfärden ska vara skattefinansierad och att fler privata sjukhus och skolor är negativt för samhället.

Detta visar sociologen Stefan Svallfors i en ny stor undersökning bland 4 000 svenskar. Resultaten är stabila sedan senaste liknande undersökning 2002. Kan man se några förändringar sedan dess är det snarast i riktning mot ökat stöd för väldfärdsstaten, säger Svallfors till SVT.

Så här såg några av de centrala frågorna och svaren ut, med jämförelse med resultaten 2002:

"Kan du tänka dig att betala mer skatt om den går till..." (andel i procent)

	Ja, 2002	Ja, 2010
Sjuk- och hälsovård	65	75
Stöd till äldre	60	73
Stöd till barnfamiljer	39	51
Socialbidrag	25	40
Skolan	61	71
Sysselsättningspolitiska insatser	31	54

Källa: Välfärdsopinion 2010, Umeå universitet (TT)

Mot denna bakgrund framstår den rödgröna förlusten i 2010 års val som än mer anmärkningsvärd. Svallfors menar att folk i allmänhet inte såg någon avgörande skillnad mellan de stora partierna och att det därför var annat än välfärdspolitiken som avgjorde var folk lade sin röst.

Alltså: De borgerliga är i full färd att rycka undan fundamentet för den välfärdspolitik som tre av fyra svenskar vill försvara. De rödgröna lyckas inte ens visa detta i sin tama oppostitionspolitik. Istället fokuseras debatten på oppositionens egna ganska dåligt genomarbetade kompromisser, som dessutom i många fall innebär ett godkännande i efterhand av den borgerliga regeringens åtgärder.

Sämre oppositionspolitik har vi väl inte sett i modern tid. Oförmågan att utmana de borgerliga i välfärdens kärnfrågor måste vara den viktigaste läxan som de rödgröna partierna tar med sig i sin fortsatta eftervalsdebatt.


Tidigare: Slutsatser efter ett fiasko

Länkat: SVT; SVT; GP; GD; SVD;TV4; SKD; SDS; HD; Dagen; Allehanda;

Borgarna avskaffar friskvården

Lunds borgerlighet går från klarhet till klarhet. Nu verkar man ha bestämt sig för att avskaffa den kommunala friskvårdstimmen som infördes för sju år sedan. De anställdas protester bryr man sig inte om. Skälet sägs vara att alla personalkategorier inte kunnat utnyttja friskvården.

Visst är det svårare att organisera friskvård på schemabundna arbetsplatser inom vård och omsorg än på kontor. Men de borgerliga väljer att ge upp och lyssnar istället på bekväma chefer som inte vill inse fördelen med friskvård på arbetstid och inte orkat med att organisera den.

De borgerliga vill ersätta med friskvårdsbidrag som anställda utnyttjar på sin fritid. Sådana finns dock redan i kommunen, men nu ska max- och minibelopp regleras. De borgerliga verkar vilja sätta ett tak på 1 700 kronor om året, men medarbetaren ska själv betala 20 procent av kostnaden för att erhålla bidraget. Skall detta tolkas så att taket i själva verket är 1 360 kronor? Det visste inte ordförande Mats Helmfrid (M) när ärendet behandlades av kommunstyrelsen i onsdags, lika lite som arbetsgivarutskottets ordförande Carolina Nordbeck (FP).

Förvirringen var så kompakt att de borgerliga själva var tvungna att återremittera ärendet för att reda ut vad de egentligen menade.

Länkat: SKD

Slutsatser efter ett fiasko

Den socialdemokratiska kriskommissionens slutsatser rapporterades i kväll av SVT. Kommissionen menar att en huvudorsak till valförlusten var den gemensamma ekonomiska motionen i början av maj 2010, med "...höjd bensinskatt, ändrad fastighetsskatt och en förmögenhetsskatt som ingen rödgrön politiker kunde förklara."

Andra faktorer som kan förklara valförlusten var den turbulenta starten på det rödgröna samarbetet, att väljarna uppfattade regeringen som kompetent och oskyldig till arbetslösheten samt att de rödgrönas partiledningar inte höll måttet utan åtnjöt betydligt lägre förtroende än de borgerligas.

Jag tror att det ligger mycket i kommissionens slutsatser. Som verkligt alternativ till regeringspolitiken var den rödgröna uppgörelsen otillräcklig. Dess försiktiga ifrågasättande av fyra års borgerlig fördelningspolitik förmådde inte entusiasmera någon. Istället plottrades kritiken mot alliansregeringen bort i motsägelser och svårförklarligheter. Den tunga folkliga kritiken mot högerpolitiken uppfattades i valrörelsen som partikäbbel och gnällig överbudspolitik på marginalen.

Det var knappast det rödgröna samarbetet i sig utan delar av dess utformning i kombination med icke trovärdig partiledning som orsakade valförlusten. Inom Socialdemokratin tar man nu konsekvensen av detta, även personellt. När ska debatten starta på allvar i Vänsterpartiet?


Länkat: SVT; SVD; DN; Exp; AB; GP; HD; SDS

Språkförbistring – i Eslöv

I Eslövs kommunfullmäktige pågår en smått fantastisk debatt om språk. I budgetdebatten i måndags föreslog SD att svenska skulle vara det enda tillåtna samtalsspråket i Eslövs skolor. Den minnesgode kanske erinrar sig att två folkpartister i Malmö, riksdagsledamoten Allan Widman och kommunalrådet Ewa Bertz, för tre år sedan försökte skapa uppmärksamhet med liknande utspel att förbjuda folk att tala sitt modermål.

Naturligtvis är såväl SD:s som Folkpartiets utspel inget annat än stendumma och i grunden djupt rasistiska så kallade signalkrav, förslag som aldrig kan genomföras men som lanseras för att skapa intryck av handlingskraft.

Men i Eslöv kryddas debatten av att SD:s danskspråkige ledamot Arvid Frandsen på grund av språkförbistring har oerhört svårt att göra sig förstådd i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Flera ledamöter har talat om att begära tolk för att överhuvudtaget uppfatta vad Frandsen säger. Under måndagens språkdebatt höll sig dock Frandsen borta från talarstolen, andra fick föra SD:s talan, rapporterar Skånska Dagbladet.

På förekommen anledning: Bilden föreställer inte någon bemärkt byggnad i Eslöv utan är Gustav Dorés illustration av Gud straff sedan människorna byggt Babels torn för högt: språkförbistring.

Regeringens tågkaos

Tåget tar sig fram till Fjälkinge, långt före
Reinfeldts, Rådhströms och Elmsäter Svärds tid.

Idag har det varit kaos i tågtrafiken på många håll i landet. Passagerare har fått evakueras efter timmar i kyla och mörker och det har varit totalstopp på Södra Stambanan genom Östergötland.

Idag beslutade den borgerliga majoriteten i riksdagens Trafikutskott att lägga en besparing på 700 miljoner kronor på underhåll av järnvägar. Utskottets vice ordförande Jan-Evert Rådhström (M) kunde dock inte närvara på mötet eftersom han satt fast på ett tåg.

Tillfälliga avbrott och förseningar kan skyllas på extremt väder, otur eller andra enskildheter. Det numera konstanta tågkaoset kan bara skyllas det borgerliga styret.

Redan under förra mandatperioden fördes huvuddelen av statens investeringar över från järnvägar till vägnätet samtidigt som alla sträckor avreglerades och det nödvändigt underhållet eftersattes. Vid en utfrågning i riksdagens Trafikutskott i förra veckan meddelade infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd (M) att en av de främsta insatserna för att komma till rätta med tågkaoset i vinter var en lista över tågavgångar som ska ställas in. Detta smått otroliga uttalande upprepade hon i SVT i kväll och ville samtidigt att vi skulle vänja oss vid kaoset i tågtrafiken - i tio år till (sist i klippet). Samme minister vill för övrigt chockhöja avgiften över Öresund, från 450 till 3 000 kronor per tågpassage.

Regeringen Reinfeldt tycks göra allt som står i dess makt för att förstöra järnvägstrafiken.

Tidigare: Sveket mot tåget; Inte ens Marieholm

Länkat: SVT; SVT; DN; SVD; SVD; GP; GP; SKD

Betala eurons kris?

Irlands kris är skapad av euron. Irland är offer för en nyliberal sanndröm om avskaffad nationell penningpolitik. När Greklandskrisen debatterades som hetast i våras försökte EMU-förespråkarna att skylla allt på oordning i de grekiska statsfinanserna. Det kan de inte nu längre, när Irland, Spanien och Portugal står på tur.

Länderna dras med ständigt felaktiga räntenivåer, bestämda av den europeiska centralbanken. När räntan skulle behövt höjas för att svalka överhettade ekonomier har den istället sänkts för att stimulera, och omvänt. Därtill är det avgjort så att flytande nationella valutakurser hade varit att föredra för alla dessa länder när krisen kom.

Detta är exakt vad nej-sidan förutspådde inför den svenska folkomröstningen 2003, och folket gav också då ett rungande nej till att euron. Detta nej är en viktig orsak till att Sverige idag står starkare ekonomiskt än de flesta andra europeiska länder (något som tyvärr allt för många svenskar i år istället har förknippat med euroförespråkarna Reinfeldt och Borg). Nu vill regeringen att Sverige ska hjälpa till att rädda de irländska bankerna genom lån och stödpaket.

Samtidigt protesterar det irländska folket på gatorna mot krispolitikens inriktning. Det är pensionärerna, de arbetslösa och låginkomstagarna som ska betala kalaset medan de banker som spekulerat i bubbelekonomin ska räddas. Det finns ingen orsak för Sverige att ställa upp på sådana så kallade räddningspaket.

Vänsterpartiet sade idag nej i EU-nämnden, men menar att om krisåtgärderna haft en annan och mer socialt acceptabel inriktning hade man kunnat stödja dem. Må så vara, men krisen är eurons och EMU-länderna får faktiskt själva ta ansvar för sitt havererade projekt.


Tidigare om euron: Euron skapar och fördjupar krisen; FΣTA LÄRDOMAR; Euron tvingar Grekland till konkurs; De sista EMU-fanatikerna

Länkat: Jonas Sjöstedts blogg; Vänsterpartiet; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; GP; SDS; Exp; SVT; SVT; SVT

Svek och kreativ bokföring

Lunds kommuns budget för 2011 har nu åter varit uppe för beslut i fullmäktige, som brukligt är under ett valår. Annars beslutas budgeten slutgiltigt i juni. Några nysatsningar hade inte lanserats från den borgerliga majoritetens sida. Redan två månader efter valet har de svikit de enda egentliga vallöften de gav: Att införa fria bussresor för 75+ från och med 1 januari 2011, samt att lägga spår på Lundalänken, från Brunnshög till Klostergården/S:t Lars, till 2014. Vem är förvånad?

Annars fortsätter de senaste fyra årens nedskärningspolitik i all kommunal verksamhet. Som vanligt vägrar de borgerliga att diskutera konsekvenserna, utan hänvisar till att Lund fortfarande har bättre resultat i t.ex. skolan än de flesta andra kommuner. Det som är bra tål att göras sämre - så lyder den borgerliga visionen för Lunds kommun.

Mot detta ställde de rödgröna partierna framtidsinriktade satsningar på de kommunala kärnverksamheterna skola och omsorg, på miljöpolitiken samt en rad angelägna lyft för t.ex. park, natur, idrott och kultur. De rödgröna lade dock inget identiskt budgetförslag, men var eniga om de viktiga satsningarna på skola, socialpolitik och äldreomsorg och att dessa krävde en skattehöjning på 40 öre.

Vänsterpartiet föreslog extra pengar för att sänka taxorna i Kulturskolan och att minska biljettpriserna på stadsbussarna. Därtill ville vi hålla fast vid de gemensamma rödgröna ambitionerna från i somras att äntligen få fart på det eftersatta underhållet av kommunens lokaler och anläggningar. I allt detta fick vi stöd av Miljöpartiet, men tyvärr inte av Socialdemokraterna som prioriterade att lägga en budget som skulle visa plus på sista raden. Detta kunde de dock bara uppnå genom att acceptera en märklig borgerlig piruett.

Ett nytt inslag som de borgerliga lanserade var nämligen att införa en post i budgeten som kallas Resultatförbättring, en extra intäkt på 23 miljoner kronor 2011. Bakom den kryptiska beteckningen döljer sig underskottet i den borgerliga budgeten som uppgår till - just det, 23 miljoner kronor. Detta måste vara den största innovationen i Lunds finansiella historia: Lyckas man inte balansera budgeten skapar man en post med en förväntad intäkt som motsvarar underskottet.

Vänsterpartiets syn är att det är bättre att ärligt visa budgetens resultat även om det är minus. Lagstiftningen inom detta område, som i praktiken fungerar som rekommendationer eftersom det inte finns några sanktionsmöjligheter, är stelbenta och procykliska. De tvingar kommunerna att skära ner när de borde satsa. Lund förväntas gå med ett överskott på över 200 miljoner kronor 2010. Då är det helt OK att budgetera ett underskott på några tiotal miljoner kronor 2011.

Tidigare: Lund Marathon; Rödgrön budget för Lund; Trött borgerlighet i Lund; Hemlöshet och sociala frågor

Länkat: SDS; SKD

Stupstock utan tanke

Stupstocken i sjukförsäkringen lades till på initiativ av Folkpartiet och finansdepartementet. Allt skedde mot bättre vetande, mot sakkunskap som påpekade att sjuka människor skulle drabbas hårt. Socialdepartementet ansåg redan från början att en absolut bortre gräns i sjukförsäkringen var ohållbar.

Detta avslöjar idag Sanna Rayman på Svenska Dagbladets ledarsida. Det ger en ny skrämmande bild av hur Alliansen 2007 kom fram till det beslut som i år drabbat 54 000 långtidssjukskrivna. I beslutet fanns inte någon som helst tanke om eller analys av vad som skulle hände med dessa människor. De offrades i en cynisk kompromiss.

Palin och Fox News

Efter några dagar på resa i USA häpnar man först av hur extremt politiserad TV-journalistiken har blivit. TV-kanalerna har väl aldrig haft något krav på objektivitet, mätt till exempel med svenska mått, men sammanblandningen av nyheter och politisk kampanj förklädd till journalistik har blivit så mycket öppnare, så mycket grövre jämfört med bara för några år sedan.

Denna kampanjjournalistik har nått nya höjder med den nu helt fullbordade symbiosen mellan Fox News, Sarah Palin och den amerikanska extremhögern. Samtidigt som Palin är frontfigur i högerns allt mer vildsinta kampanj mot Obama-administrationen är hon numera också kontrakterad av Fox News som politisk kommentator och analytiker. Palin har dessutom en egen programserie på Fox kallad Real American Stories som innehåller tillrättalagt tårdrypande episoder om "vanliga" amerikaners hjältemod och dådkraft.

Sarah Palin hårdlanseras nu inför presidentvalet 2012. Varenda framträdande blir Breaking news även när budskapet är förutsägbart. I detta avseende påminner amerikansk politiserad journalistik delvis om gamla öststatsmedia - så fort ledaren, ikonen klippt ett band eller besökt ett möte eller en fabrik ställer media upp med fullt pådrag. Skillnaden är väl kontrasten mellan de gamla öststatsledarnas mumieliknande framtoning och Sarah Palins hojtande uppenbarelse.

I måndags hävdade Palin, apropå Obama-administrationens försök att genom stimulansåtgärder få fart på ekonomin, att priset på matvaror ökat kraftigt under det senaste året. En journalist på Wall Street Journal påpekade omedelbart att Palin måste ha missförstått någonting eftersom prisökningarna på mat- och dryckesvaror under årets första nio månader stannade på 0,6 procent, vilket är den lägsta ökningstakten sedan statistik började föras 1968.

Detta har fått Palin att bryta ut i ett våldsamt angrepp på Wall Street Journals journalist i synnerhet och lame stream media i allmänhet. Det senare är ett skällsord som Palin använder mot all hederlig politisk journalistik, mot all media som inte öppet tar ställning för hennes egna högerextrema åsikter. Mer normala nyhetskanaler som CNN och MSNBC har på ett något så när ärligt sätt återgivit incidenten med Palins prisökningar. Men naturligtvis inte Fox News.

Läs- och hörvärt av Ginna Lindberg i SR:s Kulturnytt: Kommer nästa amerikanska president från Fox?

Vända blad?

Sveriges statschef anklagas i en bok för att bland annat regelbundet ha utnyttjat prostituerade och att ha gynnat en svartklubb som drivs av en ökänd krimininell. Stockholmspolisens insatsstyrka fick snopet vända utanför svartklubbens dörrar eftersom statschefen befann sig i lokalen och deltog i den kriminella verksamhet som pågick.

Inget händer. Och om något eventuellt hade hänt är statschefen inte ens åtalbar.

Diskussionen i media handlar inte om sanningshalten i påståendena eller om det lämpliga i att statschefen utnyttjar prostituerade och frekventerar illegala klubbar. Debattens fokus är istället statschefens "privatliv".

Hade det inte varit Sveriges statchef som igår stod där utanför jaktstugan och mumlade, då hade man antagligen tyckt synd om honom. Inte minst därför att en statschef utsedd i allmäna val antagligen besuttit förmågan att formulera en hel och sammanhängande mening. Är det därför som jag fruktar att kungen trots allt kommer att klara sig undan allt? Klara sig undan med sina osammanhängande ord om att inte "recensera böcker som vi inte läst" och att "vända blad".

Sverige borde ha vänt blad redan 1914 då den nuvarande kungens farfars far organiserade en statskupp mot den folkvalda sittande regeringen. Monarkin framstår som allt mer absurd.


PS. Bilden ovan föreställer inte några prostituerade och är inte tagen på någon svartklubb. Året är 1992 och Karl XVI besöker en nazistisk förening i Stockholm. Flaggorna på väggen bakom den pilkastande monarken tillhör Vitt Ariskt Motstånd (VAM).

Tidigare om monarkin: En fri republikansk ö; De devota hyllningarnas tid; Står upp mot hovjönseriet; Otillbörligt gynnande av enskild?

Länkat: AB; AB; SVT; SVT; SVT; SVT; DN; DN; DN; DN;DN; SVD; SVD; SVD; SVD; SKD; SKD; GP; GP; GP; GP; GP; Metro; HD; HD; HD; HD; HD

Krigsförbrytare till Haag

Är det skillnad på krigsförbrytare och krigsförbrytare? Det är svårt att inte hålla med Dror Feiler och Anna Wester som i ett inlägg i Aftonbladet påpekar att Shaul Mofaz borde skickas till den internationella domstolen i Haag för brott mot folkrätten.

Shaul Mofaz var generalstabschef för Israels armé 1998-2002. Han var försvarsminister vid Israels militära invasion av Västbanken 2002 och i rapporterna från Amnesty och Human Rights Watch presenteras klara bevis för krigsbrott där Shaul Mofaz utpekas som en av de ansvariga. Under Mofaz ledning utförde den israeliska armén otaliga utomrättsliga avrättningar av palestinier, hundratals hem demolerades, fångar torterades och ambulanser nekades att komma fram till skadade.

Denne Shaul Mofaz var igår istället inbjuden av Utrikespolitiska Institutet som huvudtalare vid ett möte om "Möjliga vägar till fred". Skandal är ett milt uttryck i detta sammanhang. Att Sverige inte aktivt verkar för att krigsförbrytare som Shaul Mofaz lagförs är en skam.


Länkat: Anna Westers blogg; AB

Ingen mer vindkraft

Numera har kommunerna vetorätt mot anläggande av vindkraftverk. Detta är naturligtvis en rättighet som ska användas med stor försiktighet, i de fall då det finns starka invändningar mot en föreslagen placering.

Några sådana invändningar finns inte mot de tre verk som planerats norr om Lund, vid Hoby. De är optimalt placerade i landskapet och ligger på minst 500 meters avstånd från närmaste bebyggelse. Att etableringen ligger nära en fastighetsgräns är knappast kommunens sak att föra utan en sak mellan markägarna. Alla invändningar faller platt till marken. Kan man inte bygga vindkraft här kan man faktiskt inte bygga någonstans i sydvästra Skåne.

Trots detta beslutade den borgerliga majoriteten i Lunds kommunstyrelse idag att använda det kommunala vetot för att sabotera utbyggnaden av förnyelsebar energi i kommunen.

Länkat: SKD

Medicinpriset

Det är mycket snack om vem som ska få gå på Nobelfesten eller inte just nu, men ett allvarligt förbiseende, av betydligt större dignitet, är det förvånansvärt tyst om:

Årets Nobelpris i medicin borde naturligtvis gått till statsminister Fredrik Reinfeldt för hans upptäckt att inga svåra sjukdomar behöver vara längre tid än ett år – en upptäckt utan motstycke i medicinens historia och desto mer anmärkningsvärd eftersom den gjorts av en medicinskt oskolad.


Tack Lena och Tim för tipset.
Länkat: DN; DN; SVD; Ex; GP

Bättre med kristet?

På Sydsvenskans ledarsida skriver ibland Carl Rudbeck i en spalt som kallas Brännpunkten. Tidigare i år hävdade Rudbeck att malmöbor och andra som inte har varg inpå knuten ska sitta still i båten och låta de som bor i skogslänen bestämma om de ska skjuta av sina vargar eller ej. Inför valet var FRA-motståndaren Rudbeck ansatt av ruelse eftersom de partier som kallade sig liberala inte var liberala. Det rödgröna alternativet avfärade han dock raskt med att en röst på S är en röst på "det gamla kommunistpartiet" (gäsp). Bättre var Rudbeck i en spalt 22 september då han ville värna den sekulära demokratins överordning gentemot all religion.

I dagens spalt tillkännager Rudbeck att alla religioner inte är lika bra. Rudbeck deklarerar visserligen att han själv inte är troende, men försöker leda i bevis att det är något alldeles särskilt med kristendomen. Ur detta särskilda vill Rudbeck sedan härleda det mesta som är gott i världen: humanismen, den vetenskapliga revolutionen och den moderna demokratin.

Många historiker skulle påstå att det är först när kristendomen till slut får ge vika för ett mer sekulärt tänkande som humanistiska, vetenskapliga och demokratiska idéer får fäste. Historiker skulle också kunna påvisa fantastiska framsteg inom flera av dessa områden i icke kristna delar av världen, samtidigt som kristendomen under århundranden aktivt förhindrade utvecklingen i Europa.

Det är med andra ord ingen överdrift att påstå att Rudbecks ståndpunkt är kontroversiell bland historiker. Men Rudbeck går ett steg längre. Han menar att det är fegt av utbildningsministern att värdemässigt likställa religionerna. I sin förlängning innebär detta att historie- och religionslärarna ska tvingas ta ställning för Rudbecks tolkning, och lära ut kristendomens överlägsenhet. Ridå.

Bostad - var god dröj

En gång för mycket länge sedan fanns det något som hette en social bostadspolitik. Den utgick från den numera nästan utdöda tanken att eftersom alla måste bo någonstans bör bostaden vara en social rättighet. Därför inrättades en rad åtgärder: Statliga stöd till byggande av hyreslägenheter, ränteavdrag för den som skuldsatt sig för att köpa en lägenhet eller ett hus, bostadsförmedling och en lag om bostadsanvisning som tvingade även privata fastighetsägare att ta ett socialt ansvar.

Under 1990-talet avvecklades alla beståndsdelarna i denna sociala bostadspolitik, alla utom ränteavdragen för den som köpt sin bostad. Samtidigt började i allt snabbare takt befintliga hyreslägenheter omvandlas till bostadsrätter. Med borgerligt styre har de kommunala bostadsbestånden i många kommuner sålts ut.

Ett begränsat samhälligt stöd för byggande av hyresrätter återinfördes visserligen av socialdemokratiska regeringar under 2000-talet, men avskaffades igen så fort det blev borgerligt styre 2006.

Kvar av bostadspolitik är - ingenting. Konsekvenserna av detta har varit tydliga under det senaste årtiondet.

• För det första ökar hemlösheten och det blir svårare och svårare för kommunernas socialtjänster att hitta lägenheter för behövande.
• För det andra har det för varje ungdomskull blivit svårare att hitta en första bostad. Allt fler bor kvar hemma allt längre.
• För det tredje har akut bostadsbrist uppstått i storstadsområden och på universitetsorter.

Nu varnar forskare för att tillväxten i landet hotas av att det är svårt och dyrt att få tag i en bostad. Som akut orsak anges det nya bolånetaket, att lånet inte ska överstiga 85 procent av bostadens marknadsvärde, men den verkliga och underliggande orsaken är naturligtvis hyresrättens tillbakagång. Hyresrätten hade varit alternativet för dem som nu inte kan inleda sin bostadskarriär med en skuldsättning upp över skorstenen.

Ansvaret för den icke existerande bostadspolitiken faller tungt på den borgerliga regeringen. Alla förslag från oppositionen, bland annat om återinförande av stöd till byggande av hyresrätter och studentlägenheter, har hittills avvisats.

Länkat: Studentkårernas tips till nye bostadsministern; SVT om bostadsbrist; GP; DN; SDS

Tidigare: Hyresrätter blev bostadsrätter; Fart i myrboet