Nedanstående text är skriven av Tony Johansson, och läggs här ut med hans tillstånd.
Det kan tyckas som en petitess en dag som denna. Men djävulen sitter i detaljerna och därför måste man poängtera att den israeliska våldsanvändningen inte är ”övervåld”. Mona Sahlin, de rödgröna i sitt gemensamma uttalande och utrikesminister Carl Bildt använder alla detta begrepp när de idag kritiserar Israel. Även om jag tvivlar på orsaken till Sahlins ordval, så är det i vart fall vad gäller Carl Bildt inte en fråga om okunnighet. Bildt väljer att använda detta begrepp, då det inte i samma utsträckning förpliktigar till politisk handling som andra mer passande benämningar skulle ha gjort.
Begreppet "övervåld" implicerar nämligen att det i grunden finns en rätt att utöva visst våld, såsom fallet är med en civilperson som utövar nödvändigt våld i självförsvar eller för den delen en polisman, vars befogenheter att utöva våld inte begränsas av självförsvarsrättens snäva definitioner. En civilperson som i sitt självförsvar använder oproportionerligt våld eller en polis som använder oproportionerligt eller på annat sätt regelvidrigt våld, brukar sägas använda ”övervåld”.
Vad gäller den israeliska bordningen i morse, och under förutsättning att uppgifterna att fartygen bordades på internationellt vatten stämmer vilket allt tyder på, så finns inte någon sådan underliggande rätt till våld. Israel hade ingen folkrättslig grund att angripa och borda fartygen.
Vidare, så påstår Israel att det inte ockuperar Gaza, men om Gaza inte är ockuperat, så har det rätt till att kontrollera sin egen kustlinje. Blockaden är sålunda olaglig – och den fördöms för att vara olaglig. Men själva blockaden och den bordning Israel nu genomförde bevisar att Israel fortfarande ockuperar Gaza(1).
Självförsvarsrätten när dessa mot folkrätten brytande individer ligger istället helt hos de angripna. De hade all rätt att försöka beslagta vapen och försvara sina båtar mot dessa ”hostes humani generis” (2), ett försvar som tycks genomföras med hjälp av järnrör om man får tro de videoupptagningar som den israeliska militärcensuren släppt. Naturligtvis var det oklokt att med järnrör angripa israeliska kommandosoldater beväpnade med automatvapen, vilket man hade kunnat räkna ut med en krokig träpinne. Men rätten låg hos de angripnas eftersom angriparna olagligen bordat deras fartyg.
Israel har genom angreppet på en hjälpsändning och massakern på civila visat sin tillhörighet till gruppen av skurkstater. De ansvariga (enskilda soldater, militärledning och regering) bör sålunda beskrivas på ett adekvat sätt, eller som Palme sade, kallas vid sitt rätta namn: ”satans mördare”.
(1) Detta har stor betydelse också för Israels rättigheter gentemot Gaza. Om Gaza är en suverän statsbildning, så har Israel rätt att nyttja (proportionerligt) våld i självförsvar mot exempelvis raketbeskjutningar. Om Gaza däremot är ockuperat, saknar Israel alla sådana rättigheter gentemot Gaza. En ockupationsmakt saknar definitionsmässigt självförsvarsrätt gentemot de ockuperade. Jag har skrivit om detta flera gånger tidigare (se under mina anteckningar, bland annat artikeln publicerad i Skd 3 januari 2009): självförsvarsrätten kan aldrig åberopas av den part som orsakat våldet genom olaglig aggression (till saken hör dessutom att självförsvarsrätten i FN-stadgan berör staters rättigheter gentemot varandra. I detta fall har en stat angripit en humanitär hjälpsändning på internationellt vatten, dubbelfel för att uttrycka sig milt).
(2) Henry Kissinger skriver: “hostes humani generis ("enemies of the human race")... the ... term has been applied to pirates, hijackers, and similar outlaws whose crimes were typically committed outside the territory of any state.” The Pitfalls of Universal Jurisdiction, Foreign Affairs, July/August, 2001.En beskrivning som enligt min uppfattning passar bra på de personer som hissades ner på fartygens däck.
Tony Johansson
Andra inlägg
Total bojkott av Israel; Bildt i Lundagård
Länkat
SDS; GP; DN; SVD; SKD; SKD; HD; AB
måndag 31 maj 2010
Bildt i Lundagård
När Carl Bildt kom till Lundagård vid fyra på eftermiddagen var vi ett hundratal som med kort varsel tagit oss dit för att kräva kraftfulla åtgärder mot Israel med anledning av massakern på internationella hjälparbetare. Ännu fler köade för att komma in på ett sedan länge utannonserat föredrag som Utrikespolitiska föreningen arrangerade. Vi delade ut ett flygblad som fördömde Israels agerande, i all hast upptryckt av Vänsterpartiets Daniel Stolt. Jag höll ett kort improviserat tal från räcket vid fontänen. När Carl Bildt passerade ropade jag att han skulle kalla hem ambassadören och militärattachén från Tel Aviv.
Bildt svarade att ambassadören just nu behövs för att få hem svenskarna (där har han i och för sig en poäng) och att attachén behövs för att "bedriva underrättelseverksamhet".
Problemet är att så länge omvärlden nöjer sig med halvlama protester fortsätter den israeliska regeringen som om inget hänt. Ingenting de gör får ju några verkliga konsekvenser. Så länge diplomatiska förbindelser, handelsförbindelser, idrotts- och kulturutbyte och det ekonomiska stödet från USA löper på anser sig uppenbarligen Israels regering kunna begå vilka förbrytelser mot folkrätten som helst. Därför måste Carl Bildt och regeringen agera. En bra början vore att inom EU verka för att suspendera handelsavtalet med Israel och att omedelbart kalla hem militärattachén.
Vi vanliga dödliga bör, förutom att protestera allt vad vi kan, ta en extra titt på ursprungsbeteckningen i fruktdisken framöver. Runt om i världen, liksom på flera platser i Sverige har det nu på kvällen genomförts mäktiga demonstrationer mot Israels attack. Fler förslag till åtgärder?
Bild Sara Frostberg Lowery, Lokaltidningen
Fler inlägg Total bojkott av Israel; Begreppet övervåld
Länkat SKD; SKD; SKD; SDS; SDS; SDS; SDS; SKD; SKD; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; GP; GP; GP; HD; HD
Total bojkott av Israel
Den israeliska högerregeringen har kastat masken inför världssamfundet. De tar sig rätten att döda eller fängsla vem de vill - var som helst, när som helst - då de anser det vara i deras eget intresse. Detta har varit vardag för det palestinska folket i många år. Men för den som eventuellt inte kunnat se vad som händer i Gaza och på Västbanken blir attacken mot biståndsskeppen på internationellt vatten alldeles glasklar: Detta är statsterrorism och statsorganiserat mördande. Israel är en skurkstat.
Alla normalt funtade människor tar nu avstånd från Israel. Dit hör dock inte MUF:s orförande Niklas Wykman som tvärtom kallar attacken för "en seger för Gaza".
Idag sörjer vi de modiga människor som föll offer i ett försök till humanitär insats, i ett försök att öppna en kanal med mediciner och förnödenheter till ett belägrat folk. Samtidigt måste världssamfundet nu regera mot mördarna i den israeliska regeringen. Nu finns det faktiskt bara ett läge:
Total bojkott av allt som har med den israeliska staten att göra! Bryt omedelbart alla diplomatiska förbindelser, stoppa all handel, avbryt allt utbyte inom kultur och idrott.
Det blir också manifestation 18.00
Alla normalt funtade människor tar nu avstånd från Israel. Dit hör dock inte MUF:s orförande Niklas Wykman som tvärtom kallar attacken för "en seger för Gaza".
Idag sörjer vi de modiga människor som föll offer i ett försök till humanitär insats, i ett försök att öppna en kanal med mediciner och förnödenheter till ett belägrat folk. Samtidigt måste världssamfundet nu regera mot mördarna i den israeliska regeringen. Nu finns det faktiskt bara ett läge:
Total bojkott av allt som har med den israeliska staten att göra! Bryt omedelbart alla diplomatiska förbindelser, stoppa all handel, avbryt allt utbyte inom kultur och idrott.
OBS OBS OBS
Utrikesminister Carl Bildt kommer till Lund idag.
Själv ska jag gå ner till Lundagård, utanför universitetshuset, klockan 15.15
och berätta för honom vad jag tycker att den svenska regeringen ska göra.
Du som är i närheten: Gör som jag!
Det blir också manifestation 18.00
tisdag 25 maj 2010
10 % arbetslösa - Borg inte orolig
Arbetslösheten nådde i maj 9,8 procent av arbetskraften. Finansminister Anders Borg säger idag i en intervju att han inte är orolig. Det borde han vara.
Det är nog många som frågar sig vilken människosyn landets finansminister har när han inte ens är bekymrad över att var tionde människa är arbetslös. Det enda Borg säger sig vara orolig för är finanskrisen för euroländerna. På hemmaplan hänvisar Borg till det han envetet och cyniskt kallar regeringens jobblinje, som har inneburit att en betydande del av alla dessa arbetslösa står utan försäkringsskydd.
Borg försöker framställa situationen som normal eller under kontroll när den inte är det. Samtidigt stryper han med sin politik jobben i välfärdssektorn. Regeringen drar in 13,5 miljarder från kommuner och landsting 2011, och dessa tvingas nu minska i stället för att öka sysselsättningen.
Göran Perssons lättvindiga uttalanden om jobben 2006 har nu fått en parallell i 2010 års valrörelse. Skillnaden är att sommaren 2006 var arbetslösheten strax över 6 procent - när Borg inte oroar sig är den tioprocentig.
Tidigare
Hotet mot välfärden stavas B-O-R-G
Länkat
SVD; SVD; GP; DN; DN; SDS; SVT
Det är nog många som frågar sig vilken människosyn landets finansminister har när han inte ens är bekymrad över att var tionde människa är arbetslös. Det enda Borg säger sig vara orolig för är finanskrisen för euroländerna. På hemmaplan hänvisar Borg till det han envetet och cyniskt kallar regeringens jobblinje, som har inneburit att en betydande del av alla dessa arbetslösa står utan försäkringsskydd.
Borg försöker framställa situationen som normal eller under kontroll när den inte är det. Samtidigt stryper han med sin politik jobben i välfärdssektorn. Regeringen drar in 13,5 miljarder från kommuner och landsting 2011, och dessa tvingas nu minska i stället för att öka sysselsättningen.
Göran Perssons lättvindiga uttalanden om jobben 2006 har nu fått en parallell i 2010 års valrörelse. Skillnaden är att sommaren 2006 var arbetslösheten strax över 6 procent - när Borg inte oroar sig är den tioprocentig.
Tidigare
Hotet mot välfärden stavas B-O-R-G
Länkat
SVD; SVD; GP; DN; DN; SDS; SVT
måndag 24 maj 2010
En tillgång för oppositionen
Dagens mest glädjande nyhet är onekligen Sverigedemokraternas ras i opinionen. Samtidigt som den aktuella opinionsmätningen visar fortsatt stabilt övertag för de rödgröna blir det allt tydligare att de borgerliga småpartiernas försök att profilera sig blir en allt större tillgång för oppositionen.
Medan moderaterna inför valet satsar på en utslätad statsbärande framtoning går folkpartiledaren Jan Björklund på i ullstrumporna. I SVT:s morgonprogram hann han på mindre än en kvart ge den rödgröna oppositionen tre rejäla frilägen.
Björklund anser att ungdomar under 23 år ska tjäna hälften eller mindre än vad äldre gör. Principen lika lön för lika arbete tycks folkpartiledaren aldrig hört talas om. Man kan fråga sig vad som blir nästa steg. Invandrare har ibland också svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Kanske dags för Folkpartiet att föreslå speciella invandrarlöner?
Björklund vill tvärtemot försvarsministerns åsikt hälla in nya miljarder till militären, och hävdar att det inte är något problem att man inom regeringen gör diametralt olika säkerhetspolitiska bedömningar. För de rödgröna, som av de borgerliga beskyllts för bristande enighet i just säkerhetspolitiska frågor, är det bara att tacka och ta emot.
Slutligen föreslår Björklund att Sverige nu ska överge kronan för att ansluta sig till euron. Björklund ser till skillnad från i stort sett alla ekonomer inte några problem alls med att EMU-länderna saknar finanspolitiska styrmedel, att de saknar kontroll över växelkurs och ränta. Grattis till 2000-talets mest vältajmade kampanj!
Länkat
SVT; SVT; DN; AB; SVD; SDS; GP; SKD; Exp; Exp; HD;
Medan moderaterna inför valet satsar på en utslätad statsbärande framtoning går folkpartiledaren Jan Björklund på i ullstrumporna. I SVT:s morgonprogram hann han på mindre än en kvart ge den rödgröna oppositionen tre rejäla frilägen.
Björklund anser att ungdomar under 23 år ska tjäna hälften eller mindre än vad äldre gör. Principen lika lön för lika arbete tycks folkpartiledaren aldrig hört talas om. Man kan fråga sig vad som blir nästa steg. Invandrare har ibland också svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Kanske dags för Folkpartiet att föreslå speciella invandrarlöner?
Björklund vill tvärtemot försvarsministerns åsikt hälla in nya miljarder till militären, och hävdar att det inte är något problem att man inom regeringen gör diametralt olika säkerhetspolitiska bedömningar. För de rödgröna, som av de borgerliga beskyllts för bristande enighet i just säkerhetspolitiska frågor, är det bara att tacka och ta emot.
Slutligen föreslår Björklund att Sverige nu ska överge kronan för att ansluta sig till euron. Björklund ser till skillnad från i stort sett alla ekonomer inte några problem alls med att EMU-länderna saknar finanspolitiska styrmedel, att de saknar kontroll över växelkurs och ränta. Grattis till 2000-talets mest vältajmade kampanj!
Länkat
SVT; SVT; DN; AB; SVD; SDS; GP; SKD; Exp; Exp; HD;
Alliansens chans: Glöm politiken
En enkätundersökning från Expressen/Demoskop visar inte oväntat ett högt personligt förtroende för Fredrik Reinfeldt som statsminister, även bland personer som avser att rösta på oppositionen. Fenomenet är ganska universellt för sittande regeringschefer med en något så när sympatisk framtoning, speciellt i kristider. Naturligtvis berättar det ingenting om alternativets regeringsduglighet, eller hur siffrorna hade sett ut om förhållandet vore det omvända, om Mona Sahlin var statsminister och Fredrik Reinfeldt oppositionsledare.
Den enda slutsatsen man kan dra av undersökningen är att alliansens chans att vinna i september är att folk röstar efter den falska trygghet som en sittande statsminister utgör. Om vi får se fortsatta krisvågor som en följd av eurons misslyckande är detta inte helt otänkbart, men det förutsätter faktiskt att folk glömmer eller förtränger politikens innehåll.
Länkat
Exp; SVT; DN; SVD;GP; NT; ttela; HD; SDS; SKD; SKD; NSK; LH
Den enda slutsatsen man kan dra av undersökningen är att alliansens chans att vinna i september är att folk röstar efter den falska trygghet som en sittande statsminister utgör. Om vi får se fortsatta krisvågor som en följd av eurons misslyckande är detta inte helt otänkbart, men det förutsätter faktiskt att folk glömmer eller förtränger politikens innehåll.
Länkat
Exp; SVT; DN; SVD;GP; NT; ttela; HD; SDS; SKD; SKD; NSK; LH
torsdag 20 maj 2010
Vad används mina licenspengar till?
Sveriges televisions bevakning av paret Westling/Bernadottes bröllop kommer att bli den största enskilda produktionen i Sveriges historia, enligt SVT:s vd Eva Hamilton. Detta måste betyda att SVT:s vd anser att detta är den enskilt viktigaste händelsen som SVT hittills kunnat bevaka.
För det första saknar händelsen i sig varje form av nyhetsvärde. Allt är känt på förhand: Personerna, platserna, den välregisserade händelsekedjan.
För det andra är utgången av händelsen given. Allt annat än att paret Westling/Bernadotte ska svara "Ja", och därmed faktiskt bli gifta den 19 juni, vore en rejäl sensation.
Vad som återstår är filmningar av och kommentarer till brudparets och gästernas exakta rörelsemönster, deras klädsel, håruppsättningar, smycken och annat. För personer med specialintresse för sådana detaljer kan detta förvisso vara intressant. Men med tanke på satsningens storlek är det onekligen en rejäl nytolkning av begreppet nyhetsvärde som SVT gör.
- Jag har svårt att se att bara för att vi har ett bröllop så ska SVT plötsligt bli förespråkare för ett annat statsskick än det som riksdagen har beslutat om, säger Eva Hamilton i ett försök att förekomma kritiken.
Det är det faktiskt ingen som har begärt. Vad man däremot kan begära är objektivitet och sinne för proportioner. För första gången efter alla år som trogen licensbetalare frågar jag: - Vad används egentligen mina licenspengar till?
Tidigare inlägg om monarkin
Otillbörligt gynnande av enskild?; Sundhetstecken mitt i den rojalistiska hjärntvätten; De devota hyllningarnas tid; Står upp mot hovjönseri; Hovjönseri
Länkat
SVT; DN; Boh; Arb; GD; ttela; GP
För det första saknar händelsen i sig varje form av nyhetsvärde. Allt är känt på förhand: Personerna, platserna, den välregisserade händelsekedjan.
För det andra är utgången av händelsen given. Allt annat än att paret Westling/Bernadotte ska svara "Ja", och därmed faktiskt bli gifta den 19 juni, vore en rejäl sensation.
Vad som återstår är filmningar av och kommentarer till brudparets och gästernas exakta rörelsemönster, deras klädsel, håruppsättningar, smycken och annat. För personer med specialintresse för sådana detaljer kan detta förvisso vara intressant. Men med tanke på satsningens storlek är det onekligen en rejäl nytolkning av begreppet nyhetsvärde som SVT gör.
- Jag har svårt att se att bara för att vi har ett bröllop så ska SVT plötsligt bli förespråkare för ett annat statsskick än det som riksdagen har beslutat om, säger Eva Hamilton i ett försök att förekomma kritiken.
Det är det faktiskt ingen som har begärt. Vad man däremot kan begära är objektivitet och sinne för proportioner. För första gången efter alla år som trogen licensbetalare frågar jag: - Vad används egentligen mina licenspengar till?
Tidigare inlägg om monarkin
Otillbörligt gynnande av enskild?; Sundhetstecken mitt i den rojalistiska hjärntvätten; De devota hyllningarnas tid; Står upp mot hovjönseri; Hovjönseri
Länkat
SVT; DN; Boh; Arb; GD; ttela; GP
onsdag 19 maj 2010
Eriksson och Ohly som konstkritiker
Naturligtvis fördömer samtliga partiledare attackerna mot Lars Vilks. Lagbrott är den enda begränsningen av konstnärens frihet. Till yttrandefriheten hör också rätten att kritisera Lars Vilks. Därför gör inte Peter Eriksson och Lars Ohly något formellt fel när de ger luft åt sina egna åsikter om innehållet i eller avsikten med hans konst.
Ändå anser jag att det är olämpligt. Det är knappast partiledarnas uppgift att syssla med konstkritik, speciellt inte i en situation då den aktuelle konstnären blivit överfallen och hotad. Mona Sahlins uttalande berättar vad det handlar om i ett nötskal:
– Man kan tycka vad man vill om konst. Men det har inget med Lars Vilks rätt att uttrycka sig att göra – och vår skyldighet att stå upp och försvara den.
I Lund är det annars Folkpartiet och Sverigedemokraterna som gett sig in i branchen politisk konstkritik. I kommunfullmäktige har representanterna för dessa partier velat inskränka konstens frihet då den överträtt gränsen för vad de anser var god konst eller konst överhuvudtaget.
Tidigare inlägg om konstens frihet
Politisk konstkritik i repris?
Länkat
SDS
Ändå anser jag att det är olämpligt. Det är knappast partiledarnas uppgift att syssla med konstkritik, speciellt inte i en situation då den aktuelle konstnären blivit överfallen och hotad. Mona Sahlins uttalande berättar vad det handlar om i ett nötskal:
– Man kan tycka vad man vill om konst. Men det har inget med Lars Vilks rätt att uttrycka sig att göra – och vår skyldighet att stå upp och försvara den.
I Lund är det annars Folkpartiet och Sverigedemokraterna som gett sig in i branchen politisk konstkritik. I kommunfullmäktige har representanterna för dessa partier velat inskränka konstens frihet då den överträtt gränsen för vad de anser var god konst eller konst överhuvudtaget.
Tidigare inlägg om konstens frihet
Politisk konstkritik i repris?
Länkat
SDS
tisdag 18 maj 2010
Medias oberoende och McDonalds
Hamburgerjättens reklamkampanj för att ta udden av kritiken har ställt viktiga pressetiska frågor på sin spets. Svenska Journalistförbundet och dess yrkesetiska nämnd var kritiska till när så kallade kontextuell annonsering infördes för några år sedan. Sådan annonsering bygger på att reklamen placeras i anslutning till styrande nyckelord.
Då försvarade mediabolagen sig med att annonsören aldrig kan veta om det är positiva eller negativa redaktionella material man ansluts till. Men McDonalds omedelbara bannerkampanj i anslutning till kritiska artiklar i flera stora tidningars nätupplagor har visat att denna troskyldiga verklighetssyn inte håller. Journalistförbundets ordförande Agnetha Lindblom Hultén menar att den heliga principen att skilja mellan publicistiskt material och annonser har naggats i kanten.
Det är bara att hålla med. Själv tycker jag att det är obehagligt nog att någon har planterat en blinkande annons för ett flygbolag i direkt anslutning till en artikel om flygets miljöutsläpp. Det nersolkade hamburgerföretagets motkampanj bryter alla barriärer. Som ett direkt och påfallande alternativ till det publicistiska materialet, med bannertexten Ställ dina frågor direkt till McDonalds, ges de möjlighet att med hjälp av en fet plånbok neutralisera kritiken.
Tidigare inlägg
Att försöka köpa våra tankar
Länkat
SVT
Då försvarade mediabolagen sig med att annonsören aldrig kan veta om det är positiva eller negativa redaktionella material man ansluts till. Men McDonalds omedelbara bannerkampanj i anslutning till kritiska artiklar i flera stora tidningars nätupplagor har visat att denna troskyldiga verklighetssyn inte håller. Journalistförbundets ordförande Agnetha Lindblom Hultén menar att den heliga principen att skilja mellan publicistiskt material och annonser har naggats i kanten.
Det är bara att hålla med. Själv tycker jag att det är obehagligt nog att någon har planterat en blinkande annons för ett flygbolag i direkt anslutning till en artikel om flygets miljöutsläpp. Det nersolkade hamburgerföretagets motkampanj bryter alla barriärer. Som ett direkt och påfallande alternativ till det publicistiska materialet, med bannertexten Ställ dina frågor direkt till McDonalds, ges de möjlighet att med hjälp av en fet plånbok neutralisera kritiken.
Tidigare inlägg
Att försöka köpa våra tankar
Länkat
SVT
Oärlig borgerlighet i Lund
Den borgerliga alliansen i Lund fortsätter in i det sista att trixa med siffrorna för att dölja och fördunkla verkligheten. I förslaget till budget för 2011 har man först lagt ett nästan enprocentigt (0,85 %) dolt sparbeting på skola, förskola, äldreomsorg, kultur, parkskötsel – ja, all kommunal verksamhet.
Därefter har man dragit tillbaka delar av de pengar som fanns avsatta för att finansiera personalens löneavtal 2011. Detta innebär en indragning med ytterligare 0,6 procent på lönesumman som verksamheterna måste finansiera genom nedskärningar och ytterligare kvalitetsförsämringar.
Utan att blinka påstår borgerligheten sedan att man satsar på verksamheten. Detta är inte bara oärligt, det försvårar för såväl medborgare, anställda, journalister som politiker att följa vad som händer i politiken. Det krävs ett ganska avancerat detektivarbete för att upptäcka de verkliga förändringarna.
På detta vis har de senaste fyra åren varit unika i Lunds historia. Tidigare har såväl rödgröna som borgerliga kommunledningar hållit sig för goda för att försöka dölja vad de sysslar med.
Det mest anmärkningsvärda med den borgerliga budgeten i Lund är annars att moderaterna och folkpartiet fallit undan för den kristna högerns krav på vårdnadsbidrag. Detta beräknas kosta 2 miljoner om året, vilket alltså nu finansieras med en reell nedskärning på Lund förskolors resurser med cirka 5 miljoner kronor.
Tidigare inlägg om borgerlig oärlighet i Lund
Om kvalitén på det politiska samtalet
Länkat
SDS; SKD
Därefter har man dragit tillbaka delar av de pengar som fanns avsatta för att finansiera personalens löneavtal 2011. Detta innebär en indragning med ytterligare 0,6 procent på lönesumman som verksamheterna måste finansiera genom nedskärningar och ytterligare kvalitetsförsämringar.
Utan att blinka påstår borgerligheten sedan att man satsar på verksamheten. Detta är inte bara oärligt, det försvårar för såväl medborgare, anställda, journalister som politiker att följa vad som händer i politiken. Det krävs ett ganska avancerat detektivarbete för att upptäcka de verkliga förändringarna.
På detta vis har de senaste fyra åren varit unika i Lunds historia. Tidigare har såväl rödgröna som borgerliga kommunledningar hållit sig för goda för att försöka dölja vad de sysslar med.
Det mest anmärkningsvärda med den borgerliga budgeten i Lund är annars att moderaterna och folkpartiet fallit undan för den kristna högerns krav på vårdnadsbidrag. Detta beräknas kosta 2 miljoner om året, vilket alltså nu finansieras med en reell nedskärning på Lund förskolors resurser med cirka 5 miljoner kronor.
Tidigare inlägg om borgerlig oärlighet i Lund
Om kvalitén på det politiska samtalet
Länkat
SDS; SKD
måndag 17 maj 2010
FΣTA LÄRDOMAR
En opinionsundersökning visar att 60 procent av svenskarna nu skulle rösta nej till euron, medan bara 29 procent skulle rösta ja. Om de 11 procent som säger sig vara osäkra fördelas eller avstår skulle nej-sidan vinna en folkomröstning med 67 procent mot 33.
Förra året vacklade opinionen under inverkan av finanskrisen. En del mindre nogräknade politiker och opinionsbildare försökte då utnyttja kronans försvagning för att påstå att Sverige skulle tjäna på att skrota den.
Det var och är precis tvärtom. Den obundna kronkursen och den självständiga räntan hjälper Sverige snabbare ur krisen. Detta inser nu svenska folket, vilket bland annat den grekiska lärdomen medverkat till. Spanien, Portugal, Italien och Irland står nu på tur, bundna till händer och fötter av eurokursen och den av europeiska centralbanken bestämda räntan.
Folkpartiets och Kristdemokraternas vältajmade försök att på nytt få Sverige att överge kronan, redan under nästa mandatperiod, är visserligen tragiska. Man frågar sig om de inte begriper bättre. Men det är samtidigt ett perfekt argument mot att ge dessa totalt verklighetsfrånvända partier regeringsförtroende i höstens val.
Länkat
SVD; SVT; SDS; GP; GD; HD; HD; TTELA; EKUR; VLT; BLT; DPS; ST; SKD
Tidigare inlägg om EMU
Euron skapar och fördjupar krisen; Euron tvingar Grekland till konkurs; De sista EMU-fanatikerna
Att försöka köpa våra tankar
Efter SVT:s avslöjanden om hur McDonalds systematiskt utnyttjar ungdomar för att jobba gratis sätter företaget in en motoffensiv. I dag uppmärksammar SVT hur McDonalds försöker rädda sin image genom att köpa reklamplats i anslutning till kritiska artiklar. Detta sker bland annat på aftonbladet.se, dn.se och svd.se. Klickar man på annonsen, med texten Ställ dina frågor direkt till McDonalds, hamnar man på en frågor-och-svar-site där McDonalds framställs som himmelrikets förport. Allt är underbart: Personalpolitik, arbetssituation, produkternas näringsvärde och kvalitet... Man kan bara hoppas att detta falska och idylliserande malande motverkar sitt eget syfte.
Annonsering för att motverka negativa nyheter möjliggörs genom att dessa mediaföretag erbjuder riktad annonsering knuten till vissa ord. Tillvägagångssättet berättar en del om förutsättningarna för opinionsbildning i reklamfinansierad media.
I jakten på intäkter har vissa mediaföretag sjunkit så lågt att de erbjuder annonsörer företräde att direkt kommentera och ifrågasätta de nyheter som publiceras. Den som kan betala erbjuds att försöka köpa våra tankar, i samma stund som vi ska bilda oss en uppfattning. Vad blir nästa steg? Att McDonalds erbjuds att mot betalning få lov att godkänna och redigera innehållet i artiklarna?
Övriga länkar till inlägget
SDS; Exp; GP
söndag 16 maj 2010
Otillbörligt gynnande av enskild?
Regeringens beslut att skänka 10 miljoner kronor av skattemedel till paret Westling-Bernadotte väcker tankar kring likabehandling och gynnande av enskild.
Likställighetsprincipen är formulerad för kommuner och landsting och slår fast att dessa skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat (Kommunallagen, 1991:900, kap. 2, paragraf 2). Därför är det omöjligt för till exempel Lunds kommun att erbjuda en bröllopsgåva till en enskild person, vårdbiträde eller kronprinsessa spelar ingen roll, om inte kommunen erbjuder en motsvarande gåva till alla andra som gifter sig.
Hovet hade fram till förra året uppenbarligen ingen aning om att det existerande någon likställighetsprincip. De skickade då glatt ut en inbjudan till samtliga Sveriges kommuner att bryta mot den. I november blev de dock upplysta om detta och drog in "erbjudandet" till var och en av landets kommuner att skänka 75 000 kronor till paret Westling-Bernadotte (se tidigare inlägg).
Det som gäller för kommuner och landsting gäller uppenbart inte för regeringen. Eller?
Den institutionaliserade hovstaten (numera drygt 100 miljoner om året) är en sak, att skänka 10 miljoner till en enskild persons bröllop borde vara en annan. Det påminner starkt om otillbörligt gynnande av enskild, vilket bryter mot den mer allmänt formulerade likhetsprincipen. Den kräver likhet inför lagen och är fastlagd i regeringsformens första kapitel.
Hade det till exempel varit lagligt för regeringen att fatta beslut att med skattemedel betala statsministerns barns bröllop? Om inte, vad är det som gör det lagligt att gynna just paret Westling-Bernadotte?
Länkat
DN; SVD; GP; NT;LT; Boh; Folk; Dag; ST; HD
Tidigare inlägg om monarkin
Sundhetstecken mitt i den rojalistiska hjärntvätten; De devota hyllningarnas tid; Står upp mot hovjönseri; Hovjönseri
Likställighetsprincipen är formulerad för kommuner och landsting och slår fast att dessa skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat (Kommunallagen, 1991:900, kap. 2, paragraf 2). Därför är det omöjligt för till exempel Lunds kommun att erbjuda en bröllopsgåva till en enskild person, vårdbiträde eller kronprinsessa spelar ingen roll, om inte kommunen erbjuder en motsvarande gåva till alla andra som gifter sig.
Hovet hade fram till förra året uppenbarligen ingen aning om att det existerande någon likställighetsprincip. De skickade då glatt ut en inbjudan till samtliga Sveriges kommuner att bryta mot den. I november blev de dock upplysta om detta och drog in "erbjudandet" till var och en av landets kommuner att skänka 75 000 kronor till paret Westling-Bernadotte (se tidigare inlägg).
Det som gäller för kommuner och landsting gäller uppenbart inte för regeringen. Eller?
Den institutionaliserade hovstaten (numera drygt 100 miljoner om året) är en sak, att skänka 10 miljoner till en enskild persons bröllop borde vara en annan. Det påminner starkt om otillbörligt gynnande av enskild, vilket bryter mot den mer allmänt formulerade likhetsprincipen. Den kräver likhet inför lagen och är fastlagd i regeringsformens första kapitel.
Hade det till exempel varit lagligt för regeringen att fatta beslut att med skattemedel betala statsministerns barns bröllop? Om inte, vad är det som gör det lagligt att gynna just paret Westling-Bernadotte?
Länkat
DN; SVD; GP; NT;LT; Boh; Folk; Dag; ST; HD
Tidigare inlägg om monarkin
Sundhetstecken mitt i den rojalistiska hjärntvätten; De devota hyllningarnas tid; Står upp mot hovjönseri; Hovjönseri
lördag 15 maj 2010
Thailand - ta ställning
Situationen i Thailand framstår i medias rapportering som allmänt kaotisk och oöverskådlig. Det är skottlossning, röda skjortor, gula skjortor, en landsflyktig stenrik premiärminister, kungen och militären. Men är det egentligen så svårt att ta ställning i konflikten?
Thailands senaste demokratiskt valde premiärminister Thaksin Shinawatra avsattes och tvingades i landsflykt 2006. Thaksin stöddes av en folklig rörelse för social rättvisa, understödd av bland andra fattigbönder och affärsmän. Flera viktiga reformer, bland annat en sjukvårdsreform, genomfördes. Efter det att Thaksins anhängare åter vunnit valet 2008 vägrade den politiska eliten och militären åter att erkänna demokratins utslag, utan lät en författningsdomstol avsätta regeringen. Som murbräcka användes ultranationalistiska och rojalistiska grupperingar (gulskjortor) som bland annat ockuperade Bangkoks flygplats. Thaksin och hans anhängare har alltså vunnit de två senaste valen. Den nuvarande regimen är olaglig.
Folkalliansen för demokrati mot diktatur (rödskjortorna) kräver egentligen bara en sak: Att valresultaten ska respekteras. Det är således en självklarhet för alla som vill stödja demokrati och social rättvisa i Thailand att stödja rödskjortornas krav. Dessa krav möts nu med dödsskjutningar från den illegala regimens sida. I sak har rödskjortorna rätt, såväl lagligt som moraliskt.
För bra reportage om Thailand rekommenderas Martin Schibbyes artiklar, bland annat i Arbetaren och Flamman.
TILLÄGG: Ett stort tack för kommentarerna till detta inlägg. Flera av dem är skrivna av boende i Thailand med djupa insikter. En del av dem ger mig rätt, en del menar att jag gör en för enkel analys. Läs och begrunda ...
Länkat
SVT1; SVT2; SVT3; DN1; DN2; DN3; DN4; SVD1; SVD2; SVD3; SKD1; SKD2; SKD3; GP1; GP2; NSK; BLT
Thailands senaste demokratiskt valde premiärminister Thaksin Shinawatra avsattes och tvingades i landsflykt 2006. Thaksin stöddes av en folklig rörelse för social rättvisa, understödd av bland andra fattigbönder och affärsmän. Flera viktiga reformer, bland annat en sjukvårdsreform, genomfördes. Efter det att Thaksins anhängare åter vunnit valet 2008 vägrade den politiska eliten och militären åter att erkänna demokratins utslag, utan lät en författningsdomstol avsätta regeringen. Som murbräcka användes ultranationalistiska och rojalistiska grupperingar (gulskjortor) som bland annat ockuperade Bangkoks flygplats. Thaksin och hans anhängare har alltså vunnit de två senaste valen. Den nuvarande regimen är olaglig.
Folkalliansen för demokrati mot diktatur (rödskjortorna) kräver egentligen bara en sak: Att valresultaten ska respekteras. Det är således en självklarhet för alla som vill stödja demokrati och social rättvisa i Thailand att stödja rödskjortornas krav. Dessa krav möts nu med dödsskjutningar från den illegala regimens sida. I sak har rödskjortorna rätt, såväl lagligt som moraliskt.
För bra reportage om Thailand rekommenderas Martin Schibbyes artiklar, bland annat i Arbetaren och Flamman.
*******
TILLÄGG: Ett stort tack för kommentarerna till detta inlägg. Flera av dem är skrivna av boende i Thailand med djupa insikter. En del av dem ger mig rätt, en del menar att jag gör en för enkel analys. Läs och begrunda ...
*******
Länkat
SVT1; SVT2; SVT3; DN1; DN2; DN3; DN4; SVD1; SVD2; SVD3; SKD1; SKD2; SKD3; GP1; GP2; NSK; BLT
tisdag 11 maj 2010
Lilla teatern och Stortorget 1
Stortorget 1 ägs av Lunds kommun och förvaltas av dess fastighetsbolag. Huset byggdes strax efter förra sekelskiftet och inrymmer förutom två kommunala förvaltningar Sveriges äldsta nu existerande teaterförening - Lilla teatern. Ut mot torget och gatan finns krogar och affärer.
År 2004 lade Lunds borgerlighet som budgetförslag att sälja fastigheten Stortorget 1. Det var då rödgrönt styre i Lund och förslaget röstades ner. Nu när det är borgerlig majoritet har försäljningen åter aktualiserats. Det enda argumentet för försäljning är att det skulle inbringa en tillfällig inkomstförstärkning till kommunen. Argumenten emot är desto fler.
1. Lilla teatern skulle upphöra. Med en kommersiell fastighetsägare skulle verksamheten aldrig kunna gå runt, aldrig kunna existera.
2. Kultur- och fritidsförvaltningen och Utbildningsförvaltningen har lokaler i fastigheten. Märk väl att ingen av dessa berörs av den nya förvaltningsbyggnaden Kristallen som ska byggas på andra sidan järnvägen. Där ska enbart de tekniska förvaltningarna och Socialförvaltningen inrymmas. Någon andra etapp, med fler förvaltningar, är inte beslutad (och blir det förhoppningsvis aldrig).
3. Kommunen bör snarare öka än minska sitt fastighetsinnehav i Lunds centrum. Genom de privata fastighetsägarnas girighet drivs hyrorna för affärer och näringsställen upp till fantasinivåer. I vissa delar av staden är det nästan bara banker och mäklare kvar. Ett icke- kommersiellt ägande kan här utgöra en motvikt. Kommunalt ägande behövs också för att stödja angelägna verksamheter som annars aldrig får en chans. Till exempel har Lund nu inte kunnat erbjuda Fontänhuset några lokaler. Då ska man inte sälja de fastigheter man har.
Inga politiska beslut är fattade att sälja Stortorget 1, så det finns fortfarande tid att driva opinion.
Länkat
FB-gruppen Rädda Lilla teatern
Namninsamling Rädda Lilla teatern - Stoppa försäljningen av Stortorget 1, Lund
Lokaltidningen
Fotnot: Föreningen Fontänhuset arbetar med rehabilitering av människor med psykisk ohälsa.
Bristande tilltro till marknaden
När marknaden är som vackrast, då misstros den av borgerligheten. På något annat sätt kan man inte tolka Lunds allianspartiers enträgna vägran att utöka torghandeln på Mårtenstorget till 18.00. De borgerliga, med moderaterna i spetsen, hänvisar till en enkät bland torghandlarna. 17 tillfrågades, 13 svarade och 10 sa sig vara nöjda med nuvarande tider 06.30 – 14.00. Varför ska dessas nuvarande åsikt inskränka marknadens tillväxt och de övrigas företagsamhet, för att inte tala om i framtiden tillkommande handlares affärsmöjligheter?
Förslaget om utökade öppettider kom ursprungligen som ett medborgarförslag från ett 20-tal torgbesökare. De menade att det är långt ifrån alla lundabor som hinner passa morgon- och förmiddagstiderna.
Vänsterpartiet i Lund har full tilltro till marknadens egen förmåga att reglera utbud och efterfrågan på torget. Antagligen finns ett marknadsunderlag för torghandel fram till 18.00. Öppettiden ska vara upp till varje handlare att själv bestämma, inte regleras av klåfingriga borgerliga politiker.
Förslaget om utökade öppettider kom ursprungligen som ett medborgarförslag från ett 20-tal torgbesökare. De menade att det är långt ifrån alla lundabor som hinner passa morgon- och förmiddagstiderna.
Vänsterpartiet i Lund har full tilltro till marknadens egen förmåga att reglera utbud och efterfrågan på torget. Antagligen finns ett marknadsunderlag för torghandel fram till 18.00. Öppettiden ska vara upp till varje handlare att själv bestämma, inte regleras av klåfingriga borgerliga politiker.
måndag 10 maj 2010
Grov överbudspolitik - hittad!
Ledarskribenter på borgerliga tidningar försöker med tilltagande desperation leta problem i det rödgröna samarbetet. Fokus den senaste veckan har naturligtvis riktats mot Vänsterpartiets kongress i Gävle. Alla som har kunnat följa kongressen, på plats, på TV eller på nätet, har kunnat konstatera att det varit en väldigt samlad och ansvarfull kongress, full av ödmjukhet inför de krav på kompromisser och anpassningar till ekonomiska realiteter en regeringsmedverkan skulle innebära.
Vänsterpartiet är inte på något sätt ovant vid detta. I kommuner och landsting har partiet sedan länge, och alldeles speciellt under förra mandatperioden, arbetat i fungerande och ansvarstagande politiska majoriteter.
Var hittar man då det oansvariga Vänsterpartiet? Att partiet när ekonomiskt utrymme ges vill börja återställa arbetslöshets- och sjukersättningar till förborgerliga nivåer kan ju knappast vara ett bevis på "grov överbudspolitik", speciellt med tanke på att Sverige nu tillhör de länder i OECD med sämst trygghet vid till exempel arbetslöshet.
Flera kommentarer i borgerliga tidningar har istället riktat in sig på att partiet står fast vid att vilja arbeta för en arbetstidsförkortning, precis som veckoarbetstiden tidigare minskat i länder som Tyskland, Frankrike och Danmark. Vad är det då för en radikal formulering i valplattformen som hotar ett rödgrönt regeringssamarbete och riskerar att föra landet in i en episk kris? Jo, så här lyder den:
I förlängningen vill Vänsterpartiet arbeta för en arbetstidsförkortning som på sikt ska resultera i sex timmars arbetsdag med bibehållen lön.
Vilken överbudspolitik! Detta ultimativt formulerade stycke politisk dynamit hotar inte bara nattsömnen hos de stränga lutheranerna på borgerliga politiska redaktioner. Mona Sahlin och Thomas Östros torde nu också ligga vakna och fundera över hur detta kompromisslösa perspektiv någonsin ska rymmas inom Rosenbads väggar.
Länkat
SDS; SKD1; SKD2; DN; Exp; SVD; GP; VLT; HD; NSK
Vänsterpartiet är inte på något sätt ovant vid detta. I kommuner och landsting har partiet sedan länge, och alldeles speciellt under förra mandatperioden, arbetat i fungerande och ansvarstagande politiska majoriteter.
Var hittar man då det oansvariga Vänsterpartiet? Att partiet när ekonomiskt utrymme ges vill börja återställa arbetslöshets- och sjukersättningar till förborgerliga nivåer kan ju knappast vara ett bevis på "grov överbudspolitik", speciellt med tanke på att Sverige nu tillhör de länder i OECD med sämst trygghet vid till exempel arbetslöshet.
Flera kommentarer i borgerliga tidningar har istället riktat in sig på att partiet står fast vid att vilja arbeta för en arbetstidsförkortning, precis som veckoarbetstiden tidigare minskat i länder som Tyskland, Frankrike och Danmark. Vad är det då för en radikal formulering i valplattformen som hotar ett rödgrönt regeringssamarbete och riskerar att föra landet in i en episk kris? Jo, så här lyder den:
I förlängningen vill Vänsterpartiet arbeta för en arbetstidsförkortning som på sikt ska resultera i sex timmars arbetsdag med bibehållen lön.
Vilken överbudspolitik! Detta ultimativt formulerade stycke politisk dynamit hotar inte bara nattsömnen hos de stränga lutheranerna på borgerliga politiska redaktioner. Mona Sahlin och Thomas Östros torde nu också ligga vakna och fundera över hur detta kompromisslösa perspektiv någonsin ska rymmas inom Rosenbads väggar.
Länkat
SDS; SKD1; SKD2; DN; Exp; SVD; GP; VLT; HD; NSK
söndag 9 maj 2010
En historia om Rut
Allianspartierna fortsätter den våldsamma överdriften av Rut-avdragets effekter. I onsdags var jag på en debatt på Spyken i Lund där de borgerliga representanterna fortsatt hävdade att Rut skapat 11 000 nya jobb. För två månader sedan visade förre chefsekonomen på TCO Roland Spånt i Svenska Dagbladet att detta är en överdrift med sisådär 1300 procent. Spånt menar att det i själva verket rör sig om cirka 900 heltidsjobb. Det är dyra jobb som alliansregeringen skapat på detta vis. De kostar i så fall skattebetalarna 800 000 kronor styck. Var tar resten av avdragsmiljonerna vägen då?
Signaturen Ann har i Veckobladet visat hur ordinarie snöröjning och trottoarstädning, utförd av Lunds kommun, hastigt och lustigt förvandlas till Rut-avdrag. Ur Anns berättelse:
Jag är husägare, och husägare ansvarar för att gångbanan utanför tomten är sopad, plogad och sandad. Man kan bli ersättningsskyldig med stora belopp och någon ramlar och blir invalidiserad. Som väl är finns det ett sätt att undgå denna stressande risk – man upprättar ett avtal med kommunens renhållningsverk att de mot betalning plogar och sandar och övertar ansvaret.
Så fick jag för ett år sen ett brev från Renhållningsverket där det stod att jag bara behöver betala en del av jobbet om jag meddelade att jag vill ha RUT-avdrag.
... jag kryssade ett Ja tack. Och jag tror i stort sett alla villlaägare gör så.
Det skulle vara intressant att veta hur stor del av avdragsmiljonerna för hushållsnära tjänster som utnyttjas på detta vis. Skatteverket meddelar att 150 000 personer ansökte om Rut-avdrag 2009. Anns historia visar hur det går till när alliansregeringen slösar bort skattemedel. Sedan många år pågående verksamhet, i detta fall i Lunds kommuns regi, blir plötsligt avdragsgill. Inte ett enda nytt jobb skapas i dessa fall, något som regeringen och de flesta politiska ledarskribenter tiger om.
Ökat statsbidrag till vård och omsorg i kommunerna, vilket de rödgröna föreslagit, vet vi däremot ger massor med nya arbetstillfällen och är betydligt mindre trubbigt vad gäller välfärdsvinster.
Signaturen Ann har i Veckobladet visat hur ordinarie snöröjning och trottoarstädning, utförd av Lunds kommun, hastigt och lustigt förvandlas till Rut-avdrag. Ur Anns berättelse:
Jag är husägare, och husägare ansvarar för att gångbanan utanför tomten är sopad, plogad och sandad. Man kan bli ersättningsskyldig med stora belopp och någon ramlar och blir invalidiserad. Som väl är finns det ett sätt att undgå denna stressande risk – man upprättar ett avtal med kommunens renhållningsverk att de mot betalning plogar och sandar och övertar ansvaret.
Så fick jag för ett år sen ett brev från Renhållningsverket där det stod att jag bara behöver betala en del av jobbet om jag meddelade att jag vill ha RUT-avdrag.
... jag kryssade ett Ja tack. Och jag tror i stort sett alla villlaägare gör så.
Det skulle vara intressant att veta hur stor del av avdragsmiljonerna för hushållsnära tjänster som utnyttjas på detta vis. Skatteverket meddelar att 150 000 personer ansökte om Rut-avdrag 2009. Anns historia visar hur det går till när alliansregeringen slösar bort skattemedel. Sedan många år pågående verksamhet, i detta fall i Lunds kommuns regi, blir plötsligt avdragsgill. Inte ett enda nytt jobb skapas i dessa fall, något som regeringen och de flesta politiska ledarskribenter tiger om.
Ökat statsbidrag till vård och omsorg i kommunerna, vilket de rödgröna föreslagit, vet vi däremot ger massor med nya arbetstillfällen och är betydligt mindre trubbigt vad gäller välfärdsvinster.
Länkat
SVD; AB1; AB2; Exp; SKD
Tidigare inlägg om Rut
Lögner om rut; Tungt om Rut
onsdag 5 maj 2010
Klostergårdens idrottsplats: På väg mot seger
Efter Lunds kommunstyrelsemöte ikväll kan vi börja tro på att förnuftet ska segra. Fotbollens matcharena ska ligga kvar i befintligt eller nära befintligt läge i grytan på Klostergården. Arne Paulssons exploatering av området ska anpassas till idrottens villkor. Korpfotbollsplanerna längs med järnvägen blir kvar. De boende längs med Västanväg, som inför mötet samlat in 670 namnunderskrifter, slipper få arenan inpå husknuten.
De borgerliga och socialdemokraterna har alltså efter flera års underdånighet gentemot Arne Paulsson och hans fastighetsbolag insett att här var man på väg att gå ett steg för långt. Avgörande för omsvängningen har nog varit tre faktorer:
(1) LBKs motstånd mot ett försämrat läge för arenan.
(2) Den moraliska kollaps det hade inneburit att flytta arenans ljud och ljuspåverkan till ett ännu sämre läge, något som nu i slutskedet även synliggjordes och ställdes på sin spets med de boendes namninsamling.
(3) Det envisa motståndet från framförallt vänsterpartiet, men också ofta med gott understöd av miljöpartiet. Det har därigenom hela tiden funnits en aktiv kraft som tagit plats i debatten och utmanat kryperiet för fastighetskapitalet.
Kommunstyrelsen beslutade alltså nu enigt (!) att avslå exploateringsavtalet med Paulssons fastighetsbolag och att avbryta tidigare uppdrag att placera matcharenan i något av lägena längs med järnvägen. I stället gavs nya uppdrag att jobba med placeringen i grytan. Detaljplanen för Paulssons hus måste dock gå fram till kommunfullmäktigemötet i slutet av maj, men kommunstyrelsens förslag är att den då skickas tillbaka för omarbetning.
Sent ska syndarna vakna. Men som väl är i detta fall - inte för sent!
Ett återstående problem är dock vilken typ av bostäder som ska byggas på Klostergårdens idrottsplats. Som vänsterpartiet tidigare påpekat äger kommunen marken och har möjlighet att ställa krav på blandade upplåtelseformer - både hyresrätter och bostadsrätter - samt att en del ska gå till sociala behov. Paulsson planerar för 100 procent bostadsrätter. Kommunen har inte ställt krav på att en enda av de drygt 400 lägenheterna ska gå till hemlösa. Vi får nog tillfälle att återkomma till detta.
Länkat
SKD1; SKD2
Tidigare inlägg om Klostergården idrottsplats
Äntligen någon sorts sans; Läget inför skandalbeslutet; Moralisk kollaps; Kryperiet fortsätter
De borgerliga och socialdemokraterna har alltså efter flera års underdånighet gentemot Arne Paulsson och hans fastighetsbolag insett att här var man på väg att gå ett steg för långt. Avgörande för omsvängningen har nog varit tre faktorer:
(1) LBKs motstånd mot ett försämrat läge för arenan.
(2) Den moraliska kollaps det hade inneburit att flytta arenans ljud och ljuspåverkan till ett ännu sämre läge, något som nu i slutskedet även synliggjordes och ställdes på sin spets med de boendes namninsamling.
(3) Det envisa motståndet från framförallt vänsterpartiet, men också ofta med gott understöd av miljöpartiet. Det har därigenom hela tiden funnits en aktiv kraft som tagit plats i debatten och utmanat kryperiet för fastighetskapitalet.
Kommunstyrelsen beslutade alltså nu enigt (!) att avslå exploateringsavtalet med Paulssons fastighetsbolag och att avbryta tidigare uppdrag att placera matcharenan i något av lägena längs med järnvägen. I stället gavs nya uppdrag att jobba med placeringen i grytan. Detaljplanen för Paulssons hus måste dock gå fram till kommunfullmäktigemötet i slutet av maj, men kommunstyrelsens förslag är att den då skickas tillbaka för omarbetning.
Sent ska syndarna vakna. Men som väl är i detta fall - inte för sent!
Ett återstående problem är dock vilken typ av bostäder som ska byggas på Klostergårdens idrottsplats. Som vänsterpartiet tidigare påpekat äger kommunen marken och har möjlighet att ställa krav på blandade upplåtelseformer - både hyresrätter och bostadsrätter - samt att en del ska gå till sociala behov. Paulsson planerar för 100 procent bostadsrätter. Kommunen har inte ställt krav på att en enda av de drygt 400 lägenheterna ska gå till hemlösa. Vi får nog tillfälle att återkomma till detta.
Länkat
SKD1; SKD2
Tidigare inlägg om Klostergården idrottsplats
Äntligen någon sorts sans; Läget inför skandalbeslutet; Moralisk kollaps; Kryperiet fortsätter
Scenario för rödgrön seger
De senaste veckorna har onekligen inneburit en rejäl scenförändring i svensk politik. Medan de rödgröna lämnat konkreta besked om sin politik har regeringsrepresentanterna alltmer framstått som gnällspikar, nej-sägare och pessimister. Vad är det egentligen som har hänt?
För det första har de rödgröna partierna på allvar börjat leverera. De har visat att de tillsammans är beredda att styra och att de kan ge och ta i uppgörelser.
För det andra har de rödgröna riktat in sig på vad de själva vill göra, inte på att diskutera vad den borgerliga regeringen gjort eller inte gjort. Men förslagen riktar sig samtidigt mot centrala brister i den borgerliga regeringspolitiken: Bristen på besked om hur skola, vård och omsorg ska finansieras i kommunerna, skattediskrimineringen av pensionärer sjuka och arbetslösa, utförsäkringspolitiken, den otillräckliga miljöpolitiken ...
Därför kan inte de borgerliga diskutera sakfrågorna på ett vettigt sätt. De måste istället berätta hur omöjliga förändringarna är, fabulera om "skattechock" eller försöka styra in debatten på chokladpraliner. Argumenten är naturligtvis omöjliga, vilket de borgerliga blivit hårdhänt påminda om i veckans TV-debatter. Efterhand har också en påtaglig oro brett ut sig över de borgerliga tidningarnas ledarsidor. Ibland försöker de få läsarna att tro att de rödgröna i själva verket anammat den borgerliga politiken, ibland att de företräder värsta skattehöjarlinjen.
Vad vi bevittnar är helt enkelt ett scenario för en rödgrön valseger.
Länkat
SVD1; SVD2; SVD3; DN; SKD; GP; HD; SDS; Ex; BLT; NSK; SMP1; SMP2 ; GT
För det första har de rödgröna partierna på allvar börjat leverera. De har visat att de tillsammans är beredda att styra och att de kan ge och ta i uppgörelser.
För det andra har de rödgröna riktat in sig på vad de själva vill göra, inte på att diskutera vad den borgerliga regeringen gjort eller inte gjort. Men förslagen riktar sig samtidigt mot centrala brister i den borgerliga regeringspolitiken: Bristen på besked om hur skola, vård och omsorg ska finansieras i kommunerna, skattediskrimineringen av pensionärer sjuka och arbetslösa, utförsäkringspolitiken, den otillräckliga miljöpolitiken ...
Därför kan inte de borgerliga diskutera sakfrågorna på ett vettigt sätt. De måste istället berätta hur omöjliga förändringarna är, fabulera om "skattechock" eller försöka styra in debatten på chokladpraliner. Argumenten är naturligtvis omöjliga, vilket de borgerliga blivit hårdhänt påminda om i veckans TV-debatter. Efterhand har också en påtaglig oro brett ut sig över de borgerliga tidningarnas ledarsidor. Ibland försöker de få läsarna att tro att de rödgröna i själva verket anammat den borgerliga politiken, ibland att de företräder värsta skattehöjarlinjen.
Vad vi bevittnar är helt enkelt ett scenario för en rödgrön valseger.
Länkat
SVD1; SVD2; SVD3; DN; SKD; GP; HD; SDS; Ex; BLT; NSK; SMP1; SMP2 ; GT
tisdag 4 maj 2010
Mitt första majtal på Stortorget i Lund
Slaget om välfärden står på två fronter. Den ena fronten går i rikspolitiken kring frågor som gäller socialförsäkringar, till exempel pensioner, sjukförsäkring och arbetslöshetskassa och i skattefrågor.
Det borgerliga argumenten för högre avgifter till a-kassan och lägre ersättningar är att det leder till arbete. De kallar det jobbpolitik. I dag har vi facit. En halv miljon löntagare står utan försäkring och många fler står utan arbete. Det inte en finanskrasch som dessa människor är offer för, utan för en cynisk borgerlig politik.
Nu mister tiotusentals människor rätten till sjukersättning. Kroniskt sjuka förlorar sin försörjning och förväntas ställa sig i den redan långa arbetslöshetskön. Människors problem med sjukdom och arbetslöshet anser regeringen inte beror på att människor är sjuka och arbetslösa, utan på att de har det för bra. Jag skulle vilja påstå att regeringen drivs av en disfunktionell människosyn, som får vidriga resultat när den omsätts i praktiken.
Vänstern och de rödgröna vill något annat. Socialförsäkringarna ska vara heltäckande och de ska ge trygghet. Det ska inte vara så dyrt att vara medlem i arbetslöshetskassan att de som behöver det bäst hamnar utanför. Ingen som är sjuk ska mista sin sjukersättning.
Det andra slaget om välfärden står ute i kommunerna. Här prövas i praktiken allt det som i rikspolitiken beskrivs i stolta deklarationer om skola, vård och omsorg. Lund är ett alldeles utmärkt exempel.
Skolorna i Lund uppvisar bland de bästa resultaten i landet. Detta beror på en kombination av historiska satsningar och en allmänt hög utbildningsnivå bland befolkningen. Men just nu är Lund på väg i helt fel riktning. Antalet lärare per elev har minskat med 5 procent i gymnasieskolan och med 8 procent i grundskolan. Resurserna till de elever som behöver extra stöd räcker inte till, och problem med mobbing ökar. Detta vägrar de borgerliga makthavarna att se.
Folkpartiets skolpolitik i Lund kan sammanfattas med orden: Lunds skolor är bra – alltså tål de att bli sämre. Samtidigt har borgarna dramatiskt försämrat modersmålsundervisningen. De har lagt ner stora delar av Komvux och lagt över andra delar av vuxenutbildningen på lärarlös distansutbildning hos privata utbildningsföretag. Idén om livslångt lärande och att ge våra ungdomar nya chanser har aldrig det borgerliga styret tagit till sig.
Inom förskolorna ökar nu barngruppernas storlek. Alla barn blir inte sedda och det blir svårare och svårare att bedriva meningsfull verksamhet med ibland över 20 barn per grupp. Detta trots att alla partier i Lund så sent som för fyra år sedan svor på att verka för målet max 11 barn i småbarnsgrupperna och max 16 för 3-5-åringarna.
Vänsterpartiet vill tillsammans med de andra rödgröna partierna åter satsa på Lunds skolor och förskolor: Anställ hundra nya lärare och förskollärare redan i år! Återupprätta Komvux och modersmålsundervisningen.
Lunds borgerlighet menar nu att frivilliga insatser ska ”sätta guldkant” på äldreomsorgen i Lund. Alla som kommer i kontakt med äldreomsorgen i Lund vet att detta är rent hyckleri, eftersom samma politiker samtidigt genomför kraftiga personalminskningar.
För två år såldes ett antal äldreboende och LSS-boenden ut till lägstbjudande. De vinstdrivande storbolag som tog över skar omedelbart ner personalen med 20 procent. I stället för att oroas över detta gav sig borgarna därefter på de äldreboenden som var kvar i kommunal regi, och minskade personalen där med 10 procent.
Med minskad personal räcker tiden knappt till för det mest nödvändiga omsorgsarbetet, än mindre till utveckling av verksamheten, att ta sig tid att prata en stund eller gå ut en runda med de som vill. Om det eventuellt fanns en guldkant har den nu blivit stulen och bortrationaliserad. Den har prioriterats bort till förmån för skattesänkningar och privatiseringar.
Vänsterpartiet vill tillsammans med de andra rödgröna partierna åter satsa på vård och omsorg i Lund. Det ska bli fler händer i vården, för en god omsorg och för fler arbetstillfällen.
Lund behöver många hyresrätter, speciellt för studenter och ungdomar, men även för oss andra.
Därför var det en dubbel tragedi för Lund att vi fick borgerligt styre både i landet och i Lund. Det första som den nuvarande regeringen gjorde 2006 var att avskaffa allt stöd till att bygga hyresrätter och studentlägenheter, vilket omedelbart drog ur proppen. De borgerliga i Lund prioriterar samtidigt bostadsrätter och äganderätter. Bostadsbyggandet i Lund har sjunkit som en sten. 2006 blev över 1 000 bostäder färdiga, förra året färdigställdes 250 stycken, övervägande bostadsrätter. Det kommunala fastighetsbolaget LKF, som borde bygga mellan 300 och 500 bostäder om året, har de senast åren byggt mellan 40 och 60 bostäder om året.
LKF säger samtidigt: Ge oss några områden där vi kan bygga med volym, i alla fall 100–150 lägenheter åt gången, så att vi kan hålla byggpriserna nere. De få marksnuttar som nu LKF tvingas arbeta med ger kanske 20–30 bostäder per projekt, vilket är omöjliga volymer om man vill pressa kostnader och kunna erbjuda rimliga hyror.
Det största problemet är dock att LKF, trots att de vill bygga, inte ges tillräcklig mark att bygga på. Nyproduktionen är åter nere på katastrofalt låga nivåer, precis som förra gången när vi närmade oss slutet på en fyraårsperiod med borgerligt styre i Lund. Att snabbt ändra på detta måste bli en av de viktigaste åtgärderna efter en rödgrön valseger i Lund i höst. Lund och Sverige behöver en bostadspolitik värd namnet.
Antalet hemlösa ökar nu i Sverige och i Lund. På initiativ av forskare vid socialhögskolan prövas i flera städer en ny modell för att bekämpa hemlösheten som kallas Lundamodellen eller Bostad först. Den utgår ifrån rätten till en bostad, och att med den rätten som utgångspunkt arbeta med övrig eventuell social problematik. Den så kallade Boende-trappan, där den hemlöse måste kvalificera sig under flera år för en egen bostad, fungerar inte. De rödgröna i Lund vill införa Bostad först, men de borgerliga avvisar tanken. Är det inte märkligt att Lundamodellen prövas i en rad andra städer: Malmö, Helsingborg och Stockholm, men inte i Lund?
Det är en sak att i ord vara överens om att bekämpa hemlösheten, det är alla, men en annan sak att faktiskt göra något. Speciellt om prioritet nummer ett istället är att privatisera kommunal verksamhet. Förra året skulle ett nytt boende för hemlösa kvinnor öppnas i Lund. Dessa kvinnor lever ofta under dubbelt svåra villkor eftersom de vid sidan om hemlöshet och ofta missbruk riskerar att bli utnyttjade av män. Allt var färdigt att öppna det nya kvinnoboendet, lokaler utsedda och personal skulle just rekryteras. Då beslutade Lunds borgerlighet att istället skära ner anslaget och konkurrensupphandla verksamheten, trots att de visste att det skulle innebära förseningar. Detta var i maj 2009. Nu skriver vi maj 2010 och lokalerna står fortfarande tomma, boendet för hemlösa kvinnor har ännu inte öppnat.
Efter en motion från Vänsterpartiet beslutade Lunds kommun förra året att en viss del av alla nybyggda hyresrätter ska avsättas till sociala behov. Vi ville att alla, även de som bygger t.ex. bostadsrätter ska hjälpa till att ta sitt ansvar. Vi såg ändå beslutet som ett steg framåt, eftersom tidigare försök att ställa några som helst krav på byggherrar att hjälpa till med bostäder för behövande klingat för döva öron. Äntligen skulle kommunen börja förhandla med de privata bostadsföretagen, som hittills varit så kallsinniga. En av stans största fastighetsägare, Arne Paulsson har t.ex. tidigare viftat bort sådana krav från vänstern med orden: – Jag bedriver väl ingen socialbyrå.
Nu ser vi resultaten av borgerlig undfallenhet och brist på äkta engagemang. På hela Sockerbruksområdet väster om järnvägen kommer högst en av 600-700 bostäder att disponeras av kommunen för sociala ändamål. I Arne Paulsson planerade nya hus på Klostergården föreslås ingen av de 300-400 lägenheterna gå till sociala behov. Borgerlighetens misslyckande är monumentalt, men de rödgröna har visat att det går att göra något.
Låt oss införa Lundamodellen mot hemlöshet – i Lund. Låt alla som bygger i Lund vara med att ta ansvar. Och inför en kommunal bostadsförmedling.
Varför tjänar en städerska i Lunds kommun i genomsnitt 1 700 kronor mindre i månaden än en parkarbetare? Svaret är diskriminering och nedvärdering av traditionellt kvinnligt dominerade arbetsuppgifter. En av de stora framgångarna förra gången det var rödgrönt i Lund var att jämställa lönerna. Vi lyckades genom riktade satsningar minska gapet, men vi hann inte ända fram. Så snart de fick chansen avskaffade de borgerliga detta systematiska arbete med Kommunals löner och nu ökar skillnaderna mellan manligt och kvinnligt igen.
Personalpolitiken i Lund har förvandlats till någon sorts beteendeterapi, det är inte strukturer och verkliga problem man ska arbeta med utan de anställdas inställning. Bara alla tänker tillräckligt positivt blir allt bra. Låt oss återupprätta personalpolitiken. Kamrater, låt oss arbeta med att jämställa Lund.
Den senaste månaden har de rödgröna partierna gett besked om infrastruktur. Besked ger en möjlighet att finansiera Lundalänken, en av Skånes viktigaste transport- och miljösatsningar. Spårtrafik från Lunds central till Brunnshög är en viktig förutsättning för de stora forskningsanläggningarna Max IV och ESS. I nästa etapp är Lundalänken nödvändig för att koppla samman Lund, Dalby och Staffanstorp med attraktiv och snabb kollektivtrafik. Den borgerliga regeringen vill inte satsa ett öre på Lundalänken. De lägger istället över satsningar från spår- och kollektivtrafik på satsningar på ökad privatbilism och lastbilstrafik. De borgerliga för en usel miljöpolitik, det som ska hända ska alltid hända någon annanstans och vid någon annan tidpunkt. De rödgröna förslag som kommit hittills räcker inte, men de är i alla fall steg i rätt riktning.
Kamrater! De borgerliga vädjar till egoism och självtillräcklighet. Enda gången de kan uppvisa något äkta engagemang är när det gäller att sänka skatter och privatisera och sälja ut gemensam verksamhet och egendom. Vänster, det handlar om rättvisa och solidaritet. Sverige har aldrig varit rikare än nu. Resten är en fråga om hur resurserna fördelas och användes. Vi har råd att ställa om till ett hållbart samhälle, vi har råd att ta hand om varandra när vi blir gamla eller får problem. Vi har råd att satsa på det uppväxande släktet.
Leve första maj! Ett annat Lund är möjligt. Ett annat Sverige är möjligt. Leve det rödgröna maktskiftet den 19 september 2010.
Det borgerliga argumenten för högre avgifter till a-kassan och lägre ersättningar är att det leder till arbete. De kallar det jobbpolitik. I dag har vi facit. En halv miljon löntagare står utan försäkring och många fler står utan arbete. Det inte en finanskrasch som dessa människor är offer för, utan för en cynisk borgerlig politik.
Nu mister tiotusentals människor rätten till sjukersättning. Kroniskt sjuka förlorar sin försörjning och förväntas ställa sig i den redan långa arbetslöshetskön. Människors problem med sjukdom och arbetslöshet anser regeringen inte beror på att människor är sjuka och arbetslösa, utan på att de har det för bra. Jag skulle vilja påstå att regeringen drivs av en disfunktionell människosyn, som får vidriga resultat när den omsätts i praktiken.
Vänstern och de rödgröna vill något annat. Socialförsäkringarna ska vara heltäckande och de ska ge trygghet. Det ska inte vara så dyrt att vara medlem i arbetslöshetskassan att de som behöver det bäst hamnar utanför. Ingen som är sjuk ska mista sin sjukersättning.
Det andra slaget om välfärden står ute i kommunerna. Här prövas i praktiken allt det som i rikspolitiken beskrivs i stolta deklarationer om skola, vård och omsorg. Lund är ett alldeles utmärkt exempel.
Skolorna i Lund uppvisar bland de bästa resultaten i landet. Detta beror på en kombination av historiska satsningar och en allmänt hög utbildningsnivå bland befolkningen. Men just nu är Lund på väg i helt fel riktning. Antalet lärare per elev har minskat med 5 procent i gymnasieskolan och med 8 procent i grundskolan. Resurserna till de elever som behöver extra stöd räcker inte till, och problem med mobbing ökar. Detta vägrar de borgerliga makthavarna att se.
Folkpartiets skolpolitik i Lund kan sammanfattas med orden: Lunds skolor är bra – alltså tål de att bli sämre. Samtidigt har borgarna dramatiskt försämrat modersmålsundervisningen. De har lagt ner stora delar av Komvux och lagt över andra delar av vuxenutbildningen på lärarlös distansutbildning hos privata utbildningsföretag. Idén om livslångt lärande och att ge våra ungdomar nya chanser har aldrig det borgerliga styret tagit till sig.
Inom förskolorna ökar nu barngruppernas storlek. Alla barn blir inte sedda och det blir svårare och svårare att bedriva meningsfull verksamhet med ibland över 20 barn per grupp. Detta trots att alla partier i Lund så sent som för fyra år sedan svor på att verka för målet max 11 barn i småbarnsgrupperna och max 16 för 3-5-åringarna.
Vänsterpartiet vill tillsammans med de andra rödgröna partierna åter satsa på Lunds skolor och förskolor: Anställ hundra nya lärare och förskollärare redan i år! Återupprätta Komvux och modersmålsundervisningen.
Lunds borgerlighet menar nu att frivilliga insatser ska ”sätta guldkant” på äldreomsorgen i Lund. Alla som kommer i kontakt med äldreomsorgen i Lund vet att detta är rent hyckleri, eftersom samma politiker samtidigt genomför kraftiga personalminskningar.
För två år såldes ett antal äldreboende och LSS-boenden ut till lägstbjudande. De vinstdrivande storbolag som tog över skar omedelbart ner personalen med 20 procent. I stället för att oroas över detta gav sig borgarna därefter på de äldreboenden som var kvar i kommunal regi, och minskade personalen där med 10 procent.
Med minskad personal räcker tiden knappt till för det mest nödvändiga omsorgsarbetet, än mindre till utveckling av verksamheten, att ta sig tid att prata en stund eller gå ut en runda med de som vill. Om det eventuellt fanns en guldkant har den nu blivit stulen och bortrationaliserad. Den har prioriterats bort till förmån för skattesänkningar och privatiseringar.
Vänsterpartiet vill tillsammans med de andra rödgröna partierna åter satsa på vård och omsorg i Lund. Det ska bli fler händer i vården, för en god omsorg och för fler arbetstillfällen.
Lund behöver många hyresrätter, speciellt för studenter och ungdomar, men även för oss andra.
Därför var det en dubbel tragedi för Lund att vi fick borgerligt styre både i landet och i Lund. Det första som den nuvarande regeringen gjorde 2006 var att avskaffa allt stöd till att bygga hyresrätter och studentlägenheter, vilket omedelbart drog ur proppen. De borgerliga i Lund prioriterar samtidigt bostadsrätter och äganderätter. Bostadsbyggandet i Lund har sjunkit som en sten. 2006 blev över 1 000 bostäder färdiga, förra året färdigställdes 250 stycken, övervägande bostadsrätter. Det kommunala fastighetsbolaget LKF, som borde bygga mellan 300 och 500 bostäder om året, har de senast åren byggt mellan 40 och 60 bostäder om året.
LKF säger samtidigt: Ge oss några områden där vi kan bygga med volym, i alla fall 100–150 lägenheter åt gången, så att vi kan hålla byggpriserna nere. De få marksnuttar som nu LKF tvingas arbeta med ger kanske 20–30 bostäder per projekt, vilket är omöjliga volymer om man vill pressa kostnader och kunna erbjuda rimliga hyror.
Det största problemet är dock att LKF, trots att de vill bygga, inte ges tillräcklig mark att bygga på. Nyproduktionen är åter nere på katastrofalt låga nivåer, precis som förra gången när vi närmade oss slutet på en fyraårsperiod med borgerligt styre i Lund. Att snabbt ändra på detta måste bli en av de viktigaste åtgärderna efter en rödgrön valseger i Lund i höst. Lund och Sverige behöver en bostadspolitik värd namnet.
Antalet hemlösa ökar nu i Sverige och i Lund. På initiativ av forskare vid socialhögskolan prövas i flera städer en ny modell för att bekämpa hemlösheten som kallas Lundamodellen eller Bostad först. Den utgår ifrån rätten till en bostad, och att med den rätten som utgångspunkt arbeta med övrig eventuell social problematik. Den så kallade Boende-trappan, där den hemlöse måste kvalificera sig under flera år för en egen bostad, fungerar inte. De rödgröna i Lund vill införa Bostad först, men de borgerliga avvisar tanken. Är det inte märkligt att Lundamodellen prövas i en rad andra städer: Malmö, Helsingborg och Stockholm, men inte i Lund?
Det är en sak att i ord vara överens om att bekämpa hemlösheten, det är alla, men en annan sak att faktiskt göra något. Speciellt om prioritet nummer ett istället är att privatisera kommunal verksamhet. Förra året skulle ett nytt boende för hemlösa kvinnor öppnas i Lund. Dessa kvinnor lever ofta under dubbelt svåra villkor eftersom de vid sidan om hemlöshet och ofta missbruk riskerar att bli utnyttjade av män. Allt var färdigt att öppna det nya kvinnoboendet, lokaler utsedda och personal skulle just rekryteras. Då beslutade Lunds borgerlighet att istället skära ner anslaget och konkurrensupphandla verksamheten, trots att de visste att det skulle innebära förseningar. Detta var i maj 2009. Nu skriver vi maj 2010 och lokalerna står fortfarande tomma, boendet för hemlösa kvinnor har ännu inte öppnat.
Efter en motion från Vänsterpartiet beslutade Lunds kommun förra året att en viss del av alla nybyggda hyresrätter ska avsättas till sociala behov. Vi ville att alla, även de som bygger t.ex. bostadsrätter ska hjälpa till att ta sitt ansvar. Vi såg ändå beslutet som ett steg framåt, eftersom tidigare försök att ställa några som helst krav på byggherrar att hjälpa till med bostäder för behövande klingat för döva öron. Äntligen skulle kommunen börja förhandla med de privata bostadsföretagen, som hittills varit så kallsinniga. En av stans största fastighetsägare, Arne Paulsson har t.ex. tidigare viftat bort sådana krav från vänstern med orden: – Jag bedriver väl ingen socialbyrå.
Nu ser vi resultaten av borgerlig undfallenhet och brist på äkta engagemang. På hela Sockerbruksområdet väster om järnvägen kommer högst en av 600-700 bostäder att disponeras av kommunen för sociala ändamål. I Arne Paulsson planerade nya hus på Klostergården föreslås ingen av de 300-400 lägenheterna gå till sociala behov. Borgerlighetens misslyckande är monumentalt, men de rödgröna har visat att det går att göra något.
Låt oss införa Lundamodellen mot hemlöshet – i Lund. Låt alla som bygger i Lund vara med att ta ansvar. Och inför en kommunal bostadsförmedling.
Varför tjänar en städerska i Lunds kommun i genomsnitt 1 700 kronor mindre i månaden än en parkarbetare? Svaret är diskriminering och nedvärdering av traditionellt kvinnligt dominerade arbetsuppgifter. En av de stora framgångarna förra gången det var rödgrönt i Lund var att jämställa lönerna. Vi lyckades genom riktade satsningar minska gapet, men vi hann inte ända fram. Så snart de fick chansen avskaffade de borgerliga detta systematiska arbete med Kommunals löner och nu ökar skillnaderna mellan manligt och kvinnligt igen.
Personalpolitiken i Lund har förvandlats till någon sorts beteendeterapi, det är inte strukturer och verkliga problem man ska arbeta med utan de anställdas inställning. Bara alla tänker tillräckligt positivt blir allt bra. Låt oss återupprätta personalpolitiken. Kamrater, låt oss arbeta med att jämställa Lund.
Den senaste månaden har de rödgröna partierna gett besked om infrastruktur. Besked ger en möjlighet att finansiera Lundalänken, en av Skånes viktigaste transport- och miljösatsningar. Spårtrafik från Lunds central till Brunnshög är en viktig förutsättning för de stora forskningsanläggningarna Max IV och ESS. I nästa etapp är Lundalänken nödvändig för att koppla samman Lund, Dalby och Staffanstorp med attraktiv och snabb kollektivtrafik. Den borgerliga regeringen vill inte satsa ett öre på Lundalänken. De lägger istället över satsningar från spår- och kollektivtrafik på satsningar på ökad privatbilism och lastbilstrafik. De borgerliga för en usel miljöpolitik, det som ska hända ska alltid hända någon annanstans och vid någon annan tidpunkt. De rödgröna förslag som kommit hittills räcker inte, men de är i alla fall steg i rätt riktning.
Kamrater! De borgerliga vädjar till egoism och självtillräcklighet. Enda gången de kan uppvisa något äkta engagemang är när det gäller att sänka skatter och privatisera och sälja ut gemensam verksamhet och egendom. Vänster, det handlar om rättvisa och solidaritet. Sverige har aldrig varit rikare än nu. Resten är en fråga om hur resurserna fördelas och användes. Vi har råd att ställa om till ett hållbart samhälle, vi har råd att ta hand om varandra när vi blir gamla eller får problem. Vi har råd att satsa på det uppväxande släktet.
Leve första maj! Ett annat Lund är möjligt. Ett annat Sverige är möjligt. Leve det rödgröna maktskiftet den 19 september 2010.
söndag 2 maj 2010
Euron skapar och fördjupar krisen
Den globala krisen möts nästan överallt med stimulans av ekonomin, med expansionspolitik. Men för de hårdast drabbade EMU- länderna - Grekland, Portugal, Spanien och Irland - är det tung åtstramning, minskad konsumtion och ökad arbetslöshet som tvingas fram. Det samma gäller de baltiska länderna som redan bundit sin valuta till euron. Arbetslösheten har redan passerat 20-procentstrecket i Spanien och Lettland.I Grekland sätts nu drakoniska åtstramningar in mot välfärdssystem, konsumtion och företagande. Tunga ekonomer som Paul Krugman och Martin Feldstein visar att krisutvecklingen är skapad av euron. Länder med olika ekonomiska förutsättningar mår genuint dåligt av gemensam valuta och gemensam ränta. Krugman påpekar att "inte ens euro-skeptikerna kunde föreställa sig att det skulle gå så här illa".
Euron gör det nu också omöjligt för dem att hantera krisen på ett rimligt sätt. Länderna tvingas att strypa den inhemska efterfrågan när den borde stimuleras. För vidare fördjupning rekommenderas varmt Tony Johanssons artikel EMU förvärrar krisen, Martin Feldsteins Euron tvingar Grekland till konkurs och Paul Krugmans The making of a Euromess samt Anatomy of a Euromess.
Länkat DN1; DN2; DN3; SVD1; SVD2; GP1; GP2; AB; SVT; SVT; SVT; GD; Arb; SKD1; SKD2; BLT; E24; E24; E24; E24; E24; Boh
Tidigare inlägg om EMU
Euron tvingar Grekland till konkurs; De sista EMU-fanatikerna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
