Vita, blå eller gröna kläder?

Veckans ros går till en 53-årig sjuksköterska i Lund som JO-anmält regiondirektören Jonas Rastad. 

I en officiell intervju, upplagd av Region Skåne på Youtube 15 november, hinner Rastad på sex minuter med en hel del.

– Jag tror att många medarbetare lider av att mediabilden är förhållandevis negativ inom hälso- och sjukvården. (...) Man kanske tycker att man själv presterar bra, samtidigt som verksamheten svärtas. Då har det varit viktigt att ge bilden att vi har en avundsvärd hälso- och sjukvård i Skåne

Medarbetarna lider alltså inte av verkliga problem inom sjukvården utan av mediabilden. Uttalandet är naturligtvis helt i den styrande femklöverns anda. Missförhållanden är ju enligt borgerligheten och miljöpartiet tidningsankor och svartmålning. 

Mer anmärkningsvärt är en uppmaning till underställd personal att fundera på om man agerar i "kundintresse" eller "egenintresse".   

– Om man som medarbetare i Region Skåne vill annonsera något som man uppfattar som ett missförhållande eller en risk eller vad det nu kan vara så ska man fundera på om man gör det i egenintresse eller i kundintresse. Jag har en känsla av att den gränsen funderar man inte tillräckligt på i rätt utsträckning. 

Eftersom Rastad med "kunder" tydligen avser patienter är det svårt att hitta ett enda kritiskt uttalande från personalen som inte värnar om just dem. Men Rastad kanske anser att det är ett egenintresse att vilja ge sina patienter så god vård som möjligt. Vad vet jag.

Rent grundlagsvidriga är Rastads synpunkter på vilken färgkod personalen ska välja om de någonsin skulle drista sig till att knysta ett ord av kritik eller utnyttja sin meddelarfrihet (se 4:30 in i intervjun). 

– Om man gör det ska man inte stå i vita, blå eller gröna kläder för då är man faktiskt en officiell representant för Region Skåne

Hade vi haft en anständig regionledning hade Rastad för det första aldrig rekryterats som chef (han höll på likadant på sitt förra jobb i Västerbotten). För det andra hade han åkt ut med öronen före efter ett sådant uttalande. 

Men vi lever inte i anständighetens tid. Jag gissar att Pia Kinhult (M) och Anders Åkesson (MP) med flera bara är tacksamma för Jonas Rastad – nu när de inte längre har torpeden Michael Sandin.

Länkat: Skånska Dagbladet

Fortsatt fri etablering i skola och välfärd

I år har vänstern fått rätt i frågan om privata vinstintressen i välfärden. Till och med folkpartiledaren Jan Björklund försöker numera låta som en dålig kopia av Jonas Sjöstedt när han talar om att mota ut riskkapitalbolagen. Men vad är det egentligen de föreslår?

Folkpartiets landsmöte beslutade i veckan att fri etableringsrätt ska råda för de aktörer inom skola och välfärd som "lever upp till kvalitetskraven". Så långt intet nytt under solen, kvalitetskraven finns för skolan definierade i läroplanerna och för vård och omsorg i kommunernas upphandlingar. Vi vet också att statens respektive kommunernas möjlighet att övervaka att de vinstdrivna bolagen verkligen lever upp till kvalitetskraven är minimala. 

Det nya skulle vara att de vinstdrivande företag som verkar i skola och välfärd även måste ta ett "långsiktigt ansvar". Vad som menas med det är höljt i dunkel. Folkpartiet avvisar regler som tvingar bolagen att äga under ett visst antal år innan de säljer vidare. Björklund menar att de aktörer som har "som idé" att äga kortsiktigt inte ska få tillstånd. 

Ägaren av en skola ska alltså förmås att avge någon sorts försäkran att "idén" inte är att sälja skolan vidare. Denna försäkran gäller ända tills dess att "idén" ändras och ägaren av någon orsak säljer skolan vidare till en ny långsiktig aktör. 

Tack för förtydligandet, Jan Björklund. Det är inte konstigt att Vårdföretagarna är lättade, om de nu någonsin varit oroliga. För dem är det bussiness as usual. Det samma gäller för friskolekoncernerna. Uppgörelsen mellan de borgerliga, Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att låta vinstintresset vara tycks ligga fast, trots uppskruvad retorik.

Det enda parti som i handling vill begränsa den fria etableringsrätten i skola och välfärd är Vänsterpartiet. Privata vinstintressen har inte där att göra.

Länkat: AB; SVD

Katastrofen SUS vacklar vidare

Sammanslagningen av sjukhusen i Malmö och Lund till Skånes universitetssjukhus (SUS) är en vårdpolitisk katastrof. Fusionen framtvingades av de borgerliga och Miljöpartiet 2010 och verkar nu ha accepterats som ett faktum av alla partier i regionen utom Vänsterpartiet. All forskning visar att det inte finns några vinster att fusionera sjukhus av sådan storlek. Denna forskning bekräftas nu i Skåne. Experimentets pris är flyttkaruseller, sönderslagna kliniker, organisationskaos, personalflykt, vårdskador och onödiga dödsfall bland patienterna.

Idag fick vi en ny påminnelse om hur destruktiv fusionen är. SUS-ledningen har låtit utreda en nedläggning och flytt av akutkirurgin i Lund till Malmö. Man behöver inte vara sjukvårdsexpert för att förstå att detta kommer att få stora konsekvenser och i praktiken göra det omöjligt att upprätthålla akutsjukvården i Lund. Trots detta signalerar chefen för den sammanslagna akutkliniken, Jan Ljunghusen, att detta kan ske. Men helst verkar han vilja lägga ner ett av sjukhusen helt och hållet. Tankarna är inte nya, redan några månader efter fusionen diskuterades de i SUS-ledningen.

Klinikchefen berättar att "just nu går mycket tid åt att samordna saker mellan sjukhusen". Ja, tacka för det när de redan har slagit sönder vårdkedjorna i såväl Malmö som Lund. 

För att rädda vården krävs en ny politisk majoritet i Region Skåne. Men för att åter få akut- och specialistvården att fungera och utvecklas måste självständiga och kompletta sjukhus i Malmö och Lund, med egna sjukhusledningar, återupprättas.

* * * *

Uppdatering: Miljöpartiet och de borgerliga skickade idag på eftermiddagen ut något som de kallar Ett förtydligande om den akuta kirurgin i Lund. Märkligt nog nämns inte med en bokstav något om den den akuta kirurgins framtid i Lund i texten. Så mycket för det förtydligandet. Tror de på allvar att folk inte förstår skillnaden mellan akut kirurgi och en akutmottagning? Vem tror de egentligen att de lurar?

* * * *

Uppdatering 2013-11-18: Sydsvenskans inrikeschef ringde idag och bad mig plocka bort den inskannade versionen av artikeln. Han sa att jag bröt mot upphovsrättslagen genom att visa texten. Laglydig som jag är har jag plockat bort artikeln.

Hur man ska kunna föra en samhällsdebatt utan att varken kunna länka till artiklar (Sydsvenskans nättidning är numera en betalsajt) eller på annat sätt återge texten i sin helhet kunde inte inrikeschefen förklara.

Rädda Mårtenstorget

Mårtenstorget, troligen 1870-tal. Ur UB:s bildsamling, foto Per Bagge

Torghandeln på Mårtenstorget är i kris. Orsaken är att färre människor väljer att göra inköp på torget, vilket lett till vacklande intäkter av försäljningen. Långt in på 1990-talet räknades Mårtenstorget till ett av de mer attraktiva torgen i Sverige. Sedan dess har vi sett en mer eller mindre konstant minskning av försäljningsvolym och antal handlare. 

Det finns två sätt för kommunen att förhålla sig till detta. Antingen acceptera detta som en effekt av ändrade köpvanor, eller att göra något åt saken. Av kulturhistoriska skäl, men också för att Lunds centrum för framtiden ska behålla sin attraktivitet, vill vi med denna motion förespråka att något görs. Att vänta på att nya etableringar i närområdet ska bidra till att lyfta torghandeln räcker inte. Tills dess torde den siste handlaren redan ha packat ihop.

Nedan föreslås ett antal skarpa åtgärder för fullmäktige att överväga. Alla är av karaktären att de kan genomföras med relativt kort varsel. De är inte beroende av varandra, utan en eller flera kan genomföras oavsett de andra. Flera av dem är av den karaktären att de torde gynna centrumhandeln i stort. Förhoppningsvis kan debatten om åtgärderna också ge nya impulser till förslag för att lyfta torghandeln på Mårtenstorget.

Vi föreslår följande åtgärder:

• att fria torghandelstider, alternativt förlängda öppettider till 19.00 med starttid senast 15.00, införs på Mårtenstorget
• att torgtaxan på Mårtenstorget under vardagar avskaffas under ett år
• att torgtaxan på Mårtenstorget på lördagar halveras under ett år
• att loppisförsäljningen på Södra Esplanaden via Råbygatan leds upp till Mårtenstorget
• att kommunen uppför permanenta handelsbodar i trä längs Mårtenstorgets ena sida
• att en stor och attraktiv lekplats anläggs på Mårtenstorget
• att barntillvända transporter mellan parkeringshusen, Mårtenstorget och andra centrala noder i staden organiseras med minitåg på gummihjul, gärna eldrivna

Jag och Hanna Gunnarsson har precis lämnat in ovanstående motion till Lunds kommunfullmäktige. 

Lundavänstern: Våga ta ansvar för välfärd och skola

Verkligheten, i alla fall delar av den, har kommit ifatt Lunds borgerlighet. För att rädda sina budgetar drog de under flera år i rad in på underhållet av fastigheterna. De fortsatte med det, till och med när skola efter skola, förskola efter förskola, tvingas stänga för att barn och personal inte skulle bli sjuka av fukt och mögel. 

Personalen varnade, vänstern varnade, ja, till och med en enig Servicenämnd varnade, men förgäves. Men när problemens fulla omfattning inte kan döljas längre, när massmedia i helsidesreportage publicerar uppdaterade listor på alla drabbade skolor och förskolor året innan valet 2014, då tycker de borgerliga att det är dags att göra någonting. I sin tilläggsbudget signalerar de att de äntligen tänker göra något åt mögelskolorna och kryper till korset vad gäller kommunalskatten. De tvingas höja skatten med exakt de 40 ören som de tidigare under stora åthävor sänkte med. Vi välkomnar naturligtvis detta sena uppvaknande. 

Inom andra områden har dock verkligheten inte gjort några synbara avtryck i den borgerliga tankevärlden. Lund har under borgerligt styre snabbt försämrats som skolkommun. Vad gäller faktorer som behöriga lärare, genomsnittliga betyg och andelen godkända elever med hänsyn tagen till föräldrarnas utbildningsbakgrund befinner sig Lund numera inte ens på den övre halvan bland landets kommuner. Försämringarnas orsak stavas nedskärningar – genom otillräcklig uppräkning har skola och förskola varje år berövats cirka en procent av anslaget per elev, ackumulerat sedan 2006. Detta föreslår de borgerliga ska fortsätta 2014. Detsamma gäller äldreomsorgen. Genom otillräcklig uppräkning för ökade kostnader vill de borgerliga, för åttonde året i rad, lägga sparbeting på de kommunala kärnverksamheterna. 

I sin tilläggsbudget föreslår Vänsterpartiet tillsammans med Demokratisk vänster istället ett rejält lyft för de kommunala kärnverksamheterna. Det måste ses som ett kraftfullt alternativ till den borgerliga majoritetens nedskärningsförslag och är samtidigt en politik för att skapa fler jobb. Vi vågar ta ansvar för välfärd och skola.

Till Lunds skolor och förskolor, inklusive gymnasieskolorna och Komvux, vill vi lägga 65 miljoner mer än de borgerliga, vilket motsvarar cirka 120 lärartjänster. Nästan hälften (30 miljoner) av detta krävs för att inte verksamheten ska försämras ytterligare 2014 eftersom de ökade kostnaderna för lärarlöner inte täcks i den borgerliga budgeten. Vänsterpartiet lägger därtill 35 miljoner i nysatsningar för att öka lärartäthet och kvalitet i skolan och därtill äntligen kunna börja förverkliga förskolans mål: max 11 barn i småbarnsgrupperna och 16 barn i 3-5-årsgrupperna. 

Till vård och omsorg vill vi lägga 38 miljoner mer än de borgerliga. På samma sätt är 25 av dessa miljoner kompensation för kostnadsutvecklingen som i det borgerliga förslaget inte görs, alltså ett upphävande av ytterligare försämringar av vården som de borgerliga planerar för 2014. Resterande 13 miljoner är kvalitetssatsningar för att de kommunmedlemmar som behöver hjälp att klara sin vardag ska få ett bättre liv, ja, kanske till och med kunna sätta lite guldkant på tillvaron. Men vi vill återta den tredjedel av Lunds äldreboenden som drivs av Carema i egen drift eftersom vi inte litar på att mer pengar till dem kommer vården och de äldre till del.

I övrigt föreslår vi omedelbara förstärkningar på stadsbyggnadskontoret för att öka bostadsbyggandet, förbättrat underhåll av gator och parker, en satsning på Kulturskolan, inklusive taxesänkning, att skolornas simundervisning blir fri från och med 2014 samt att bidragen till barn och ungdomars idrotts- och föreningslivet räknas upp. 

Lundaborna betalar i år ungefär 1,3 miljarder mindre i skatt än 2006 (allt annat lika) genom borgerliga skattesänkningar i stat och kommun. Detta motsvarar en sänkning av kommunalskatten i Lund med 5 kronor och 66 öre. Av detta vill alltså vänstern återställa 85 öre, vilket ger 193 miljoner mer till skola och välfärd. 

Skattesänkningarna har successivt urholkat basen för skolan, vården, omsorgen och alla annan kommunal verksamhet. Tills dess att vi får en vettig regering återstår bara två alternativ: Höja kommunalskatten eller minska välfärden. 

Varför skövlas Väster?

Skövlingen av Bjeredparken. Någon satte dagarna efter upp små träkors i sorg över de vackra träden.
Bilder: Renate Möller

I november skövlades Bjeredsparken, strax väster om Lunds C och den nybyggda förvaltningsbyggnaden Kristallen. Ett trettiotal vackra och fullt friska träd, varav många var över 60 år gamla, sågades ner. De utgjorde den östra sidan av en allé runt ett lummigt gångstråk. På morgonpromenad med hunden mötte jag förtvivlade pendlare och grannar med tårar i ögonen. 

Allt har skett fullständigt oväntat. Lunds kommun har tillkännagivit att man ska starta ett arbete med att bygga om Bjeredsparken. Men på kommunens hemsida talas om förnyelse av parken och röjning av undervegetation, inte avverkning av allt öster om gångstråket. En del av skövlingen har skett på LKF mark i anslutning till fastigheterna på Västra stationstorget, men hyresgästerna har inte ens informerats om planerna. Än mindre har någon förklaring till varför detta måste ske getts, varken av kommunen eller LKF.

En del kanske tycker att några fällda träd spelar liten roll i förhållande till tillståndet i övrigt i världen, Sverige och Lund. De har naturligtvis rätt, men detta handlar ytterst om demokratins sätt att fungera. Kan vi inte ens kommunicera sådana basala saker som utformningen av människors närmiljö är vi illa ute. Följande frågor reser sig:

• Varför har Lunds kommun skövlat ett helt område, bestående av ett trettiotal vackra och fullt friska träd, utan att kommunicera planerna?
• Har Lunds kommun sökt tillstånd från Länsstyrelsen, vilket är obligatoriskt vid avverkning av alléer?
• Har LKF känt till planerna att avverka träd på fastigheten vid Västra Stationstorget? Om ja, varför har detta hemlighållits för hyresgästerna?

1:12-initiativ mot löneskillnader

Om tre veckor folkomröstar Schweiz om det så kallade 1:12-initiativet. Förslaget är att ingen ska kunna tjäna mer på månad än vad någon i företaget tjänar på ett år. Går förslaget igenom kommer drygt 4000 högavlönade att få sänka sin lön till något mer rimliga nivåer. Redan i våras röstade en stor majoritet av schweizarna igenom det så kallade girighetsinitiativet, som begränsade direktörernas fallskärmar och bonusar.

Högerpartierna och arbetsgivarorganisationerna bekämpar förslaget men har inte ens försökt förklara för schweizarna vad som berättigar en direktör att tjäna upp till 100 gånger mer än andra. Istället används utpressningsargument värdiga Ayn Rand, att företag och samhälle kommer att braka ihop eftersom de driftiga inte längre vill arbeta, utan flyr någonstans.

1:12 är ett utmärkt initiativ som borde mana till efterföljd. I Sverige har gapet mellan normallöner och topplöner vidgats till rent groteska avgrunder under det senaste decenniet. För tio år sedan var det vanligt att en toppdirektör tjänade 20-30 gånger så mycket som företagets arbetare. Idag har det gapet ofta ökat till 70-80 gånger. På Assa Abloy är till exempel skillnaden 1:83. Direktören får alltså på en endaste månad lika mycket som det tar en av hans arbetare sju år att tjäna ihop. De allra lägsta lönerna finns i kvinnodominerade yrken medan nästan alla toppdirektörerna är män.

Själva anser jag i och för sig att redan löneskillnader 1:12 är för mycket, en ståndpunkt som jag inte är ensam om. I en större undersökning om anställdas attityder till löneskillnader visade LO att tre fjärdedelar vill minska skillnaderna och ännu fler, 83 procent, anser att kvinnor har för låg lön i jämförelse med män. Rimliga löneskillnader, enligt denna undersökning, mellan arbetare och direktörer i större bolag är 1:4. 

Även fördelningen av förmögenheter blir allt mer ojämn i Sverige, ojämnare än vi tror att de är och framförallt är förmögenheterna betydligt ojämnare fördelade än vi vill att de ska vara.

Ett 1:12-initiativ i Sverige skulle vara en bra start genom att det skulle minska avgrunden mellan de högsta och de lägsta lönerna dramatiskt. 

Därtill krävs naturligtvis medvetna och riktade satsningar för att lyfta lönerna för kvinnodominerade yrken. Så gjorde vi senast det var rödgrönt i Lunds kommun. Resultatet var gott i form av minskade löneskillnader, men arbetet avbröts när det blev borgerligt styre 2006. Men att systematiskt jämställa lönerna har nu tagits upp av flera kommuner i landet där Vänsterpartiet är med och styr.

Inte ondsinta rektorer

Det är inte tillfälligheter eller ondsinta rektorer, det är ett systemfel. Det menar kvällens gästbloggare, Mats Morell, professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet, i inlägget nedan.

Eftersom det beteende som förekom enligt Uppdrag granskning i kväll per definition aldrig dokumenteras och Skolinspektionens kontroll (som trots Björklunds slirande tunga inte kan utnyttja Wallraffmetod) därmed bara kan bli en öppen fråga till skolornas företrädare om de följer lagen eller inte, låter sig detta beteende helt enkelt inte kontrolleras bort. 

Systemet med vinstdrivna förskolor förutsätter – för att likvärdighet och långsiktiga åtaganden, reella val öppna för alla och rättvis betygssättning utan inflation ska kunna råda – så omfattande kontroller och regleringar att systemet helt enkelt skulle bli alltför kostsamt. Ska man ha det kvar måste man alltså kompromissa med ambitionerna om en god och likvärdig skola för alla, till de vinstdrivande företagarnas fromma. 

Den aviserade kontrollen av "långsiktighet" i åtagandet slår rekord i naivitet (vilket inte varit lätt i detta sammanhang). Det spelar ingen roll om det är ”riskkapitalbolag” eller andra vinstdrivande företag. Är det till aktieägarnas bästa att sälja eller avveckla företaget, så gör man det, oavsett vad man bedyrat om ambitionerna när man en gång fick tillståndet (vilket mer än tillräckligt många dessutom redan har). 

Det är som Jonas Vlachos skriver om friskolekommittén: 

Då ett aktiebolag naturligtvis har ägarnas bästa för ögonen finns en potentiell motsättning mellan ägarnas intressen och kraven på långsiktighet. Kommitténs förslag hanterar därför inte motsättningen mellan de incitament som vinstintresset ger upphov till och skolans samhällsmål, varken vad gäller långsiktighet eller andra frågor. 

Vad vi sett i de senaste TV-granskningarna av skolan är alltså inga tillfälligheter eller exempel på särskilt ondsinta rektorer, skolledare eller "riskkapitalister" (även om sådana verkar förekomma), utan systemfel: Skolföretagen reagerar marknadsmässigt på en knäpp incitamentsstruktur som Bildtregeringen införde, som Socialdemokraterna i 12 år struntade i att åtgärda och som fortfarande alla partier utom ett tassar runt som vore det ett hett grötfat i stället för att våga inse var skon klämmer.  

Dessutom: ju längre man väntar, desto mer skada hinner systemet göra och desto större konvulsioner blir det när det ska bort.

* * * *

Tack för den, Mats! För er som missade, här den efterföljande debatten mellan Jonas Sjöstedt och Jan Björklund.

Riskkapitalisten som räknar bussar

I Lund finns en förening som kallar sig "Aktion för Spårvägsfritt Lund". De förenas av ett förbittrat motstånd mot planerna att dra snabb och attraktiv kollektivtrafik från Lunds centralstation längs stråket lasarettet - Ideon - Brunnshög, den så kallade Lundalänken. 

En majoritet av lundaborna, liksom samtliga politiska parter i Lunds kommunfullmäktige, inser behovet av spårvagn, speciellt på denna sträcka som redan nu närmar sig kapacitetstaket med buss. På morgnarna är dessa överfulla trots att de går varannan minut, och då har ännu varken Max IV, ESS eller de andra verksamheterna på Brunnshög öppnats. Det finns i övrigt en överväldigande mängd studier och utredningar som visar nyttan av spårvagn i Lund, för den som är intresserad.

I sitt motstånd har gruppen presenterat en rad fantasifulla förslag, t.ex. att göra Stångby till ny centralstation och/eller sätta in en typ av extremt långa monsterbussar som idag trafikerar vissa Sydamerikanska storstäder. Förslagen har mött ett minst sagt ljummet mottagande bland trafikexperter och allmänhet.

En av de ledande företrädarna för Spårvägsfritt Lund är Börje Hed, tidigare mest känd för sina vidlyftiga penningtransaktioner till skatteparadis och försäljningen av Samres till riskkapitalbolaget PEQ. Samtidigt har klagomålen mot färdtjänsten i Skåne ökat kraftigt sedan Samres flyttat beställningscentralerna till Senegal, med just Börje Hed som organisatör och verksamhetschef. 

Professionella mätningar av resandeströmmar, som till exempel Skånetrafiken utför, kan naturligtvis inte Spårvägsfritt Lund lita på. Börje Hed har därför ägnat en morgon av sin dyrbara tid åt att räkna bussar och passagerare vid Lunds centralstation. Den så kallade "undersökningen" presenterades på en stort uppslagen presskonferens idag. 

Inte oväntat påstår Börje Hed, rakt emot alla riktiga studier samt resenärernas dagliga erfarenhet, att det inte finns några som helst kapacitetsproblem på Lundalänken, nu eller i framtiden. 

Själv tycker jag att Börje Hed istället borde ägna sig åt att räkna färdtjänstbilar som kommer i tid, eller som kommer överhuvudtaget. Börja med Samres.

En miljon om året till Cannes och Visby

Tuppfäktning i skyltfrågan - lundaborna förväntas glatt 
betala ytterligare 150 000 kronor för att Lund ska stå med.

Lund brukar åka med stora delegationer (10-12 politiker och tjänstemän) till fastighetsmässan Mipim i Cannes. I år kostade det 525 000 kronor. Bland politikerna är det mest män som åker, de moderata ordförandena i kommunstyrelsen och "hårda" nämnder samt en och annan socialdemokratisk vice. 

Till 2014 föreslås en ökning med ytterligare 150 000 kronor. Enligt uppgift är det prislappen för att Lunds namn ska stå med på skylten ovan.

Ett annat årligt event är kommunens deltagande i politikerveckan i Almedalen. Här ligger prislappen på 450 000 kronor. Tillsammans kostar dessa evenemang alltså Lunds skattebetalare cirka en miljon kronor om året.

Det hävdas att Lund måste vara på plats för att synas, enligt devisen syns man inte finns man inte. Nu är det ju inte så att kommunen säljer något som måste visas upp på en mässa på Franska Rivieran. 

Hittills har vi inte sett några utvärderingar eller fått höra om en enda konkret framgång, som kommit lundaborna till del, varken från Cannes eller Visby. 

Vi i Vänsterpartiet föreslår att Lunds kommun slutar leka internationella fastighetsmäklare och lobbyister och istället koncentrerar sig på sina åtaganden gentemot lundaborna. Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.

En stad som är god mot sina invånare säljer sig själv.

PS. Observera att jag inte är motståndare till varken fastighetsmässor eller politikerveckor i sig. En del av Vänsterpartisterna i Lund åker, till och med årligen, till Almedalen. Men för egna pengar.

Läs också Hanna Gunnarssons bloggpost
Länkat: SR; SkD;

Moderaterna ser efter de sina

I dessa dagar känns det tryggt att borgerligheten i alla fall månar om sina egna fattiga. 

Pauvres honteux betyder skamsna fattiga och betecknar sämre ställda med bakgrund i borgar- och överklassen. De är naturligtvis för fina (och skamsna) för att utnyttja socialtjänsten, men kan vända sig till donationsfonder som bland annat administreras av Moderata Samlingspartiet. 

Huruvida åberopande av en ståndsmässig konsumtionsnivå räcker som skäl för understöd framgår inte av annonsen i dagens tidning.

Alliansens sjukvårdsprogram

I samband med att regeringen Reinfeldt presenterade det femte jobbskatteavdraget, som kommer att dränera välfärden på ytterligare 12 miljarder, har frågor ställts om tillståndet i bland annat sjukvården. Är nya skattesänkningar verkligen försvarbara? 

Källor i regeringskansliet gör gällande att Alliansen inför valet kommer att lansera ett gemensamt sjukvårdsprogram för att lugna oroliga medborgare. Programmet innehåller två punkter:

1. Bli inte sjuk.
2. Om du blir sjuk, dö snabbt.

Därigenom hoppas man att efter ett eventuellt återval 2014, utan några som helst negativa konsekvenser för sjukvården, kunna lansera jobbskatteavdrag nummer 6, 7, 8, 9, 10 och 11.

Programmet sägs vara inspirerat av det republikanska partiets Health Care Plan.

Vad Bildt vill lära Obama

Nu har Carl Bildt äntligen avslöjat vad han egentligen vill ha sagt till Barack Obama. Han vill framhålla att Sveriges framgångssaga beror på en "unik kultur i en homogen befolkning." 

Utrikesministern vägrar som bekant att ens en gång antyda någon kritik mot USA:s politik någonstans i världen. I ett meddelande på twitter idag frågar han istället retoriskt om det finns några lärdomar för Obama att dra av Sverige, och länkar till en artikel av Nima Sanandajie. Essensen i artikeln är att: 

...the astonishing social and economic outcomes in Sweden and other Nordic countries have more to do with a unique culture among homogenous populations than with simply following a recipe of social democratic policies.

Ståndpunkten är inte bara kontroversiell. Den saknar stöd i forskningen och kunde lika gärna vara saxad ur ett valfritt rasistiskt partis programförklaring. 

Att moderaterna har svårt att svälja att de nordiska välfärdsstaterna uppstått ur arbetarrörelsen fackliga och politiska kamp är uppenbart. De har ju tidigare försökt sig på regelrätt historieförfalskning för att ge sig själva en roll i samhällets demokratisering. Nu tar de istället till unkna argument om en homogen befolkning.

Är det verkligen så här vi vill att Sveriges utrikesminister ska beskriva Sverige?

Länkat: DN; SVD; 

MP vacklar vidare om vinst i välfärden

Den 25 maj beslutade Miljöpartiets kongress att vinster i välfärd och skola utan undantag ska återinvesteras, alltså inga vinstuttag. Sex dagar senare föreslog språkröret Gustav Fridolin tillsammans med Socialdemokraternas Ibrahim Baylan att vinstuttag ska få fortsätta.

I ett inlägg i Dagens Samhälle försöker nu två framträdande Miljöpartister förklara partiets agerande. De vill nu välkomna privata intressen i välfärd och skola men hoppas på en utredning om aktiebolagens syftesparagraf. De hävdar att den ska kunna användas för att styra bort från vinstutdelning.

Detta är naturligtvis ett nytt slag i luften. I bolagsordningarna för de stora vård- och skolkoncernerna som dominerar marknaden står inte en bokstav om att syftet med verksamheten är att maximera vinsten. Inte ens John Bauer-koncernen, som strippade skolverksamheten på pengar för att sedan skicka ut eleverna i kylan skrev något om vinst, men gav oupphörliga försäkringar om att undervisningen och eleven är i fokus för all verksamhet.

Saken är att det redan finns alldeles utmärkta sätt att hålla vinstintressena utanför skola och välfärd. Ett enkelt beslut i riksdagen skulle kunna förbjuda vinstdriven skola och välfärd, men tillåta ideellt driven verksamhet.  

Men det vill uppenbarligen inte Miljöpartiet.

Trygga vården?

De borgerliga och miljöpartiet har styrt Skåne sedan 2006. De har under sju onda år skurit ner resurserna och privatiserat skånsk sjukvård. De har genomdrivit en hårdhänt sammanslagning av sjukhusen i Lund och Malmö med i långa stycken katastrofala resultat. De är direkt ansvariga för åtminstone elva dödsfall på grund av brist på vårdplatser och personal, vilket bara är toppen på ett isberg av vårdskador och onödigt lidande.

De har vid ett flertal tillfällen givit ansikte åt begreppet politikerförakt genom långt driven förmåga att varken se, lyssna eller tala. Deras strategi har varit att, efter politiskt beslutade försämringar, två sina händer och skylla konsekvenserna av sina handlingar på personalen och organisationen.

Inför valåret 2014 har trycket blivit för starkt. Folket har fått nog. Ett bondeoffer är nödvändigt. I massmedia framställer de skattehöjningen på 30 öre som eftergiften som ska "trygga vården".

Det enda problemet är att det inte tryggar vården. Intäkterna räcker inte ens till för att behålla den personaltäthet som finns just nu, eftersom personalstyrkan inom sjukvården måste minska med cirka 1000 för att klara 2013 års politiskt beslutade "effektivisering".

I alla ödmjukhet vill jag ge fyra råd till de politiker i Region Skåne som verkligen vill trygga vården.

1. Riv upp sparbetinget för 2013 och häv omedelbart anställningsstoppet. Är det någon, med den minsta kunskap om hur det ser ut på klinikerna, som tror att man kan minska personalen med ytterligare tusen och samtidigt upprätthålla en fungerande vård? Antagligen behöver skånsk sjukvård tillföras resurser motsvarande drygt en skattekrona. Det är inte speciellt mycket med tanke på att bara jobbskatteavdragen motsvarar fem skattekronor. Om vi haft en regering som räknade upp statsanslagen till vården istället för att sänka skatten för dem som redan har ett jobb hade vi inte behövt höja regionskatten, men som det är nu är det faktiskt enda chansen.

2. Riv upp Sus och återgå till två fungerande universitets- och akutsjukhus i Malmö och Lund. Det finns ingen besparingspotential i att fusionera sjukhus av denna storlek. Personalflykt, kliniker i ruiner, brutna vårdkedjor, en förnedrande dragkamp mellan städerna samt ökade totalkostnader är i stället resultatet.

3. Stoppa privatiseringshysterin. Den är kostnadsdrivande och tjänar enbart till att skapa profitabla nischer för lycksökare inom vården. Det gäller såväl systemet med konkurrerande vårdcentraler som sönderslagning av fungerande specialistkliniker genom så kallat vårdval.

4. Återupprätta förtroendet för professionen. Att styra resurstilldelningen genom ekonomiska modeller där verksamheten poängsätts och mäts i pengar leder enbart till suboptimala beteenden och till att fokus flyttas från patienten till organisationens ekonomiska nytta av patienten. Skrota New Public Management och fördela resurserna efter behov.

Svensk utrikespolitik – finns det?

En gång för länge sedan bedrev Sverige en självständig utrikespolitik. Trots senare tiders avslöjanden om att kontakterna och utbytet med Natoländerna ibland var djupare än vad som kom ut till allmänheten fanns det en sund kärna av offentliga ifrågasättanden från högsta statsledningens sida. 

Olof Palme tog hellre en mångårig diplomatisk kris med USA än att tiga om bombningarna av Haiphong julen 1972. Sverige tvekade inte att kritisera övergrepp i väst såväl som öst och vann respekt genom stöd till befrielserörelser och unga stater som hotades av imperialism och krig runt om i världen. Detta känns idag väldigt avlägset.

Numera är det så att Sverige inte bara tiger, utan aktivt stödjer USA, till och med när de gör våld på yttrandefriheten och integriteten. Man är tyst när vår tids största avlyssningsskandal avslöjas. Man är tyst när brittisk polis stormar tidningsredaktioner för att förstöra hårddiskar. När EU i somras ville pressa USA om spioneri och avlyssning av europeiska politiker och institutioner var det Sverige som tillsammans med Storbritannien skyndade till USA:s försvar. 

Med Carl Bildt som utrikesminister har svensk utrikespolitik upphört – Sveriges röst i världen har blivit USA:s röst i världen.


Läs också Birger Schlaugs vidräkning med Bildts tystnad och Maria-Pia Boëthius förslag att ge fredspriset till Manning och Snowden.

Regionledningen skyller ifrån sig

Titta på bilden!

Demonstranterna har lagt sig i solidaritet med alla dem som fått vårdskador eller avlidit inom skånsk sjukvård på grund av nedskärningar och omorganisationer. Till höger blir  Pia Kinhult (M) intervjuad av SVT. Hon säger  – Vi har inte fått några signaler om att det skulle vara kris. Efter sommarens haveri inom bland annat förlossningsvården försöker regionstyrelsens ordförande återigen skylla ifrån sig.  

Samma dag hävdade hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Carl Johan Sonesson (M) i Skånskan att "vi är ofta ute i sjukvården och hälsar på. De signaler vi har fått pekar också på förbättringar..." Hur ska de ha det?

Nu ska de styrande åter tillsätta en utredning som ska visa att ingenting är deras fel. Men borgarnas och miljöpartiets taktik är genomskådad: Först ideologiska beslut om nedskärningar och privatiseringar, sedan skicka ansvaret för åtgärderna ner i organisationen och skylla haveriet på driftsledningen och personalen. 

Det är hög tid att återupprätta en vård värd namnet!

Semester – trots moderaterna

Min far och jag på Skagen – det var några semestrar sedan...

Bloggen tar nu semester till mitten av augusti. Men det kan vara på sin plats att påminna om att semester inte är någon självklarhet, att lagstiftad rätt till ledighet är något som steg för steg vunnits av arbetarrörelsen, främst i strid mot högern.

Moderaterna har aldrig unnat det arbetande folket någon ledighet överhuvudtaget. De bekämpade den första lagstiftningen om två veckors semester 1938. Därefter motsatte de sig tre och fyra veckors semester och slutligen röstade moderaterna nej till den femte semesterveckan 1976. 

Tack alla som följt med under våren och tack för uppmuntrande tillrop och hjälp med spridning av inlägg genom sociala medier. 

Ha en skön sommar! 
Mats


Tidigare: Skam på torra land
Länkat: DN; AB; SKD; 

Regeringen som har fel – hela tiden

Idag presenterade Statistiska Centralbyrån siffror på antalet sysselsatta i hotell- och restaurangbranschen före och efter sänkningen av restaurangmomsen. Regeringens gåva till restaurangnäringen, som kostar 5,7 miljarder om året, har inte gett någon som helst mätbar ökning av antalet jobb i näringen. Ordförande i regeringens eget finanspolitiska råd, Lars Jonung, är kritisk och ser det som ett rent branschstöd – till en bransch som inte behöver stöd.

Det hade naturligtvis funnits en god alternativ användning av 5,7 miljarder kronor om året, till exempel att räkna upp landstingsbidragen i takt med kostnadsökningarna så att sjukvården kunde slippa ständiga sparbeting. Detta hade dessutom garanterat skapat jobb när fler anställts inom vården. Regeringen tycks istället tro att vi kan supa oss ur krisen.

Men det räcker inte med restaurangmomsen. Jobbskatteavdragen har inte heller gett högre utan tvärtom lägre sysselsättning, eftersom arbetslöshetens orsak inte främst är ovilja att arbeta utan brist på arbetstillfällen. Denna skattesänkning innebär 80 miljarder i minskade statsintäkter om året och dess alternativkostnad är färre anställda i skola, vård och omsorg och mindre investeringar i infrastruktur och bostäder.

På samma sätt fungerar sänkt arbetsgivaravgift för unga (kostnad 14 miljarder om året). Varje ny arbetsplats har (enligt regeringens egna glädjesiffror) kostat mellan 1–1,5 miljoner, vilket är mer än dubbelt mot vad det kostar att anställa en undersköterska eller lärare. 

Reinfeldt och regeringen har alltså fel – precis hela tiden – i sin så kallade jobbpolitik. När de säger att de vill skapa fler jobb minskar de i själva verket på arbetstillfällena. Beror det på att de är korkade och vägrar lyssna, till och med på sina egna rådgivare? Ja, om inte deras verkliga mål egentligen är helt andra än jobben: Att minska den offentliga sektorn, sänka löneläget och öka klyftorna i samhället. I så fall handlar de fullständigt rationellt.

Läs också: Regeringens dröm om att sänkt krogmoms skulle ge fler jobb var bara en dröm 
Länkat: SKD;

Ny Attendo-skandal i Oxie

Vårdkoncernen Attendo är till salu för 6 miljarder. Huvudägare är riskkapitalbolaget IK Invest och en av de större enskilda intressenterna, som gör miljonklipp på bolagets värdeökning, är regeringen Reinfeldts rådgivare i välfärdspolitiska frågor, Henrik Borselius. 

Under veckan har Attendos metoder för att öka sina vinster uppmärksammats, bland annat har de debiterat boendens efterlevande för renovering av bolagets fastigheter.

I marknadsföringen trycker Attendo hårt på att antalet Lex Sarah-anmälningar, som ska göras av anställda när t.ex. vanvård misstänks, minskat på senare år och nu ligger under genomsnittet. Samtidigt visar flera vittnesmål att vårdkoncernerna mörkar obehaglig information och att cheferna helt enkelt river sönder avvikelserapporter. 

Min svärfar har en demenssjukdom. I mars fungerade det inte längre hemma utan han måste in på ett boende. Den plats som var ledig fanns hos Attendo Care i Oxie. 

En natt i juni hämtades min svärfar av polis. På vårdboendet fanns då tre personal till 120 boende, varav många dementa. Min svärfar är en 86-årig man som har svårt att gå utan rullator och ser och hör illa. Han har aldrig lyft  ett finger mot någon levande varelse. Eftersom han har Alzheimer kan han dock mycket väl ha brusat upp, om han yrvaken, orolig och desorienterad trott sig vara på fel plats och velat gå därifrån. 

Efteråt vädjade han till de anhöriga att inte dörren skulle låsas och hävdade att "de brutit bak hans armar". Åtta kraftiga blåmärken på handleder och armar indikerar att något har hänt som Attendo inte kan svara på (se bild). Min fru och hennes syster har polisanmält bolaget för misshandel. 

Ett vårdboende som vårdar personer med demenssjukdomar ska klara av dementa människor. De ska inte forsla bort dem med polis mitt i natten. De ska inte låsa in folk och de ska inte bruka våld.

Men Attendos praktik ser annorlunda ut. Inte ens för dessa händelser skrevs några avvikelserapporter, än mindre någon Lex Sarah-anmälning. Istället ställde man in planerade möten med de anhöriga och vräkte min svärfar med omedelbar verkan.

När Attendo upptäckte att de inte kunde låsa in min svärfar så var han inte lönsam för dem längre. Nu bor han inte längre där och det har inte varit några som helst problem sedan dess.

Samtidigt har Attendo på annat håll i landet blivit ålagda att öka bemanningen på natten. Två personal på 63 boende räcker inte, i alla fall inte i Mölndal, det ska vara dubbelt så många för att klara brandsäkerheten. Men i stället för att öka personaltätheten överklagade Attendo till förvaltningsrätten, som alltså nu gett räddningstjänsten rätt. Men i Oxie tycker Attendo att det räcker med tre personal på 120 boende, att öka personaltätheten kostar ju pengar.


PS. Att lagstifta mot vinstdriven vård, omsorg och skola fungerar utmärkt. Nu gäller det bara att fler än Vänsterpartiet är beredd att göra det.

En vänster i takt med folket

En färsk undersökning från Sifo visar att 84 procent av svenskarna vill satsa på välfärden medan bara 14 procent föredrar sänkt skatt. Starkast stöd för välfärden finns inte oväntat bland de som lutar åt vänster i politiken men en majoritet av alla partiers väljare föredrar välfärdssatsningar framför sänkt skatt.

På samma sätt har flera tidigare undersökningar visat att en stor majoritet av folket är emot att vård, skola och omsorg ska drivas med vinst som syfte.

Vänsterpartiet gör därför alldeles rätt som sätter resurserna till välfärden i centrum, statsbidragen till kommuner och landsting räknas inte upp vilket skapar ständiga sparbeting på skola och vård, samt kräver slut för läckaget till vinster ur välfärdssektorn. Partiet har ett stort ansvar - inget annat parti vill eller vågar säga något vettig i dessa frågor.

Vänsterpartiet har nu också presenterat ett intressant förslag om grundlagsskydd av gemensam egendom. Utförsäljningar av skolor, vårdcentraler och apotek är ofta oåterkalleliga. Därför ska sådana beslut inte kunna fattas med enkel majoritet i riksdag, landsting eller kommun, utan antingen styras upp med tre femtedels majoritet eller med krav på två beslut, med val emellan. 

Ikväll talar Jonas Sjöstedt i Almedalen. Han behöver alltså knappast leta efter valvinnande frågor inför 2014. Enligt dagens opinionsmätning från Demoskop är partiet starkare än på tio år. Vänsterpartiet går i takt med folket.

Länkat: SR; SVD;

Syndernas förlåtelse till Reinfeldt?

I sitt almedalstal säger nu Fredrik Reinfeldt att han vill avskaffa den differentierade a-kassan, den som gör försäkringen mot arbetslöshet flera gånger dyrare för en restauranganställd än för en professor. 

Det var Reinfeldt själv som införde denna djävulska orättvisa för sju år sedan samtidigt med andra försämringar i trygghetssystemen. Resultatet blev vad han hade kalkylerat med: Fackföreningarna har tappat medlemmar, klyftorna i samhället har ökat och löneandelen har pressats ner. 

Men den moderatledda regeringen har skapat tiotusentals mänskliga tragedier. Arbetslösheten har fördubblats samtidigt  som de skjutit försäkringen mot arbetslöshet i sank. Cirka 200 000 människor söker idag försörjningsstöd hos kommunerna trots att de inte borde det, deras enda problem är att de saknar ett arbete och därmed är berövade rätten att försörja sig själva. 

Efter sju års hetsjakt mot arbetslösa och sjuka vill de borgerliga söka syndernas förlåtelse genom att mildra en av orättvisorna de själva skapat. Tro dem inte och glöm inte en sekund vad de gjort!

Länkat: AB; DN; SVD;

Finskt exempel

Finland framstår allt mer som ett skolpolitiskt föredöme, speciellt i förhållande till Sverige. Bilden ovan ger en förenklad men desto mer talande framställning av vägvalen för skolan: konkurrens eller samarbete; standardisering eller individualisering; testbaserad övervakning eller tillitsbaserat ansvar; valfrihet eller jämlikhet; marknadisering eller professionalism.

Sedan 1990-talets avreglering har Sverige sjunkit till ett av de länder i världen som gått allra längst mot den övervakande och marknadsinriktande skoltypen. 

De borgerliga samt Socialdemokraterna och Miljöpartiet säger nu att de vill fortsätta med vinstdrivna skolkoncerner, men att kraven på dessa måste bli tydligare. De vill alltså ytterligare öka den omedelbara mätbarheten och kontrollen, finna än mer raffinerade system för övervakning av vad som varje dag sker i skolan. Det fantastiska är att de samtidigt säger att de vill minska den rapporthysteri som exploderat i skolan sedan de införde sitt älskade marknadssystem.

Vänsterpartiet är det enda parti som inte har någonting att skämmas för i den nu pågående skoldebatten.


Tidigare: Krumbuktandet för skolkoncernerna