måndag 14 april 2014

Då ska man inte ha ansvarsfrihet

Jag stödjer min partikamrat Nilla Boldings agerande i Lunds kommunrevision, att inte föreslå ansvarsfrihet för Servicenämnden och Kommunstyrelsen. Bakgrunden är våldsamma fördyringar av fyra större byggprojekt: Högevallsbadet, Saluhallen, Stadsparkskaféet och Kristallen. 

Hela revisionen var kritisk, men medan övriga ledamöter anser att det räcker med anmärkningar vill Nilla tillsammans med Guilem Rodrigues da Silva inte att ansvarsfrihet ska beviljas

Jag stärktes i denna uppfattning när kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid (M) avfärdade deras inlaga som kommunism från 1970-talet. Och detta när de citerade en nestor inom svensk statsvetenskap, professor Lennart Lundquist och hans bok från 2012 om öppenhet och kritik i offentlig verksamhet. Denna ovilja eller oförmåga att förstå och ta till sig kritik är symptomatisk för kommunledningen i Lund. 

Min uppfattning stärktes ytterligare när Servicenämndens ordförande Jan B Tullberg (M) idag gjorde följande uttalande i Sydsvenskan:

– Nämnden har begärt men inte fått in de underlag vi behövde. Det har vi reagerat på. Jag kan inte se att vi kunde ha gjort annorlunda i det läget.

Alltså: Kommunrevisionen har i största enighet påpekat allvarliga brister i ansvarsfördelning, investeringskalkyler, beslutsunderlag och ekonomiskt ansvar. Inte ens då  förmår nämndens ordförande hitta ett enda fel i sitt eller nämndens agerande. 

Då ska man inte ha ansvarsfrihet.

lördag 12 april 2014

Visst blir det spårväg i Lund


Stämningen i Lund kan idag beskrivas som avslagen. Regeringen har helt plockat bort spårvägen ur den nationella transportplanen. Kommunen har arbetat för denna sedan slutet av 1990-talet. Här finns redan ett av norra Europas största forskningscentra och med Max IV och ESS på Brunnshög blir spårväg alldeles nödvändigt.

Regeringsbeslutet utlöste först en förvirrad alla-skyller-på-alla-diskussion. Regeringen tror att Sverige slutar strax söder om Hornstull och kommunikationsministern skyllde på Region Skåne för att inte formellt ha gjort någon framställan om spårväg. När detta visade sig vara en billig lögn framfördes att det är den snäva budgeten för infrastruktur i Skåne som lett till att spårvägsprojektet strukits. Regionledningen (de borgerliga + MP) har genom den moderate ordföranden i tillväxtnämnden  "hjälpt" regeringen prioritera bort spårvägen, trots att regionen tidigare engagerat sig duktigt i projektet. 

Men vad har de då prioriterat upp? Lund ska enligt regeringsbeslutet istället åter satsa på utbyggnad för massbilism. Det handlar om nya motorvägsavfarter och vägsystem för 335 statliga miljoner, bland annat för att underlätta privatbilism till Brunnshög. Allt bygger på prognoser för fortsatt ökning av bilkörandet, precis som om ingenting hänt sedan 1960-talet.  Summan motsvarar ungefär det regeringsstöd som behövs för spårvägen. Tydligare än så kan inte borgerlig miljöpolitik illustreras. Tyvärr sammanfaller den med den nuvarande regionledningens prioritering.

Vad bör nu göras? För det första måste Lunds kommunledning deklarera att det inte finns något som helst intresse från kommunens sida att medverka till nya motorvägsavfarter och vägsystem. Lund behöver spårväg och utbyggd kollektivtrafik istället. 

För det andra bör Miljöpartiet i Region Skåne bryta med allianspartierna. Deras argument för att hjälpa till med att privatisera och nedmontera sjukvården i Skåne har varit att de sätter "gröna avtryck". Dessa avtryck har varit svåra att upptäcka för alla utom MP själva och att fortsätta hävda dem nu skulle gränsa till parodi.

För det tredje kommer en rödgrön regering att riva upp beslutet att gå emot spårväg. Utrymmet ökar när mer pengar satsas på järnväg och annan kollektivtrafik och Lunds spårvägsprojekt är djupt förankrat i alla de tre rödgröna partierna.

Visst blir det spårväg i Lund, bara vi får en ny regering efter september 2014.

torsdag 3 april 2014

FP:s kollaps kan skapa ny politisk situation i Lund

Lunds politiska liv har sedan länge präglats av att Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Folkpartiet haft en relativt stark ställning. Inför höstens val ser det ut som om Vänsterpartiet åter kommer att kunna växa efter en svacka, dels på grund av den uppåtgående rikstrenden, dels på grund av att lundavänstern ökat kraftigt i medlemstal, aktivitet och samsyn, vilket lett till att stora delar av DV nu gått in i Vänsterpartiet.

För Miljöpartiet är prognosen betydligt osäkrare. Rikssiffrorna är visserligen goda men partiet har tillsammans med de borgerliga i Region Skåne medverkat till att skapa en sjukvårdskris som mycket väl kan spilla över på kommunalvalet i Lund. Miljöpartiet uppfattas numera av många skåningar mer som ett maktparti än ett miljöparti. Partiet verkar berett att acceptera i stort sett vad som helst – nedskärningar och privatiseringar inom sjukvården, impopulära omorganisationer och despotiska chefer som stämplar mot personal som vågar yttra sig, dyrare och sämre kollektivtrafik – för att få lov att sitta med och regera tillsammans med moderaterna.

Men vad som verkligen kan ändra lundapolitikens prägel bevittnar vi just nu. Jag tänker på Folkpartiets offentliga kollaps. 

Folkpartiet har uppträtt som någon sorts socialt samvete bland Lunds borgerlighet och därmed medverkat till att vågskålen vägt över till dess fördel ungefär vartannat val. Knepet är att låtsas vara i opposition mot sin egen politik, prata med socialt patos och tala länge om det goda som görs av kommunens personal precis som om det var Folkpartiet som låg bakom det. Trots att partiets Grand Old Lady, Tove Klette, äger obestridliga talanger i denna svåra konst har inte taktiken riktigt fungerat de senaste åren.

Inom Alliansen i Lund fick Folkpartiet huvudansvaret för tre områden: skolpolitiken, kulturpolitiken och personalpolitiken. Inom alla tre områdena har utvecklingen snarare gått bakåt än framåt under de år Folkpartiet styrt. Skola och förskola har försämrats, dels i takt med den allmänna försämringen i landet som skett under Jan Björklunds styre, senast bekräftad genom Pisa-rapporterna. Men därtill kommer att Lunds skolor i förhållande till övriga Sverige försämrats kraftigt. För åtta år sedan tillhörde Lund en av de absolut bästa skolkommunerna i landet. Nu befinner sig Lund på den nedre halvan vad gäller flera vitala jämförelsetal.

Det samma kan sägas om personalpolitiken, där Lund för åtta år sedan tillhörde de bättre kommunerna i landet vad gäller systematiskt arbetsmiljöarbete och satsningar på jämställda löner. Detta avvecklade Folkpartiet tillsammans med personaldirektören ganska omgående när de fick makten och resultatet är dystert. Sjukskrivningstalen ökar, speciellt bland utsatta eller tunga jobb inom förskola och äldreomsorg. Lönegapet mellan män och kvinnor ökar kraftigt genom att de lågavlönade kvinnodominerade yrkena halkar efter. Ordföranden i arbetsgivarutskottet, Carolina Nordbeck har försökt hanterar detta genom att hänvisa till marknadskrafterna: Det är OK att ge kvinnor lägre lön än män för likvärdigt arbete, om manliga kvalifikationer anses vara mer eftersökta och om man hänvisar till att det finns andra arbetsgivare som också diskriminerar.

De borgerliga ärvde 2006 en djärv satsning på kulturlivet som skulle kunnat kvalificera Lund som europeisk kulturhuvudstad 2014. Förutom en bred mobilisering av kulturarbetare och institutioner satsade kommunen 15 miljoner om året på häftiga och nyskapande projekt. Men samtidigt började de borgerliga spara för att kunna sänka skatten, vilket inte bara drabbade vård, skola och omsorg utan även kulturen. Efter några år var sparbetinget större än nysatsningen – ja, över 20 miljoner på årsbasis. Folkpartiet försökte alltså inbilla lundaborna och världen att de satsade på kulturen i Lund när de i själva verket skar ner på den. Ingen lät sig luras och Umeå blev kulturhuvudstad istället.

Som ordförande för Kultur- och fritidsnämnden har Folkpartiet satt den gamle polischefen Holger Radner. Efter att offentligt ha desavouerat konsthallschefen Åsa Nacking, genom att ta ifrån henne beslutanderätten över utställningsverksamheten, fick Radner inte bara sin förvaltning och kulturchefen emot sig utan även sin egen nämnd. Radners agerande har varit lika smidigt som en tjurig elefant som lyckats ta sig in på en vernissage för glaskonst och det enda rimliga vore att han avgick som kulturnämndsordförande.

Dessutom drabbas Folkpartiet Lund av samma problem som Miljöpartiet i förhållande till partiets agerande i Region Skåne, fast folkpartiets bägge kommunstyrelseledamöter Tove Klette och Carolina Nordbeck valt att mer eller mindre öppet ta ställning mot deras regiongrupps agerande i sjukvårdsfrågor. Detta anger Carolina Nordbeck som en av förklaringarna till den kupp som ställde henne utanför valbar plats när FP-Lund fastställde sin kommunfullmäktigelista i mars. Samtidigt petades andra kvinnor ner eller valde att hoppa av listan helt och hållet

Folkpartiets nya stjärnskott, Philip Sandberg, sa till Sydsvenskan att han tyckte att det hade varit ”kul” om det var fler tjejer på listan, ett uttalande som onekligen berättar något om den unge kuppgeneralens syn på kvinnor i politiken.

En av dem som inte kuppades bort från Folkpartiets lista var Lars Hansson, men igår fick vi reda på att han tar paus från politiken. Lars Hansson, som är ordförande i Barn- och skolnämnd Lunds stad, hade med sin bil överträtt hastighetsbestämmelserna utanför en skola med alkohol i kroppen. Detta är naturligtvis en personlig tragedi och jag önskar Lars Hansson all framgång i hans uttalade vilja att få hjälp med sina alkoholvanor. Men för Folkpartiet måste det betyda ytterligare sten på börda när en av deras få kvarvarande tunga politiker måste ta timeout av personliga skäl.

Lund går in i valrörelsen med en stärkt Vänsterparti och ett försvagat Folkparti och med en osäker prognos för Miljöpartiet. Vi vet att rikstrenden spelar stor roll även för kommunalvalen, men i förhållande till den har Lund blivit allt mer rödgrönt de senaste fyra valen. 

2014 kan mycket väl bli valet då Folkpartiets starka ställning i Lund bryts, vilket definitivt skulle besegla Alliansens öde.