Adeln skyddas - igen

Idag lämnade namnlagskommittén sitt förslag. På flera punkter föreslås förenklingar och förbättringar, både för den som av någon orsak vill byta namn och för den som vill behålla det, t.ex. vid giftermål. 

Men på en punkt svävar kommittén på målet. Det blir i princip tillåtet att ta vilket efternamn som helst - om det bärs av fler än 2000 personer. Vilka är det då man vill skydda med dessa exklusiva namnpatent? Jo, först och främst den svenska adeln. En snabb koll hos Statistiska Centralbyråns namnsök visar att de vanligaste adliga namnen med råge ligger under gränsen: Wachtmeister 286 personer, Sparre 133, Trolle 176... 

Mitt eget vackra namn Olsson (108 065 personer) skyddas inte alls, precis som om jag skulle bli mindre störd om en Gyllenkrook (24 personer) försökte ta mitt namn än omvänt. 

Dessutom införs en speciell spärr mot att anta utdöda adliga efternamn. Lite urskuldande skriver kommitténs ordförande Olle Abrahamsson att "motivet är inte att skydda adeln och Riddarhuset utan att värna ett för landet gemensamt historiskt och kulturellt arv". 

Det återstår för kommittén att förklara vilket grundskott mot   kulturarvet det vore om kreti och pleti plötsligt sprang omkring och kallade sig Plankenstedt eller Marsvin?

Länkat: DN; SVD; SVD; SR; SR;

Samma sak?

      Femteklassare                       Cementblandare

De som försvarar skolkoncernerna hävdar på fullt allvar att det inte är någon skillnad mellan verksamheten i en skola och att handla upp en skolbyggnad från Skanska eller Peab. Därför bör man tillåta vinst till privata ägare i bägge fallen.

Kan man inte skilja en femteklassare från en cementblandare bör man ligga lågt i skoldebatten.

Länkat: SVD;

Blåsningen

Som bekant vek vänstern inom Socialdemokratin ner sig på kongressen i frågan om vinstdriven välfärd och skola. Den så kallade kompromissen kan man hitta på sidan 14 i det av kongressen antagna Framtidskontraktet. Den lyder så här:

För att motverka den växande skolsegregationen och för att säkerställa att barn och ungdomar med olika bakgrund och förutsättningar möts och ges likvärdiga chanser, krävs att kommunerna som ansvariga för skolan får möjlighet att aktivt planera när och var nya skolor ska etableras.
Kommunerna ska ges ett avgörande inflytande vid nyetableringar. Det ska krävas ett samarbetsavtal med den offentliga huvudmannen för att etablera en ny fristående skola. Staten ska därtill säkra den nationella likvärdigheten vid tillståndsprövningen av nya fristående skolor.

Beslutet togs av kongressen i början av april. Mindre än två månader senare, den 23 maj, gjorde den socialdemokratiska partiledningen upp med de borgerliga om vinstdriven välfärd och skola. Det är bara att konstatera att kongressen har blivit blåst.

I uppgörelsen har kommunens "avgörande inflytande" och obligatoriska samarbetsavtal byts ut mot att det företag som vill starta en skola ska "tvingas ha ett samråd" med kommunen. Nå, som tidigare påpekats så ökar i alla fall försäljningen av fikabröd.

Socialdemokraterna har inte bara sålt bort sin ideologi, man har också sålt bort ännu en given valvinnande fråga. En stor majoritet av folket, oavsett partifärg, är motståndare till vinstdriven välfärd och skola. 

Idag är det faktiskt bara Jonas Sjöstedt och vänstern som för Olof Palmes arv vidare. Se, lyssna och njut. Så ska det låta!

Tidigare: Landets stolthet och hopp
Länkat: SR; AB; DN; DN; SVD; SKD; GP; 

Landets stolthet och hopp

Efter hemliga partiledaröverläggningar kom S och MP idag överens med de fyra borgerliga om att fortsätta med vinstdriven skola, vård och omsorg. Beskedet var kanske väntat men inte desto mindre tragiskt. Sverige är förutom Chile det enda land i världen som har kommit på den ljusa idén att skolor bör bedrivas med ägarnas vinstmaximering som motiv. Sett ur ett internationellt perspektiv, liksom i förhållande till den svenska opinionen, består nu riksdagen av sju extremistpartier och ett normalt parti, det senare är Vänsterpartiet.

Som alibi för uppgörelsen ska utredningar göras om meddelarskydd, offentlighetsprincip, samt någon sorts möjlighet för Skolverket att lägga sig i bemanningen efter uppenbar misskötsel. Den socialdemokratiska partikongressens berömda "kompromiss", som vissa tolkade som ett kommunalt veto, mynnade ut i att kommunerna ska ha möjlighet att föra dialog med skolkoncernerna. 

Observera också att uppgörelsen släpps dagen innan öppnandet av Miljöpartiets kongress. Ombuden, varav många uttryckt kritik mot vinstdriven skola och välfärd, har blivit överkörda redan innan kongressen börjar.

Starka röster inom S och MP ifrågasätter sina partiers politiska självständighet. I allt fler frågor har de lagt sig på högerregeringens linje: Skattepolitiken, överskottsmålet, vinster i välfärden, flyktingpolitiken, nya motorvägsbyggen - antingen tillsammans eller endera av partierna. Ett paradoxalt exempel är att S verkar vilja göra upp med FP om att bygga nya kärnkraftverk samtidigt som MP:s drömregeringen tycks vara S+FP+MP.

Finns det då inget hopp för ett rödgrönt alternativ 2014? Har MP definitivt förvandlats till ett principlöst maktparti och S till ett eftergiftsparti utan ideologi och ambitioner? Det ser onekligen ut så just nu.

Men en rejäl opinionsuppgång för Vänsterpartiet skulle snabbt kunna rita om kartan. Det skulle skapa nervositet bland högern inom S och MP och stärka dem som inte tror att politikens ramar ligger inom den nyliberala agendan.

Så låt oss stärka Vänsterpartiet - landets stolthet och hopp! 

Länkat: SR; AB; DN; DN; SVD; SKD; GP; 

Tillbaks till arbetslinjen – rehabilitera!

Kostnadsutvecklingen för Lunds kommuns utköp av anställda framgår av figuren ovan. Förra året mer än fördubblades summan. Vad döljer sig bakom dessa siffror?

Under 1970- och 1980-talen bedrevs fortfarande ett omfattande och systematiskt rehabiliteringsarbete i Lunds kommun. Tunga åtgärder och resurser sattes in för att sjukskrivna skulle finna vägen tillbaka till ett arbete i kommunen. Denna linje var i princip framgångsrik. Sjukskrivningstalen var betydligt lägre än de är idag, framförallt på grund av att tiden per sjukskrivning var kortare. Samtidigt var det otänkbart att någon skulle bli uppsagd eller köpas ut på grund av sjukdom. 

Sedan dess har Lund, liksom de flesta andra offentliga och privata arbetsgivare, ändrat policy. Först monterades den aktiva rehabiliteringslinjen ner, vilket ledde till att antalet långtidssjukskrivna ökade dramatiskt. 

Men sedan 2007 är lösningen istället att avsluta anställningen, vilket ofta leder till att folk via stupstocken i sjukförsäkringen och arbetsförmedlingen så småningom hamnar i Fas 3 eller hos kommunens socialtjänst. Men trots detta ökar nu sjukskrivningstalen igen.

Anställningen avslutas ofta genom utköp, den anställde erbjuds till exempel sex månadslöner mot att säga upp sig. Mellan 2011 och 2012 ökade antalet utköpta på detta sätt från 39 till 51 personer. I den senare siffran fanns fyra personliga assistenter som drabbades när kommunen lade ner verksamheten, men en absolut majoritet av ärendena hänger samman med sjukdom. 

Det är ovärdigt en arbetsgivare med 9 000 anställda att inte göra allt för att stödja de anställda att komma tillbaks till arbetet. Kostnaderna i form av lidande och personlig förödmjukelse för den enskilde är omätbara men även samhällsekonomiskt är det slöseri med människors förmågor och således en ren förlust.

Därför lämnade jag idag in en motion till kommunfullmäktige med två förslag. Dels att Lunds kommun återgår till ett systematiskt rehabiliteringsarbete, dels att kommunen som princip inte använder sig av utköp eller annat sätt att som arbetsgivare avsluta anställningen på grund av sjukdom.

Gumball 3000 – likhet inför lagen?

Aftonbladets läsarbild från olyckan i Östergötland

En av deltagarna i biltävlingen Gumball 3000 kraschade i kväll utanför Mjölby. Detta är en illegal biltävling i för höga hastigheter på allmän väg, alltså en livsfarlig och hänsynslös tillställning som hotar andra människors hälsa och liv.

Men poliser struntar i detta. När bilarna passerade Malmö under dagen valde polisen att lämna fältet fritt för dem trots att de färdades i uppenbart olaglig hastighet. 

– Vi känner till att de är här och håller koll på dem, säger Nils Norling, informatör på Skånepolisen. 

Bra att veta att polisen känner till att de här... Inte ens efter olyckan i Östergötland, som orsakade stora skador och kilometerlånga köer, anser polisen att det finns skäl att ingripa, utan slår ifrån sig med att fortkörningsböter ändå inte skulle bita på deltagarna.

Polisen menar uppenbarligen att alla inte är lika inför lagen. De släpper fram ett gäng bortskämda överklassyngel som visar sin omognad genom att utsätta oskyldiga människor för livsfara. 

Deltagande i olovlig biltävling på allmän väg ska naturligtvis leda till att körkortet dras in och att fordonet omedelbart omhändertas om det finns risk att brottet kommer att fortgå. 

Länkat: DN; AB; Corren; Ex

Högern och antisemitismen

Hanna Gedin, Hanna Thomé och Daniel Sestrajcic, alla Vänsterpartiet, på kippavandring i Malmö

Daniel Sestrajcic är kulturnämndens ordförande och ordförande för Vänsterpartiet i Malmö. Han har idag gått Kippavandring genom Malmö, en viktig manifestation för att bekämpa antisemitism och förföljelse gentemot judar. Tidigare i veckan har samme Daniel protesterat mot staten Israels olagliga ockupation av palestinska områden. Carl Axel Roslund (M) har grovt kränkt Daniel genom att offentlig fråga om hans påstådda "judehat".

Även andra representanter för den politiska borgerligheten och ledarskribenter har visat oförmåga att dels respektera yttrandefriheten, dels hålla isär kritik mot staten Israel och antisemitism. Vi borde inte bli förvånade över detta. Det visar resultaten från en stor undersökning om ungdomar och tolerans gjord av Brottsförebyggande rådet och Forum för levande historia.

Källa: Intoleransrapporten, s. 62.

Tabellen visar sambandet mellan partisympati och intolerans. Ju högre indextal desto mindre tolerans. Resultatet är glasklart: Ju längre ut på högerskalan, desto mer antisemitism, liksom för övrigt islamofobi och homofobi. Det var ingen tillfällighet att tre ledande vänsterpartistiska kommunpolitiker i Malmö deltog i kippavandringen. Högern borde granska sina egna attityder innan de slungar grundlösa anklagelser omkring sig.

Saknar landet opposition?

Under rubriken Landet utan opposition visar en socialdemokrat och en miljöpartist sina egna partiers brist på tydliga ställningstaganden gentemot regeringen (Svenska Dagbladet 12/5).

Anna Ardin, S, och Peter Bodach Söderström, MP, hänvisar till ett brett folkligt missnöje med centrala delar av regeringens politik, ett missnöje som inte motsvaras av någon alternativ politik från S och MP:

I stället för att samla en opposition mot regeringen i de frågor där folk är besvikna, och man ideologiskt har potential att svara på frågorna, ägnar man sig åt en märklig tävling där strävan verkar vara att bli stödparti åt regeringen Reinfeldt.
    Vinster i vården? MP säger ja. Inköp av dyra JAS-plan? S stödjer alliansen. Fortsatt gynnande av koncerner i skolan? MP är positivt. Satsning på motorvägar istället för kollektivtrafik? S skyndar till Reinfeldts sida.

De fortsätter:

När det gäller skattepolitiken förmår faktiskt inget av de rödgröna partierna vara självständiga. Både Miljöpartiet och Socialdemokraterna försäkrar istället att de ska driva den borgerliga skattepolitiken vidare. 

Kritiken mot S och MP är berättigad, men kartläggningen av den rödgröna oppositionens politik är inkomplett. Det är obegripligt att författarna lyckas undgå att nämna att det faktiskt finns ett parti som torde motsvara alla deras krav på hur ett oppositionsparti ska vara. Vänsterpartiet utmanar regeringspolitiken i alla de sakfrågor som nämns, för det mesta ensamt, men ibland tillsammans med endera S eller MP.

Debattörerna menar att S och MP har potential att bli en trovärdig opposition. Det är möjligt och i allra högsta grad önskvärt, men min gissning är att det först krävs att de känner sig rejält pressade av ett växande väljarstöd för Vänsterpartiet. 

Annars tror de nog att de kan smyga sig igenom valrörelsen, precis som de försökte göra 2010.

Medan patienterna dör...

I oktober förra året polisanmälde vi regionledningen för vållande till annans död. Socialstyrelsen hade då kopplat fem dödsfall på Skånes universitetssjukhus (SUS) till brist på personal och vårdplatser under 2011. Av dess var två barn. Trots detta fortsatte regionledningen att minska det reella anslaget till sjukhuset och lade ut nya sparbeting. 

Vi hävdade att regionledningen genom beslut avsiktligt undanhållit sjukvårdspersonalen resurser och därigenom förhindrat dem att uppfylla Hälso- och sjukvårdslagen krav på god vård och rimliga arbetsvillkor. Anmälan avfördes omgående med den lakoniska kommentaren "brott kan ej styrkas".

Nu visar ETC Malmö det vi alla har befarat. Sedan 2011 har ytterligare fyra dödsfall inträffat som på olika sätt kan kopplas till resurs- och personalbrist vid SUS. De totalt nio dödsfallen är bara toppen på ett isberg. Väntetider på sju-åtta timmar är inte ovanligt på akuten, patienter får ligga i korridorer eller på fel avdelningar, stress och vårdplatsbrist gör att risken för felbedömningar ökar och att adekvat vård inte kan ges i tid.

Kriskommissionen för den skånska sjukvården visade i första rapporten som släpptes i mars att Region Skåne i sin utredning 2011 kom fram till ett behov av minst 100 nya vårplatser de närmaste fem åren. Sedan dess har den politiska ledningen istället skurit bort 140 platser på bara ett år.

Situationen på akuten i Lund är så allvarlig att Arbetsmiljöverkets granskare offentligt beklagat att de inte kunnat stänga den, vilket de omedelbart gjort om det hade varit en annan arbetsplats. Men istället för att vidta åtgärder och tillföra resurser försöker regionledningen istället med juridiska finter komma undan Arbetsmiljöverkets vitesförläggande.

Vissa av de borgerliga partierna och Miljöpartiet har på senare tid signalerat att de vill se en omsvängning. Fan tro't. Valet 2014 närmar sig och de har väl ångest för den massiva opinion de fått emot sig. Femklövern är körd.

Medan de pratar om ett eventuellt "omtag" och "modernt ledarskap" dör patienterna. Om de menar allvar skulle de först kräva att 2013 års budget rivs upp och nya resurser omedelbart tillförs vården, att planerna på att slå sönder åtta nya kliniker och verksamheter genom privatiseringar avbryts, att flyttcirkusen stoppas...

Länkat: HD; SKD;

Ta ansvar för Lunds skolor

De senaste sex åren har Lunds skolor försämrats kraftigt jämfört med övriga landet. Visserligen hamnar Lund fortfarande på plats nio i Lärarförbundets ranking. 

Men tittar man närmare på Lärarförbundets siffror är det numera endast andelen som går vidare till högskolan som håller uppe Lunds position. Där är Lund bäst i landet (fattas bara annat med tanke på att Nordens största universitet ligger här). 

Men under tiden har Lund rasat från plats 1 till 57 när det gäller resurser per elev, från plats 20 till 108 vad gäller meritvärde och från plats 90 till 162 i andelen elever som gick ut med godkända betyg, räknat med hänsyn taget till föräldrarnas utbildningsbakgrund.

Detta försöker de borgerliga politikerna i Lund, med Tove Klette (FP) och Lars Hansson (FP) i spetsen, till varje pris dölja. Därför ändrade de i år sättet att räkna lärartätheten så att det ska se ut som om den plötsligt mirakulöst har ökat igen, trots fortsatta nedskärningar. 

Sedan de fick makten 2007 har de skurit ner det reala anslaget per elev genom att inte ge tillräcklig kompensation för lärarnas löner. 

Källor: Se tabell nedan med rådata.

I diagrammet visas ett ökande gap mellan resurser och kostnader. Detta är orsaken till många av de problem som Lunds skolor idag brottas med. Det finns fler orsaker, bland annat den galopperande rapport- och blanketthysteri som de borgerliga sa de ville minska men som istället exploderat och flyttat lärarnas fokus från undervisning till byråkrati.

Källor: Se tabell nedan.

Därför har lärartätheten i Lund minskat. Enligt det gamla sättet att räkna kan vi följa detta i detalj fram till 2011. I diagrammet ovan har jag räknat om dessa siffror efter det nya sättet att räkna som infördes för 2012. Detta år ökade anslaget per elev med 2,8 procent medan lärarlönerna enligt avtalet steg med 4,5 procent i Lund, vilket indikerar en fortsatt minskning av lärartätheten i paritet med tidigare år.

En del betraktar uppgivet dessa årliga nedskärningar som någon sorts naturlag och nödvändighet. Det är de inte. Vi har tidigare (senast 2002-2006) visat att det går alldeles utmärkt att göra det omvända, att satsa på kvalitén i Lunds skolor och förskolor. Låt inte deras taffliga argument paralysera er. Kräv att politikerna tar ansvar. Kräv ett stopp på nedskärningspolitiken och utnyttja valet 2014 till att rösta fram partier som går att lita på i skolpolitiken. 

	Anslag/elev, kr/år	Lön/lärare, kr/månad	Lärare/100 elever
2007	87 500	21 700	10,5
2008	89 200	23 100	10,0
2009	90 700	23 900	9,7
2010	92 300	24 200	10,0
2011	95 300	24 800	9,8
2012	97 900	25 916	9,6

Källor: Lunds kommuns årsredovisningar 2007-2012; Statistiska centralbyråns lönestatistik för Lunds kommun. Lärare per 100 elever 2007-2011 är uppräknade enligt det nya sättet att räkna som infördes i år, med en schablonmässig uppräkning med 1,1 lärare per 100 elever. 

Tidigare inlägg som berör detta: Lunds skolor i vasken; Skojare i skolbranschen; Om lärartätheten igen