Bortskänkes: Attraktiv kommunal mark

Ibland häpnar man. I april 2011 sålde Lunds kommun ett detaljplaneklart område på Klostergårdens idrottsplats till Arne Paulsson för 89,3 miljoner kronor. I november 2011 säljer Arne Paulsson samma område till NCC och HSB för 276 miljoner kronor. Det är en dryg tredubbling av markpriset under ett halvår, ett halvår som annars utmärks av sjunkande fastighetspriser. Därtill säljer Paulsson fastigheten i form av tio avstyckade bolag, vilket gör att han helt kan undandra sig beskattning.

Lunds borgare är mer än lovligt blåögda, om de nu inte är köpta. Det finns en osund närhet mellan åtminstone två moderata nyckelpolitikers privata affärsverksamhet och Paulssons bolag. I april påstod tekniska nämndens ordförande Ronny Johannessen (M), som är en av dem som har personliga affärer ihop med Arne Paulsson, att kommunen får mycket bra betalt för marken på Klostergården. Det var Johannessens argument mot att ställa några som helst kommunala krav på hyresrätter eller bostäder för hemlösa bland de 425 lägenheterna.

Senare samma år är alltså plötsligt samma mark värd tre gånger så mycket. Undrar om Johannessen fortfarande hävdar att det var en bra affär för kommunen?

När frågan om försäljning av Klostergårdens idrottsplats behandlades av Lunds kommunstyrelse i april skedde följande: Först röstades ett gemensamt rödgrönt förslag att ställa krav på hyresrätter och bättre miljöbyggande ner av kommunstyrelsens borgerliga majoritet.

Därefter yrkade Tove Klette (FP) ja till fastighetsaffären med Paulsson, vilket stöddes av de borgerliga partierna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. De enda som var emot var Vänsterpartiet, för dagen förstärkt av DV som har en ersättarplats i kommunstyrelsen.

Vänsterpartiet har hela tiden varnat för att sälja mark till Paulsson, som tidigare glatt omvandlat hyresrätter till bostadsrätter trots bindande avtal med kommunen. Men de borgerliga i Lund har inga som helst betänkligheter. Här säljs kommunal mark ut till vrakpris utan att ställa några som helst krav. Det är inte bara att skänka bort lundabornas skattepengar, det är också ett svek mot allt vad social bostadspolitik heter.

* * * *

Uppdaterat 1 december

Idag förnekar Arne Paulsson i Sydsvenskan att han gjort en bra affär på Klostergården, samtidigt som han och alla andra forsätter hemlighålla försäljningpriserna. Men Skånska Dagbladet avslöjar genom dolda inspelningar Arne Paulssons dubbelspel och mörkning av försäljningen. Ulf Wallén, som är VD i Paulssons bolag, berättar om nödvändigheten att inför allmänheten ljuga om bolagets affärer. 2:58 in i klippet nämner Paulsson försäljningspriset, 6 500 kronor per kvadratmeter, för marken som han betalt 2 800 kronor för inklusive alla kostnader, samt att han tjänar 100 miljoner på att sälja vidare. Trots alla inblandades dementier om det höga priset: Den enda uppgift som finns är den som kommit ur hästens mun.

Skånskan visar också att den närliggande bostadsrättsföreningen blivit blåsta då kommunen sålt deras (!) mark till Arne Paulsson till underpris.

Tidigare: De kan inte stava till bostadspolitik; ... och Lunds borgare bockar; Hyresrätter blev bostadsrätter

Länkat: SKD; SKD; SKD; SKD; SKD;

Reinfeldts skräckregemente

Moderaternas politiska förvandlingsnummer har hela tiden varit något av en fars, ett försök att framstå som något de inte är. Under täckmantel av "nya" moderater har i själva verket Reinfeldt som Borg lyckats med vad ingen annan borgerlig regeringen tidigare lyckats med - massiva omfördelningar av inkomster från personer med låga inkomster till höginkomsttagare, stora försämringar i de sociala skyddsnäten och en reell och varaktig minskning av resurserna till sjukvård, äldreomsorg och skola i nästan alla delar av landet.

Att den moderata fasaden är falsk avslöjas nu även inifrån. Tidigare riksdagsledamoten Ann-Marie Pålsson (M) från Lund beskriver i sin bok Knapptryckarkompaniet den moderata riksdagsgruppen som ett veritabelt skräckregemente. Partikulturen präglas av maktspråk och misstänksamhet. Den utåt lugne och lyssnande Fredrik Reinfeldt är inåt skoningslös, ja rent machiavellisk.

Som exempel nämner Ann-Marie Pålsson när den moderata riksdagsgruppen försökte hävda sin mening i samband med beslutet om FRA-lagen. Fredrik Reinfeldt bröt ner motståndet med följande ord till de folkvalda:

Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat.

Det moderata dubbelspelet har de sjuka, arbetslösa och utförsäkrade fått känna på i åratal nu. Å ena sidan hycklande tal om välfärd och det nya arbetarpartiet. Å andra sidan tunga ingrepp mot välfärdens kärna, åtgärder som är så långt ifrån arbetarpartiernas centrala idé om solidaritet som man kan komma. Nu visas att detta har skett med hjälp av ett knapptryckarkompani av riksdagsledamöter, som skrämts till tystnad av en målinriktad högerregering.

Tidigare: Varför kris i sjukvården?

Länkat: SVT; DN; SVD; GP; AB; Ex; SKD;

Sju procent valde privat

Endast sju procent har valt privata alternativ i Lunds hemvård. Färre än hundra av 1 400 hemvårsberättigade föredrar privata utförare. Av dessa hade Carema Care och Attendo Care ett 40-tal vardera, medan tre andra  bolag, också de med verksamhet i flera kommuner, delade på resten.

Man kan privatisera äldreomsorg på olika sätt. Ett sätt, som blivit starkt uppmärksammat i media på senare tid, är genom konkurrensupphandling. Inte ens den mest inbitne borgerlige privatiseringsförespråkare skulle väl våga påstå att detta ökar valfriheten för de äldre. De som bor på ett äldreboende som konkurrensutsätts blir ju inte tillfrågade om de vill bli konkurrensutsatta eller ej - de är i själva verket den levande materia om vilken budgivningen sker, de följer med i köpet. Lunds kommun är i detta avseende inget undantag. Ingen som bor på de sex äldreboenden som numera drivs av Carema, eller deras anhöriga, har någonsin fått lov att yttra sig eller välja om de ville bli konkurrensutsatta.

Ett annat sätt att privatisera är att införa så kallade kundval i hemvården. Detta kan vid en första anblick se mer sympatiskt ut. Kommunen bedömer vårdbehov, certifierar utförare av tjänsterna, bestämmer prislistor, varefter den vårdbehövande kan välja utförare.

Det finns emellertid flera invändning mot att detta är så sympatiskt som det först ser ut. Alla undersökningar av äldres inställning och behov visar att det som de och deras anhöriga minst av allt vill, kan eller behöver är att välja mellan utförare. De vill kunna lita på att välfärdstjänsterna fungerar utan att behöva oroa sig för om de eventuellt råkar göra fel val, dra en nitlott. Praktiskt tagit ingen vårdbehövande har därtill någon vettig förhandsinformation om alternativen. Men de flesta borgerliga politiker tycks tro att detta är som när de själva väljer mellan Gucci eller Prada.

Det är väl det som siffrorna från Lund skvallrar om. Fyra år av borgerliga experiment visar att det inte är denna typ av val som de äldre vill göra. Kommunalrådet Tove Klette (FP) försöker släta över med att det det är ett gott betyg till den kommunala hemvården, men som valfrihetsreform är det ingenting annat än ett hejdundrande fiasko. 

De anställda i dessa vårdbolag gör dock för det mesta allt de kan för att ge så god service och omvårdnad som möjligt. Men detta kolliderar obönhörligt med vårdbolagens vinstintressen. Tiderna är för snålt tilltagna, speciellt tiderna för att ta sig mellan lägenheterna, eftersom vårddistriktet för varje anställd blir så mycket större. I Lund finns det flera vittnesmål att Caremas och Attendos anställda på detta vis pressas mellan att ge god vård och att offra sin egen hälsa. I den mån de så kallade kunderna är nöjda får de anställda i stället betala priset.

Därtill finns det en direkt konflikt mellan å ena sidan kostnaden för att tillskapa denna form av valfrihet och å andra sidan de skattemedel som anslås för att skapa en god omvårdnad. Allt kostar ju: Certifiering av utförare, förändringar i hemvårdsdistrikt, längre körtider, transaktioner, information och kontroll. Detta är pengar som annars kunnat användas till fler timmar i vården och för att öka den faktiska valfriheten vad gäller servicens innehåll.

Så kallade kundval i hemvården minskar alltså i själva verket valfriheten för flertalet. För att ett litet fåtal, i Lunds fall sju procent, ska få möjligheten att välja mellan Carema och Attendo, så minskas kvalitén och valfriheten, för alla, vad gäller vårdens och servicens innehåll.

Kritik mot Carema censureras

Lunds borgerliga kommunledning försöker hemlighålla kritiska röster mot Carema. Kritiken fick inte på några villkor bli känd för det kommunala pensionärsrådet. 

I rådet sitter representanter för pensionärsorganisationerna samt politiska representanter. På mötet den 22 november uttryckte en representant för Pensionärernas Riksorganisation - PRO oro över vården hos Carema, som efter en konkurrensupphandling driver en tredjedel av Lunds äldreboenden.

Chefen för vård- och omsorgsförvaltningen, Seth Pettersson, sade att han hade stort förtroende för Carema i Lund, men berättade att han trots detta hade begärt in Caremas anställningsavtal för att kolla mot bemaningslistor. Pettersson har tidigare i pressen uttryck uppskattning över Caremas bonussystem, samma bonussystem som Carema nu efter tung kritik avskaffat. Tillsammans med Vård- och omsorgsnämndens ordförande Lars Johansson (M) hävdade Pettersson att det inte förekommit någon speciell kritik mot Carema i Lund.

Jag begärde då ordet och påpekade att Carema visat sig vara duktiga på att ljuga om just bemanningen och att det krävts omfattande grävande journalistik för att avslöja dem på den punkten på de skandaliserade boendena i stockholmstrakten.

För att visa att det visst finns kritik mot Caremas sätt att sköta Lunds äldreboenden ville jag läsa upp några rader ur ett brev som en anhörig skrivit till Vård- och omsorgsnämnden för två veckor sedan.

Detta blev för mycket för rådets ordföranden, Lars Bergwall (C), som avbröt mig efter någon mening. Bergwall förbjöd mig att inför pensionärsrådet referera eller läsa ur brevet med motiveringen att detta var ett "enskilt ärende" och att det inte fanns någon som kunde bemöta kritiken. Naturligtvis är alla ärenden enskilda, men brevet är en offentlig handling, en medborgares kritik av en lagstyrd verksamhet som kommunen har ansvar för. På samma sätt är alla avslöjandena av Caremas verksamhet runt om i landet den senaste månaden "enskilda ärenden". Dessutom har jag inhämtat medgivande från brevskrivaren att offentliggöra innehållet.

Eftersom jag inte fick lov att tala kände jag mig tvungen att lämna mötet. Pensionärsrådet i Lund ska tydligen till varje pris skyddas från den bild av verkligheten som inte stämmer överens med kommunledningens. Vittnesmål om vanvård hos Carema i Lund är inget som ska komma till allmän kännedom, den som försöker tala blir nedtystad av kommunstyrelsens representant.

På torsdag (24/11) är det kommunfullmäktigemöte. Då lämnar jag in en enkel fråga till Vård- och omsorgsnämndens moderate ordförande med följande lydelse:

De senaste veckorna har vanvård rapporterats från flera av Caremas äldreboenden i landet. En företagskultur som konsekvent sätter vinstmaximering framför de äldres behov har avslöjats. Brev från anhöriga vittnar om liknande förhållanden i Lund.


Anser du att det är försvarbart att en tredjedel av Lunds äldreboenden drivs av riskkapitalbolag?

Undrar om de tänker låta mig tala då?

* * * * 

Uppdaterat 24 november

Vård- och omsorgsnämndens ordförande Lars Johansson (M) meddelar att han inte kommer att närvara på kvällens kommunfullmäktige och därför inte kan besvara min fråga (se ovan).

Lars Bergwalls (C) bortförklaringar i dagens tidningar är bara pinsamma (se Skånskan och Sydsvenskan). Det rör sig inte om ett enskilt klagomålsärende utan om ett brev från en anhörig, ställt till Vård- och omsorgsnämndens ledamöter, som påvisar underbemanning och stora brister i vården hos ett av Caremas boenden i Lund. Med Bergwalls logik är all kritik från vårdtagare, anhöriga och personal "enskilda ärenden" som inte får lov att diskuteras.

Skon klämmer naturligtvis någon annanstans hos Bergwall och hans borgerliga kolleger. De har framtvingat privatiseringarna i hård strid mot den rödgröna oppositionen i Lund. För dem handlar det om ideologi, de tycker om privata vinstintressen i vården. Därför har de satt sin politiska heder i pant hos riskkapitalbolagen. Kritik mot dessa måste därför till varje pris tystas ner eller förringas.

Till sist: Läs Bo Rothsteins vidräkning med den spelade förvåning som privatiseringsivrarna nu uppvisar. Detta är vad forskningen varnat för hela tiden. Möjligheten att genom kontrakt styra upp kvalitén i vintsdriven vård och skola är obefintlig.
 

Tidigare: Vanvård hos Carema i Lund; Kvar i Caremas bur; Lunds borgare älskar Carema

Länkat: SVT; SR; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SKD; NSK; GP;  

Kvar i Caremas bur

För billig och enkel förvaring...
Design: Ruffa Rövardotter, Svenskbladet.

De borgerliga politikerna har i den pågående äldreomsorgsskandalen koncentrerat sig på en enda sak, nämligen att försöka rädda sina egna ansikten. Detta är ingen enkel uppgift, eftersom deras enda bidrag till välfärden varit just det som alla nu kritiserar: Att öppna dörren på vid gavel för privatisering och vinstintressen. Det de föreslår nu är enbart kosmetiska förändringar: En utredning som eventuellt kommer att minska skattesmitningen, en önskan om hårdare kontroll av koncernernas sätt att behandla de äldre...

Alla vet att dessa åtgärder inte kommer att betyda något, vilket vänstern tydligt påpekat. Därför är den övriga oppositionens tystnad desto mer anmärkningsvärd. Att Miljöpartiet har svårt att förstå problematiken med vinstdriven äldreomsorg kanske kan vara förståeligt, de tycks fortfarande leva i tron att de privata aktörerna egentligen är små gulliga kooperativ som besjälas av människokärlek och oegennytta. Men de har hela tiden vetat att om en kommun väljer att konkurrensutsätta sina äldreboenden är det kallt stål som gäller. De internationella vårdkoncernerna, som fullständigt dominerar denna låtsasmarknad, kan aldrig väljas bort eftersom Lagen om offentlig upphandling styr. Även om kommunen skulle få in ett intressant anbud från t.ex ett personalkooperativ eller en godsint lokal entreprenör kan detta nästan aldrig väljas eftersom riskkapitalbolagens anbud är billigare och/eller förmår beskriva den efterfrågade kvalitén på ett bättre sätt. De är proffs på att i ord beskriva en verksamhet som de inte har för avsikt att leva upp till.

Desto mer märklig är Socialdemokraternas vacklan. Den senaste tidens avslöjanden borde leda till en enkel och klargörande slutsats: Privata vinstintressen har inget i vården av våra äldre att göra. I stället koncentrerar de sig omväxlande på kvasiduskussioner och rent käbbel, blandat med oförståeliga inviter till de borgerliga om breda uppgörelser om äldreomorgen. Deras huvudkrav tycks vara en översyn av hur man kan kräva att vårdkoncernerna återinvesterar vinsten i verksamheten. Inkonsekvensen är lysande: Hur kan man acceptera vinstdrivande bolag om de inte får lov att plocka ut någon vinst? I SVD idag ger Tommy Waidelich och Lena Hallengren också beröm till Anders Borg för översynen av skattereglerna, men tycker att det borde gå lite snabbare.

I Lunds kommun har de borgerliga valt att konkurrensutsätta en tredjedel av äldreboendena. Dessa enheter drivs av Carema Care och till skillnad från i riket har S och MP i Lund ingenting att skämmas för. De har tillsammans med Vänsterpartiet motsatt sig utförsäljningen av äldreomsorgen.

Det första Carema gjorde när de vunnit anbudsupphandlingen i Lund 2008 var att skära ner personalen med mellan 20 och 30 procent på de sex äldreboenden de ropat in. Kvarvarande personal fick dessutom extra arbetsuppgifter med tvättning och annat, vilket rejält minskade deras tid för vård och omsorg. Ganska snart började rapporterna om missförhållanden strömma in. Brev från anhöriga påvisar vanvård. När Caremas ”kunder” i Lund vädjar om att få lov att gå på toaletten nekas de med hänvisning till att de har blöja. Utevistelse och aktivitet är uteslutna på grund av låg bemaning. Rullstolsbundna förs i säng 18.30 för att inte få lov att komma ur sängen förrän 10.30 dagen efter.

Själv skäms jag av att leva i en kommun som återupptagit en av 1800-talets metoder för fattigvårdspolitik: Auktionera ut de som inte kan ta hand om sig själva till lägstbjudande. För vad är konkurrensupphandling, om inte just detta? Redan på 1800-talet hände det att man skrev in meningslösa garantier mot vanvård i avtalen mellan kommunen och den privata utföraren. Carema och Attendo har 150 år senare visat att de inte skyr några medel för att komma runt sådana avtal, allt i syfte att maximera vinsten.

De borgerliga sitter kvar i Caremas bur. Socialdemokraterna och Miljöpartiet bör snarast försöka ta sig ur den. Privata vinstintressen har inget i vården av våra äldre att göra. Återta äldreomsorgen i offentlig regi.

Tidigare: Vanvård hos Carema i Lund; Varför förmår bara vänstern?

Länkat: SVD; DN; GP; SKD;

Varför förmår bara vänstern?

Titta på uppställning ovan, och finn sju fel.

Sju av riksdagens åtta partier förmår inte att dra den enda anständiga slutsatsen av de skrämmande erfarenheterna av vård som drivs av riskkapitalbolag. Däremot är jag övertygad om att Aftonbladets läsare i detta fallet är ganska representativa för svenskarnas upfattning. Av över 42 000 (!) som röstat ville alltså 92,9 procent befria svensk vård och omsorg från dess bolag, endast 5,2 procent ville ha dem kvar.

Att regeringspartierna inte tvekar att försvara Carema och Attendo förvånar inte. Det är dessa fyra partier som tvingat fram privatisering och vinstmaximering inom vården. De kände till den bristande kvaliten inom den privata vården redan 2008, men gjorde ingenting. De går nu vidare på detta spår. En majoritet av landets kommuner har ju ännu inte bjudit in riskkapitalbolagen att ta över. Från och med 2014 planerar de borgerliga en lagändring som tvingar även dessa att privatisera.

Men att Socialdemokraterna och Miljöpartiet anser att vinstmaximering och omsorg om våra äldre går att förena är fullständigt obegripligt. Amerikanska forskningsresultat visar att den kontrollorganisation som skulle krävas för att säkra en god vårdkvalitet hos riskkapitalbolagen är gigantisk. Med rätta raljerar Lena Melin i Aftonbladet om gryningsräder mot äldrehemmen.

Caremas VD meddelade idag att de "vill stå för något nytt inom svenska äldreomsorg". Jo tack, det har de redan lyckats göra.

Heder åt Vänsterpartiet, som hela tiden förmått att stå fast vid en rak och ärlig linje: Privata vinstintressen har inte i vård och omsorg att göra. Men varför förmår bara vänstern?


PS. Säg upp avtalet med Carema, opinionsmöte om äldreomsorgen. Är du i lundatrakten lördag 19 november? Kom då till Mårtenstorget 12.00.


Tidigare: Vanvård hos Carema i Lund

Länkat: AB; AB; AB; SVT; SVT; SVT; SVT; SVT; DN; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; GP; HD; SKD; NSK; Ex; 

Okunnighet som dygd

Ibland förundras man över okunnigheten bland borgerliga politiker. Det skulle vara mig fjärran att fördöma okunnighet i sig, men här handlar det om människor som innehar maktpositioner och som gör sin egen okunnighet till en dygd.

I ett inlägg under Aktuella frågor i Sydsvenskan visar kommunalrådet Andreas Schönström (S) att Malmö kommun måste gå in med tunga arbetsmarknadspolitiska insatser eftersom regeringen sviker. Schönström påpekar också att Moderaterna i Malmö motsätter sig dessa åtgärder för utbildning och arbete. Eftersom de inte har några andra åtgärder att föreslå istället drar Schönström den ganska rimliga slutsatsen att Moderaterna i Malmö saknar jobbpolitik.

Två ledande Malmömoderater, Anja Sonesson och Håkan Fäldt svarade igår med att försöka mästra med en Epa-variant av nationalekonomiskt ABC, som de därtill inte behärskar.

I dagens SDS svarar jag dem:

Hade det inte varit för den mästrande tonen hade jag nog inte reagerat. Det är en mänsklig rättighet att inte ha järnkoll på alla ekonomiska samband, även för högt uppsatta moderater i Malmö kommun. Men när Anja Sonesson (M) och Håkan Fäldt (M) beskyller sina politiska motståndare för ”total avsaknad av förståelse för ekonomiska mekanismer” och samtidigt själva har missförstått just dessa mekanismer måste detta trots allt påpekas.

Regeringens skattesänkningar påstås ha skapat fler jobb. Sonesson och Fäldt förklarar mekanismen bakom detta på följande enkla sätt:

Löntagaren får mer pengar i plånboken att konsumera för. Den ökade köpkraften och efterfrågan skapar jobb.

Problemet är att det finns en alternativ användning av dessa pengar, till exempel att anställa fler sjukvårdsbiträden på Skånes universitetssjukhus eller fler lärare i skolan, vilket ger en garanterad och reell ökning av antalet jobb i förhållande till insatsen. Att stimulera privat konsumtion genom sänkning av inkomstskatten ger däremot ett betydande läckage. Ingen vet ju om löntagaren väljer att åka till Maldiverna för pengarna eller kanske spara dem, istället för att konsumera dem här och nu.

Finansminister Anders Borg (M) är till skillnad från Sonesson och Fäldt medveten om detta. Argumentationen från Borgs och hans ekonomiska rådgivares sida är betydligt mer raffinerad:

Sänkt inkomstskatt utgör ett incitament för fler att söka arbete och för dem som redan jobbar att försöka öka sin arbetstid. När utbudet av arbetskraft på detta sätt ökar tenderar lönerna att falla, vilket gör det billigare att anställa, vilket skapar fler jobb.

Huruvida det verkligen är detta som skett i Sverige de senaste fyra åren återstår att bevisa.


Tidigare: Systemskiftet fortsätter; Varför kris i sjukvården?

Mustasch - ej förhandlingsbart

Under veckan som gått har Sydsvenskan ägnat sig åt att analysera mustascher. Anledningen är illustratören Maria Esaiassons nyutkomna bok Mustaschguiden för små och stora barn. 

I papperstidningen inbjuds läsarna att gissa på fem mustascher med lundaanknytning. Förutom min egen stråfyllda överläpp syns Anders Janssons (som Starke man), Timbuktus, Fredrik Tersmedens och Martin Perssons. 

I artikeln diskuteras hur pass inne mustasch är. Håller den rent utav på att få en renässans? Tveksamt, men jag ser mig själv i detta avseende som tidlös. Från det att moppefjunstadiet var passerat har den suttit där, oavsett politiska konjunkturer och omvärldens synpunkter. Ibland har den stått under attack från politiska motståndare, främst min gamle opponent Gösta John Bredberg (FP) som i insändardebatter brukade avsluta med formuleringar som 'Mats Olsson bör nog gå hem och vaxa mustaschen'.

I nätupplagan ställs frågan: - Porris, tysk eller tandborste? Men jag tror inte min passar in någonstans där. Finns det inget fint namn för oborstat yvigt grå?

Däremot kände jag mig hedrad av sällskapet - Chaplin, Timbuktu och Mercury går ju inte av för hackor. Men jag har blivit grymt besviken på Juholts förhållande till sin mustasch. Redan samma vecka som det stod klart att han skulle bli ny S-ordförande antydde han nämligen att den var förhandlingsbar, att ett löfte om avrakning kunde tänkas ges i utbyte mot något, t.ex valseger 2014.

Något sådant skulle jag aldrig nedlåta mig till!

Länkat: SDS

Vanvård hos Carema i Lund

Från Caremas hemsida

Den senaste veckans avslöjanden av Carema har onekligen rört om i myrboet. Carema har nu över 150 anmälningar på sig. Regeringen har låtit riskkapitalbolagen ohämmat bre ut sig inom vård, omsorg och skola. Äldreminister Maria Larsson (KD) skyller vanvården på personalen. Andra regeringsrepresentanter pratar om att försöka täppa till några hål i skattelagstiftningen. Men den självklara slutsatsen vägrar de dra: Vinstdrivande företag har inte i välfärdssektorn att göra.

Jag har fått ta del av ett brev som ytterligare belyser förhållandena hos Carema, som numera driver en tredjedel av Lunds äldreboenden. Det är skrivet av Monica Lombard, som har sin mor på  Nibblegården. Hon skrev brevet den 7 november, dagen efter SVTs avslöjande reportage, och det är adresserat till Vård- och omsorgsnämnden i Lund. Med Monicas tillstånd publicerar jag delar av brevet nedan. 

Det är en skam att Lunds politiker har låtit Carema upphandla äldreomsorgen på Nibblegården. [...] Vid informationsmötet utlovades Den goda dagen  för de boende eller kunderna, som Caremas verksamhetschef så cyniskt kallar dem. Respekten för individen och tryggheten skulle vara vägledande stjärnor dygnet runt. Daglig aktivitet, daglig utevistelse, gymnastik, god och näringsriktig mat skulle utgöra en del av Den goda dagen. Kundens valfrihet skulle vara vägledande för personalens bemötande.

Då ett anhörigråd skulle bildas anmälde jag mitt intresse och var närvarande vid några av dessa möten. [...] Detta råd visade sig endast handla om huruvida kunderna skulle ha gult eller grönt papper vid aktiviteten men då jag ville diskutera bemaning och personalschema osv blev jag avvisad av verksamhetschefen. Detta var ingenting som vi anhöriga skulle lägga oss i. Carema har  en ytterst auktoritär styrning med chef på chef som gör att jag som anhörig inte kan prata fritt med personal. Jag har fått vetskap av personal att det finns ett angiverisystem, där du som personal måste ange kolleger om du ser något som strider mot Caremas s k policy.

Vid min vistelse på Nibblegården kan jag inte annat än beklaga, respekten för  kunderna (?) är obefintlig, många kunder sitter och skriker på hjälp, men ingen kommer. De boende dvs kunderna sitter till bords fem kvart innan middagen serveras och körs därefter in på sina respektive rum. [...] Min Mor sitter och stirrar in i ett akvarium hela sin vakna tid. Hon ber timma efter timma om att få gå på toaletten, men ingen lyssnar och det händer aldrig att hennes krav tillgodoses. 

De säger till henne att hon har blöja. Detta är djupt kränkande för henne, som alltid skött sin hygien perfekt. Var finns kundens valfrihet här? Ingen utevistelse, vilket är en omöjlighet eftersom personalstyrkan består av 2 personer och de måste alltid vara 2 på rummet hos kunderna, så hur ska de kunna uppfylla löftet om daglig utevistelse. Ingen daglig aktivitet, ingen sjukgymnastik, vilket vi bett om ett flertal gånger. 

Det händer inte så sällan att de boende sitter ensamma i dagrummet, då placerade framför TV:n eller vid borden i ständig väntan. Jag har sett boende falla omkull eftersom tillsynen varit obefintlig. 

Min Mor sitter i rullstol. Ofta kommer Mor inte upp förrän vid 10.30 och har då legat i säng sedan 18.30 kvällen innan. Detta kan inte vara bra ur hälsosynpunkt. Jag har försökt ta upp detta med sjuksköterskan. Jag minns ej hur bemanningen ska se ut vad beträffar sjuksköterskor, men det finns bara en, som sällan är anträffbar. Det är oklart hur många utöver de 28 kunderna som hon ska ta hand om. Det går ej att som anhörig få svar, öppenhheten är obefintlig. [...]

Ofta larmar de boende, som kan använda  larmet, men jag ser inte att någon reagerar och då jag ställt frågan har jag fått som svar att de vill inget utan sitter bara och trycker på larmet. Detta på tal om trygghet och respekt. [...]

Jag har försökt bringa klarhet i personaltäthet och bemaning men får inga svar och det är ytterst viktigt att jag som anhörig får veta detta. Dessutom har jag haft synpunkter på de scheman som personalen arbetar utifrån, där dagar på 12 timmar inte varit ovanliga. [...]

Den person som arbetade som gruppchef har slutat i veckan beroende på att hon inte anser att hon längre kan moraliskt stanna kvar, kände attt hon inte kunde utföra sitt arbete på ett för henne etiskt försvarbart sätt. [...]

Inför den granskning som gjordes av SVT och sändes igår, fick vi anhöriga oss tillsänt ett brev, där verksamhetschefen efterfrågade våra synpunkter. Som jag tidigare skrev har jag försökt i två års tid framföra synpunkter och missnöje. [...]

För närvarande har min Mor ingen kontaktperson och har inte haft någon sådan på ett år. Inget vårdplaneringsmöte har ägt rum och nu har den person som som skulle utgöra hennes kontaktperson slutat av etiska skäl. [...]

Av rädsla för repressalier gentemot min Mor har jag ej gått vidare med min kritik, men efter gårdagens program inser jag att jag inte är ensam om att ha noterat de missförhållanden som råder inom Caremas verksamhet, där vårdkvalitén får ge vika för ständigt ökande vinster. 

Stämmer detta med hur Lunds kommun vill att våra äldre ska ha det? Jag hoppas innerligt inte det och kräver ett svar kring hur verksamheten har följts upp.

Till saken hör att Nibblegården var det första äldreboendet som de borgerliga sålde ut till ett riskkapitalbolag. Detta bolag, Attendo Care, tvingades att betala skadestånd till Lunds kommun 2008 för vanvård av de äldre på Nibblegården. Lunds borgares lärdom av detta var att låta ett annat riskkapitalbolag ta över vården av de äldre på Nibblegården...

 
Finns det något mer att tillägga efter detta? Jo, två saker:

1. För att skylla ifrån påpekar nu borgerliga politiker att allt minsann inte alltid står rätt till på alla kommunala äldreboenden. Självklart är det så. Detta kan t.ex. bero på otillräckliga kommunala anslag, bristande rutiner eller omotiverad personal. Men den stora skillnaden är att det aldrig beror på en medveten och systematisk företagsstrategi, i vilken vinstmaximering sätts före de äldres behov. Dessutom finns det möjlighet att kräva demokratisk insyn och kontroll i en kommunal förvaltning, men inte i ett privat företag.

2. Nu säger cheferna på Carema att allt var ett misstag och att allt ska rättas till igen. Men vad hjälper det att några bonusar dras in. Skenheligt lismande ber de om nytt förtroende. Ge dem inte det. Återigen: Privata vinstintressen har inget i vården av våra äldre att göra.

Tidigare: Lunds borgare älskar Carema

Länkat: SVT; SVT; SVT; SVT; DN; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SKD; SKD; NSK; HD; HD; D; AB; AB; AB; AB; Ex; Ex

Lunds borgare älskar Carema

I Lunds kommun har de borgerliga valt att konkurrensutsätta en tredjedel av äldreboendena, och dessa enheter drivs av Carema Care. Det första Carema gjorde när de vunnit anbudsupphandlingen 2008 var att skära ner personalen med 20-30 procent. Kvarvarande personal fick dessutom extra arbetsuppgifter med tvättning och annat, vilket rejält minskade deras tid för vård och omsorg

Vänstern tillsammans med den övriga rödgröna oppositionen protesterade. Ganska snart började rapporterna om missförhållanden strömma in (se länkar till mina tidigare blogginlägg om detta nedan). De rödgröna krävde redan 2009 att Caremas verksamhet i Lund skulle granskas. De borgerliga, med kommunalrådet Tove Klette (FP) och nämndsordförande Lars Johansson (M) i spetsen, har hela tiden försvarat Carema. Kritik från anhöriga och personal har de viftat bort eller besvarat med en axelryckning.

För några år sedan hävdade borgarna att de ville konkurrensutsätta för att spara pengar till kommunen. Nu säger de att det inte alls handlar om pengar utan att de konkurrensutsätter för principens skull. Lika mycket som de ogillar demokratiskt styrd kommunal välfärd älskar de Carema eftersom Carema står för det som de gillar mest av allt: Privatisering. De ser helt enkelt privatisering som liktydigt med kvalitet.

Istället för att oroas över rapporterna om vanvård har Lunds borgare precis beslutat att bjuda in Carema och vilka företag som helst att utmana Lunds kommun och lägga anbud på den äldreomsorg som ännu finns kvar i kommunal regi.

Själv skäms jag av att leva i en kommun som återupptagit en av 1800-talets metoder för fattigvårdspolitik: Auktionera ut de som inte kan ta hand om sig själva till lägstbjudande. För vad är konkurrensupphandling, om inte just detta? Redan på 1800-talet hände det att man skrev in meningslösa garantier mot vanvård i avtalen mellan kommunen och den privata utföraren. Carema har idag visat att de inte skyr några medel för att komma runt sådana avtal, allt i syfte att maximera vinsten.

Förra året krävde Vänsterpartiet Lund att avtalet med Carema skulle sägas upp och att Lund omedelbart skulle återta äldreomsorgen i kommunal regi. Idag lämnade jag tillsammans med den övriga rödgröna oppositionen in nedanstående skrivelse till kommunstyrelsen.

Förhållandena inom vårdkoncernen Carema har nu uppmärksammats i bland annat SVT. En alarmerande bild av missförhållanden och vanvård träder fram: Konstant underbemanning, bristande tillsyn, upprepade fallskador, liggsår, undermålig hygien och sanitet, avmagring, apati och överdödlighet.

Det visar sig att det inom Carema finns en företagskultur som sätter kostnadsnedskärningar och vinst för kvalitet i omsorgen. Genom bonus- och delägarprogram har Caremas chefer själva blivit riskkapitalister. Människor som arbetar i och kring Carema Care vittnar om att företaget är mycket duktigt på att hitta kryphål i avtal och kontrakt. De jobbar hela tiden med dubbla budskap – utåt talar man om vårdkvalitet, inåt bara om att kapa kostnader. På boenden där en stor del av de äldre inte kommer ur sängarna förrän efter elva på förmiddagen talar man utåt om ”individuell vårdplanering” och att man arbetar med konceptet ”Den goda dagen”.

Gentemot kommunerna har Carema systematiskt bluffat med personallistorna för att låta påskina att de haft bättre bemanning på boendena än som varit verkligheten. På samma sätt har de svindlat bort med kommunen avtalad utbildning av personalen, Carema har helt enkelt rapporterat utbildningsdagar som aldrig ägt rum. I samband med skandalen på Koppargården i Vällingby har chefer på tre olika nivåer inom Carema varit inblandade i bedrägeriet.

Som en direkt följd av vanskötseln av de äldre planerar nu Socialstyrelsen att inspektera och granska hur enskilda kommuner säkerställer kvaliteten på Caremas äldreboenden. I Lunds kommun drivs en tredjedel av äldreomsorgen av Carema. Vi har ingen anledning att utgå ifrån att deras avtal med Lunds kommun ger några garantier att missförhållanden inte förekommer inom deras verksamhet här.

Därför föreslår vi att kommunstyrelsen skyndsamt tar initiativ till en genomgripande kontroll av hela Carema Cares verksamhet i Lund. Vi vill också att Lunds kommun tar kontakt med samtliga brukare och anhöriga inom verksamheten för att få deras bild av kvaliteten hos Carema.

Lunds Vård- och omsorgsförvaltning säger nu att de avser att kontrollera Caremas verksamhet i Lund. Inte en dag för tidigt, men omsorgsforskningen i USA visar att enda sättet att säkerställa kvaliten i riskkapitalbolagens äldreomsorg är att bygga upp en omfattande och ständigt vaksam kontrollapparat. Borgarnas kärlek till Carema har skapat en likadan situation i Lund och flera andra kommuner. Naturligtvis vore det enda anständiga att återta äldreomsorgen från riskkapitalbolagen.

* * * *

Uppdaterat 11 november

Alla chefer på Caremas äldreboenden i Lund har erbjudits bonus i form av en extra månadslön, i deras fall cirka 40 000 kronor, det rapporterar SDS. Under veckan har Caremas sagt att de slopar bonus- och delägarprogrammen för cheferna. Undrar om de chefer som redan är delägare, däribland regionchefen för södra Sverige, kommer att sälja eller behålla sina andelar? I övrigt har tidningarna rapporterat vanvård från en rad av Caremas verksamheter i Sverige, bland annat rapporterar DN en förnedrande jakt på kostnader genom att väga (!) blöjor för att kolla om de är tillräckligt nedkissade för att behöva bytas.

Tidigare: Vänstern varnar för vanvård; Äldre mot privatisering; Från Carema; De allra yngsta och de allra äldsta

Länkat: SVT; SVT; SVT; SVT; DN; DN; DN; SVD; SVD; GP; GP; SKD; SKD; SDS; D; HD; HD; D; AB; AB; E24; Ex; LO-T; 

När barn nekas vård

Varje vecka tvingas barnintensiven i Lund neka barn vård. Idag finns det ingen patientsäkerhet för de yngsta.


Detta visar en internutredning som universitetssjukhuset har gjort. Katarina Hanséus, som är chef för barnkliniken föreslår att antalet intensivvårdsplatser  ökas från åtta till elva så att barnen ska kunna få den vård som krävs.


Till saken hör att sedan flera år tillbaka står dessa tre platser färdigutrustade, men på grund av brist på anslag kan de inte tas i bruk. Men den politiska majoriteten i Region Skåne, bestående av de borgerliga och miljöpartiet, vägrar ta ansvar för detta. Istället har de precis beslutat om nya drakoniska nedskärningar riktade mot den skånska sjukvården. Sammanlagt 700 miljoner ska sparas in till nästa år.


De styrande vägrar se eller erkänna sambandet mellan sina egna handlingar och utfallet. När barn dör på grund av brist på personal och resurser svarar ansvariga politiker med att förneka att detta överhuvudtaget kan ha något med brist på personal och resurser att göra.


De borgerliga har vunnit val genom jobbskatteavdrag och andra skattelättnader. Genom regeringens skattesänkningar betalar skåningarna cirka 13 miljarder mindre i skatt i år jämfört med vad de gjorde 2006 (allt annat lika). Borgarna har vädjat till den lägsta av mänskliga instinkter: Den småskurna egoismen, den egna plånboken för dem som har arbete och tryggad försörjning. Men de har samtidigt låtit påskina att detta inte ska drabba sjukvård och välfärdspolitik, och tyvärr har allt för många trott på detta.


Men när barn nekas vård borde det vara uppenbart för alla att ekvationen inte går ihop. Nu har det gått för långt. Det är dags för ett folkligt uppror i Skåne - mot nedskärningarna inom sjukvården.


Tidigare: Sjukvårdspolitiker (M) vägrar ta ansvar; Varför kris i sjukvården?


Länkat: SKD; SKD; NSK; LT