Nu kräver allt fler i Vänsterpartiet att en extra kongress kallas in för att diskutera vilka lärdomar som bör dras av valresultatet 2010. Det finns inte ett enda vettigt skäl att vänta till 2012 med detta.
Socialdemokraterna har redan aviserat en extra kongress och utsett en kriskommission som ska "vända på alla stenar". Situationen för Vänsterpartiet är precis lika allvarlig som för Socialdemokraterna. Arbetarrörelsens partier har inte varit svagare efter ett riksdagsval sedan 1910-talet.
Vänsterpartiet har nu tappat fem val i rad: tre riksdagsval och två val till EU-parlamentet. Att låtsas som om allting är frid och fröjd är självbedrägeri.
Tidigare: Det sista kosackvalet?; Ny partiledare 2011; Förlust i Lund trots allt
Länkat: SDS; GP; GP; SVT; DN; SVD; SVD; SKD; NSK; GD
tisdag 28 september 2010
måndag 27 september 2010
Sveriges mest kameraövervakade bad
Vänsterpartister vid Högevall i lättklädd protestmot förslaget 7 september 2010.
Högevallsbadet i Lund är på väg att bli Sveriges mest kameraövervakade badplats med 14 övervakningskameror. Kommunstyrelsens arbetsutskott beslutade idag att tillstyrka ansökan från Kultur- och fritidsnämnden och dess ordförande Holger Radner (FP). Idag finns det en (1) övervakningskamera på Högevallsbadet, för att förstärka säkerheten vid kassorna.
Lunds kommun har en policy vad gäller kameraövervakning som säger att sådan bara ska prövas när alla andra möjligheter att trygga säkerheten har visat sig otillräckliga. I ansökan från Kultur och fritid saknas helt beskrivning av andra möjligheter, eller överhuvudtaget några som helst överväganden av alternativ. Är det t.ex. en bra idé att ersätta badvakter ute vid vattnet med badvakter som tittar på monitorer? Ökar detta verkligen säkerheten eller ger det en falsk trygghet?
Vidare: Finns det någon hotbild mot kassor, café och allmänna utrymmen som nödvändiggör en så pass omfattande övervakning? Brukligt är att gjorda polisanmälningar bifogas ansökan för att påvisa ett eventuellt behov, detta saknas helt i detta fall. Ingen som helst avvägning görs heller av säkerhet gentemot personlig integritet.
Den restriktivitet som kommunstyrelsens arbetsutskott visat när man remissvarat på andras ansökningar om kameraövervakning har man tydligen svårt att leva upp till när ansökan kommer från en del i den egna organisationen. Bara Vänsterpartiets och Miljöpartiets representanter protesterade mot tillstyrkan.
Länsstyrelsen ska nu besluta om tillstånd för 14 övervakningskameror ska ges eller ej. Med tanke på det minst sagt bristfälliga underlaget tycker jag att det skulle vara mycket märkligt om tillståndet ges.
Tidigare: Folkpartiet vill övervaka dig - när du badar
söndag 26 september 2010
Sista kosackvalet?
Kan det rödgröna samarbetet i sig förklara valförlusten för de rödgröna partierna? I ljuset av tillbakagången, framförallt för Socialdemokraterna men även för Vänsterpartiet, är det onekligen frestande att spekulera i sådana förklaringar.
Det är emellertid långt ifrån så enkelt. Socialdemokraternas opinionsmässiga tillbakagång inleddes redan före starten på de tre partiernas samarbete i december 2008. De rödgröna partierna hade också ett stabilt gemensamt opinionsmässigt övertag ända fram till april 2010. Då hade de samarbetat i ett och ett halvt år, och trots oavbrutna spekulationer om motsatsen på borgerliga ledarsidor, på punkt efter punkt kommit överens om en gemensam regeringspolitik. Valet innebar ju dessutom en stark framgång för den tredje samarbetspartnern, Miljöpartiet. Nettoförlusten för de tre partierna stannade vid 2,5 procent.
Men för Socialdemokraterna är onekligen tillbakagången betydande och desto mer anmärkningsvärd eftersom Vänsterpartiet också backar. Är det rent av så att det vi har bevittnat är det förhoppningsvis sista kosackvalet i svensk poltitisk historia?
Termen kosackval myntades i samband med riksdagsvalet 1928 då högern förde en aggressiv valkampanj med innebörden att den som röstar på Socialdemokraterna i själva verket röstar för Moskva. Liknande inslag har funnits i valkampanjen 2010. Borgerliga partiledare har varnat för "kommunister i regeringen". På samma sätt har borgerliga ledarskribenter ständigt påmint om risken att "kommunister" får inflytande över en rad olika politiska områden.
I dagens Sydsvenskan menar Per T Ohlsson att Socialdemokratins tillbakagång beror just på samarbetet med Vänsterpartiet. Som "bevis" anges en stort uppslagen undersökning från United Minds, som sägs visa att var tredje S-väljare bytte block på grund av Ohly. Bland 1 500 intervjuade har de stött på 45 personer som bytte block, av vilka 17 angav rut-avdraget, 14 Vänsterpartiet och 12 kärnkraften som orsak. Ett minst sagt skakigt underlag för så långtgående slutsatser.
För kosackerna fanns ju inte i verkligheten, varken 1928 eller 2010, i det svenska valet. De var ett skrämselnummer då, och de är ett skrämselnummer nu. Om de har påverkat valutgången har det varit som hjärnspöken. Samma kosacker som Per T Ohlsson och andra borgerliga ledarskribenter frambesvor och försökte skrämmas med under valrörelsen använder de alltså nu för att förklara Socialdemokraternas tillbakagång. I så mening har vi kanske just bevittnat det sista kosackvalet.
Länkat: SDS; SDS; SKD; SKD; DN; DN
lördag 25 september 2010
Ny partiledare 2011
En vecka efter valförlusten har det redan hunnits skrivas en rad goda ansatser till eftervalsanalyser. För en översikt, se t.ex. Jonas Sjöstedts och Ali Esbatis bloggar. Diskussionen måste fortsätta, inte minst vad gäller utvärderingen av det rödgröna samarbetet och den valstrategi som oppositionen använt. Socialdemokraterna verkar ta detta på allvar. Inga stenar ska lämnas ovända, en kriskommission är tillsatt och en extra partikongress annonserad.
Vad händer då i Vänsterpartiet? Hittills nästan ingenting, trots att valet är en precis lika stor katastrof som för socialdemokraterna. Valresultatet innebär att den samlade arbetarrörelsen inte har varit politiskt svagare sedan den allmänna rösträttens införande. Med tanke på utgångsläget borde 2010 ha varit det val då Vänsterpartiet åter närmade sig ett tvåsiffrigt procentuellt väljarstöd: Effekterna av den borgerliga regeringspolitiken, den historiskt svaga socialdemokratin, partiets valprogram och starka valrörelse.
En avgörande fråga som Vänsterpartiets medlemmar bör ställa är alltså: Hur kan det komma sig att partiet minskar igen, när vänstern i själva verket borde ökat kraftigt?
Valresultaten beror till mycket stor del på partiledarnas popularitet och framtoning. Detta är ingenting som vänstern kan önska bort eller ändra på, det styrs av hur partierna och det parlamentariska systemet är uppbyggda och av massmedial logik. Vänsterpartiet och dess föregångare har ända fram till 2004 varit begåvat med partiledare som varit mer populära än partiet självt. Speciellt med Gudrun Schyman bidrog detta till ett genombrott i svensk politik och till att partiets delvis självvalda politiska isolering bröts.
Lars Ohly gjorde till stor del en alldeles lysande valrörelse 2010. I debatter och utfrågningar har Ohly varit engagerad, påläst och ofta rapp i framtoning och replik. Han belönades också med ett rejält massmedialt genomslag. Efter Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin var Lars Ohly till exempel den partiledare som sammanlagt fick flest rubriker, artiklar och kommentarer under månaden som föregick valet.
Trots detta är Lars Ohly den i särklass minst populäre partiledaren. I alla undersökningar över vem som inger folk förtroende hamnar Ohly på en bottenplats. Mönstret bekräftades på valdagen i SVTs stora undersökning Valu som omfattade nästan 12 000 väljare på väg ut från vallokalerna. På frågan om partiledarens roll för val av parti hamnade Ohly åter på sista plats, klart distanserad av alla de andra partiledarna.
Exakt vad det är som inte fungerar i kommunikationen med väljarna kan man bara spekulera i, men en rad mindre lyckade ståndpunkter och uttalanden genom åren har säkert bidragit. Det största och mest efterhängsna misstaget var oförmågan att förstå att man som partiledare inte kan kalla sig "kommunist" enligt en egen definition som mycket få förstår. Misstaget ledde till att partiet snabbt sjönk från 8-9 till 4-6 procent av partisympatierna vintern 2004, en nivå som sedan dess inte kunnat överskridas.
Men även den senaste valrörelsen har innehållit flera missgrepp av den typ som minskar folks förtroende. I SVT:s partiledarutfrågning den 5 september hävdade Lars Ohly inledningsvis att det bara fanns en enda fråga som de rödgröna inte kunnat komma överens om. Halvvägs in i programmet hade utfrågarna identifierat ett halvt dussin andra frågor utan rödgrön samsyn, vilket Ohly lite förläget försökte skoja bort. I samma utfrågning gick Ohly bokstavligen på pumpen när han ställdes inför en enkel fråga om delad föräldrarförsäkring och amning. Dagarna innan valet förstörde Ohly allvarligt sin seriösa framtoning genom en överslagshandling i form av direktsänt frieri i TV.
Oavsett hur man värderar ovannämnda exempel kan man inte komma förbi att det är någonting i framtoningen som inte fungerar alls, eller som bara fungerar i förhållande till de redan frälsta. För Vänsterpartiet är det alldeles uppenbart att den nuvarande partiledaren, trots många goda egenskaper och ett stort engagemang, är en belastning. Lars Ohly förknippas i mångas ögon med partiets historiska misstag. Själva kopplingen må vara hur orättvis som helst idag, men Ohlys egna tidigare uttalanden och ståndpunkter har gjort det allt för enkelt för journalister och politiska motståndare att utnyttja den. Ett lackmustest på detta är att borgerliga partiledare under valrörelsen kunde varna för "kommunister i regeringen" utan att bli utskrattade.
Vänsterpartiets ordinarie kongress äger inte rum förrän 2012. Att vänta så länge skulle vara att segdra ett oundvikligt beslut och ge onödigt kort tid för ett nytt partiledarskap att arbeta upp sin position inför valet 2014. En extrakongress bör kallas in 2011. Eventuellt kan partiet överväga en modell, vilket Jonas Sjöstedt föreslagit, med delat partiledarskap. Men de måste i så fall bägge vara nya, att bara komplettera den nuvarande partiledaren kommer inte att ge någon möjlighet att lyfta partiet.
Vad händer då i Vänsterpartiet? Hittills nästan ingenting, trots att valet är en precis lika stor katastrof som för socialdemokraterna. Valresultatet innebär att den samlade arbetarrörelsen inte har varit politiskt svagare sedan den allmänna rösträttens införande. Med tanke på utgångsläget borde 2010 ha varit det val då Vänsterpartiet åter närmade sig ett tvåsiffrigt procentuellt väljarstöd: Effekterna av den borgerliga regeringspolitiken, den historiskt svaga socialdemokratin, partiets valprogram och starka valrörelse.
En avgörande fråga som Vänsterpartiets medlemmar bör ställa är alltså: Hur kan det komma sig att partiet minskar igen, när vänstern i själva verket borde ökat kraftigt?
Valresultaten beror till mycket stor del på partiledarnas popularitet och framtoning. Detta är ingenting som vänstern kan önska bort eller ändra på, det styrs av hur partierna och det parlamentariska systemet är uppbyggda och av massmedial logik. Vänsterpartiet och dess föregångare har ända fram till 2004 varit begåvat med partiledare som varit mer populära än partiet självt. Speciellt med Gudrun Schyman bidrog detta till ett genombrott i svensk politik och till att partiets delvis självvalda politiska isolering bröts.
Lars Ohly gjorde till stor del en alldeles lysande valrörelse 2010. I debatter och utfrågningar har Ohly varit engagerad, påläst och ofta rapp i framtoning och replik. Han belönades också med ett rejält massmedialt genomslag. Efter Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin var Lars Ohly till exempel den partiledare som sammanlagt fick flest rubriker, artiklar och kommentarer under månaden som föregick valet.
Trots detta är Lars Ohly den i särklass minst populäre partiledaren. I alla undersökningar över vem som inger folk förtroende hamnar Ohly på en bottenplats. Mönstret bekräftades på valdagen i SVTs stora undersökning Valu som omfattade nästan 12 000 väljare på väg ut från vallokalerna. På frågan om partiledarens roll för val av parti hamnade Ohly åter på sista plats, klart distanserad av alla de andra partiledarna.
Exakt vad det är som inte fungerar i kommunikationen med väljarna kan man bara spekulera i, men en rad mindre lyckade ståndpunkter och uttalanden genom åren har säkert bidragit. Det största och mest efterhängsna misstaget var oförmågan att förstå att man som partiledare inte kan kalla sig "kommunist" enligt en egen definition som mycket få förstår. Misstaget ledde till att partiet snabbt sjönk från 8-9 till 4-6 procent av partisympatierna vintern 2004, en nivå som sedan dess inte kunnat överskridas.
Men även den senaste valrörelsen har innehållit flera missgrepp av den typ som minskar folks förtroende. I SVT:s partiledarutfrågning den 5 september hävdade Lars Ohly inledningsvis att det bara fanns en enda fråga som de rödgröna inte kunnat komma överens om. Halvvägs in i programmet hade utfrågarna identifierat ett halvt dussin andra frågor utan rödgrön samsyn, vilket Ohly lite förläget försökte skoja bort. I samma utfrågning gick Ohly bokstavligen på pumpen när han ställdes inför en enkel fråga om delad föräldrarförsäkring och amning. Dagarna innan valet förstörde Ohly allvarligt sin seriösa framtoning genom en överslagshandling i form av direktsänt frieri i TV.
Oavsett hur man värderar ovannämnda exempel kan man inte komma förbi att det är någonting i framtoningen som inte fungerar alls, eller som bara fungerar i förhållande till de redan frälsta. För Vänsterpartiet är det alldeles uppenbart att den nuvarande partiledaren, trots många goda egenskaper och ett stort engagemang, är en belastning. Lars Ohly förknippas i mångas ögon med partiets historiska misstag. Själva kopplingen må vara hur orättvis som helst idag, men Ohlys egna tidigare uttalanden och ståndpunkter har gjort det allt för enkelt för journalister och politiska motståndare att utnyttja den. Ett lackmustest på detta är att borgerliga partiledare under valrörelsen kunde varna för "kommunister i regeringen" utan att bli utskrattade.
Vänsterpartiets ordinarie kongress äger inte rum förrän 2012. Att vänta så länge skulle vara att segdra ett oundvikligt beslut och ge onödigt kort tid för ett nytt partiledarskap att arbeta upp sin position inför valet 2014. En extrakongress bör kallas in 2011. Eventuellt kan partiet överväga en modell, vilket Jonas Sjöstedt föreslagit, med delat partiledarskap. Men de måste i så fall bägge vara nya, att bara komplettera den nuvarande partiledaren kommer inte att ge någon möjlighet att lyfta partiet.
måndag 20 september 2010
Förlust i Lund trots allt
De rödgröna förlorade kommunalvalet i Lund. Detta trots att Lund fortsätter att bli allt mer rödgrönt och allt mindre borgerligt. Lund har ju brukat byta politisk majoritet varenda val. Det är en vanlig missuppfattning att detta har berott på att lundaborna medvetet straffar ut den sittande majoriteten. Så är det inte. Svängningarna har till stor del berott på rikstrenden.
Den intressanta utvecklingen av valmönstret i Lund berättar istället figuren ovan. Den visar skillnaden mellan å ena sidan riksdagsvalet för hela landet och å andra sidan kommunalvalet i Lund för de bägge blocken. 1998 gick de borgerliga i Lund till exempel 6,9 procentenheter bättre än de gjorde i riket, de rödgröna gick 10,1 procent sämre. Då hade det alltså krävts att de rödgröna vann med 17 procent i riket för att det skulle bli rödgrönt i Lund detta år. Sedan dess har glappet minskat tre val i rad, de borgerliga har tappat och de rödgröna vunnit.
I år är skillnaden marginell. Om de rödgröna vunnit med 1,7 procent i riket hade de också vunnit i Lund. Förklaringen till denna förskjutning i Lund ligger knappast i ändringar i befolkningens sammansättning. Tvärtom borde förändringarna i näringslivet och boendeformerna sedan 1990-talet snarare ha missgynnat de rödgröna. Förklaringen ligger snarare i att de rödgröna på de flesta plan har varit överlägsna borgerligheten i Lund.
De senaste fyra åren, då vi haft borgerligt styre, är inget undantag. Den enda, och därtill bara halva, framgången de borgerliga kunnat visa upp är att de sänkt kommunalskatten med 40 öre (de lovade 75 öre). Resten är misslyckanden eller kaos: Den direkta skolpengen, Centrumutredningen, privatiseringen av äldrevården, Kulturhuvudstadssatsningen ...
De rödgröna har på ett helt annat sätt visat att de kunnat leverera när de haft makten. 2002 - 2006 skedde till exempel en historisk satsning på Lunds skolor och förskolor, lönerna började jämställas i kommunen, vård och omsorg lyftes, parkförnyelseprojekt påbörjades ...
Valutgången för Vänsterpartiet i Lund då? Partiet behåller sina fyra mandat. Valresultat är inte alltid rättvisa. Alla som följt lundapolitiken vet att Vänsterpartiet varit lokomotivet i oppostionspolitiken. I förhållande till Miljöpartiet har Vänsterpartiet arbetat minst dubbelt så mycket och därför också fått minst tre gånger så mycket utrymme i massmedia. I medvetande om detta spådde ledande miljöpartister så sent som i maj att Vänsterpartiet skulle bli valets stora vinnare i Lund. Därtill gjorde Vänsterpartiet i Lund en smått fantastisk valrörelse. Ändå har rikstrenden slagit igenom.
Statsvetaren Mi Lennhag hävdar idag i Skånska Dagbladet att lundabor inte bryr sig om vad som händer i kommunalpolitiken. Jag tror att hon bara delvis har rätt, att lundaborna bryr sig visar inte minst kurvorna ovan, med den trendmässiga förskjutningen mot rödgrönt. Men i kombination med Lennhags tes att medelklassen i Lund tilltallas av Miljöpartiets framtoning kan det förklara varför i stort sett hela oppositionens arbete under fyra år har kanaliserats i form av ökat röstetal för detta parti.
Tack vare sina duktiga språkrör och goda siffror i opinionsmätningar har Miljöpartiet framstått som det framgångsrika alternativet, även i Lund. Vänsterpartiet följer rikstrenden och tappar något, för tredje valet i rad. Några förklaringar i form av politiskt innehåll, aktivitet eller genomslag i massmedia är omöjliga att finna. Folk har tackats oss för föreställningen - och röstat på MP. Den enda rimliga slutsatsen man kan dra är att Vänsterpartiet måste byta partiledare.
Länkat: SDS; SDS; SDS; SKD; SKD; SKD; SKD
lördag 18 september 2010
Blommor och rehabilitering
Att så ett frö, eller att sätta en stickling, är att tro på framtiden.Förr hade Lunds kommun egna växthus och drog upp egna plantor för utsmyckning av staden. I samband med att de gamla växthusen vid Stadsparken inte längre kunde användas avvecklades denna verksamhet. Numera köps blommor in för dyra pengar från leverantörer, vilket ständigt skapar frågetecken om hur mycket kommunen egentligen har råd att satsa på blomsterprakt. Det är dessutom en källa till ständig träta med Lunds Handelsförening då kommunen, med vissa rätta, hävdar att dess medlemmar bör vara med att betala utsmyckningen. Resultatet är att Lund har en ganska medioker blomsterutsmyckning.
Samtidigt vet vi att antalet arbetsplatser där personer med permanent eller tillfälligt nedsatt arbetsförmåga, eller med olika typer av psykiska eller fysiska funktionshinder, kan anställas minskat betydligt. De anställda förväntas idag undantagslöst vara ständigt högpresterande, vara sig de arbetar inom industri, utbildning, service eller förvaltning.
Det finns en god lösning som kan åtgärda bägge dessa problem. Återupprätta de kommunala växthusen, med inriktning på rehabilitering. Det är välbekant att odling är en lisa för själen. Genom att tillskapa en nyttig, utvecklande och fast verksamhet ökar kommunens möjlighet att bedriva bra rehabiliteringsverksamhet. Samtidigt skulle blomsterutsmyckningen av Lunds kommun kunna få ett verkligt lyft.
Diakonin har nu i samarbete med Alnarp utvecklat liknande tankar och startat odling av köksväxter som ett rehabiliteringsprojekt på Uggletorpet.
Förslaget om blommor och rehabilitering skrev jag i form av en motion till Lunds kommunfullmäktige i juni 2008. Motionen behandlades först positivt. De ekonomiska förutsättningarna skulle utredas. Men borgarna har nu lagt locket på. De rödgröna partierna har med detta i sin budget för 2011.
Länkat: SDS; SDS
Aldrig uträknade
De rödgröna går nu åter framåt i opinionen. De är inte, och har aldrig varit, uträknade. De senaste dagarna har det inte längre gått att undkomma effekterna av den borgerliga politiken för de svaga i samhället. Då slutar plötsligt de egoistiska argumentet att fungera. Varje anständig människa börjar då istället skämmas över de där extra hundralapparna i plånboken som jobbskatteavdraget gett.
De borgerliga har ett enormt övertag i form av ekonomisk resurser som de utnyttjar för att försöka köpa sig till en seger. De har köpt bloggare som utan att ange att de får betalt för det pushat för deras evenemang. De har köpt det offentliga rummet. I Lund har till exempel varenda buss och 90 procent av reklampelarna de senaste veckorna varit borgerliga. De har köpt sig plats i media. Dagen innan valet innehåller Sydsvenskan cirka 5 helsidor annonser för de borgerliga, dubbelt så mycket som oppositionen. De borgerliga har haft intensivt understöd av i stort sett hela dagspressen, inte bara på ledarplats utan också i form av en allt mer uppenbar politisk journalistik.
Trots detta ökar nu de rödgröna. Abraham Lincoln sa:
Man kan lura hela folket en liten tid,
en liten del av folket hela tiden,
men man kan inte lura hela folket hela tiden
PS. Har du förtidsröstat, men ångrar ditt val går det bra att ändra din röst i vallokalen fram till klockan 20.00 på söndag.
Länkat: SDS; SDS; SDS; SDS; SDS; SDS; SKD; SKD; SKD; SKD; SKD; HD; SVD; SVD; SVD; SVD; Metro; GP; GP; GP; DN; DN; DN; DN; DN; DN; Ex; Ex; Ex; Ex; AB; AB; AB; AB; SVT
De borgerliga har ett enormt övertag i form av ekonomisk resurser som de utnyttjar för att försöka köpa sig till en seger. De har köpt bloggare som utan att ange att de får betalt för det pushat för deras evenemang. De har köpt det offentliga rummet. I Lund har till exempel varenda buss och 90 procent av reklampelarna de senaste veckorna varit borgerliga. De har köpt sig plats i media. Dagen innan valet innehåller Sydsvenskan cirka 5 helsidor annonser för de borgerliga, dubbelt så mycket som oppositionen. De borgerliga har haft intensivt understöd av i stort sett hela dagspressen, inte bara på ledarplats utan också i form av en allt mer uppenbar politisk journalistik.
Trots detta ökar nu de rödgröna. Abraham Lincoln sa:
Man kan lura hela folket en liten tid,
en liten del av folket hela tiden,
men man kan inte lura hela folket hela tiden
PS. Har du förtidsröstat, men ångrar ditt val går det bra att ändra din röst i vallokalen fram till klockan 20.00 på söndag.
Länkat: SDS; SDS; SDS; SDS; SDS; SDS; SKD; SKD; SKD; SKD; SKD; HD; SVD; SVD; SVD; SVD; Metro; GP; GP; GP; DN; DN; DN; DN; DN; DN; Ex; Ex; Ex; Ex; AB; AB; AB; AB; SVT
fredag 17 september 2010
De allra yngsta och de allra äldsta
På neonatalavdelningen i Lund finns våra allra yngsta, de som just fötts till världen. Vården av dem är oerhört viktig, misstag kan ge skador för livet. Förr var deras vård utmärkt. Lund var med i ett skandinaviskt samarbete (Nidcap) – men blev 2009 uteslutet för sin bristande kvalitet.
Födelsetalen har ökat med tjugo procent under senare år men inte resurserna. Socialstyrelsen var starkt kritisk mot Lund sedan spädbarn dött i sjukhusburna infektioner. Den sektor av sjukhuset som neonatalvården tillhör dras med ett underskott av drygt 50 miljoner kronor. Det går inte att spara in det beloppet och samtidigt återställa kvaliteten. Nya pengar måste till.
På äldreboendena finns våra allra äldsta när de inte längre kan ta hand om sig själva. I Lund har den borgerliga majoriteten sålt ut en stor del av vården till Carema och Attendo och samtidigt sparat mycket pengar genom färre personal.
Carema och Attendo har i år varit ansvariga för två dödsfall i Helsingborg på grund av bristande rutiner. Attendo har tidigare fått betala skadestånd för vanvård av de äldre i Lund. Som vanligt ser vi företagsrepresentanter i TV-utsändningar med cockerspanielblick bedyra att detta skall åtgärdas och utredas för att slippa en upprepning. Personalen beläggs med munkavle och möjlighet till insyn blir fortsatt begränsad. Lund måste genast återta de privatiserade boendena innan det händer igen.
Samhället måste garantera vård och omsorg av högsta kvalitet, särskilt av människor vid livets vanskliga början och lika vanskliga slut.
Detta är en insändare som jag skrev tillsammans med Saima Jönsson Fahoum och Lars Ohlsson i början av veckan. Sydsvenskan verkar dock helt ha slutat ta in insändare undertecknade Vänsterpartiet, i alla fall innan valet.
Födelsetalen har ökat med tjugo procent under senare år men inte resurserna. Socialstyrelsen var starkt kritisk mot Lund sedan spädbarn dött i sjukhusburna infektioner. Den sektor av sjukhuset som neonatalvården tillhör dras med ett underskott av drygt 50 miljoner kronor. Det går inte att spara in det beloppet och samtidigt återställa kvaliteten. Nya pengar måste till.
På äldreboendena finns våra allra äldsta när de inte längre kan ta hand om sig själva. I Lund har den borgerliga majoriteten sålt ut en stor del av vården till Carema och Attendo och samtidigt sparat mycket pengar genom färre personal.
Carema och Attendo har i år varit ansvariga för två dödsfall i Helsingborg på grund av bristande rutiner. Attendo har tidigare fått betala skadestånd för vanvård av de äldre i Lund. Som vanligt ser vi företagsrepresentanter i TV-utsändningar med cockerspanielblick bedyra att detta skall åtgärdas och utredas för att slippa en upprepning. Personalen beläggs med munkavle och möjlighet till insyn blir fortsatt begränsad. Lund måste genast återta de privatiserade boendena innan det händer igen.
Samhället måste garantera vård och omsorg av högsta kvalitet, särskilt av människor vid livets vanskliga början och lika vanskliga slut.
Detta är en insändare som jag skrev tillsammans med Saima Jönsson Fahoum och Lars Ohlsson i början av veckan. Sydsvenskan verkar dock helt ha slutat ta in insändare undertecknade Vänsterpartiet, i alla fall innan valet.
Hyresrätter blev bostadsrätter
– Hyresrätterna blev bostadsrätter i 3 – 4,5 miljonersklassen.
Lunds kommun hade som markägare alla möjligheter att påverka utformningen av de lägenheter som nu byggs i korsningen Trollebergsvägen - Donatus väg. Så sent som i våras skrevs exploateringsavtal med Paulssons fastighetsbolag. Marken såldes för 5,3 miljoner kronor. Hyresrätt angavs som upplåtelseform, fem procent av dessa skulle skulle stå till kommunens förfogande för sociala ändamål. Vid ett vite om 3 miljoner kronor skulle alla lägenheter förbli hyresrätter i 10 år.
Vad är det då som gått snett? Paulsson väljer nu helt enkelt att krångla sig ur avtalet genom att betala böterna på 3 miljoner kronor. En kvalificerad gissning är att detta belopp redan lagts på toppen vid försäljningen av de 38 bostadsrätterna, det blir knappt 100 000 kronor extra per lägenhet.
Hela denna historia är en provkarta på den havererade borgerliga bostadspolitiken, i Lund och i Sverige. Några viktiga punkter som direkt påverkat i detta fall är:
* Lunds komun ställer bara krav på sociala bostäder av den som bygger hyresrätter. För bostadrätter ställs inga som helst krav.
* Lunds kommunen använder inte markpriset som ett medel att styra produktionen mot en social bostadspolitik. Mats Helmfrids (M) påstående om motsatsen i söndagens tidning är anmärkningsvärt. De som säljer kommunal mark, exploateringsenheten, vet i alla fall inte om det i så fall.
* Lunds kommun tvingar genom sin parkeringsnorm byggherren att förse de boende med parkeringsplatser. I detta fall ett underjordiska garage vilket ökar byggkostnaden betydligt.
* Lunds kommun använder sig inte av så kallade kopplade avtal för att främja en social bostadpolitik, avtal som till exempel villkorar mark för villor och bostadrätter till att det också byggs hyresrätter och tas socialt ansvar.
* När planerna först drogs upp för dessa bostäder fanns det statligt stöd till bygge av hyresrätter, något som den borgerliga regeringen avskaffade från och med 1 januari 2007.
Alla dess punkter bär Lunds borgerliga styre ansvar för, utom den sista som beror på deras lika borgerliga regering. Vad gäller de fortsatta affärerna med Paulsson måste historien dessutom bli en rejäl läxa för kommunen. Paulsson vill ju bland annat bygga 400-500 lägenheter på kommunens mark på Klostergårdens idrottsplats. Alla dessa ska bli bostadsrätter.
Ska Lunds kommun verkligen hålla fast vid opålitliga fastighetsbolag som hellre betalar viten än tar ansvar för innehållet i ett avtal?
Och hur hjälper dessa svindyra bostadsrätter Lunds studenter, ungdomar och bostadlösa att hitta en lägenhet?
Länkat: SDS; SDS
Lunds kommun hade som markägare alla möjligheter att påverka utformningen av de lägenheter som nu byggs i korsningen Trollebergsvägen - Donatus väg. Så sent som i våras skrevs exploateringsavtal med Paulssons fastighetsbolag. Marken såldes för 5,3 miljoner kronor. Hyresrätt angavs som upplåtelseform, fem procent av dessa skulle skulle stå till kommunens förfogande för sociala ändamål. Vid ett vite om 3 miljoner kronor skulle alla lägenheter förbli hyresrätter i 10 år.
Vad är det då som gått snett? Paulsson väljer nu helt enkelt att krångla sig ur avtalet genom att betala böterna på 3 miljoner kronor. En kvalificerad gissning är att detta belopp redan lagts på toppen vid försäljningen av de 38 bostadsrätterna, det blir knappt 100 000 kronor extra per lägenhet.
Hela denna historia är en provkarta på den havererade borgerliga bostadspolitiken, i Lund och i Sverige. Några viktiga punkter som direkt påverkat i detta fall är:
* Lunds komun ställer bara krav på sociala bostäder av den som bygger hyresrätter. För bostadrätter ställs inga som helst krav.
* Lunds kommunen använder inte markpriset som ett medel att styra produktionen mot en social bostadspolitik. Mats Helmfrids (M) påstående om motsatsen i söndagens tidning är anmärkningsvärt. De som säljer kommunal mark, exploateringsenheten, vet i alla fall inte om det i så fall.
* Lunds kommun tvingar genom sin parkeringsnorm byggherren att förse de boende med parkeringsplatser. I detta fall ett underjordiska garage vilket ökar byggkostnaden betydligt.
* Lunds kommun använder sig inte av så kallade kopplade avtal för att främja en social bostadpolitik, avtal som till exempel villkorar mark för villor och bostadrätter till att det också byggs hyresrätter och tas socialt ansvar.
* När planerna först drogs upp för dessa bostäder fanns det statligt stöd till bygge av hyresrätter, något som den borgerliga regeringen avskaffade från och med 1 januari 2007.
Alla dess punkter bär Lunds borgerliga styre ansvar för, utom den sista som beror på deras lika borgerliga regering. Vad gäller de fortsatta affärerna med Paulsson måste historien dessutom bli en rejäl läxa för kommunen. Paulsson vill ju bland annat bygga 400-500 lägenheter på kommunens mark på Klostergårdens idrottsplats. Alla dessa ska bli bostadsrätter.
Ska Lunds kommun verkligen hålla fast vid opålitliga fastighetsbolag som hellre betalar viten än tar ansvar för innehållet i ett avtal?
Och hur hjälper dessa svindyra bostadsrätter Lunds studenter, ungdomar och bostadlösa att hitta en lägenhet?
Länkat: SDS; SDS
Från Carema
Jag fick idag på morgonen nedanstående kommentar till mitt inlägg Äldre mot privatisering. Jag tar mig friheten att efter en lätt språklig putsning lyfta upp det som ett gästinlägg.
Som en ex-anställd på en av dessa äldreboenden i Lund kan jag säga att jag håller med om att kommunen borde återta drivandet av dessa boenden. Som du själv skrev så hade inte de gamla som bodde där något val och jag kan bekräfta att många av de äldre och deras anhöriga inte ville att deras hem skulle privatiseras. Men som gamla människor kände de att de inte hade något val, de orkade inte vara med om en flytt till i sina sista år.
Det finns mycket som händer på dessa boenden som cheferna ignorerar, allt för att öka vinsten och undvika skandaler. På hemmet jag jobbade på var vissa av de gamla tvungna att köpa eget toapapper till exempel. Det konstiga var att detta gällde de gamla som inte hade anhöriga som kunde protestera åt dem. Anledningen som angavs för denna åtgärd var att dessa gamla använde för mycket toapapper!
En annan gång fanns det inget annat att erbjuda de gamla till kvällsmat förutom Varma Koppen (pulversoppa) och knäckebröd. Gamla människor behöver ju näringsrik mat och dessutom har de oftast dåliga tänder. Att personalen nu tillagar maten på själva boendena är inte helt sant eftersom maten i själva verket är färdigproducerat mat som beställs in från Dafgård och bara värms upp på plats. Om du stoppar in en Felix paj i micron där hemma, kan du verkligen säga att du har lagat den?
Personalen på stället jag jobbade kände sig övergivna, det hjälpte inte att påpeka bristerna till chefen, inget gjordes åt dem. Klagade man för mycket blev man tillsagd att man kunde leta efter annat jobb. Jag kan ärligt säga att hade arbetsmarknaden sett annorlunda ut så hade många av mina förra arbetskollegor sökt annat jobb. Men tyvärr med arbetsmarknaden så som den är stannar de kvar ändå.
Nej, jag hoppas verkligen att alliansen inte vinner valet och att ni tillsammans med de övriga rödgröna partierna tar tillbaka drivande av dessa vårdenheter och slutar med all privatisering av vård. Skattepengar ska inte fylla fickorna på dessa vårdbolags VD och aktieägare. Det finns som sagt så mycket som är fel på dessa privatdrivna äldreboenden men ingen vågar säga något. Man håller tyst i rädslan för att bli av med arbetet och gör det man kan för de gamla med de resurser man har. Men man känner alltid att man inte räcker till för det finns så mycket mer man hade velat göra med/åt de gamla.
Som en ex-anställd på en av dessa äldreboenden i Lund kan jag säga att jag håller med om att kommunen borde återta drivandet av dessa boenden. Som du själv skrev så hade inte de gamla som bodde där något val och jag kan bekräfta att många av de äldre och deras anhöriga inte ville att deras hem skulle privatiseras. Men som gamla människor kände de att de inte hade något val, de orkade inte vara med om en flytt till i sina sista år.
Det finns mycket som händer på dessa boenden som cheferna ignorerar, allt för att öka vinsten och undvika skandaler. På hemmet jag jobbade på var vissa av de gamla tvungna att köpa eget toapapper till exempel. Det konstiga var att detta gällde de gamla som inte hade anhöriga som kunde protestera åt dem. Anledningen som angavs för denna åtgärd var att dessa gamla använde för mycket toapapper!
En annan gång fanns det inget annat att erbjuda de gamla till kvällsmat förutom Varma Koppen (pulversoppa) och knäckebröd. Gamla människor behöver ju näringsrik mat och dessutom har de oftast dåliga tänder. Att personalen nu tillagar maten på själva boendena är inte helt sant eftersom maten i själva verket är färdigproducerat mat som beställs in från Dafgård och bara värms upp på plats. Om du stoppar in en Felix paj i micron där hemma, kan du verkligen säga att du har lagat den?
Personalen på stället jag jobbade kände sig övergivna, det hjälpte inte att påpeka bristerna till chefen, inget gjordes åt dem. Klagade man för mycket blev man tillsagd att man kunde leta efter annat jobb. Jag kan ärligt säga att hade arbetsmarknaden sett annorlunda ut så hade många av mina förra arbetskollegor sökt annat jobb. Men tyvärr med arbetsmarknaden så som den är stannar de kvar ändå.
Nej, jag hoppas verkligen att alliansen inte vinner valet och att ni tillsammans med de övriga rödgröna partierna tar tillbaka drivande av dessa vårdenheter och slutar med all privatisering av vård. Skattepengar ska inte fylla fickorna på dessa vårdbolags VD och aktieägare. Det finns som sagt så mycket som är fel på dessa privatdrivna äldreboenden men ingen vågar säga något. Man håller tyst i rädslan för att bli av med arbetet och gör det man kan för de gamla med de resurser man har. Men man känner alltid att man inte räcker till för det finns så mycket mer man hade velat göra med/åt de gamla.
torsdag 16 september 2010
Äldre mot privatisering
De äldre i Lund är motståndare till de borgerliga privatiseringarna. Starkast är motståndet bland dem som redan bor på något äldreboende. Dessa blev naturligtvis aldrig tillfrågade när de borgerliga sålde ut en tredjedel av äldreomsorgen till lägstbjudande. De boende följde med i affären över till Carema. Borgarna kallade detta för "ökad valfrihet".
Med anledning av det nya dödsfallet som skedde i Helsingborg förra veckan kräver nu Vänsterpartiet att Lunds kommun i förtid avbryter kontrakten med Carema och Attendo Care och återtar boendena för äldre och funktionshindrade i kommunal regi.
Det är just dessa bägge vårdbolag som är ansvariga för bristerna som lett till att två vårdtagare i Helsingborg dött i år. Attendo Care tvingades dessutom 2008 betala skadestånd sedan de blivit anmälda för vanvård av de äldre på Nibblegården i Lund. Strax därefter belönades de av Lunds borgerliga majoritet, när de fick ta över fyra boenden för funktionshindrade.
Med dessa aktörer kan inte Lunds kommun garantera vården eller säkerheten för de äldre och funktionshindrade. Oron förstärks ytterligare av de personalnedskärningar med mellan 20 och 30 procent som gjordes omedelbart efter övergången i privat regi. Anhöriga till boende på Fäladshöjden vittnar idag om att personalbrist och bristande rutiner skapar ett ovärdigt boende.
Ordföranden i Vård- och omsorgsnämnden, Lars Johansson (M), har svarat genom att skära ner resurserna för de kommunala äldreboendena med 10 procent. Samtidigt har han sett till att Carema fått motsvarande extra pengar, utöver anbudet 2008.
Caremas och Attendos vinster ökade förra året med 36 respektive 40 procent. Privata vinstintressen hör inte samman med vård och omsorg.
Tidigare: Vänstern varnar för vanvård
Länkat: SDS; SDS; SKD; SKD
Med anledning av det nya dödsfallet som skedde i Helsingborg förra veckan kräver nu Vänsterpartiet att Lunds kommun i förtid avbryter kontrakten med Carema och Attendo Care och återtar boendena för äldre och funktionshindrade i kommunal regi.
Det är just dessa bägge vårdbolag som är ansvariga för bristerna som lett till att två vårdtagare i Helsingborg dött i år. Attendo Care tvingades dessutom 2008 betala skadestånd sedan de blivit anmälda för vanvård av de äldre på Nibblegården i Lund. Strax därefter belönades de av Lunds borgerliga majoritet, när de fick ta över fyra boenden för funktionshindrade.
Med dessa aktörer kan inte Lunds kommun garantera vården eller säkerheten för de äldre och funktionshindrade. Oron förstärks ytterligare av de personalnedskärningar med mellan 20 och 30 procent som gjordes omedelbart efter övergången i privat regi. Anhöriga till boende på Fäladshöjden vittnar idag om att personalbrist och bristande rutiner skapar ett ovärdigt boende.
Ordföranden i Vård- och omsorgsnämnden, Lars Johansson (M), har svarat genom att skära ner resurserna för de kommunala äldreboendena med 10 procent. Samtidigt har han sett till att Carema fått motsvarande extra pengar, utöver anbudet 2008.
Caremas och Attendos vinster ökade förra året med 36 respektive 40 procent. Privata vinstintressen hör inte samman med vård och omsorg.
Tidigare: Vänstern varnar för vanvård
Länkat: SDS; SDS; SKD; SKD
onsdag 15 september 2010
Elevpengen till Jersey?
– Grundskolor och gymnasier säljs ut till internationella riskkapitalbolag.
– Elevpengen används till vinstmaximering och bonus till chefer och rektorer.
– Vinstdrivna skolor sockrar elevernas betyg för att hävda sig i konkurrensen.
– En valfrihet som leder till ökad segregation och försämrad kunskapsnivå i skolan.
Detta kanske för några år sedan hade kunnat avfärdas som en svartmålning i ett vänstertal på första maj. Nu har verkligheten hunnit ifatt och överträffat dystopin. Uppdrag granskning visade i denna vecka att allt detta händer just nu. Sverige har numera världens kanske mest avreglerade skolsystem; ett av de få i vilket vinstintressen överhuvudtaget får lov att förekomma. Fyra av de fem största skolföretagen ägs nu av riskkapitalbolag med säte i Jersey och andra skattesmitarparadis.
Det märliga är att inget parti utom Vänsterpartiet lyckas dra några rimliga slutsatser av denna skandalösa utveckling.
Jan Björklund (FP) har hela tiden envetet försvarat privatiseringen av skolan. Hans specialitet i skoldebatten har hittills varit att släppa så kallade signalkrav (enkla krav som skapar debatt men inte förändrar något i sak) om flumskola, burkor och disciplin.
Björklunds nu i hafs hoprafsade utspel om spärrar mot oseriösa ägare och möjlighet till stopp för vinstutdelning om kvalitén är undermålig ändrar ingenting. Det är ju själva kombinationen vinst och skola som är problemet. De bakomliggande riskkapitalbolagen är dessutom av samma typ som borgarna släppt in i den svenska sjukvården och äldreomsorgen. Anser inte Björklund att Carema och Attendo är "seriösa företag"? Skulle några kriterier som regeringen sätter upp plötsligt kunna klassa Pysslingen och Academedia som "oseriösa" i laglig mening? Naturligtvis inte. Utbildningsministern är däremot oseriös.
Borgerligt styrda kommuner i stockholmstrakten har inte dragit sig för att sälja ut hela rektorsområden till vinstdrivna företag. I Lund och de flesta andra kommuner säger de borgerliga reflexmässigt ja till varenda friskoleansökan som kommer på remiss, oavsett konsekvensen för befintligt skolväsende.
I Uppdrag granskning talade Ylva Johansson (S) om kvalitetsövervakning och offentlighetsprincip, men detta är faktiskt precis lika tandlöst. Ute i kommunerna har dock socialdemokraterna ofta en mer realistisk inställning till nyetablering av friskolor och de har, mig veterligt, överallt sagt nej till utförsäljningar av kommunala skolor.
Den omedelbara och självklara åtgärden måste naturligtvis bli att lagstifta att offentliga bidrag till fristående skolor inte ska kunna betalas ut som vinst till ägarna, allt i enlighet med vänsterns förslag.
PS. Apropå Björklund: Missa inte Die Welle, en film om ett urspårat auktoritärt skolexperiment. Den visas på SVT2 ikväll.
Tidigare: Skola, vinst och religion
Länkat: SDS; GP; GP; MND; MND; SVT; SVT; SVT; SVT; SVT; SVT; SVD; DN; DN; AB; AB; AB; AB; AB; HD; SKD; Exp; Exp
– Elevpengen används till vinstmaximering och bonus till chefer och rektorer.
– Vinstdrivna skolor sockrar elevernas betyg för att hävda sig i konkurrensen.
– En valfrihet som leder till ökad segregation och försämrad kunskapsnivå i skolan.
Detta kanske för några år sedan hade kunnat avfärdas som en svartmålning i ett vänstertal på första maj. Nu har verkligheten hunnit ifatt och överträffat dystopin. Uppdrag granskning visade i denna vecka att allt detta händer just nu. Sverige har numera världens kanske mest avreglerade skolsystem; ett av de få i vilket vinstintressen överhuvudtaget får lov att förekomma. Fyra av de fem största skolföretagen ägs nu av riskkapitalbolag med säte i Jersey och andra skattesmitarparadis.
Det märliga är att inget parti utom Vänsterpartiet lyckas dra några rimliga slutsatser av denna skandalösa utveckling.
Jan Björklund (FP) har hela tiden envetet försvarat privatiseringen av skolan. Hans specialitet i skoldebatten har hittills varit att släppa så kallade signalkrav (enkla krav som skapar debatt men inte förändrar något i sak) om flumskola, burkor och disciplin.
Björklunds nu i hafs hoprafsade utspel om spärrar mot oseriösa ägare och möjlighet till stopp för vinstutdelning om kvalitén är undermålig ändrar ingenting. Det är ju själva kombinationen vinst och skola som är problemet. De bakomliggande riskkapitalbolagen är dessutom av samma typ som borgarna släppt in i den svenska sjukvården och äldreomsorgen. Anser inte Björklund att Carema och Attendo är "seriösa företag"? Skulle några kriterier som regeringen sätter upp plötsligt kunna klassa Pysslingen och Academedia som "oseriösa" i laglig mening? Naturligtvis inte. Utbildningsministern är däremot oseriös.
Borgerligt styrda kommuner i stockholmstrakten har inte dragit sig för att sälja ut hela rektorsområden till vinstdrivna företag. I Lund och de flesta andra kommuner säger de borgerliga reflexmässigt ja till varenda friskoleansökan som kommer på remiss, oavsett konsekvensen för befintligt skolväsende.
I Uppdrag granskning talade Ylva Johansson (S) om kvalitetsövervakning och offentlighetsprincip, men detta är faktiskt precis lika tandlöst. Ute i kommunerna har dock socialdemokraterna ofta en mer realistisk inställning till nyetablering av friskolor och de har, mig veterligt, överallt sagt nej till utförsäljningar av kommunala skolor.
Den omedelbara och självklara åtgärden måste naturligtvis bli att lagstifta att offentliga bidrag till fristående skolor inte ska kunna betalas ut som vinst till ägarna, allt i enlighet med vänsterns förslag.
PS. Apropå Björklund: Missa inte Die Welle, en film om ett urspårat auktoritärt skolexperiment. Den visas på SVT2 ikväll.
Tidigare: Skola, vinst och religion
Länkat: SDS; GP; GP; MND; MND; SVT; SVT; SVT; SVT; SVT; SVT; SVD; DN; DN; AB; AB; AB; AB; AB; HD; SKD; Exp; Exp
Vänstern varnar för vanvård
Med anledning av det nya dödsfallet som skedde i Helsingborg förra veckan kräver nu Vänsterpartiet att Lunds kommun i förtid avbryter kontrakten med Carema och Attendo Care och återtar boendena för äldre och funktionshindrade i kommunal regi.
Det är just dessa bägge vårdbolag som är ansvariga för bristerna som lett till att två vårdtagare i Helsingborg dött i år. Attendo Care tvingades dessutom 2008 betala skadestånd sedan de blivit anmälda för vanvård av de äldre på Nibblegården i Lund. Strax därefter belönades de av Lunds borgerliga majoritet, när de fick ta över fyra boenden för funktionshindrade.
Med dessa aktörer kan inte Lunds kommun garantera vården eller säkerheten för de äldre och funktionshindrade. Oron förstärks ytterligare av de personalnedskärningar med mellan 20 och 30 procent som gjordes omedelbart efter övergången i privat regi. Inom äldreomsorgen finns ett tydligt samband mellan personaltäthet och kvalitet.
Personalen går på knäna, men vågar inte klaga, var till exempel den bild som Sydsvenskan förmedlade från Caremas Österbo i Lund i november 2009. En uppföljning idag, 10 månader senare, ger inga lugnande besked. Cheferna på Carema som tidningen talat med tillbakavisar visserligen kritiken, precis som de gjorde förra året. Den folkpartistiske politiker, Olle Krantz, som Sydsvenskan låter representera de anhöriga är fortfarande lika nöjd. Han kunde inte förstå kritiken från övriga anhöriga för ett år sedan heller.
Ordföranden i Vård- och omsorgsnämnden, Lars Johansson (M), har svarat genom att skära ner resurserna för den kommunala verksamheten med 10 procent. Samtidigt har han sett till att Carema fått motsvarande extra pengar, utöver anbudet 2008.
Caremas och Attendos vinster ökade förra året med 36 respektive 40 procent. Privata vinstintressen hör inte samman med vård och omsorg.
Det är just dessa bägge vårdbolag som är ansvariga för bristerna som lett till att två vårdtagare i Helsingborg dött i år. Attendo Care tvingades dessutom 2008 betala skadestånd sedan de blivit anmälda för vanvård av de äldre på Nibblegården i Lund. Strax därefter belönades de av Lunds borgerliga majoritet, när de fick ta över fyra boenden för funktionshindrade.
Med dessa aktörer kan inte Lunds kommun garantera vården eller säkerheten för de äldre och funktionshindrade. Oron förstärks ytterligare av de personalnedskärningar med mellan 20 och 30 procent som gjordes omedelbart efter övergången i privat regi. Inom äldreomsorgen finns ett tydligt samband mellan personaltäthet och kvalitet.
Personalen går på knäna, men vågar inte klaga, var till exempel den bild som Sydsvenskan förmedlade från Caremas Österbo i Lund i november 2009. En uppföljning idag, 10 månader senare, ger inga lugnande besked. Cheferna på Carema som tidningen talat med tillbakavisar visserligen kritiken, precis som de gjorde förra året. Den folkpartistiske politiker, Olle Krantz, som Sydsvenskan låter representera de anhöriga är fortfarande lika nöjd. Han kunde inte förstå kritiken från övriga anhöriga för ett år sedan heller.
Ordföranden i Vård- och omsorgsnämnden, Lars Johansson (M), har svarat genom att skära ner resurserna för den kommunala verksamheten med 10 procent. Samtidigt har han sett till att Carema fått motsvarande extra pengar, utöver anbudet 2008.
Caremas och Attendos vinster ökade förra året med 36 respektive 40 procent. Privata vinstintressen hör inte samman med vård och omsorg.
tisdag 14 september 2010
Lunds havererade borgerlighet
Den storstilade centrumutredningen har havererat. Detta var det enda större utvecklingsprojekt som Lunds borgerlighet förmått dra igång sedan de fick makten 2006. Ingen är förvånad över det totala misslyckandet. Moderaternas enda och uttalade mål har varit att få bort busstrafiken från Lunds centrum. De övriga borgerliga partierna har varit vankelmodiga, men inget av dem har har vågat ifrågasätta personbilstrafiken. Minskad busstrafik i centrum betyder försämrad tillgänglighet och ökad privatbilism. De borgerliga är nu djupt splittrade om inriktningen på det fortsatta arbetet. Moderaternas linje (en buss mindre är en bra buss) har till slut skrämt bort samarbetspartierna. Fyra års utredning har lett till - ingenting!
De rödgröna partierna i Lund presenterade i förra veckan en gemensam plattform för centrumutveckling och förbättrad kollektivtrafik. Utgångspunkten måste vara att man kan nå Lunds centrum från alla stadsdelar. Framtidens stadsbuss är mindre, tystare och dess fart och sträckning anpassas i den medeltida stadskärnan till de gåendes villkor. Handeln ska utvecklas - inte på bilismens villkor - utan i centrum och i bostadsområdena. Spårvägen byggs ut till 2014: Klostergården - Centrum - Stationen - Sjukhuset - Ideon - Brunnshög - Östra Torn - Linero.
Förutom att införa direkt skolpeng och privatisera en tredjedel av äldreomsorgen (båda med förskräckande resultat) har Lunds borgerligheten bara lyckats med en sak under fyra år: Att sänka kommunalskatten med 40 öre. För en normalinkomsttagare motsvarar det en och halv pizza i månaden. Lunds borgerlighet har förvisso aldrig varit stark, men sämre än nu har den nog aldrig varit.
Länkat: SDS; SKD
De rödgröna partierna i Lund presenterade i förra veckan en gemensam plattform för centrumutveckling och förbättrad kollektivtrafik. Utgångspunkten måste vara att man kan nå Lunds centrum från alla stadsdelar. Framtidens stadsbuss är mindre, tystare och dess fart och sträckning anpassas i den medeltida stadskärnan till de gåendes villkor. Handeln ska utvecklas - inte på bilismens villkor - utan i centrum och i bostadsområdena. Spårvägen byggs ut till 2014: Klostergården - Centrum - Stationen - Sjukhuset - Ideon - Brunnshög - Östra Torn - Linero.
Förutom att införa direkt skolpeng och privatisera en tredjedel av äldreomsorgen (båda med förskräckande resultat) har Lunds borgerligheten bara lyckats med en sak under fyra år: Att sänka kommunalskatten med 40 öre. För en normalinkomsttagare motsvarar det en och halv pizza i månaden. Lunds borgerlighet har förvisso aldrig varit stark, men sämre än nu har den nog aldrig varit.
Länkat: SDS; SKD
måndag 13 september 2010
En kompetent finansminister?
Har Sverige en kompetent finansminister? Är det verkligen så att Anders Borg "räddat Sverige ur krisen" och att borgerlig regeringspolitik bidragit till sunda finanser och hög sysselsättning?Ekonomiskt har Sverige drabbats mildare av krisen än andra europeiska länder, men inte genom några mirakelåtgärder från Anders Borg (vilka skulle det vara?) utan genom att Sverige stått utanför euron. Sverige har hela tiden haft bästa möjliga valutakurs och ränta, till skillnad från t.ex. Spanien, Grekland och Irland. Det paradoxala är att om Anders Borg hade fått råda hade vi för länge sedan övergett kronan till förmån för euron. Nedgången hade då blivit betydligt värre för exportindustrin, arbetslösheten högre och statens finanser sämre.
Nu har Sverige ändå föga smickrande 8,5 procents arbetslöshet. Regeringens eget finanspolitiska råd, med Lars Calmfors i spetsen, gav förra året Anders Borg rekommendationen att omedelbart satsa på att stärka sysselsättningen i kommuner och landsting. Finansministern valde länge att ignorera rådet. När han till slut inte kunde stå emot längre var det för sent, för litet och för tidsbegränsat. Flera kommuner hade redan hunnit ta budget och planera för nya nedskärningar inom skola, vård och omsorg 2010. Nivån på kommunstödet motsvarade mindre än hälften av rådets rekommendation. Stödets tillfälliga karaktär medförde också att kommunerna inte ville eller vågade satsa fullt ut på jobb i välfärdssektorn.
Därtill har många borgerligt styrda kommuner redan tidigare genomfört egna skattesänkningar som de av ideologiska skäl vägrat ta tillbaka. Resultat: Sämre ekonomisk utveckling, onödiga påfrestningar på välfärdssektorn och högre arbetslöshet.
Halveringen av arbetsgivaravgiften som ett sätt att skapa arbete åt ungdomar döms nu på samma sätt ut av regeringens främste ekonomiske rådgivare, Lars Calmfors i en intervju i Dagens Industri:
Ungdomsarbetslösheten är en stor stridsfråga. De rödgröna vill avskaffa halveringen av arbetsgivaravgift för unga och i stället ta bort avgiften för dem som anställer en arbetslös ungdom under ett år, vilket blir mer effektivt enligt Calmfors.
Anders Borgs och regeringens andra åtgärder för att öka sysselsättningen då? Har de inte haft någon betydelse? Stupstocken i försäkringskassan har det definitivt inte. Av de 17 800 som utförsäkrade i början av året har 370 personer, eller 2 procent, fått ett reguljärt arbete, utan samhällsstöd. Resten är öppet arbetslösa, i åtgärder, åter sjukskrivna eller lever på existensminimum genom kommunernas socialtjänst.
Borg och Reinfeldt hävdar envetet att jobbskatteavdraget skapat nya jobb. I teorin skulle det se ut så här:
Lägre skatt på jobb → Fler söker jobb → Lönesänkningar → Billigare att anställa → Fler jobb
Att detta skulle ha lett till 75 000 nya jobb i Sverige, vilket Borg och Reinfeldt påstår, är en ren gissning från deras sida. Det går inte att visa. Få om ens någon seriös ekonom skulle dessutom stödja dem.
Men om de ändå skulle ha rätt i sin glädjeprognos är det onekligen dyra jobb som tillkommit. Jobbskatteavdraget har kostat 70 miljarder, vilket gör en miljon kronor per skapat arbete. Om motsvarande summa istället hade satsat inom skola, omsorg och sjukvård hade det omedelbart skapats 150 000 nya jobb (enligt gängse sätt att räkna: en halv miljon per heltidstjänst). Jämfört med alternativet blir alltså nettot av regeringens stora paradnummer negativt även med de rosigaste av glädjekalkyler.
Frågan om Sverige har en kompetent finansminister besvaras naturligtvis efter ens eget tyckande och kanske efter ens livssituation. Den som har fått en skattesänkning och struntar i hur det går i övrigt skulle kanske säga att Anders Borg är oerhört kompetent, i alla fall på kort sikt.
Den som bryr sig om vad som händer i samhället i övrigt, hur det går med dess ekonomi, välfärd och sysselsättning, måste däremot avgjort besvara frågan med ett nej.
Den som bryr sig om vad som händer i samhället i övrigt, hur det går med dess ekonomi, välfärd och sysselsättning, måste däremot avgjort besvara frågan med ett nej.
söndag 12 september 2010
Golfbana med förhinder
Lunds kommun har nu i sju års tid behandlat ett planärende att göra fastigheten Ladugårdsmarken 5:9 till golfbana. Marken används idag till jordbruk. I år odlar bonden Håkan Rasmusson sockerbetor där men han hade mycket hellre velat att Lunds och Norra Fäladens ungdomar spelade golf där.
Vi i Vänsterpartiet gillar det koncept som Håkan Rasmusson redan jobbar med på Värpinges niohåls golfbana. Det handlar om folkgolf på miljövänliga banor. Värpinge golfbana visar vägen på många sätt: Stadsnära (10 minuter med cykel från Lunds centrum), låga avgifter, inget snobberi, gratistider till ungdomar, ekologisk inriktning med minimal miljöbelastning, betande får ...
Ett liknande upplägg är nu tänkt att genomföras, fast på en 18-hålsbana, precis utanför Norra Fäladen, öster om Svenshögsvägen. En klubb är sedan länge bildad, S:t Hans golfklubb, som har just denna inriktning i sin vision: "Alla skall välkomnas utan hänsyn till ålder, kön, socialgrupp och etnicitet". Detta handlar om idrott för alla, det handlar om friskvård och det handlar om integration.
Varför händer då ingenting? Begäran om detaljplaneläggning lämnades in i november 2003. Det egentligen ganska okomplicerade planärendet har nu för andra gången varit på utställning. Med tanke på handläggningstiden verkar det vara ett milt sagt nedprioriterat ärende. Nya och allt märkligare invändningar har rests mot fullföljande av projektet. De ledande politikerna i byggnadsnämnden och tekniska nämnden uppvisar total handlingsförlamning.
Jag misstänker starkt att den verkliga orsaken till den sjuåriga förhalningsprocessen hänger samman med att en del ledande politiker och tjänstemän i Lunds kommun samtidigt är medlemmar i Lunds Akademiska Golfklubb. Med sina skyhöga medlemsavgifter och sin snobbstämpel har de svårt att rekrytera medlemmar. En fullhålsbana med låga avgifter i grannskapet upplever säkert en del som ett hot. Misstanken är naturligtvis omöjlig att leda i bevis, ingen vågar öppet säga att de är emot golfbanan, men det är svårt att se någon annan förklaring till kommunens skamliga hantering av ärendet.
Vänsterpartiet kräver nu att detaljplanen kommer upp till omedelbart avgörande.
Länkat: lund.cc; SKD ;
PS. För säkerhets skull vill jag påpeka att jag själv aldrig har utövat och inte heller planerar att ta upp den idrott som berörs i inlägget.
Vi i Vänsterpartiet gillar det koncept som Håkan Rasmusson redan jobbar med på Värpinges niohåls golfbana. Det handlar om folkgolf på miljövänliga banor. Värpinge golfbana visar vägen på många sätt: Stadsnära (10 minuter med cykel från Lunds centrum), låga avgifter, inget snobberi, gratistider till ungdomar, ekologisk inriktning med minimal miljöbelastning, betande får ...
Ett liknande upplägg är nu tänkt att genomföras, fast på en 18-hålsbana, precis utanför Norra Fäladen, öster om Svenshögsvägen. En klubb är sedan länge bildad, S:t Hans golfklubb, som har just denna inriktning i sin vision: "Alla skall välkomnas utan hänsyn till ålder, kön, socialgrupp och etnicitet". Detta handlar om idrott för alla, det handlar om friskvård och det handlar om integration.
Varför händer då ingenting? Begäran om detaljplaneläggning lämnades in i november 2003. Det egentligen ganska okomplicerade planärendet har nu för andra gången varit på utställning. Med tanke på handläggningstiden verkar det vara ett milt sagt nedprioriterat ärende. Nya och allt märkligare invändningar har rests mot fullföljande av projektet. De ledande politikerna i byggnadsnämnden och tekniska nämnden uppvisar total handlingsförlamning.
Jag misstänker starkt att den verkliga orsaken till den sjuåriga förhalningsprocessen hänger samman med att en del ledande politiker och tjänstemän i Lunds kommun samtidigt är medlemmar i Lunds Akademiska Golfklubb. Med sina skyhöga medlemsavgifter och sin snobbstämpel har de svårt att rekrytera medlemmar. En fullhålsbana med låga avgifter i grannskapet upplever säkert en del som ett hot. Misstanken är naturligtvis omöjlig att leda i bevis, ingen vågar öppet säga att de är emot golfbanan, men det är svårt att se någon annan förklaring till kommunens skamliga hantering av ärendet.
Vänsterpartiet kräver nu att detaljplanen kommer upp till omedelbart avgörande.
Länkat: lund.cc; SKD ;
PS. För säkerhets skull vill jag påpeka att jag själv aldrig har utövat och inte heller planerar att ta upp den idrott som berörs i inlägget.
lördag 11 september 2010
Saknar högern hjärta?
De borgerligas chans att vinna valet har hela tiden varit att få folk att glömma vad regeringen gjort under fyra år. Allt ska döljas med konstiga paroller om arbetarparti och jobbpolitik samt i hast utställda löften de sista veckorna innan valet. Jag tog mig idag tid att läsa igenom Arbetsförmedlingens rapport från augusti om vad som hänt alla dem som utförsäkrades från sjukförsäkringen. Det är skakande läsning. Bakom siffrorna döljer sig tusentals personliga tragedier, svårt sjuka människor som de borgerliga jagat ut att ställa sig sist i arbetslöshetskön, eller som helt enkelt försvunnit såväl från sjukförsäkring som åtgärder.
Totalt var det 17 849 personer som utförsäkrades vid årsskiftet. Av dessa hade cirka 10 procent hittat någon typ av sysselsättning, men bara 370 peroner, eller 2 procent, hade ett jobb utan stöd från samhället. Hur gick det då för de övriga?
Ungefär en fjärdedel var så sjuka att de har fått återgå i sjukskrivning, medan resten, den stora majoriteten antingen nu är öppet arbetslösa, föremål för olika insatser eller är så sjuka att de inte klarar av insatserna. Tusentals av dessa har hamnat i akut fattigdom, 70 procent av Sveriges kommuner uppger att de fått ökade socialbidragskostnader på grund av regeringens förändring av sjukförsäkringen.
Arbetsförmedlingens rapport berättar också att handläggarna nu fått göra annat än att förmedla jobb och insatser. De har fått ta hand om människor vars värld rasat samman, sjuka människor som förlorat sin försörjning på grund av regeringens beslut att straffa ut dem. Handläggarna har många gånger behövt ha ”svåra samtal med människor i kris” snarare än att förmedla jobb – trots att ”Arbetsförmedlingen [inte har] den medicinska personal eller de verktyg som behövs för att möta och hantera människor i djup kris.”
Det är dessa människor som har betalat de skattesänkningar som vi som har arbete fått till godo. De som förmår uppskatta dess extra hundralappar i plånboken måste vara okunniga om detta eller också saknar de mänsklig empati.
Saknar högern hjärta? Hela vidden av katastrofen för de drabbade sjukskrivna var känd i förväg, ändå tvingade de fyra högerledarna igenom den nya lagstiftningen. De har dessutom mage att fortfarande kalla detta för jobbpolitik.
Läs även mer i Marika Lindgren Åsbrinks blogginlägg Läs, gråt, rösta
Länkat: HD; SVT; SVT; SVT; SVD; SVD; SVD; SDS; SDS; SDS; AB; AB; Exp; SKD; SKD; GP; DN; DN
fredag 10 september 2010
Det är skatten - dumbom!
Borgerliga pariledare och lokalpolitiker försöker få folk att tro att man samtidigt kan sänka skatten och behålla en fungerande välfärd för alla. Men verkligheten hinner alltid ifatt dem. Jobbskatteavdraget har skett på bekostnad av dem som är sjuka och arbetslösa.
På samma sätt har den borgerliga skattesänkningen i Lund lett till att var tionde lärare försvunnit från skolan och gruppstorlekarna ökat i förskolan. Nu försöker man kompensera med bärbara datorer till eleverna. Men även här sker det genom en faktisk nedskärning: Varje skola ska själv finansiera varannan dator genom att ta resurser från undervisningen.
Borgerliga politiker har nog i allmänhet missat väsentliga saker i sin uppväxt, till exempel Bamse. Hos Bamse fick man lära sig både det ena och det andra, men framförallt att man ska vara snäll mot alla.
Länkat: SDS; SDS; SDS; SDS; SDS; SKD; SVT; SVD; HD
tisdag 7 september 2010
Tokhögern som rättesnöre
Svenskt Näringsliv publicerar årligen en rankinglista över ”företagsklimatet” i Sveriges kommuner. Listan är ett skämt. Kommuner med stora offentliga institutioner, typ universitet och sjukhus, är dömda på förhand. En stor andel offentlig verksamhet anses nämligen kväva det privata initiativet. Så brukar till exempel Lund, som allmänt betraktas som en tillväxtmotor i Skåne, hamna långt ner på listan, medan Vellinge, som inte har några företag alls av sådan betydelse, toppar listan. Lunds enda chans att gå förbi Vellinge som företagskommun skulle vara – att stänga både universitetet och sjukhuset!
På samma sätt är kommuner som satsar mycket pengar på skola, kultur, vård och omsorg diskvalificerade från en framskjuten position, eftersom låg kommunalskatt i sig är meriterande. Nu när moderaterna tonat ner sin kompromisslösa högerprofil framstår Svenskt Näringsliv som den svenska tokhögerns främsta kampanjorganisation. Genom sin årliga lista vill de att Sveriges kommunpolitiker ängsligt ska anpassa sin politik efter deras minst sagt märkliga kriterier.
Lund antog i onsdags ett näringslivsprogram, ett program med utmärkta föresatserna och mål som Vänsterpartiet i huvudsak stödjer. Men tyvärr var det bara Vänsterpartiet som krävde förändring av en väsentlig punkt: Svenskt Näringslivs rankinglista ska användas som rättesnöre för om kommunen är på rätt eller fel väg. Därmed legitimeras och erkänns denna kampanjorganisations förvridna syn på vad som är ett gott företagsklimat.
Tidigare: Svenskt Näringsliv rankar
Borgerlig skolpolitik i praktiken
Var tionde lärare är borta. Utsatta skolor förlorade mest på alliansens skolpeng. Sydsvenskan visar idag svart på vitt att de rödgröna haft rätt hela tiden. Lunds skolor har gått i helt fel riktning sedan de borgerliga fick makten 2006.
Alliansens företrädare i Lund, med Mats Helmfrid (M) och Tove Klette (FP) i spetsen, har hela tiden försökt förneka innehållet i sin egen skolpolitik. De har hänvisat till att kommunens skolor i vissa avseenden fortfarande håller god kvalitet. Alla som försökt ställa dem till svars för deras politik har de anklagat för lögn och svartmålning. Nu har verkligheten hunnit ifatt dem.
Sydsvenskans granskning bekräftar att lärartätheten ökade under rödgrönt styre 2002-2006 och gick ner under borgerligt styre 2007-2009. Totalt har 70 lärare försvunnit från grundskolan. Hade granskningen utsträckts till förskolor och gymnasieskolor hade den visat att totalt cirka 200 pedagoger rationaliserats bort från Lunds skolor sedan 2007.
Orsaken är nedskärningar: Reellt minskade resurser per barn med ett enda syfte – att sänka kommunalskatten med 40 öre per tjänad hundralapp. Samtidigt införde borgarna 2007 något de kallar för direkt skolpeng, vilket gynnat skolorna i välmående områden och missgynnat skolorna i utsatta områden.
Detta är borgerlig skolpolitik i praktiken, bortom allt snack om föräldrarövervakning, burkor, kepsar och betyg. Alliansens skolpolitik, i alla fall i lärdomsstaden Lund, kan sammanfattas med orden:
– Den skola som har fungerat bra tål alltid att försämras lite till.
Tidigare inlägg: Minst 9,3 lärare per hundra barn; Skola, vinst och religion; Oärlig borgerlighet i Lund
Länkat: SDS; SDS; SVT; SVT; SVT; SVT; DN; DN; DN; DN; DN; AB; AB; AB; AB; AB; AB; Exp; Exp; Exp; Exp; GP; GP; GP; SVD; SVD; HD; HD
Alliansens företrädare i Lund, med Mats Helmfrid (M) och Tove Klette (FP) i spetsen, har hela tiden försökt förneka innehållet i sin egen skolpolitik. De har hänvisat till att kommunens skolor i vissa avseenden fortfarande håller god kvalitet. Alla som försökt ställa dem till svars för deras politik har de anklagat för lögn och svartmålning. Nu har verkligheten hunnit ifatt dem.
Sydsvenskans granskning bekräftar att lärartätheten ökade under rödgrönt styre 2002-2006 och gick ner under borgerligt styre 2007-2009. Totalt har 70 lärare försvunnit från grundskolan. Hade granskningen utsträckts till förskolor och gymnasieskolor hade den visat att totalt cirka 200 pedagoger rationaliserats bort från Lunds skolor sedan 2007.
Orsaken är nedskärningar: Reellt minskade resurser per barn med ett enda syfte – att sänka kommunalskatten med 40 öre per tjänad hundralapp. Samtidigt införde borgarna 2007 något de kallar för direkt skolpeng, vilket gynnat skolorna i välmående områden och missgynnat skolorna i utsatta områden.
Detta är borgerlig skolpolitik i praktiken, bortom allt snack om föräldrarövervakning, burkor, kepsar och betyg. Alliansens skolpolitik, i alla fall i lärdomsstaden Lund, kan sammanfattas med orden:
– Den skola som har fungerat bra tål alltid att försämras lite till.
Tidigare inlägg: Minst 9,3 lärare per hundra barn; Skola, vinst och religion; Oärlig borgerlighet i Lund
Länkat: SDS; SDS; SVT; SVT; SVT; SVT; DN; DN; DN; DN; DN; AB; AB; AB; AB; AB; AB; Exp; Exp; Exp; Exp; GP; GP; GP; SVD; SVD; HD; HD
måndag 6 september 2010
Rasistiska clowner
I Lund ska "... mångkultur utrotas och kvar ska endast det genuint svenska få vara". Hans-Olof Andersson, förstanamn på SD:s valsedel i Lund, fick idag chansen att presentera sin så kallade politik i en intervju i Skånska Dagbladet. Språkbruket för onekligen tankarna till 1930-talet. Men vad har då SD att erbjuda lundaborna?
Den viktigaste punkten som SD vill genomföra i Lunds kommunfullmäktige är att avskaffa all hemspråksundervisning. Men alla barn har laglig rätt till hemspråksundervisning, kommunfullmäktige kan inte fatta ett sådant beslut. Förutom att SD har fel i deras påstående att hemspråksundervisning är skadligt är deras förslag alltså olagligt, det går inte att genomföra.
Hans-Olof Andersson hävdar att "mångkulturen medför stora kostnader för samhället" men kan inte precisera vilka kostnader detta är. Han hävdar att Lunds kommun betalar pengar för "en flyktingförläggning" men vet inte hur mycket. Sanningen är att det finns ingen "flyktingförläggning" i Lund, än mindre någon som kommunen betalar för.
Lund har däremot en väl fungerande flyktingmottagning, på drygt 100 personer om året. Mottagandet finansieras fullt ut genom avtal med staten. Det vill SD avskaffa. Vill SD att alla flyktingar ska bo på Rosengård?
Att hos SD försöka hitta någon sorts politik för Lund är stört omöjligt. Hans-Olof Andersson kastar ur sig att "... de äldre ska få det bättre och fler vuxna ska ta hand om de unga." Men när kommunens budget behandlades i juni i år ville SD inte ens en gång räkna upp anslagen till äldreomsorgen i takt med inflationen, och från skolorna ville de dra in 14 miljoner kronor. Detta motsvarar 30 lärare, som SD alltså vill dra in från Lunds skolor utöver de borgerligas nedskärningar de senaste åren.
Hans-Olof Andersson säger att Lund ska satsa på fritidsgårdar, men föreslog så sent som för tre månader sedan att 22,5 miljoner skulle dras in från den nämnd som har hand om just fritidsgårdarna. Han säger att han tycker att fler hyresrätter ska byggas. Han berättar inte hur detta ska gå till. SD:s enda profilering i frågan var när de i förra månaden, som enda parti, röstade emot ett förslag som skulle ge LKF bättre lån för att just bygga fler hyresrätter.
Så fortsätter SD:s ledande företrädare i Lund. Med sina två mandat har de nu haft fyra år på sig att i Lunds kommunfullmäktige samla sig till något som liknar en politik. Något sämre får man faktiskt leta efter, och då har ändå Erik Almqvist, ledande riksföreträdare för partiet, varit den andre representanten. Den enda gången de bägge lyckats uppbåda någon sorts glöd, någon sorts engagemang, har varit när de försökt skylla något på invandrare, men inte ens i dessa frågor är de pålästa, har de en aning om vad de pratar om. De har helt enkelt uppträtt som de rasistiska clowner de är.
Länkat: SKD; SKD; SDS; SDS
Den viktigaste punkten som SD vill genomföra i Lunds kommunfullmäktige är att avskaffa all hemspråksundervisning. Men alla barn har laglig rätt till hemspråksundervisning, kommunfullmäktige kan inte fatta ett sådant beslut. Förutom att SD har fel i deras påstående att hemspråksundervisning är skadligt är deras förslag alltså olagligt, det går inte att genomföra.
Hans-Olof Andersson hävdar att "mångkulturen medför stora kostnader för samhället" men kan inte precisera vilka kostnader detta är. Han hävdar att Lunds kommun betalar pengar för "en flyktingförläggning" men vet inte hur mycket. Sanningen är att det finns ingen "flyktingförläggning" i Lund, än mindre någon som kommunen betalar för.
Lund har däremot en väl fungerande flyktingmottagning, på drygt 100 personer om året. Mottagandet finansieras fullt ut genom avtal med staten. Det vill SD avskaffa. Vill SD att alla flyktingar ska bo på Rosengård?
Att hos SD försöka hitta någon sorts politik för Lund är stört omöjligt. Hans-Olof Andersson kastar ur sig att "... de äldre ska få det bättre och fler vuxna ska ta hand om de unga." Men när kommunens budget behandlades i juni i år ville SD inte ens en gång räkna upp anslagen till äldreomsorgen i takt med inflationen, och från skolorna ville de dra in 14 miljoner kronor. Detta motsvarar 30 lärare, som SD alltså vill dra in från Lunds skolor utöver de borgerligas nedskärningar de senaste åren.
Hans-Olof Andersson säger att Lund ska satsa på fritidsgårdar, men föreslog så sent som för tre månader sedan att 22,5 miljoner skulle dras in från den nämnd som har hand om just fritidsgårdarna. Han säger att han tycker att fler hyresrätter ska byggas. Han berättar inte hur detta ska gå till. SD:s enda profilering i frågan var när de i förra månaden, som enda parti, röstade emot ett förslag som skulle ge LKF bättre lån för att just bygga fler hyresrätter.
Så fortsätter SD:s ledande företrädare i Lund. Med sina två mandat har de nu haft fyra år på sig att i Lunds kommunfullmäktige samla sig till något som liknar en politik. Något sämre får man faktiskt leta efter, och då har ändå Erik Almqvist, ledande riksföreträdare för partiet, varit den andre representanten. Den enda gången de bägge lyckats uppbåda någon sorts glöd, någon sorts engagemang, har varit när de försökt skylla något på invandrare, men inte ens i dessa frågor är de pålästa, har de en aning om vad de pratar om. De har helt enkelt uppträtt som de rasistiska clowner de är.
Länkat: SKD; SKD; SDS; SDS
fredag 3 september 2010
Vändningen
Synovates lite större väljarundersökning, som idag presenterades, visar klara tecken på en vändning i opinionen till de rödgrönas fördel. Undersökningen har genomförts under den gångna veckan och visar en tydlig uppgång för det rödgröna regeringsalternativet. Skillnaden mellan blocken är nu bara 1,8 procent.
Vänsterpartiet ökar rejält, till 7,5 procent av rösterna, vilket är partiets högsta opinionsläge hos Synovate på fem år. Moderaterna är fortfarande största parti, men effekten av bland annat Reinfeldts svaga insats i gårdagens utfrågning i SVT är oräknad. SD går fortfarande kräftgång runt fyraprocentsstrecket, den oförtjänta uppmärksamheten i samband med deras rasistiska valfilm har bara gett dem en marginell uppgång.
De bägge regeringsalternativen är nu fullt ut presenterade. Visst har det varit lite svårt för en del väljare att orientera sig bland alla utspel och löften till pensionärer och andra de senaste veckorna. Men regeringen har faktiskt dömt ut sig själv: För fyra år sedan gick de till val på att "minska utanförskapet". När de nu konfronteras med skyhög arbetslöshet, ökande orättvisor och en aldrig tidigare skådad nivå på just utanförskapet, då har de inga vettiga svar. Deras trovärdighet borde vara körd i botten. Det är lätt att ställa ut en massa löften de sista veckorna innan ett val, men de måste faktiskt stå till svars för vad de gjort under 3 år och 11 månader, sedan förra valet.
Fredrik Reinfeldt lät igår som Göran Persson gjorde i sina sämsta stunder inför valet 2006: Bråka inte, jobben kommer. Tidigare har han definierat ungdomsarbetslösheten som en "synvilla".
Det rödgröna alternativet framstår som allt mer trovärdigt, framförallt inom det område som regeringen tidigare betraktat som sin starkaste gren: Jobben.
Länkat: AB; SVD; Ex; SDS; SDS; GP; HD
Vänsterpartiet ökar rejält, till 7,5 procent av rösterna, vilket är partiets högsta opinionsläge hos Synovate på fem år. Moderaterna är fortfarande största parti, men effekten av bland annat Reinfeldts svaga insats i gårdagens utfrågning i SVT är oräknad. SD går fortfarande kräftgång runt fyraprocentsstrecket, den oförtjänta uppmärksamheten i samband med deras rasistiska valfilm har bara gett dem en marginell uppgång.
De bägge regeringsalternativen är nu fullt ut presenterade. Visst har det varit lite svårt för en del väljare att orientera sig bland alla utspel och löften till pensionärer och andra de senaste veckorna. Men regeringen har faktiskt dömt ut sig själv: För fyra år sedan gick de till val på att "minska utanförskapet". När de nu konfronteras med skyhög arbetslöshet, ökande orättvisor och en aldrig tidigare skådad nivå på just utanförskapet, då har de inga vettiga svar. Deras trovärdighet borde vara körd i botten. Det är lätt att ställa ut en massa löften de sista veckorna innan ett val, men de måste faktiskt stå till svars för vad de gjort under 3 år och 11 månader, sedan förra valet.
Fredrik Reinfeldt lät igår som Göran Persson gjorde i sina sämsta stunder inför valet 2006: Bråka inte, jobben kommer. Tidigare har han definierat ungdomsarbetslösheten som en "synvilla".
Det rödgröna alternativet framstår som allt mer trovärdigt, framförallt inom det område som regeringen tidigare betraktat som sin starkaste gren: Jobben.
Länkat: AB; SVD; Ex; SDS; SDS; GP; HD
Lyft idrotten i Lund
Tillsammans med Bertil Raalas presenterade jag igår fem skarpa förslag från Vänsterpartiet för att lyfta idrotten i Lund. Idrottens villkor brukar sällan vara ett hett politiskt ämne i Lund, där fokus ofta istället riktas mot andra kulturyttringar. Bland de politiska partierna har visioner och idéer om idrottens utveckling lyst med sin frånvaro. Ändå är idrotten Lunds i särklass största folkrörelse, räknat i antalet aktiva.
1. Alla barn och ungdomar måste ges möjlighet att testa sig fram bland olika typer av sportaktiviteter. Prova-på-konceptet har snabbt spridit sig till olika delar av kommunen. Det som hindrar från att fler barn ska kunna vara med är ofta avgifterna. Vi föreslår att Lunds kommun inför avgiftsfri prova-på under upp till tre terminer per barn i åldern 6 till 12 år.
2. Barn- och ungdomsidrotten bärs upp av ideellt arbetande ledare. Ofta är dessa svåra att rekrytera, de behöver stöd och uppmuntran. Kommunen kan här bli mycket bättre, genom direkt och indirekt stöd och uppmuntran. Vi föreslår att kommunen inför ett program för att sätta lite guldkant på idrottsledarnas ideella engagemang. Det kan t.ex. ske genom att kommunen subventionerar eller skänker cyklar, busskort, träningsskor eller andra prylar. Fler uppmuntringspriser bör instiftas för ledare. Vi föreslår också att kommunen bjuder in till en årlig tackfest för sina idrottsledare – en årlig idrottgala i Lund.
3. Sommarlovet är en viktig tid i barns och ungdomars liv. Få barn tillbringar hela sommarlovet under semesterlika former eftersom föräldrarnas ledighet är begränsad i förhållande till barnens. Många föräldrar har inte möjlighet att betala dyra avgifter för att barnen ska kunna åka på läger och delta i andra aktiviteter. Kultur- och fritidsnämnden har avskaffat lägerbidraget. Vänsterpartiet föreslår dels att lägerbidraget återinförs. Vi vill också att ett kommunalt sommarlovsläger inrättas i Lund där alla ska ges chansen att delta och där kultur, friluftsliv och idrott samverkar.
4. Ett rättvisare bidragssystem. Öka aktivitetsstödet till föreningarna, det har legat på 12 kronor per deltagare i många år nu. Höj åldersgränsen för aktivitetsstöd från 20 till 25 år. Detta är speciellt viktigt för att få med studentidrotten.
5. Många av kommunens anläggningar är idag nedslitna. De borgerliga har dragit in på underhållet tre år i rad. De yttre förhållandena är viktiga, de kommunala idrottsanläggningar ska vara i fullgott skick. Därför vill vi redan 2011 återställa en del av det indragna underhållet, och resten under kommande 3 år.
Vi beräknar kommunens kostnad för punkterna 1–3 till cirka 2 miljoner kronor. Punkt fyra är beroende på utformningen av systemet och hur stor höjningen blir. Punkt 5 finns, för år 2011, till en del redan med i det gemensamma rödgröna budgetalternativet, i vilket också finns en plan för utbyggnaden av konstgräsplaner i kommunen.
Länkat: SDS
1. Alla barn och ungdomar måste ges möjlighet att testa sig fram bland olika typer av sportaktiviteter. Prova-på-konceptet har snabbt spridit sig till olika delar av kommunen. Det som hindrar från att fler barn ska kunna vara med är ofta avgifterna. Vi föreslår att Lunds kommun inför avgiftsfri prova-på under upp till tre terminer per barn i åldern 6 till 12 år.
2. Barn- och ungdomsidrotten bärs upp av ideellt arbetande ledare. Ofta är dessa svåra att rekrytera, de behöver stöd och uppmuntran. Kommunen kan här bli mycket bättre, genom direkt och indirekt stöd och uppmuntran. Vi föreslår att kommunen inför ett program för att sätta lite guldkant på idrottsledarnas ideella engagemang. Det kan t.ex. ske genom att kommunen subventionerar eller skänker cyklar, busskort, träningsskor eller andra prylar. Fler uppmuntringspriser bör instiftas för ledare. Vi föreslår också att kommunen bjuder in till en årlig tackfest för sina idrottsledare – en årlig idrottgala i Lund.
3. Sommarlovet är en viktig tid i barns och ungdomars liv. Få barn tillbringar hela sommarlovet under semesterlika former eftersom föräldrarnas ledighet är begränsad i förhållande till barnens. Många föräldrar har inte möjlighet att betala dyra avgifter för att barnen ska kunna åka på läger och delta i andra aktiviteter. Kultur- och fritidsnämnden har avskaffat lägerbidraget. Vänsterpartiet föreslår dels att lägerbidraget återinförs. Vi vill också att ett kommunalt sommarlovsläger inrättas i Lund där alla ska ges chansen att delta och där kultur, friluftsliv och idrott samverkar.
4. Ett rättvisare bidragssystem. Öka aktivitetsstödet till föreningarna, det har legat på 12 kronor per deltagare i många år nu. Höj åldersgränsen för aktivitetsstöd från 20 till 25 år. Detta är speciellt viktigt för att få med studentidrotten.
5. Många av kommunens anläggningar är idag nedslitna. De borgerliga har dragit in på underhållet tre år i rad. De yttre förhållandena är viktiga, de kommunala idrottsanläggningar ska vara i fullgott skick. Därför vill vi redan 2011 återställa en del av det indragna underhållet, och resten under kommande 3 år.
Vi beräknar kommunens kostnad för punkterna 1–3 till cirka 2 miljoner kronor. Punkt fyra är beroende på utformningen av systemet och hur stor höjningen blir. Punkt 5 finns, för år 2011, till en del redan med i det gemensamma rödgröna budgetalternativet, i vilket också finns en plan för utbyggnaden av konstgräsplaner i kommunen.
Länkat: SDS
onsdag 1 september 2010
M spöat i jobbduell
Tidningen City publicerade idag en så kallad politikerduell mellan mig och Tomas Avenborg (M) om att skapa jobb i Lund. Nåja, duell och duell, jag och Tomas träffades aldrig, men fick svara på samma frågor i telefon. Hanne Possfelt, 24-årig personalvetare, hade hjälpt City utforma frågor och göra bedömningar.
Vänsterpartiet hade bättre svar än moderaterna vad gäller att skapa praktik- och traineeplatser, skapa trygga arbetsplatser, motverka diskriminering i arbetslivet och överhuvudtaget tilltala studenter på väg ut i arbetslivet.
På frågan om hur vi i Lund vill lösa problemet med ungdomsarbetslöshet var dock Tomas smartare än mig när han drog till med allt som redan finns eller är på gång: Ideon, ESS, Max IV ... Det är svårslaget, men det är samtidigt svårt att finna vad i detta som är beroende av en moderat valseger. Min lite tråkigare satsning på välfärdssektorn föll emellertid inte så väl ut i jämförelse med detta.
Detta blev dock moderaternas enda delseger. Hela matchen slutade med en betryggande seger med 4 - 1 för Vänsterpartiet.
Länk: City Malmö Lund 1 september
Duellen på sidan 4.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
