En gång för mycket länge sedan fanns det något som hette en social bostadspolitik. Den utgick från den numera nästan utdöda tanken att eftersom alla måste bo någonstans bör bostaden vara en social rättighet. Därför inrättades en rad åtgärder: Statliga stöd till byggande av hyreslägenheter, ränteavdrag för den som skuldsatt sig för att köpa en lägenhet eller ett hus, bostadsförmedling och en lag om bostadsanvisning som tvingade även privata fastighetsägare att ta ett socialt ansvar.Under 1990-talet avvecklades alla beståndsdelarna i denna sociala bostadspolitik, alla utom ränteavdragen för den som köpt sin bostad. Samtidigt började i allt snabbare takt befintliga hyreslägenheter omvandlas till bostadsrätter. Med borgerligt styre har de kommunala bostadsbestånden i många kommuner sålts ut.
Ett begränsat samhälligt stöd för byggande av hyresrätter återinfördes visserligen av socialdemokratiska regeringar under 2000-talet, men avskaffades igen så fort det blev borgerligt styre 2006.
Kvar av bostadspolitik är - ingenting. Konsekvenserna av detta har varit tydliga under det senaste årtiondet.
- För det första ökar hemlösheten och det blir svårare och svårare för kommunernas socialtjänster att hitta lägenheter för behövande.
- För det andra har det för varje ungdomskull blivit svårare att hitta en första bostad. Allt fler bor kvar hemma allt längre.
- För det tredje har akut bostadsbrist uppstått i storstadsområden och på universitetsorter.
Ansvaret för den icke existerande bostadspolitiken faller tungt på den borgerliga regeringen. Alla förslag från oppositionen, bland annat om återinförande av stöd till byggande av hyresrätter och studentlägenheter, har hittills avvisats.
Länkat: Studentkårernas tips till nye bostadsministern; SVT om bostadsbrist; GP; DN; SDS
Tidigare: Hyresrätter blev bostadsrätter; Fart i myrboet
Och nu går det inte att bygga bort bostadsbristen, som man faktiskt gjorde i skiftet mellan 60-70-tal genom miljonprogrammet.
SvaraRaderaFör bygger man bort bostadsbristen kommer alla ombildade bostadsrätter att falla i pris, och då har vi en bankkris av oanade mått som ett brev på posten.
Säga vad man vill om borgarna, men smarta är de som lyckas cementera en borgerlig politik oavsett vilka som sitter vid makten.
Kanske med undantag av V...?
Visst kan man resonera om en del borgerliga förändringar som oåterkalleliga, precis som vissa andra privatiseringar.
SvaraRaderaJag tror dock inte så är fallet här. Prisfallet på ägande- och bostadsrätter motverkas av att det byggs färre bostäder med dessa upplåtelseformer när incitammenten att bygga hyresrätter stärks. Om det trots allt blir prisfall behöver det i sig inte skapa några bankkriser, eftersom
(1) allt byggs inte på en gång, det finns tid för omställning, både för individer och banker
(2) förändrat fastighetsvärde inte nödvändigtvis påverkar räntan. Det är ju räntenivån, inte fastighetspriset, som tillsammans med låntagarnas inkomstutveckling är avgörande för den långsiktiga betalningsförmågan.
Hoppas alltså att fler än V ska kräva att vi återinför en social bostadspolitik. Det fanns ju faktiskt goda ansatser i den rödgröna uppgörelsen.
Trycket på efterfrågan av bostadsrätter, och därmed priset, beror på avsaknaden av alternativ i form av hyresrätter som människor har råd med.
SvaraRaderaKan man välja mellan att låna miljonbelopp för att köpa en bostadsrätt och hyra en överkomlig hyreslägenhet går med säkerhet priserna ner på bostadsrätter. Kanske så mycket att lånen blir högre än priset, då har en bankkris gissar jag.
Min åsikt är att vi är dömda till evig bostadsbrist.
Jag anser inte att typen av bostad som har betydelse för bostadsrätternas pris, utan ANTALET bostäder.
Miljonprogrammet var troligen en engångsföreteelse.
Ja, det fanns en god ansats i den rödgröna överenskommelsen, frågan är bara om det räckt, vilket jag betvivlar. Men en bra början var det.