Hemlösa versus fastighetskapitalet: Gissa vad borgarna väljer?

Det är en sak att i ord vara överens om att "göra allt för de hemlösa", en annan sak att faktiskt göra något. Speciellt om det vällovliga syften kolliderar med att hålla Lunds privata fastighetsägare på gott humör. Lunds kommunfullmäktige beslutade den 23 april 2009 att:

uppdra åt tekniska nämnden att utarbeta förslag som innebär att kommunen i exploateringsavtal säkerställer att 5 % av nybyggda hyresrätter erbjuds Lunds kommun för sociala ändamål.

Beslutet kom efter en motion från Vänsterpartiet som krävde att alla, även de som bygger t.ex. bostadsrätter ska ta sitt ansvar. Beslutet var ändå ett steg framåt, eftersom tidigare försök att ställa några som helst krav på byggherrar att hjälpa till med bostäder för behövande klingat för döva öron. Äntligen skulle kommunen börja förhandla med de privata bostadsföretagen, som hittills varit så kallsinniga. En av stans största fastighetsägare, Arne Paulsson har t.ex. tidigare viftat bort sådana krav från vänstern med orden:

- Jag bedriver väl ingen socialbyrå.

I samband med nybyggnation finns ett konkret påtryckningsmedel, eftersom ett bostadsbygge nästan alltid kräver ett exploateringsavtal, i vilket man kommer överens om vägar och annan infrastruktur. Vi menade redan då att beslutet var otillräcklig för att komma till rätta med hemlösheten, eftersom bara hyresrätter berördes. Att vi på denna punkt hade rätt visas för övrigt nu med all önskvärd tydlighet, bland annat på Sockerbruksområdet där högst en (1) av 700 bostäder kommer att disponeras av kommunen för sociala ändamål.

Den borgerliga majoriteten i tekniska nämnden valde emellertid vid sammanträdet 20 januari i år att gå ett steg längre och bryta mot kommunfullmäktiges beslut på två punkter:

• Kravet ska enligt tekniska nämnden bara gälla vid exploateringsavtal på kommunal mark, medan kommunfullmäktiges entydiga beslut är att det ska gälla vid exploateringsavtal överhuvudtaget.

• Andelen lägenheter till sociala ändamål ska enligt tekniska nämnden nu vara upp till 5 procent (hur mycket är det?), medan kommunfullmäktiges beslut var att 5 procent ska säkerställas för sociala ändamål.

Man behöver inte ha speciellt mycket fantasi för att inse att genom denna ytterligare ambitionssänkning kommer vägen till bostad för de hemlösa inte att bli kortare, snarare längre.