När de slutat argumentera

Vad är det egentligen som har hänt med den politiska diskussionen i Sverige? 

Jag lyssnade ett tag på riksdagsdebatten på SVT Play i veckan. Ulla Andersson (V) pekade på att vinstuttaget ur privata vårdbolag är cirka 8 miljarder kronor, vilket motsvarar lönen för 20 000 vårdanställda. Anders Borg (M) svarade med att skrämma dem som till äventyrs inte vill ha vinstdrivna bolag i skattefinansierad vård och omsorg med att anställda i dessa bolag kommer att bli arbetslösa om vänstern får som den vill.

Borgs argumentation är naturligtvis fullständigt orimlig och skulle inte passera ens i en debatt i en förskoleklass. Men så talar alltså Sveriges finansminister i riksdagen och därtill i en fråga som varit hett debatterad allt sedan Caremaskandalerna i höstas.

I veckan har också ordföranden i vård- och omsorgsnämnden i Lund varit i argumentationstagen. I en insändare i Sydsvenskan hävdar Lars Johansson (M) att vänsterns förslag att låta Lund bli en riskkapitalfri zon skulle hota de forskningsbaserade företagen på Ideon och annorstädes. Eftersom vänsterns förslag är att låta riskkapitalet syssla med det de bör göra, investera i innovationsföretag, men avsluta Caremas och Attendos engagemang i skattefinansierad vård och omsorg i Lund, kan man inte se Johanssons argumentation som något annat än ett alldeles medvetet försök att vilseleda läsarna.

Detta är bara två små exempel på att svensk borgerlighet har slutat argumentera för sin sak och istället försöker vilseleda och misstänkliggöra de politiska motståndarnas avsikter. Detta ger å ena sidan blanka kvitton på att de inte kan möta vänstern med argument, vilket man möjligen kan se som positivt, men å andra sidan ger det farhågor om den politiska diskussionens framtid i Sverige. För kan de komma undan med sådant, då kan de komma undan med snart sagt vad som helst.

Vårt behov av Elinor

Elinor Ostrom är död. Hon var professor i statsvetenskap vid Indiana University. Hon är den första och hittills enda kvinna som tilldelats ekonomipriset till Alfred Nobels minne.

Elinor Ostroms stora betydelse ligger i hennes analys av möjligheten till kollektiv ekonomisk organisering. Ostrom utmanade den bland ekonomer förhärskande synen om privata äganderätter som den enda vägen. I en artikel i Science 1968 - The Tragedy of the Commons - hade Garrett Hardin angett tonen för decennier framöver. Artikeln behandlar upplösningen av de engelska allmänningarna under 1700- och 1800-talen och har nog vunnit mer inflytande genom sin spektakulära titel än sin vetenskapliga empiri. Men slutsatsen om kollektivets omöjlighet blev till en dogm, under 1980- och 90-talet understödd av en nyliberal väckelserörelse som nådde djupt in i den akademiska världen.

Elinor Ostroms viktigaste bok kom 1990 och dess titel är en direkt kontring gentemot Hardin: Governing the Commons: The Evolution of Institutions for Collective Action (på svenska 2009 med titeln Allmänningen som samhällsinstitution). Ostroms utgångspunkt är att varken privatisering eller statliga direktiv är nyckeln till en hållbar resurshantering utan att kollektivet självt utarbetar och upprättar kontrakt om ett reglerat resursuttag. Ostrom visar att detta är möjligt, men samtidigt komplicerat, med exempel från schweiziska bondesamhällen på branta sluttningarna, japanska byar, spanska konstbevattningsanläggningar och filippinska vattenförsörjningssystem. 

Häri ligger den stora betydelsen i Elinor Ostroms forskargärning. Behovet av att hitta hållbara sätt att styra allmänningarna finns kvar, oavsett om det gäller att hejda utfiskningen av världshaven eller rädda jordens klimat. Ostrom visar att detta är möjligt och måste ske genom att ge utrymme för människor att tillsammans styra de gemensamma tillgångarna.


Länkat: SR; DN; 

Barnuppfostran eller ekonomisk politik?

Dagens konstaterande på Aftonbladets ledarsida är det bara att instämma i: Anders Borgs ekonomiska politik är en katastrof för Europa. Och tyvärr lallar socialdemokraternas finansministerkandidat Magdalena Andersson (S) på samma visa. Deras ekonomiska analys är obefintlig, den grundar sig i billiga moraliska argument om att spara och slösa, precis som om det var barnuppfostran och inte ekonomisk politik de sysslade med.

I den svenska politiska debatten är det faktiskt bara Vänsterpartiet som förmår att presentera en något så när vettig analys av krisens orsaker och peka på möjliga lösningar. Men under senare tid har vänsterns ståndpunkt fått omfattande indirekt stöd bland flera ekonomer och på de stora tidningarna ledarsidor. Jonas Sjöstedt kallade det för en ny beskrivning av den ekonomiska krisen på sin blogg. Nu talar ledande ekonomer och liberala debattörer om en felaktig finans- och penningpolitik, eurons skuld i krisen och överskottsmålet i offentliga finanser som absurt.

 

Europas problem är inte i första hand slösaktiga regeringar och för stora offentliga utgifter utan brist på investeringar och hög arbetslöshet. Anders Borgs och Magdalena Anderssons svar på detta är fortsatta strypningar av ekonomin och därmed ännu lägre tillväxt och ännu högre arbestlöshet. Kan man svälta sig ur krisen? Svaret på denna fråga ser vi idag i Grekland, Spanien och på Irland. 

Ja, även i Sverige, som egentligen har ett extremt gynsamma läge, biter sig massarbetslösheten fast på grund av otillräcklig investeringstakt och kontinuerlig strypning av vård, skola och omsorg.

Länkat: AB; DN;

Dagens flaggkod

Idag flaggar vi på halv stång. 

Den andra halvan är privatiserad och såld till ett skumt riskbolag.

(Crister Enander 2012-06-06)

Länkat: DN; DN; SVD; SVD; SVD; AB; GP; GP;   

Färre lärare i Lund

Skoldebatten i Lund handlar sedan 2007 om hur stor den årliga försämringen ska bli, aldrig om hur skolan ska utvecklas och förbättras. Lund har unikt goda förutsättningar, dels på grund av dess sociala struktur med en högutbildad befolkning, dels genom de stora satsningar som gjordes på skola och förskola senast det var rödgrönt i kommunen 2002-2006.

Men sex år av oupphörliga nedskärningar sätter nu sina spår. Den totala lärartätheten har minskat drastiskt, förskolans barngrupper ökar och möjligheterna att stödja de barn som behöver det mest minskar.

Idag fokuserar Sydsvenskan på en jämförelse av antalet behöriga lärare per hundra elever. Sedan 2007 har antalet lärare minskat från 9,4 till 8,7 i de kommunala skolorna i Lund samtidigt som denna siffra legat i stort sett stilla i jämförbara kommuner. För Lunds friskolor har siffran dock stigit, vilket till största delen beror på ett orättvist resursfördelningssystem: De får samma lokalersättning även om de inte har samma lokalkostnader, de får samma elevpeng trots att de inte har samma kostnader och inte behöver ta ansvar för att ta hand om alla Lunds elever. Rektorn för en av friskolorna varnar nu för utarmning av den kommunala skolan.

Men det skolansvariga kommunalrådet Tove Klette (FP) är nöjd med hur systemet fungerar och ordföranden för en av barn- och skolnämnderna Carolina Nordbeck (FP) ser inga problem med utvecklingen. Ingen av dem andas minsta tillstymmelse till självkritisk reflektion över minskningen av antalet lärare i den kommunala skolan. I förra veckan beslutade de i kommunstyrelsen om nya indragningar till Lunds skolor inför 2013.

Lund är ett gott exempel på borgerlig skolpolitik i allmänhet och folkpartistisk sådan i synnerhet. Den går kort ut på att å ena sidan berätta hur viktig skolan är, och å andra sidan stadigt minska resurserna till skolan genom att strunta i att ge årlig kostnadstäckning. Om man på vägen kan lyckas öka ojämlikheten och gynna de privata är det bara ett extra bonus.

* * * *

Läs också en färsk norsk forskningssammanställning om utvecklingen av den svenska skolan under de senaste 20 åren. Sverige är numera ett avskräckande exempel på hur man på kort tid lyckats rasera en väl fungerande skola som gav likartade förutsättningar för de flesta elever.


Tidigare: Protester mot nedskärningar i skolan; Våga satsa på Lund

Länkat: SDS;

En bal på slottet

Ett fortfarande populärt inlägg på denna blogg är Den fantastiska jordaffären, som jag skrev i mars förra året. Den handlar om hur fideikommissarien på Björnstorp-Svenstorps gods gjorde sitt livs klipp när Region Skåne skulle komma över mark till ESS-anläggningen nordöst om Lund. Tillsammans med Björn af Kleen skrev jag en artikel i SDS på samma tema. Ingen av de inblandade har på något sätt kommenterat skandalen.

 

Ja, vad är egentligen en bal på slottet jämfört med nöjet att få avslöja det moderna kryperiet för dem som äger slotten?