Men Vänsterpartiet då?

Idag på DN Debatt ger Lars Ohly Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulden för valförlusten. De bägge partierna sägs i valrörelsen ha vandrat åt höger och agerat utan självförtroende, ständigt sneglande på Alliansens göranden och låtanden.

Frågan är vad Ohly vill uppnå med sitt angrepp. I socialdemokratins eftervalsdebatt finns redan en väl utvecklad och mycket djupare kritik mot den räddhågsna eftergiftspolitiken gentemot alliansregeringen. Där uppfattas nog Ohly snarast som en elefant som försöker ta sig in i en porslinsbutik. I Miljöpartiet verkar de nu vara sig själva närmast, lätt rusiga över de egna framgångarna och mer intresserade av poster i kommuner och landsting än av politikens innehåll. Där noteras nog Ohlys angrepp med en självbelåten gäspning, det var ju trots allt MP som räddade det rödgröna laget från en total genomklappning.

Kritik mot S och MP faller naturligtvis platt till marken utan en självkritisk analys av varför Vänsterpartiet samtidigt backade. Lars Ohly skriver att vänstern var det enda parti som fullföljde sin del av oppositionspolitiken inom ramen för det rödgröna samarbetet. Varför gick det då som det gick? Här blir Ohly svaret skyldig. En av vänsterns favoritförklaringar har ju tidigare varit att skylla på bristande genomslag i massmedia. Nu tillhörde Ohly de partiledare som syntes mest i valrörelsen, på tredje plats efter Reinfeldt och Sahlin.

Lars Ohlys enda antydan till vägledning inför framtiden är att "våga vara vänster". Visst ska man våga det, men detta en infantil paroll. Naturligtvis uppfattas Vänsterpartiet som just vänster, men vad hjälper det när partiledarens och därmed partiets förtroende är kört i botten. Är det någon som tror att det hade gått bättre om vänstern hade krävt dubbelt så stora välfärdssatsningar, genomförda på halva tiden?

Här handlar det om att kunna formulera och driva ett politiskt alternativ som folk kan tro på. Lars Ohly når i bästa fall de redan frälsta och förmådde i valrörelsen inte ens dra till sig besvikna vänstersossar. Efter fem raka val med minskande röstetal är det hög tid för Vänsterpartiets ledning att skärskåda sin egen roll.

Tidigare: Inget händer i V; Slutsatser efter ett fiasko; Ny partiledare

Länkat: AB; AB; SVT; svt; EX; EX; SVD; SVD; SVD; SKD; DN; GP; HD