I veckan blev kommunpolitiken i Lund en riksangelägenhet igen, ja, lärdomsstadens förehavanden uppmärksammades även internationellt. Avsändare var de tre ledande företrädarna för alliansparterna: kommunalråden Christer Wallin (M) och Philip Sandberg (L) samt partiföreträdaren Inga-Kerstin Eriksson (C).
De vände sig mot den handlingsplan mot våldsbejakande extremism som de själva drivit igenom tidigare i år, men som de uppenbarligen inte läst. Förnedringen i dagpressen är närmast tragikomiskt men den lokala borgerligheten handlar helt enligt högerpopulismens logik. De bryr sig inte om vad som är rätt och riktigt utan om vilka signaler som skickas ut. Cirkulerar ett falskt rykte att Lund stödjer jihadister tar de inte avstånd från ryktet, utan använder det för egna politiska syften.
Känns handlingsmönstret igen? Ja, vi har vant oss vid att SD med viss framgång använder sig av just denna typ av ryktesspridning för att plocka poänger. Men nu har den övriga politiska högern börjat använda samma taktik: Visa handlingskraft mot icke existerande problem. Det finns även goda internationella förebilder; den som tillräckligt väl lyckas spela på okunnighet och fördomar kan till och med bli nominerad till presidentkandidat i USA.
Alliansen har alldeles på egen hand trumpifierat Lunds kommunpolitik.
lördag 22 oktober 2016
tisdag 13 september 2016
Budget i Lund: Parodi på demokrati
Med två dagars varsel, som ett plötsligt uppdykande extra ärende på kommunstyrelsen, har Lunds budgetprocess inför 2018 förändrats i grunden och i vitala delar avskaffats.
Istället för en normal budgethantering under våren 2017 får nämnderna i september 2016 ett i all hast hopsnickrat ”scenario för effektiviseringsbehov inför budget 2018”. Detta är inte kommunstyrelsens ramförslag, som alltså inte kommer att finnas, utan en panikprognos förorsakad av några mer eller mindre trovärdiga hot mot kommunens ekonomi som hopat sig under sommaren. Det tresidiga dokumentet (varav en och en halv sida text) innehåller ingen analys av kommunens ekonomi, men väl några ”om” som ”kan innebära” försämrad finansiering.
Nämndernas beredning och yttrande till budgeten har ersatts av en gissningslek ett och ett halvt år innan budgetåret 2018 inträder samt en ”strategiprocess” och senare ”dialogmöten” utan nämndshandlingar och beslut.
Därmed upphävs nämndernas rätt att lägga budgetförslag enlig 8 kap. 7§ i kommunallagen. Där sägs att kommunstyrelsen ”bestämmer när övriga nämnder senast skall lämna in sina särskilda budgetförslag”, inte att kommunstyrelsen ska upphäva denna rätt.
Förutom att denna ”budgetprocess” är en parodi på kommunal demokrati är den ekonomiskt ytterst oansvarigt, inte minst mot bakgrund av den extrema ryckigheten i prognoserna under senare år: Prognostiserade underskott i hundramiljonersklassen förbyts på några månader i överskott genom nya skatteprognoser, befolkningsförändringar och/eller politiska beslut i riksdagen.
Men ledningen för Lunds kommun är fast besluten att istället för en normal och laglig budgetprocess hamra in nedskärningsbudskapet i organisationen. Den som vågar protestera avfärdas som oansvarig.
Alla nämnderna hotas med nedskärningar på mellan som lägst 3 procent och högst 7 procent. Därmed har Socialdemokraterna och Miljöpartiet vida överträffat den borgerlighet de var så måna om att kritisera i åtta år.
De borgerliga nedskärningarna, med i genomsnitt en procent om året, var visserligen ihärdiga, men var och en av dem framstår som en mild västanfläkt gentemot de neddragningar som nu S och MP tar initiativ till.
Istället för en normal budgethantering under våren 2017 får nämnderna i september 2016 ett i all hast hopsnickrat ”scenario för effektiviseringsbehov inför budget 2018”. Detta är inte kommunstyrelsens ramförslag, som alltså inte kommer att finnas, utan en panikprognos förorsakad av några mer eller mindre trovärdiga hot mot kommunens ekonomi som hopat sig under sommaren. Det tresidiga dokumentet (varav en och en halv sida text) innehåller ingen analys av kommunens ekonomi, men väl några ”om” som ”kan innebära” försämrad finansiering.
Nämndernas beredning och yttrande till budgeten har ersatts av en gissningslek ett och ett halvt år innan budgetåret 2018 inträder samt en ”strategiprocess” och senare ”dialogmöten” utan nämndshandlingar och beslut.
Därmed upphävs nämndernas rätt att lägga budgetförslag enlig 8 kap. 7§ i kommunallagen. Där sägs att kommunstyrelsen ”bestämmer när övriga nämnder senast skall lämna in sina särskilda budgetförslag”, inte att kommunstyrelsen ska upphäva denna rätt.
Förutom att denna ”budgetprocess” är en parodi på kommunal demokrati är den ekonomiskt ytterst oansvarigt, inte minst mot bakgrund av den extrema ryckigheten i prognoserna under senare år: Prognostiserade underskott i hundramiljonersklassen förbyts på några månader i överskott genom nya skatteprognoser, befolkningsförändringar och/eller politiska beslut i riksdagen.
Men ledningen för Lunds kommun är fast besluten att istället för en normal och laglig budgetprocess hamra in nedskärningsbudskapet i organisationen. Den som vågar protestera avfärdas som oansvarig.
Alla nämnderna hotas med nedskärningar på mellan som lägst 3 procent och högst 7 procent. Därmed har Socialdemokraterna och Miljöpartiet vida överträffat den borgerlighet de var så måna om att kritisera i åtta år.
De borgerliga nedskärningarna, med i genomsnitt en procent om året, var visserligen ihärdiga, men var och en av dem framstår som en mild västanfläkt gentemot de neddragningar som nu S och MP tar initiativ till.
fredag 4 mars 2016
Två timmar om dagen är nog
Idag lämnade jag in nedanstående motion till Lunds kommunfullmäktige.
Under de senaste åren har inslaget av gatumusikanter ökat dramatiskt i Lunds stadsmiljö. På flera ställen i staden börjar det före sju på morgonen och håller på till kvällning eller senare – sex till sju dagar i veckan. Många lundabor upplever det som en ljudterror. Speciellt utsatta är butikspersonal och boende i centrum, men även pendlare och besökare. Det finns också risk att centrumhandeln går ner när människor inte längre finner trivsel i stadskärnan, utan söker sig till externa köpcentra.
När boende och affärsidkare hör av sig till kommunen eller polisen för att få en lättnad får de svaret att det inte finns något att göra, eftersom det inte finns några restriktioner i den lokala ordningsstadgan.
För oss som egentligen älskar gatumusik är detta ett dilemma. Men en del andra städer har infört tidsmässiga restriktioner och reglering av användande av ljudförstärkare, vilket har kunnat stävja det värsta missbruket. Två timmars spelande per dag på en och samma plats är alldeles nog.
Därför föreslår jag att följande tillägg görs till Lunds kommuns lokala ordningsstadga:
Gatumusiker får under en dag inte framföra musik under längre tid än högst två timmar på samma plats. Vid fortsatt framförande ska ny plats väljas utom hörhåll från tidigare plats. Ljudförstärkare och högtalare får inte användas utan särskilt tillstånd från polismyndigheten.
Under de senaste åren har inslaget av gatumusikanter ökat dramatiskt i Lunds stadsmiljö. På flera ställen i staden börjar det före sju på morgonen och håller på till kvällning eller senare – sex till sju dagar i veckan. Många lundabor upplever det som en ljudterror. Speciellt utsatta är butikspersonal och boende i centrum, men även pendlare och besökare. Det finns också risk att centrumhandeln går ner när människor inte längre finner trivsel i stadskärnan, utan söker sig till externa köpcentra.
När boende och affärsidkare hör av sig till kommunen eller polisen för att få en lättnad får de svaret att det inte finns något att göra, eftersom det inte finns några restriktioner i den lokala ordningsstadgan.
För oss som egentligen älskar gatumusik är detta ett dilemma. Men en del andra städer har infört tidsmässiga restriktioner och reglering av användande av ljudförstärkare, vilket har kunnat stävja det värsta missbruket. Två timmars spelande per dag på en och samma plats är alldeles nog.
Därför föreslår jag att följande tillägg görs till Lunds kommuns lokala ordningsstadga:
Gatumusiker får under en dag inte framföra musik under längre tid än högst två timmar på samma plats. Vid fortsatt framförande ska ny plats väljas utom hörhåll från tidigare plats. Ljudförstärkare och högtalare får inte användas utan särskilt tillstånd från polismyndigheten.
måndag 15 februari 2016
Fred i 200 år?
I ett försök att rädda ansikten skickade Åkesson och hans medskribent, SD-riksdagsmannen Aron Emilsson, inte mindre än två (!) rättelser till DN:s nätupplaga ("Rättelse 15 feb 2016, 13:30. Uppgiften om fred i Norden har korrigerats två gånger"). Till slut hade Åkesson och Emilsson landat i formuleringen:
... 200 år av inbördes fred...Eftersom de bägge specialisterna på nordisk historia inte själva velat kommentera saken förtydligar deras presschef Henrik Vinge i Expressen:
– Det är fråga om att man har formulerat sig lite dåligt. Vi inbördes i Norden har ju haft fred i 200 år. Inbördes har vi inte haft den typen av konflikter, men det var lätt att missförstå.Problemet är naturligtvis att detta också är fel. Har SD-ledningen aldrig hört talas om finska inbördeskriget 1918? Eller räknar inte SD inbördeskrig till "inbördes"?
Är då detta banala fel som saknar betydelse för författarnas argument? Nej, långt ifrån. SD-ledningen föreslår i inlägget gemensamma nordiska gränskontroller för att hålla för dem oönskade människor ute. För att styrka sin argumentation hänvisar de till en förment fredlighet, som de strax blev tvungna att devalvera (två gånger) till en förment inbördes fredlighet, som de... (ja, det har inte kommit en tredje rättelse, i alla fall inte när detta skrivs).
Argumentationen bygger alltså på falska premisser och dess syfte är att bygga murar mot omvärlden, hänvisande till någon sorts nordisk folkgemenskap. Någon sådan har naturligtvis aldrig existerat. Den svenska militären och högern var beredd att gå i krig 1905 när Norge ville ut ur en påtvingad union med Sverige.
De nordiska välfärdsystemen har vunnits i hård strid, i varje land för sig. Den gemensamma nämnaren har varit en stark arbetarrörelse. Varenda reform har mött starkt motstånd från höger och de senaste åren har den politiska borgerligheten, tillsammans med SD och deras motsvarigheter i de andra nordiska länderna, gjort allt för att avskaffa just dessa landvinningar.
Det som finns att vara stolt för i de nordiska länderna är SD emot.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
