Tokhögern vs humaniora

Svenskt Näringsliv är sedan flera år etablerad som den svenska tokhögerns främsta kampanjorganisation. Med hjälp av en dubiös ranking av kommunernas "företagsklimat" vill man förmå ängsliga kommunpolitiker att tävla mot varandra i grenar som få anställda i offentlig verksamhet (inklusive universitet), låg kommunalskatt och allmänt fjäsk för företagsledare.

Nu ger sig Svenskt Näringsliv in i universitetspolitiken. I en rapport föreslår man sänkta studiemedel för studenter inom humaniora. De studenter som Svenskt Näringsliv anser nyttiga, typ ingenjörer och ekonomer, ska ha högre studiemedel än onyttiga existenser som studerar historia, filosofi eller språkvetenskap. Det uttalade syftet är att avskräcka unga människor från att söka till sådana utbildningar, de ska veta "att det kostar" enligt Peter Isling på Svenskt Näringsliv. Är det numera någon som tar denna organisation på allvar?

Tidigare: Det årliga skämtet

Länkat: SVD; SVD; SVD; SVT; DN; SR; AB; SKD; NSK; Ex;

De visste hela tiden

Regeringen visste hela tiden vilka mänskliga tragedier de höll på att skapa med ändringarna i sjukförsäkringen. Det visar ett hemligt PM från Socialdepartementet som Göteborgsposten publicerar idag. Den spelade okunnigheten från regeringens sida är en efterhandskonstruktion - en ren och skär lögn.

En smått osannolik bild av kaotiska förhandlingar träder fram, dels mellan departementen, dels mellan partierna. Det blev på de flesta punkter Moderaternas och Finansdeparetementets hårda linje som till sist segrade. Att det handlade om människor av kött och blod, om deras liv och försörjning, tycks inte ha bekymrat någon.

Länkat: GP; DN; SVD; SR;

Mellan Lund och Bjärred

En vacker sommarmorgon är jag på väg till Flädie. Efter den lite krångliga cykelvägen ut från Lund (Fjelievägen måste korsas, därefter ner i ett slingrande tunnelsystem) kan man sträcka ut över slätten i riktning Bjärred.

I motsatt riktning dyker vännen Eva upp. Hon vinkar glatt tillbaka, på väg till en av terminens sista arbetsdagar på Svaneskolan. Hennes elever har väl redan sommarlov. Men förutom Eva möter jag bara en handfull cyklister längs denna hårt trafikerade pendlingsväg. Floden av bilar är snabb och massiv i bägge riktningar och stryker tätt intill cykelbanan.

Det är en härlig dag att trampa, inte för varm, inte för kall och nästan vindstilla. Ändå går det åtminstone hundra bilister på varje cyklist. Det är ensamma ansikten som flimrar förbi. Kanske var tjugonde har en passagerare bredvid sig, resten åker själva. Skånetrafikens gul buss från Bjärred till Lund kör förbi. Genom rutan ser jag att den är nästan helt tom, förutom chaffören skymtar två personer.

Jag tänker på den frihet som alla dessa bilister måste känna. Friheten att dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år fortsätta köra den där milen till jobbet i ensamt majestät. Undrar om de är lyckliga? Sedan tänker jag på vad deras frihet kostar, på avgaserna och bullret för oss som inte kör, på trafikinfarkten i västra Lund som hotar utbyggnaden av nya bostadsområden längs Öresundsvägen. Och så tänker jag på koldioxidutsläpp. Trots alla klimatmål och trots att Lund anses bra på miljö är det bara att se sanningen i vitögat: Det förhärskande transportsystemet, i alla fall på Bjärredsvägen, är fullständigt ohållbart.

Väl framme kikar jag på ett mail från min arbetsgivare, Lunds universitet. Jag uppmanas att beställa P-dekal. Med den kan jag parkera min bil på jobbet för cirka 5 kronor per dag under hela nästa termin. Jag funderar på hur många av bilisterna jag såg på vägen mot Lund som har fått en liknande uppmaning, eller som kanske parkerar helt gratis på jobbet.

Vid middagstid cyklar jag hem mot staden igen. Bilströmmarna har mattats av lite och luften känns lättare att andas ett tag. Jag tänker att var och en av dessa tusentals varjedagbilister anser sig ha ett perfekt skäl för sitt val av transportmedel. Beteendet som för individen ter sig rationellt blir, när alla gör det, irrationellt. Här hjälper det inte att tjata på folk och spela på deras dåliga samvete. Ekonomen i mig söker efter lösningar.

Om det kostade lika mycket att parkera utanför jobbet per dag som bussbiljetten, t.ex. tur och retur mellan Lund och Bjärred , då kanske folk hade börjat källsortera sina bilresor.


Fotnot 1: En enkelbiljett tur & retur Bjärred - Lund kostar 54 kronor.
Fotnot 2: Inlägget var i nedskuret skick infört i Sydsvenskans papperstidning i måndags.

Saknar V självbevarelsedrift?

Vänsterpartiets väljarstöd uppgår nu till 3,8 procent. Efter att ha genomgått fem val i rad med minskande andel av rösterna har partiet sedan förra året tappat ytterligare en tredjedel av sina sympatisörer. För bara tio år sedan noterade Vänsterpartiet tvåsiffriga procentandelar i valen. Nu håller partiet på att marginaliseras. I grafen ovan visas förloppet. Den visar SCB:s höst- och vårmätningar de senaste 10 åren, utom den sista noteringen, som visar Synovates junimätning 2011.

Som jag tidigare visat är det svårt att koppla partiets marginalisering till innehållet i partiets politik. Tvärtom finns det en mycket stor överensstämmelse mellan de centrala delarna i vänsterns poltik och åsikter hos breda väljargrupper, framförallt i frågor som rör välfärdspolitiken.

Vänsterns problem är istället ett ledarskapsproblem. Vad hjälper det att säga bra saker om välfärd och solidaritet när ingen lyssnar eller tar en på allvar? Det räcker inte att formulera krav. Politik handlar lika mycket om att skapa tilltro och hopp om förändring. Lars Ohly är sedan 2005 den partiledare som konstant har lägst trovärdighet bland det svenska folket.

Andra partier med betydligt mindre problem inom detta område har tagit konsekvensen av sina valnederlag och bytt partiledare. Men Lars Ohly biter sig envist kvar och hotar till och med att ställa upp till omval på partikongressen i januari 2012. Egentligen borde det vara fullt uppror ute i distrikten, men mycket lite hörs. Saknar Vänsterpartiet självbevarelsedrift?

Tidigare: Dags för nytt

Andra bloggar: Alltid Rött, Alltid Rätt

Länkat: DN; SVD; Ex; HD; GP; AB; BLT; D; D; ArB; NSK; SkD

Jämställd rekrytering?

Med anledning av att Lunds kommundirektör slutar efter sommaren skall en tillförordnad sådan tillsättas i väntan på att en ny kommundirektör rekryterats. Tillsammans med Hanna Gunnarsson (V) skickade jag igår nedanstående pressmeddelande.

Som tillförordnad kommundirektör i Lund föreslås chefen för tekniska förvaltningen. Vi har stor respekt för Göran Eriksson, men vi ser återigen ett alltför välbekant mönster: Män väljer män ur sina manliga nätverk, där arbete med tekniska frågor värderas som den viktigaste kompetensen. Det finns flera kvinnor bland kommunens förvaltningschefer som vi menar borde vara aktuella när en tillförordnad kommundirektör skall utses, kvinnor som hanterar stora budgetar och många anställda och har stor kompetens kring kommunal styrning och ledning. Men kvinnorna släpps inte fram i de manliga nätverken.

Att den nya tillförordnade kommundirektören har sin bakgrund inom tekniska frågor, är tyvärr inte heller det särskilt förvånande. Tekniska och byggnadsfrågor är de "hårda" frågorna, som konsekvent värderas högre, anses mer komplicerade och viktigare än skola, vård och sociala frågor - som också är områden där kvinnor oftare är chefer.

Vi tycker det är olyckligt, men tyvärr alltför vanligt, att kvinnor inte når fram i chefsnätverken, och att skola, vård och sociala frågor inte värderas som viktiga när kompetens jämförs. Vi ser gärna att ett kvinnligt alternativ förs fram som tillförordnad kommundirektör inför beslutet i kommunstyrelsen den 10 augusti. Vi ser också fram emot kvinnliga alternativ i höstens anställningsprocess av ordinarie kommundirektör, gärna med bakgrund inom skola, vård och socialpolitik.

Länkat: SKD

Budgetvecka i Lund

På torsdag och fredag i denna vecka avgörs Lunds kommuns budget för 2012. Kommunstyrelsens borgerliga majoritet föreslår att fem år av obrutna nedskärningar ska följas av ett sjätte. Denna gång är indragningen nästan 2 procent på alla kommunens verksamheter.

De borgerliga befinner sig nu vid vägs ände. Ytterligare nedskärningar slår mycket hårt mot den kommunala verksamheten. Innan det borgerliga makttillträdet 2006 hade vi en servicekultur i Lunds kommun. Den håller på att ersättas av en nedskärningskultur. Det enda som diskuteras ute i verksamheterna är hur stor försämringen ska bli i år och nästa år och hur man ska kunna förklara detta för brukarna och invånarna. Försämringarna slår mot alla verksamheter – allt ifrån skola, förskola och äldreomsorg till parkskötsel och stöd till barnkultur och idrottsföreningar. Därtill ökar busspriset från 17 till 19 kronor för en enkelbiljett.

Allt fler föräldrar oroar sig för de växande barngrupperna i Lunds förskolor. De borgerliga fortsätter låta grupperna växa, och har till och med skapat ett system där förskolorna måste ha för stora grupper för att klara sig ekonomiskt. Detta leder till stress och oro hos barnen och frustration bland personalen. Vänsterpartiet kräver, tillsammans med de andra rödgröna partierna, att kommunen ska leva upp till 11/16-målet, alltså max 11 barn i småbarnsgrupperna och 16 barn i de äldre grupperna.

De borgerligas nedskärning på Vård- och omsorgsnämnden gör att det saknas 29 miljoner inför nästa år. Detta motsvarar lönen för ungefär 70 undersköterskor. Lunds äldreboenden har fått allt sämre personaltäthet, och det är flera månaders kö för att få en plats på ett äldreboende. Genom ständig kostnadspress försämras vården av våra äldre, och otryggheten på våra äldreboenden ökar. Vi kräver ett stopp för dessa nedskärningar.

Bostadslösheten i Lund ökar, och de borgerliga står handfallna inför problemet. Det behövs bättre resurser för ökat bostadsbyggande, fler bostäder till sociala ändamål, och att kommunstyrelsen tar ett övergripande ansvar för att bekämpa hemlösheten i Lund.

Vänsterpartiet kräver i sitt budgetförslag ett stopp för nedskärningarna, så att den kommunala verksamheten kan få utvecklas istället för att steg för steg avvecklas genom nedskärningar. Vi vill bevara och utveckla kvaliten i den kommunala välfärden. Därför föreslår vi en skattehöjning på 40 öre.

Tidigare: Lunds förskola: det kostar 20 öre; "Storsatsningen"; Hyckleri om hemlösa;

Fader Vår i skolan

Saker och ting är ibland inte riktigt som de först ser ut att vara. När jag i torsdags blev intervjuad av Skånska Dagbladet och skrev ett blogginlägg om skola och kyrka tänkte jag visserligen att det var lite märkligt av kyrkoherden i Veberöd att ordna en extra skolavslutning, men valde att inte kommentera det. Det står ju kyrkan fritt att ordna vilka aktiviteter de vill.

Men nu har fjällen fallit från ögonen: Initiativtagare till den extra skolavslutningen visade sig vara Mattias Karlsson, riksdagsman för SD. En pikant detalj i sammanhanget är att samme Mattias Karlsson själv förra året, tillsammans med SD:s riksdagsgrupp, demonstrativt tågade ut ur Storkyrkan under biskopens tal.

Men kyrkoherden i Veberöd har helt enkelt låtit sig utnyttjas för något som inte kan beskrivas som annat än en provokation. Allra mest anmärkningsvärt är att civilminister Stefan Attefall (KD) igår gav understöd åt provokationen. I ett inlägg i Expressen efterlyser han ett "samhällsklimat där religionen ses som ett naturligt inslag".

Attefall menar att den som inte accepterar bön på skolavslutningen (exemplifierad av Fader Vår, som tillsammans med Trosbekännelsen tillhör centrala delar i den protestantiskt kristna riten) har drabbats av "religiös beröringsskräck".

Attefalls ståndpunkt är naturligtvis fullständigt orimlig. Men hans inlägg visar med all önskvärd tydlighet vad det handlar om: Ska skolan vara skild från kyrkan eller inte? Ska barnen påtvingas bön och trosbekännelse? För Svenska kyrkans del är strategin gentemot skolan klar. De arbetar för att försöka bli en del av skolans ordinarie verksamhet, med det uttalade syftet att missionera och rekrytera konfirmander.

Minister Attefall må personligen önska att hans trosuppfattning får större spridning men han ska, enkelt uttryckt, ge fan i skolavslutningen i Veberöd. Religionsfriheten är i Sverige grundlagsfäst och skolan ska vara fri från religiös påverkan.


Tidigare: Skola och kyrka

Andra bloggar om detta: Humanistbloggen

Länkat: Ex; SKD; SKD; SKD; SKD; SDS; Dagen

Skola och kyrka

I Sverige har vi kommit så pass långt att vi insett att eventuell religiös tro är var och ens privatsak. Därför finns det numera ingen statsreligion i Sverige, till skillnad från en del andra länder i världen.

Trots detta finns det människor som anser att det är OK att Svenska kyrkan har hand om delar av skolans verksamhet, det gäller bland annat skolavslutningar. Jag kan tänka mig tre grupper med olika motiv som fortfarande vill detta.

Den första är mindre nogräknade människor i kyrkan eller med kopplingar till kyrkan som anser att detta är en viktig del av missionen. Av Svenska kyrkans egna dokument framgår också att syftet med det man kallar "skolkyrkoverksamhet" är att missionera och rekrytera konfirmander. En parallell till detta, som ännu tydligare visar vad det handlar om, är när andra religösa trossamfund skapar friskolor.

Den andra är försöken från SD:are och andra att göra detta till ett invandringsfråga. Inte speciellt förvånande, det är deras livsluft, allt är nästan alltid invandrarnas fel. Med detta handlar naturligtvis inte om invandring utan om religionsfrihet eller rätt att inte ha någon religion alls.

Ett exempel: När mina egna barn var små ville personalen att förskoleavdelningen skulle delta i något som kallades barngudstjänst i Västerkyrkan i Lund. Delar av personalen hade gjort detta förut och de försäkrade att "det religiösa inslaget är så lekfullt framfört att barnen inte ens märker det". Vi satte naturligtvis stopp för detta, inte av några etniska hänsyn utan på grund av just religionsfriheten och att vi inte ville utsätta våra egna barn för någon barngudstjänst.

Den tredje och vanligaste är traditions- och skönhetsargumentet. Kyrkorna är ju en del av vårt kulturarv och de är ofta vackra byggnader med härlig akustik för sång och musik. Men detta är inte en fråga om lokaler utan om vem som regisserar skolans obligatoriska verksamhet. Många församlingar runt om i Sverige har faktiskt insett detta och ställer sin byggnad till skolans förfogande för avslutningar - utan att kräva att få leda eller utforma ceremonin, utan att kidnappa skolavslutningen.

Då fungerar det att vara i kyrkan. Men inser inte prästerna det har skolan inget val: Man får hålla avslutningen i egna lokaler eller någon annanstans. Så enkelt är det.

Länkat: SKD; SKD; SKD

Rödgrön ledning

De rödgröna leder nu med mer än 2 procentenheter över de borgerliga. Det visar en opinionsmätning utförd av United Minds som publiceras i Aftonbladet.

På den rödgröna sidan är det framförallt Miljöpartiet som ökar. På ett sätt måste detta sägas vara välförtjänt. Miljöpartiets kongress och bytet av partiledning kan till skillnad från Socialdemokraternas beskrivas som en massmedial triumf. MP:s glidning åt höger efter valet spelar säkert mindre roll i detta sammanhang, opinionssiffrorna var stundtals lika höga innan valet då MP var i rödgrön koalition. Det centrala är att partiet andas öppenhet och optimism. De har nu också lyckats byta två väl fungerande och populära språkrör mot två andra som ser ut att om möjligt bli ännu bättre för partiet.

För Socialdemokraterna har trots allt en återhämtning också skett, även om uppförsbacken är brant. De är nu åter större än Moderaterna. Med en rakare välfärds- och fördelningspolitik och en Juholt lite mer varm i kläderna är det inte alls otänkbart att partiet kan stabiliseras på ett opinionsstöd på mellan 35 och 40 procent.

Oppositionens sorgebarn är alltjämt mitt eget parti. Vänsterpartiet går kräftgång mot fyraprocentsspärren. Med 4,7 ligger partiet nästan en procentenhet under valresultatet. Som jag tidigare visat är Vänsterpartiets problem helt och hållet ett ledarskapsproblem. Politiken kan vara aldrig så god; så länge folk inte har någon tilltro till partiledaren kommer framgångarna att utebli.

En snabbinkallad extrakongress i början av innevarande år hade kunnat ändra på detta. Det ville inte Lars Ohly, vars position nu istället är något av en lame duck. Chansen att Vänsterpartiet får en ny partiledare, alternativt delat ledarskap men utan Ohly, på kongressen i januari 2012 måste betecknas som goda. 2011 blir därmed ett nytt förlorat år för Vänsterpartiet, men förhoppningsvis det sista.


Tidigare: Nu väntar vi bara på V; Dags för nytt

Länkat: AB; SVT; DN; SVD; GP; HD; SVT; GD; SKD;

Form och innehåll

Hur maktmänniskor framställs och agerar är söndagstemat för två inflytelserika ledarskibenter. Men med helt olika budskap och eftersmak. Det handlar om form eller innehåll.

Svenska Dagbladets Per Gudmundson tar utgångspunkt i det nyss utkomna bildverket Statsministern om Fredrik Reinfeldt. Gudmundson konstaterar att regeringsmakten är avlövad på pompa och ståt. Kvar blir ett porträtt av en samvetsgrann statsminister som snabbt avverkar presskonferenser och möten med hög och låg.

Men Gudmundson tycker ändå det är angeläget att kontrastera Juholts piratkopierade Hugo Boss-skärp mot Reinfeldts diskreta portfölj, en gåva från franske presidenten: – Så ser verklig makt ut.

De bästa bilderna anser Gudmundson vare de på vilka statsministern ses utbyta kärleksfulla ögonkast med sin hustru. Innehållet och syftet med att producera en kaffebordsbok som framställer den sittande statsminister – precis så som den sittande statsministern vill bli framställd – ifrågasätts inte. Regenttiteln tycks bli: Fredrik den Alldaglige och Seriöse.

Nästan alla politiker har storhetsvansinne. Det är ingången till Katrine Kielos ledare i Aftonbladet. Attityder och uttalanden från såväl Obama som Reinfeldt och Juholt redovisas. Men exemplen på övertramp blir mest anekdotiska. Gränslinjen mellan att ha bra självförtroende och utvecklad megalomani är nämligen inte så knivskarp.

Det gäller nog såväl politiker som ledarskribenter. Den som aktivt vill förändra något måste på något sätt också se och ge sig själv en plats i förändringen.

Men Kielo för resonemanget ett steg vidare vilket gör artikeln intressant. Hon visar att det egentligen handlar om något annat – om innehållet, inte formen. För till slut blir det den som inte accepterar den borgerliga hegemonin som till varje pris ska tryckas ner. Förhäv dig icke om du kommer från arbetsklassen eller talar i dess sak.

Därför försöker borgerliga ledarskribenter nu framställa Håkan Juholt som en Marve Fleksnes med politisk hybris, medan Reinfeldt blir precis så seriös och statsmannamässig, men ändå alldaglig, som Gudmundson finner honom i kaffebordsboken.

Juholts stora brott, förutom gott självförtroende, är att han verkar ha bestämt sig för att framtiden trots allt är formbar.


Länkat: SVD; AB; HD; Ex;

... också Skånskan som spekulerar i ett tronskifte från Reinfeldt till Borg i god tid före valet 2014. Här är det minsann ingen prat om bristande demokratiska rutiner och överkörda partikongresser, kronprinsen tros redan vara utsedd.

Lunds förskola: det kostar 20 öre

I fullmäktigedebatter och på denna blogg har jag tidigare varnat Lunds borgerlighet: Fortsätter ni på detta vis får ni snart en folkrörelse mot större barngrupper på halsen. Snabbare än jag trodde blev jag sannspådd.

Om man orkar bry sig om barnens välbefinnande orkar man också inse att stora barngrupper i sig är ett problem. Här handlar det just precis om gruppstorlekar; om antalet personer, vuxna och barn, som barnet behöver förhålla sig till på daglig basis; i den grupp som barnet vistas i under stora delar av den vakna tiden. Det är just detta som får forskare att varna oss för att spela poker med barnens hälsa.

Barn- och skolnämnden Lunds stads ordförande Lars Hansson (FP) raljerar med detta och frågar: Ska vi räkna antalet krokar per kapprum.

Ja, det är just det vi ska göra, men det handlar inte om att sätta upp gipsväggar i kapprummen utan om att arbeta med gruppstorlekarna och vara ärliga mot oss själva och våra barn. Sanningen är att den förskola som idag skulle få för sig att leva upp till kommunens kvalitetsmått, max 11 barn i småbarnsgruppena och max 16 barn bland 3-5-åringarna med 2,75 personal per grupp, skulle gå med ett svidande underskott. Verksamheten skulle inte gå ihop. Men så var det inte 2006 - innan nedskärningarna började. Allt handlar om prioriteringar.

Hur prioriterar då Lund makthavare? Inför 2012 vill Lars Hansson och den borgerliga majoriteten i Lunds kommun skära ner på förskolornas budget med ytterligare 2 procent, ovanpå de 5 procent de redan skurit ner sedan de kom till makten 2006. Deras motto för Lunds förskolor är: Det som är bra tål alltid att göras lite sämre.

Med detta sagt vill jag trots allt varna lundaborna för ovanstående ord. Om ni tycker det är viktigare att bibehålla den borgerliga skattesänkningen på 40 öre per tjänad hundralapp, då ska ni glömma allt jag skrivit ovan.

Men ni som inte vill blunda och glömma bör betänka följande: Ungefär hälften av denna skattesänkning, 20 öre, ger i förskolornas budget 45 miljoner. Det är ungefär vad som idag krävs för att klara målet 11/16 i alla barngrupper i Lunds kommun.


Tidigare: Poker med barnens hälsa; Folkrörelse mot större barngrupper

Despotism på Sus

Trots ett stort stöd bland kolleger, fack och övrig personal avskedas Naomi Clyne som chef för njurkliniken i Lund från den 1 juli. Divisionschefen Bo Israelssons motivering att det beror på dålig budgetdisciplin framstår som ett svepskäl. Det verkar som om Naomi Clyne undanhållits kunskap om den budget hon förväntas hålla i. Överläkaren Ole Simonsen på njurkliniken säger till Sydsvenskan:

– Naomi Clyne har aldrig legat under i budget tidigare. Plötsligt gör hon det och divisionschefen vägrar redovisa varför. Hon har frågat vari budgetunderskottet består. Jag tror att Bo Israelsson vill bli av med henne för hon är rak och frågvis och vill ha reda på saker. Det borde vara enkelt att redovisa och förklara ett underskott, men han vill inte...

Naomi Clyne tror själv att sjukhusledningen vill göra sig av med henne eftersom Njurklinkerna i Malmö och Lund ska slås ihop.

För den politiska regionledningen borde händelsen bli ännu en läxa att lära från skapandet av Sus och de problem som uppstår i stora tvångssammanslutna organisationer. Det tycks finnas en allmän lag att ju längre bort från verksamheten som cheferna sitter, desto mer frodas despotismen.

I stället för att acceptera att obekväma klinikchefer sparkas borde de vara mycket oroliga över i vilken riktning regionchefen och sjukhuschefen styr organisationen.

Tidigare: Sparka Olofsson och Christiansson

Ett svek mot Väster

Den borgerliga majoriteten i Lunds kommunstyrelse tog idag ytterligare ett steg i det långdragna sveket mot Väster och Folkparken. De vill nu bygga bostäder i parken. De försäkrar dock att detta inte ska ske på parkmark. Som mark för bebyggelse återstår då, förutom några parkeringsrutor, att riva folkparksbyggnaden.

Lunds folkpark är en av Sveriges äldsta. Den nuvarande byggnaden uppfördes 1977. Arkitekturen är intressant men invändigt misslyckad och det har varit svårt att fylla den med innehåll. Kommunen har istället låtit byggnaden förfalla. Förutom i den östra delen, som används som fritidsklubb, är det idag förbjudet att vistas i den utan skyddshjälm. Kommunen årliga kostnad för den tomma lokalen uppgår till cirka en halv miljon kronor.

I samband med hundraårsfirandet 1995 tog föreningar på Väster fram en skiss för en ombyggnad av folkparken som innebar att Västers bibliotek skulle flytta dit och lokalen i övrigt skulle fyllas med kultur- och föreningsliv. Det tog tio år innan de hade lyckats övertyga kommunen om att detta var en bra idé, men hösten 2005 fanns äntligen ett förslag framme om ett kulturcentrum på Väster med det livaktiga stadsdelsbiblioteket som kärna. Kostnaden för ombyggnaden beräknades till 25 miljoner, inklusive inventarier.

Så blev det borgerligt styre i Lund 2006 och ett femårigt förhalningsarbete inleddes. Olika andra idéer har kastats fram, men alla har varit orealistiska eftersom man valt att utesluta biblioteket som centralpunkt och stomme för verksamheten.

Inför valet 2010 lovade Folkpartiet i sitt kommunala handlingsprogram att:

... aktivera Folkparken genom att t.ex. lokalisera viss biblioteks- och teaterverksamhet dit.

Istället för att leva upp till sitt vallöfte håller de nu, tillsammans med sina borgerliga kumpaner, på att fullfölja sveket mot Väster.


Länkat: SKD; SKD; SKD