Saker och ting är ibland inte riktigt som de först ser ut att vara. När jag i torsdags blev intervjuad av Skånska Dagbladet och skrev ett blogginlägg om skola och kyrka tänkte jag visserligen att det var lite märkligt av kyrkoherden i Veberöd att ordna en extra skolavslutning, men valde att inte kommentera det. Det står ju kyrkan fritt att ordna vilka aktiviteter de vill.
Men nu har fjällen fallit från ögonen: Initiativtagare till den extra skolavslutningen visade sig vara Mattias Karlsson, riksdagsman för SD. En pikant detalj i sammanhanget är att samme Mattias Karlsson själv förra året, tillsammans med SD:s riksdagsgrupp, demonstrativt tågade ut ur Storkyrkan under biskopens tal.
Men kyrkoherden i Veberöd har helt enkelt låtit sig utnyttjas för något som inte kan beskrivas som annat än en provokation. Allra mest anmärkningsvärt är att civilminister Stefan Attefall (KD) igår gav understöd åt provokationen. I ett inlägg i Expressen efterlyser han ett "samhällsklimat där religionen ses som ett naturligt inslag".
Attefall menar att den som inte accepterar bön på skolavslutningen (exemplifierad av Fader Vår, som tillsammans med Trosbekännelsen tillhör centrala delar i den protestantiskt kristna riten) har drabbats av "religiös beröringsskräck".
Attefalls ståndpunkt är naturligtvis fullständigt orimlig. Men hans inlägg visar med all önskvärd tydlighet vad det handlar om: Ska skolan vara skild från kyrkan eller inte? Ska barnen påtvingas bön och trosbekännelse? För Svenska kyrkans del är strategin gentemot skolan klar. De arbetar för att försöka bli en del av skolans ordinarie verksamhet, med det uttalade syftet att missionera och rekrytera konfirmander.
Minister Attefall må personligen önska att hans trosuppfattning får större spridning men han ska, enkelt uttryckt, ge fan i skolavslutningen i Veberöd. Religionsfriheten är i Sverige grundlagsfäst och skolan ska vara fri från religiös påverkan.
Tidigare: Skola och kyrka
Andra bloggar om detta: Humanistbloggen
Länkat: Ex; SKD; SKD; SKD; SKD; SDS; Dagen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet uppenbarligen inte vad ordet religionsfrihet betyder. Det betyder att man har rätt att ha vilken religion man vill eller inte vill och att utöva och uttrycka den.
SvaraRaderaDen friheten har man dock inte i skolorna idag. Bara åsikten att det inte finns någon Gud. Är inte det märkligt, om vi har religionsfrihet?
Det är en vrångtydning att religionsfrihet innebär frihet FRÅN religion och att religionen måste vara osynlig. Det är faktiskt skrämmande att en man som Du är så okunnig.
Du accepterar säkert inte ens att en majoritet beslutar att de vill vara i kyrkan. Med andra ord, bara det Du tycker får uttryckas.....
Av vilken anledning skall religiös tro behandlas från annan tro och tyckande? Ateism är lika mycket tro. T ex politik är bara tyckande. Kulturen är också nästan bara tyckande. Men oavsett det, VARFÖR skulle just religion var förbjuden att uttrycka??
Lelle: Ditt resonemang blir mycket lättare att föra om du skiljer på vad individen gör och vad staten gör. Religionsfrihet innebär att individen har rätt att uttrycka vilken religiös tro eller icke-tro hon vill. Om däremot staten (t.ex. genom den obligatoriska skolan) uttrycker samma sak inskränker staten i praktiken på individens religionsfrihet.
SvaraRaderaSkolan skall vara sekulär. Det betyder att vara neutral i trosfrågor. Om du tänker efter kommer du nog också fram till att detta är den enda rimliga lösningen för ett civiliserat land.
Det är i och för sig sant det du skriver, men då skall även muslimer som skall ha sina bönestunder och bönesalar i skolarona ut så de praktiserar det hemma. Varför skall man säga att den kristna kyrkan får inte vara i skolor medans andra religoner får vara där för de skall kunna utöva sina religioner?
SvaraRaderaI övrigt så är jag ingen troende, hoppade ur kyrkan den dagen det blev tillåtit, men anser att skall en sak gälla, skall det gälla för alla, oavsett vad som står i en bok som påstås skrivits för ett par tusen år sedan.
Speciella bönerum har naturligtvis inte i skolan att göra. Skolan ska varken uppmuntra eller bekämpa elevernas eventuella tro, men undervisningen ska vila på en vetenskaplig grund.
SvaraRaderaMan kan dock inte förbjuda elever att be på rasterna (oavsett om de är kristna, muslimer eller tror på det flygande spagettimonstret) och om någon har behov av att vara lite för sig själv så bör det inte vara några problem att ordna. Mig veterligen har det t.ex. i Lunds kommun aldrig förekommit några bönerum eller framförts krav på att inrätta sådana.
I Lunds kommun kanske det inte finns, men däremot (tror det var dn.se eller svd.se) som en eller två skolor i stockholm lät elever gå ifrån undervisningen för sina religioner. Det irriterar mig (och jagär definitivt ingen SD anhängare) för jag anser skolan skall hålla sig till undervisning, ge upplysning om samtliga religioner OCH den vetenskapliga läran, sen får individen själv bestämma vad han/hon skall tro på.
SvaraRaderaRaster skall givetvis vara fritid där man får göra vad man vill, men nu menade jag när man antingen planerar schemat efter en religion eller låter elever komma och gå som de vill pga religion.
"Ska skolan vara skild från kyrkan eller inte?"
SvaraRaderaDen retoriska motfrågan blir självklart; ska kyrkan vara skild från staten eller inte?
Du och vänsterpartiet kan ju börja med att agera konsekvent och inte lägga er i kyrkans angelägenheter utan låta det stå " kyrkan fritt att ordna vilka aktiviteter de vill."
T ex i trosfrågor som vigsel.
Ur statens synpunkt är äktenskapet ingen trosfråga utan ett juridiskt och samhälleligt avtal mellan två personer (hur tråkigt det än kan låta). Men den svenska staten ger vigselrätt till en rad trossamfund (till skillnad från en del andra länder, t.ex. Frankrike). Naturligtvis måste denna vigselrätt vara villkorad till svensk lagstiftning i övrigt, t.ex. förbud mot månggifte eller diskriminering av par av samma kön...
SvaraRadera