Rödgrön ledning

De rödgröna leder nu med mer än 2 procentenheter över de borgerliga. Det visar en opinionsmätning utförd av United Minds som publiceras i Aftonbladet.

På den rödgröna sidan är det framförallt Miljöpartiet som ökar. På ett sätt måste detta sägas vara välförtjänt. Miljöpartiets kongress och bytet av partiledning kan till skillnad från Socialdemokraternas beskrivas som en massmedial triumf. MP:s glidning åt höger efter valet spelar säkert mindre roll i detta sammanhang, opinionssiffrorna var stundtals lika höga innan valet då MP var i rödgrön koalition. Det centrala är att partiet andas öppenhet och optimism. De har nu också lyckats byta två väl fungerande och populära språkrör mot två andra som ser ut att om möjligt bli ännu bättre för partiet.

För Socialdemokraterna har trots allt en återhämtning också skett, även om uppförsbacken är brant. De är nu åter större än Moderaterna. Med en rakare välfärds- och fördelningspolitik och en Juholt lite mer varm i kläderna är det inte alls otänkbart att partiet kan stabiliseras på ett opinionsstöd på mellan 35 och 40 procent.

Oppositionens sorgebarn är alltjämt mitt eget parti. Vänsterpartiet går kräftgång mot fyraprocentsspärren. Med 4,7 ligger partiet nästan en procentenhet under valresultatet. Som jag tidigare visat är Vänsterpartiets problem helt och hållet ett ledarskapsproblem. Politiken kan vara aldrig så god; så länge folk inte har någon tilltro till partiledaren kommer framgångarna att utebli.

En snabbinkallad extrakongress i början av innevarande år hade kunnat ändra på detta. Det ville inte Lars Ohly, vars position nu istället är något av en lame duck. Chansen att Vänsterpartiet får en ny partiledare, alternativt delat ledarskap men utan Ohly, på kongressen i januari 2012 måste betecknas som goda. 2011 blir därmed ett nytt förlorat år för Vänsterpartiet, men förhoppningsvis det sista.


Tidigare: Nu väntar vi bara på V; Dags för nytt

Länkat: AB; SVT; DN; SVD; GP; HD; SVT; GD; SKD;