torsdag 31 mars 2011

Den fantastiska jordaffären

Som enda land i världen tillåter Sverige fortfarande adliga fideikommiss. Av en slump hamnade forskningsanläggningen ESS på Gyllenkroks marker, något som de inte var sena att utnyttja. Tillsammans med Björn af Kleen skrev jag om affären på Sydsvenskans kultursida idag. Nedan en lite fylligare bakgrund till artikeln. Alla pris- och arealuppgifter rörande affären kommer från SKD och mäklaren Skånegårdars hemsida.

År 2006 beviljades dispens för Nils Gyllenkrok att med manlig förstfödslorätt få tillträda Björnstorp och Svenstorps fideikommiss. I urkunden från 1743 sägs att äldste sonen ärver allt och att godset skall hållas intakt, inget får säljas utan tillstånd från en speciell fideikommissnämnd. Med 2 500 hektar åker är detta ett av landets största jordbruksföretag och dessutom Sveriges störste enskilde bidragstagare, alla kategorier. År 2010 lyftes 6,7 miljoner kronor i gårdsstöd från EU.


Ungefär samtidigt gick planerna för forskningsanläggningen ESS in i ett avgörande skede. Lunds universitets styrelseordförande Allan Larsson kallades in som internationell chefsförhandlare och 2009 kunde beslutet fattas att bygga den stora partikelacceleratorn på en åker i Odarslöv nordost om Lund. Det enda kruxet var att denna åker ingick i Gyllenkroks fideikommiss.


Är det en ironisk slump att världens modernaste forskningsanläggning lokaliseras till världens mest ålderdomliga form av jordägande? Ja, antagligen, men detta är en slump som de adliga ägarna inte är sena att utnyttja. Man kan undra när det gick upp för ESS-folket var de egentligen hamnat med sin anläggning. Jag
försökte varna för detta redan 2005, i samband med att Gyllenkroks ansökan om förlängt fideikommiss behandlades. Vid ett möte om ESS på AF-borgen i Lund några år senare försökte jag också berätta för Allan Larsson vad ett fideikommiss innebär. Han tittade på mig som om jag kom från en annan planet.


För hur skulle ESS komma över marken? Arrende var inte att tänka på och Gyllenkrokarna ställde byte som villkor. De visste nog att motpartens kunskaper om de rättsliga effekterna av fideikommissurkunden från 1700-talet haltade.


Regionledningen var mycket aktiv i strävandena att lokalisera ESS till Skåne och nu kastar den sig ut i halsbrytande jordaffärer.
Region Skåne köper 190 hektar jord i Västra Hoby för 74 miljoner kronor. Detta är ett våldsamt överpris som bara kan motiveras av den usla förhandlingspositionen – ersättningsmark som kan accepteras av fideikommisset måste till varje pris fram. Dessa 190 hektar byter sedan regionen mot 70 hektar framtida ESS-mark i Odarslöv några kilometer därifrån. Fideikommisset ökar därigenom sitt jordägande med 120 hektar. För dessa 120 hektar, som regionen alltså betalat 47 miljoner för (390 000 kr per hektar), betalar fideikommisset som mellanskillnad 6 miljoner kronor (50 000 kronor per hektar).


Affären fullbordas 2010 och är naturligtvis fullständigt osund. Mäklaren Dag Magnusson, Skånegårdar, förklarar att marken i Odarslöv är ett strå vassare jämfört med Hoby. Visst, men den skillnaden skulle motivera en uppvärdering av Odarslöv med som högst 30–40 procent, inte med 800 procent.


Baronerna Gyllenkrok har gjort sin bästa jordaffär någonsin. Fideikommisset har utökats med 120 hektar god åkerjord. Skånes skattebetalare har subventionerat de smått hysteriska överpriser på jord som affären utlöst, totalt åtminstone 30 miljoner kronor. Kryperiet för den godsägande adeln fortsätter in i 2000-talet.


Foto: Skånegårdar:
Den fantastiska jordaffären slutförs på Svenstorps gods. Från vänster: Thure Gabriel Gyllenkrok, Nils Gyllenkrok, Axel Gyllenkrok, Lars Lavesson, ESS och Lunds universitet, Harald Lindström och Sören Olofsson från Region Skåne samt Dag Magnusson, Skånegårdar.

9 kommentarer:

  1. Intressant! Du är ju omnämnd i BaK:s bok som expert i sammanhanget.
    Det är hög tid att avskaffa fideikommissen i Sverige. De har redan nu levt kvar alltför länge.

    SvaraRadera
  2. Mats Olsson har inte varit kritisk mot ESS förrän nu när en stor jordägare erhåller ekonomiska fördelar i ärendet. Detta är av större betydelse för MO än riskerna med ESS och dess övriga inverkan på odlingsbar jordbruksmark i omgivningarna med ökat följdbebyggelse m.m. Först lite risker: Enligt Leif Moberg på SSM så var det möjligtvis alstrande av vätgas från härden i Fukushima som i sin kontakt med luft bildat knallgas och därmed exploderat. Detta kan också inträffa med ESS med skillnaden att det blir radioaktivt kvicksilver som kommer ut i näromgivningen. ESS Council har själv skrivit följande: “The main safety concerns with respects to the ESS target results from:
    The radiotoxicity of the spallation products (105 TBq/target)
    The chemical toxicity of the mercury (15 t/target)
    The direct radiation penetrating through the shielding which may, among others, result in activation of soil and ground water
    The condensed, burnable gases (hydrogen), used in moderators, whose explosion might damage the target station.

    MO tillhör också de Lundapolitiker som inte har besvarat en insändarartikel i SDS från sommaren 2010 där den logiska frågan ställdes om varför man vill ha bort konstaterat ofarliga kraftledningar, men andra sidan helt okritiskt accepterar ESS.

    Kommentar/fråga om Fideikommiss: Det är inte helt förbjudet att sälja mark som fideikommiss. Jag vet att Svenstorp har sålt mindre bitar för ett antal år sedan. Man kan få tillstånd av Fideikommissnämnden att göra så vad jag vet.

    Kommentar om Lunds remissvar i frågan: I yttrandet från Stadsantikvarie Staff hävdade han att det var en fördel att behålla fideikommissen pga värnandet av den biologiska mångfalden. Då styckas inte marken upp. Detta påståendet visar vilken "kunskap" Lunds tjänstemän besitter i miljöfrågor. Är det någon som har undkommit vetskapen om den allt mer biologiska ensidigheten i det moderna skogsbruket?

    SvaraRadera
  3. Ja, Lasse, det är hög tid att avskaffa denna feodala kvarleva.

    Till Anonym vill jag poängtera att jag och Björn inte riktar någon kritik mot ESS-projektet i sig utan mot jordaffären. Mitt agerande i övrigt har varit inriktat på att försöka hålla formell rågång mellan Lunds kommun och ESS, eftersom kommunen enligt det kommunala planmonpolet ska lagpröva anläggningen. Det har gått sådär, men anläggningen ska framförallt prövas enligt miljöbalken och strålskyddslagen. Jag är inte människa att uttala mig om eventuella risker innan jag sett dess underlag.

    Du har helt rätt att det är möjligt att söka dispens från fideikommissurkunden och sälja delar av egendomen. Men Gyllenkrokarna ville ju ha ett saftigt byte istället...

    SvaraRadera
  4. Skulle inte kommunen kunna utnyttja sin expropieringsrätt när det gäller Gyllenkroks mark om man hade velat? För när det gäller de övriga fastighetsägarna i området så blir det kanske så i praktiken. Ponera att kommunen aviserar att de måste hitta ett nytt boende. Kommunen drar ut på det längsta att erbjuda ett bra pris för befintlig fastighet. De "tvångsförflyttade" söker och hittar ett boende som verkar bra. De vågar inte vänta längre på fler "rätta" objekt och köper det alternativa boendet. De står där nu med kostnader för två fastigheter. Kommunen får vetskap via lagfartsregistret att de "tvångsförflyttade" har köpt en ny fastighet. Då vet kommunen att de kanske är i ekonomisk trångmål och erbjuder ett lågt pris i förhoppning att de ska "nappa" på detta.
    Om du vill ha mer kritiska inlägg om ESS så rekommenderar jag Olof Hallonstens blogg i ämnet. http://essochmaxiv.wordpress.com/ Här kan man läsa om det bristfälliga och nästintill förljugna beräkningsunderlaget ESS använder sig av när man ska lobba för anläggningen.

    SvaraRadera
  5. Jo, antagligen hade expropriationsrätten kunnat utnyttjas i detta fall om inte en uppgörelse kunnat träffas eftersom anläggningen har ett odiskutabelt riksintresse. Desto mer obegriplig är den här jordaffären.

    SvaraRadera
  6. Det är väl som det är på riksplan. Högerns avsikt är att föra över tillgångar från det allmänna till det privata. Här såg man ett lysande tillfälle att flytta på ett antal miljoner och så var saken klar.

    SvaraRadera
  7. Ur min synvikel är det ett mycket större problem att fideikommissen avvecklas än att någon enskild person lyckas tjäna pengar på en jordaffär med staten. Som bekant är staten och den offentliga sektorn i allmänhet usel på att göra affärer och i stort sett allt annat som fordrar intellektuell verksamhet och det finns följaktligen, vilket heller inte möjligen kunnat undgå någon, betydligt mer stötande affärer som offentligheten gjort med enskilda under den senaste tiden.

    Eftersom att fideikommissen är en så fruktansvärt obetydlig del av vår tids samhälle och ekonomi kan jag för min del inte förstå att det är ett problem. Det är då ett betydligt större problem med de kulturskatter som fördärvas när 100-tals års samlingar sprids på den moderna snabbrörliga marknaden, när kulturhistoriska byggnader förfaller till följd av ett för tunt ekonomiskt underlag och när bruksdugliga jordbruksenheter fördärvas genom sk godsavsöndring.

    Jag kan för mitt liv inte heller förstå det engagemang som Björn Kleen lägger i denna fråga. Jag kan inte härleda det ur något annat än ett närmast patologiskt komplex som uppstått när han någon gång i känslig ålder insåg att han inte själv var adlig, trots ett adligt namn.

    Det ska i sammanhanget nämnas att jag själv inte är varken godsägare eller adlig och skiter blankt i bägge katigoriernas förehavanden, förutom att jag blir glas av att åka runt på skånska landsbygden och se att det alltjämt finns många vackra, levande välskötta kulturhistoriska gårdar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att anonymt pådyvla någon eptitet som patologiskt komplex är inte bara dålig debattetik. Det brukar också berätta mer om den som utslungar beskyllningen än föremålet för den.

      Björn af Kleen är en duktig journalist och författare som satt fingret på en obegriplig feodal kvaleva - fideikommissen. Redan när de inrättades på 1700-talet stred de mot allmän rättsuppfattning eftersom arvslagstiftningen sattes ur spel. Då fanns ingen aktiebolagslag eller andra former att behålla egendomar intakta vid arvsdelning. Det finns det idag.

      Fideikommiss och storgodsdrift i annan ägandeform är långt ifrån obetydliga företeelser. 45 av de 100 största mottagarna av EU:s arelstöd i Sverige 2006 var just skånska storgods ur den gamla frälsejorden (se mitt kapitel "Storjordbruk, statare och andra" i "Statarliv - i myt och verklighet"). Fyra av de sju största var fideikommiss eller fideikommissaktiebolag.

      Staten och det offentliga gör ibland bra affärer, ibland usla. De flesta som är usla beror på ideologiskt motiverade forcerade utförsäljningar eller en överdriven vilja att vara privata företagare till lags. I det aktuella fallet i kombination med det trumfkort som Gyllenkrok satt med i form av fideikommisslagstiftningen.

      Radera
    2. Mats, min kamrat. Jag har idag, långt efter det att du publicerat din artikel, läst den.
      Du borde läsa om, eller på alternativa sätt, införskaffa dig kunskap om vad ett fidekommiss är. Vad fidekommisarien har för skyldigheter/rättigheter.
      Vad händer med de värden som finns i ett fidekomiss när det löses upp? De tillfaller fidekommisarien och dess arvingar..
      tala om att DET blir en bra affär..
      Eftersom en fidekommisarie inte får belåna den egendom som han/hon givits rätten att bruka, så ska väl inte herr Gyllenkrok, rimligen, ta pengar ur egen ficka? Hur stor den nu än må

      Radera