Kungliga personligheter

När kung Carl XVI Gustaf förra månaden fick frågan om drottningens hälsotillstånd svarade han att hennes öron ska skäras av. Idag hävdar monarken att detta är humor och att tidningarna ändå skriver så mycket osanningar så det spelar ingen roll vad man säger.

Det osmakliga yttrandet är bara ett i en lång rad exempel på att Sveriges statschef saknar grundläggande förmåga att föra sig i offentliga sammanhang. Han gör ständigt ett tafatt och trögt intryck och ända till i höstas var det en offentlig hemlighet att hans moraliska egenskaper är under all kritik.

I en reportagebok avslöjades att kungen regelbundet har utnyttjat prostituerade och gynnat en svartklubb som drivs av en ökänd krimininell. Stockholmspolisens insatsstyrka har snopet fått vända utanför svartklubbens dörrar eftersom statschefen befann sig i lokalen och deltog i den kriminella verksamhet som pågick.

En del hävdar att vi som förespråkar monarkins avskaffande inte ska nedlåta oss till att kommentera eller ha synpunkter på kungligheternas personliga uppträdande och egenskaper. Och visst, frågan om att införa en fullt ut demokratisk konstitution handlar naturligtvis inte om personer utan om principer.

Ändå är personliga tillkortakommanden ett av de främsta praktiska argumenten mot ärvda ämbeten. Det är ju rena lotteriet om monarken ska vara god eller ond, välformulerad eller tafatt, kvick eller trög, kompetent eller en vandrande katastrof. Valda makthavare kan också falera i flera avseenden, men de kan - gubevars - avsättas.

På samma sätt kan andra människor ha nazistiska familjerötter utan att det ska behöva ligga dem till last. Men för personer som uppbär ämbeten som försvaras av blodsband är dessa rötter naturligtvis i sig komprometterande.

Inför sin stundande 65-årsdag säger kungen att han tänker fortsätta så länge han är vid sina sinnens fulla bruk. Men dessa sinnen har ju aldrig räckt till för att bli statschef. Man har faktiskt svårt att tänka sig att kungen som okänd civil ens en gång skulle kunna ta sig in i kommunfullmäktige i Gnesta. Kungens besked att han inte tänker pensionera sig från sitt ämbete är i sig ett gott argument för att avskaffa monarkin.


Tidigare om monarkin: Ut ur monarkins dimma; Vända blad?; En fri republikansk ö; De devota hyllningarnas tid; Står upp mot hovjönseriet; Otillbörligt gynnande av enskild?

Länkat: SVT; SVT; SVT; DN; SVD; AB; Ex; GP; GP; HD; SKD; GD; ArB;