Ett flertal privata intressenter anmäler sig nu för att vilja trafikera luckrativa sträckor mellan storstäderna. Men alla internationella erfarenheter och alla fakta visar att avregleringen av tågtrafiken kommer att innebära en fullbordad katastrof.
Järnvägens problem är inte för få aktörer utan för många. Underhållet av befintliga banor är eftersatt, delvis på grund av indragna anslag men till mycket stor del tack vare uppsplittringen och bolagiseringen av SJ. Dessutom har investeringarna i nya spår gått i stå sedan Anders Borg direkt eftervalet 2006 deklarerade att Sverige har "överinvesterat" i järnväg och regeringen istället styrt över pengarna till att främja biltrafiken.
Ulf Adelsohn har som SJ:ordföranden påpekat att det inte finns något annat land i världen som genomfört en sådan total avreglering som Sverige. Trots att järnvägen är en nationell nyttighet har SJ inget annat krav på sig än lönsamhet, och Adelsohn frågar om regeringens avsikt är att SJ kan lägga ned all trafik som inte är lönsam. Därför fick han sparken i förra veckan.
Socialdemokraterna föreslog i fredags ett moratorium för privatiseringen av järnvägstrafiken. Detta klingar för döva öron. Sverige har en regering som antingen inte förmår att ta till sig fakta eller också med öppna ögon är beredda att offra svensk järnväg på privatiseringens altare. Jag vet inte vilket som är värst.
Tidigare: Svek mot tågtrafiken (10)
Länkat: SKD; GP; SVD; DN; DN; DN; Ex;
Till Tågupprorets hemsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar