Skolans dödgrävare

Den borgerlig regeringen tar nu ännu ett steg mot en allt mer segregerad svensk skola. Hösten 2012 öppnar elitklasser för årskurserna 7-9. Jan Björklund säger obekymrat att han inte kan förstå skillnaden mellan å ena sidan specialklasser i musik och å andra sidan specialklasser i svenska och språk. Det kan nog de flesta andra människor. Det är en sak att sortera ut ett fåtal elever med musikbegåvning, det är en annan att på bred front och medvetet sortera ut någon sorts elit i skolans kärnämnen.

De borgerliga, och speciellt Folkpartiet, har nu i årtionden satt agendan för skoldebatten. Den svenska skolan är en Björklundskola. En av de viktigaste förklaringarna till att eleverna i Björklundskolan presterar sämre än tidigare är just segregationen.

När valfriheten blir överordnad princip förvandlas skolan till ett svartepetter-spel. Ju fler alternativ som uppenbarar sig för föräldrarna, desto snabbare blir strömmarna mellan skolorna, desto större risk för den som inte är snabb nog att lyfta ut sitt barn från dess ordinarie skola. Tolvåkersskolan i Kävlinge är bara ett exempel på detta. Fokus i skolans arbete flyttas från kunskap, lärande och kvalitet till konkurrens, privatisering och splittring. Björklund är den svenska skolans dödgrävare.

Det är möjligt att Jan Björklunds och regeringens beslut slår an en ton hos en del föräldrar som tror att deras Pelle eller Lisa mår bättre av att vistas i en elitklass. Men en förstärkt segregering är dålig såväl för högpresterande som andra elever. I skolan lär man sig grundläggande värderingar i livet, som att vi respekterar och hjälper varandra trots att vi är olika. Ingen mår bra av att känna sig utvald, att tro att man är förmer än andra i unga år. Då kommer Pelle och Lisa att få sämre förutsättningar att bli hela och goda människor. Övriga kunskaper och färdigheter kommer de att ta till sig i vilket fall som helst.

Tidigare: Björklunds skola är här

Länkat: SVT; DN; SKD; GP; HD