Den rödgröna oppositionen är nu helt ifatt den borgerliga alliansen i väljaropinionen samtidigt som både Centern och Kristdemokraterna vacklar på eller strax under fyraprocentsstrecket. Det jämna opinionsläget är dock något av en chimär. Sverigedemokraterna fungerar i praktiken som ett borgerligt stödparti. I över 90 procent av de blockskiljande omröstningarna i riksdagen stödjer de regeringen. De rödgröna har alltså att hämta in ytterligare 6-7 procent innan vi kan tala om ett opinionsmässigt övertag.
Förhoppningar har knutits till att den nya socialdemokratiska ledningen åter ska förmå att utmana Moderaterna i politikens kärnfrågor. Det har den hittills inte lyckats med. En självbelåten Anders Borg (M) har inte haft några som helst problem att parera en osäker Tommy Waidelich (S), som närmast har framstått som en nervös skolpojke. Waidelichs taktik är framförallt obegriplig: Först beröma högern för skattesänkningarna och de centrala delarna av dess ekonomiska politik och därefter försöka kritisera effekterna av samma politik. Så vinner man inga debatter och så kommer man inte att vinna några val.
En viss återhämtning har trots allt skett för Socialdemokraterna och Miljöpartiet går fortfarande starkt. Att den rödgröna oppositionens sorgebarn är mitt eget parti, Vänsterpartiet, framstår allt tydligare. Här är det knappast politikens innehåll som är problemet. Bland annat är Vänsterpartiet det enda parti som förmår och vågar formulera ett vettigt alternativ till ekonomiskt-politiskt ramverk. Partiets förslag står väl i samklang med modern ekonomisk forskning och får nu också beröm från seriösa ekonomer.
Vänsterns problem är istället ett genuint ledarskapsproblem. Det svenska folkets förtroende för Lars Ohly är tyvärr inte speciellt högt. Men partiledningens svar på detta har varit att tillsätta en framtidskommission som ska syna - politikens innehåll.
Man skulle nästan önskat att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hade bytt eftervalsdebatt med varandra: Det är Socialdemokraterna som egentligen behöver diskutera innehållet i sin politik och Vänsterpartiet som behöver byta partiledare.
Tidigare: Systemskiftet fortsätter; Så stormas Borgen; Nu väntar vi bara på V
Länkat: SVD; SVD; SVT; DN; E24; GP; AB; AB; HD; SKD; GD; ArB;
De röd-gröna kommer inte att få det övertag du drömmer om i nästa väl. SD kommer däremot att ta kanske 10-15 % av rösterna på grund av att de uppmärksammar ett för Sverige viktigt problem (den av de etablerade partierna uppmuntrade massinvandringen) när det redan saknas bostäder och arbeten - samt inte skapas nya av någondera av vare sig de röd-gröna eller alliansen - till de ca. 400k svenska medborgare som inte har arbete utan är satta i d.i.v. pysseljobb och ungefär lika många som är intvingade i andra meningslösa skenåtgärder för att dölja massarbetslösheten.
SvaraRaderaFörst vill jag påpeka att jag knappast drömmer, jag försöker problematisera och se förutsättningar. Jag skrev inte detta för att diskutera med SD:are men så länge tonen är hyfsad och inga länkningar görs till rasistiska webbsidor, tar jag inte bort några inlägg.
SvaraRaderaIngen ekonom skulle skriva under på att arbetslösheten beror på någon "massinvandring". De två främsta metoderna att bekämpa arbetslöshet i Sverige idag är:
1. Offentliga och privata investeringar i produktion och infrastruktur.
2. Satsningar inom skola och den offentliga välfärdssektorn.
Därtill kan åtgärder som brukar kallas matchning vara viktiga, det vill säga att genom t.ex. utbildning av arbetskraften se till att den motsvarar de behov som finns.
En annan modell har nu prövats av regeringen sedan 2007: Skatesänkningar för dem som arbetar. Jag och andra har försökt visa att detta är ett ineffektivt och dyrt sätt att skapa arbetsplatser.
Den som vill diskutera arbetslöshet måste förhålla sig till dessa frågeställningar. Den som har en annan agenda struntar i att diskutera detta och skyller istället på någon utpekad grupp.
Den utpekade gruppen har varierat genom historien: judarna, muslimerna eller invandrarna i allmänhet.
Till "massinvandringen" räknar de dock sällan invandrare från angränsande länder med liknande språk, utseende och kultur. Jag kallar detta rasism eftersom det är ett medvetet sätt att spela ut etniska grupper mot varandra. Det har aldrig i något land lett till att något samhällsproblem har lösts.
För det första är jag ingen SD:are och för det andra tar du fel avstamp i ditt svar då jag aldrig skrivit att massarbetslösheten beror på massinvandringen. Det parti som inte förstår att folk blir förbannade över att de etablerade partierna uppmuntrar massinvandring under rådande omständigheter med brist på bostäder och arbete samt i ett skede där alliansen håller på med att montera ned välfärdssamhället har allvarliga brister i sin verklighetsförankring. Då hjälper ingen ideologisk retorik vilket de etablerade partierna ink. vänstern kommer att få erfara, kanske sorgligt nog speciellt vänstern som bara backar i val efter val och som med största sannolikhet kommer att komma under 4%-spärren tillsammans med KD i nästa val..
SvaraRaderaDet handlar inte om ideologisk retorik utan om handfast politik. Antingen fortsatta skattesänkningar vilket leder till fortsatt nedmontering av välfärdssamhället, eller en revanch för en mer solidarisk politik. Den politiker som i detta sammanhanget blandar in invandringen är antingen okunnig eller ond.
SvaraRaderaNågon handfast politik som nu i dag löser arbetslösheten eller bostadsbristen lyser med sin frånvaro och det är i dag som en ganska stor del av befolkningen får känna av att bostäder och arbete inte finns i tillräcklig omfattning. Om de etablerade partierna ink. vänstern har/hade en reell vilja eller möjlighet att åtgärda problemen så skulle de ha gjort det redan och inte prata om att det är allt och alla andras fel. Det är det som SD tar fasta på samt det uppenbarligen orimliga i att massimportera outbildat folk och vara hela världens socialkontor.
SvaraRaderaJag tycker mig märka att gemene man är både förbannade/uttråkade och i många fall äcklade av alla förljugna, medlöpande och hycklande partipolitiker på riksdagsnivå med deras kohandel där de kompromissar bort sina respektive ideologier samt deras infantila sandlådekäbbel varav ingedera leder till arbete och bostäder eller till att de ganska stora grupper av redan i dag mindre bemedlade och utsatta grupper får en rättvis del av välfärdskakan.
SD må vara okunniga eller onda men det spelar ingen roll för det de vinner på är att de ger ett visserligen okänsligt och odiplomatiskt men ärligt och folkligt intryck.