SJ lägger ner trafiken mellan Malmö och Göteborg. Därmed återstår endast Öresundstågens, numera Veolias, långsamma och obekväma tåg. Resetiden förlängs med cirka 40 minuter. Privatbilism, buss och flyg gynnas ytterligare på den miljövänliga och bekväma tågtrafikens bekostnad.
Det går inte att skylla på någon annan än regeringen. Sedan borgarna kom till makten 2006 har de dragit in på underhåll och investeringar, avreglerat och privatiserat, drivit den tidigare uppstyckningen av SJ in absurdum och använt lönsamhetskriterier som enda krav på verksamheten. I april förra året frågade SJ:s ordförande Ulf Adelsohn om avsikten var att lägga ner alla sträckor som enligt regeringen inte var lönsamma. Då fick han sparken.
I borgarnas Sverige har tågtrafiken inte en chans.
Tidigare: Fullbordad järnvägskatastrof
Det är inte så att de S-märkta landstingen i Västra Götaland, Kalmar och Blekinge län har något ansvar för att den skattesubventionerade länstrafiken har konkurrerat ut den självfinansierade SJ-trafiken...?
SvaraRaderaNej, alternativet för länstrafiken hade varit att följa SJ ner i sumpen, givet de spelregler som regeringen har satt upp. Ansvaret för vem som ska trafikera vilka sträckor, och under vilka förutsättningar, faller helt och fullt på regeringen.
Radera1963 beslutade man i Riksdagen att "varje trafikslag måste bära sig självt ekonomiskt". Det var då nedmonteringen började och då var vänstern vid makten.
SvaraRaderaSJ bolagiserades 2001, också då med vänstern vid makten.
Lätt att skylla på andra hör jag...
Visst skedde en omfattande järnvägsnedläggelse under 1960-talet. Under detta bilismens årtionde var de borgerliga och socialdemokratin i princip överens om strypningen av spårburen trafik.
RaderaMen under 2000-talets första del var pendeln på väg att svänga tillbaka, framförallt med omfattande nyinvesteringar. Detta bröts dock effektivt vid det borgerliga makttillträdet 2006. Anders Borg hävdade att Sverige hade "överinvesterat" i järnvägar, och att en motorvägsinvestering alltid är värd fyra till fem gånger så mycket per satsad krona.
På en punkt måste jag dock ge dig rätt. Själva bolagiseringen hade genomförts tidigare (2001), även om jag invänder mot din svepande formulering "vänstern vid makten": Vänsterpartiet bekämpade bolagiseringen som genomdrevs av Socialdemokraterna och de borgerliga i skön förening. M, FP och KD markerade dessutom att de ville se detta som ett första steg mot en privatisering av hela SJ-koncernen (se sid 17 i denna rapport http://www.riksrevisionen.se/PageFiles/761/RiR_2005_11.pdf)
Jag tackar ändå för påpekandet och ändrar i mitt inlägg.
Nja, det var mer under 90-talet som nya banor ersatte gamla, även då X200 kom.
RaderaGrödingebanan, Svealandsbanan och järnväg till Arlanda öppnades då.
På 2000-talet händer inte så värst mycket, mer än att t.ex. Linx lades ner 2005.
Påpekas bör också att infrastrukturinvesteringar kostar 85% mer i Sverige än övriga EU-länder. Man bör även lyfta fram att vi ligger över snittet i nyinvesteringar av järnvägen med t.ex. Citybanan, Citytunneln och Botniabanan.
Dock ligger vi efter i underhåll.