 | ||
| Vänsterpartiet ökar med 4 procent, till ett väljarstöd på 10,3 procent i YouGovs/Metros februariundersökning. |
Det tog en månad för Vänsterpartiet att klättra från 5-6 procent av väljarsympatierna till över 10 procent. Nyss hemkommen från partikongressen i Uppsala satte jag i början av januari upp en liten bloggenkät med frågan: Tror du att Vänsterpartiet kommer att hamna över 10 procent i opinionsmätningar under 2012? Två tredjedelar svarade ja på frågan, men de flesta trodde nog inte att det skulle gå så snabbt.
Låt oss dock glädjas med behärskning, eller fröjden er med bävan som Jonas Sjöstedt med hjälp av Psaltaren uttryckte det på sin blogg. Socialdemokraterna är nere på historiskt låga opinionstal. De kommer med stor sannolikhet att återhämta sig, vilket mycket väl kan ske genom att en del väljare går tillbaka från V. Men det är onekligen ett trendbrott att missnöjda socialdemokrater inte längre flyr till Moderaterna och SD utan till vänster. För samtidigt som Vänsterpartiet växer på Socialdemokraternas och Miljöpartiets bekostnad hämtar dessa bägge partier över väljare från borgerligheten. Skillnaden mellan blocken minskar och är nu i en del mätningar nere på någon enstaka procent.
 | |
| Aron Etzler, Josefin Brink, Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson. Foto: Kalle Larsson. |
Vänsterpartiet finns på allvar på den politiska kartan igen. Som enda parti i Sverige växer V också medlemsmässigt, bara efter kongressen i januari med 1 000 nya medlemmar. I Lund satte partiet i helgen målsättningen att öka med 70 nya medlemmar under våren, något som med nuvarande utveckling syns fullt realistiskt.
Partistyrelsen utsåg i helgen den grupp som till sammans med Jonas Sjöstedt ska fronta partiet: Ulla Andersson och Josefin Brink som vice ordföranden och Aron Etzler som partisekreterare. De har alla fyra en stark egen plattform och framtoning, är politiskt kloka och utåtriktat pragmatiska. Ulla och Josefin är dessutom, liksom Jonas, alldeles lysande talare och debattörer (kanske Aron också, jag har bara inte hört honom i någon debatt ännu).
Med denna kvartett har partiet möjlighet att fortsatt behålla initiativet i några av de centrala politiska frågorna: Privat vinstdriven vård kontra offentlig omsorgsdriven, riskkapitalbolag i skolan kontra en skola som fokuserar på allas rätt till god utbildning, deltagande i Europakten kontra självständig ekonomisk och social politik, klimatpolitisk passivitet kontra grön omställning och investeringar i hållbara transportsystem.
De borgerligas politiska projekt avslutades med det senaste jobbskatteavdraget. Nu har de mycket lite att säga om framtiden, mer än att allt kommer att bli värre. Det enda finansminister Anders Borg förmår att göra nu för tiden är att gnälla på bankerna, precis som om de brydde sig om vad han säger.
Statsminister Fredrik Reinfeldt påstod idag att vi måste jobba tills vi är 75 år. Samtidigt som han slänger ur sig att man måste kunna byta karriär mitt i livet har han i praktisk politik försämrat möjligheten till vuxenstudier och genom försämrade trygghetssystem tvingat folk att till varje pris klamra sig fast vid de jobb som de eventuellt har. Reinfeldts uttalanden är cyniska med tanke på den massarbetslöshet som hans regeringen inte vill göra något åt. De har redan orsakat en mindre folkstorm. Reinfeldts hot om höjd pensionsålder bygger framförallt på hans beröringsskräck för utbyggda välfärdssystem, som till exempel pensioner.
I riksdagens partiledardebatt visade däremot Jonas Sjöstedt att vänstern förmår att sätta arbetstidsfrågan på den politiska dagordningen (något som jag själv inte riktigt vågade tro på innan partikongressen). För hur ska folk kunna jobba till 65 eller längre om de är utslitna redan när de är 60 år gamla? Vänstern håller medvetet på att knyta samman frågor som berör solidaritet och jämställdhet med miljö, till exempel arbetstidsförkortning med klimatpolitik. Jonas Sjöstedt ställer idag öppet den fråga som MP:s språkrör inte vågar andas: Hur ska vi använda det framtida ekonomiska utrymmet – till att konsumera ännu fler jordklot eller till att höja livskvalitén genom en bättre balans mellan arbete och fritid?
Vi må alltså fröjdas med bävan, men ändå med en viss tillförsikt. Kampen lönar sig!
Vi må alltså fröjdas med bävan, men ändå med en viss tillförsikt. Kampen lönar sig!
Läser i morgontidningen att aktieutdelningarna för 2012 beräknas bli ca 86 miljarder. Bara för någon vecka sedan lovade också Reinfeldt 100 miljarder i bidrag till Euro-pakten. Som om inte det skulle räcka så ser jag på nätet att RUT och ROT-avdragen nu är uppe i 70 miljarder om året.
SvaraRaderaDet finns massor av pengar, det är bara fördelningen det är fel på. STOPPA PLUNDRINGEN OCH UTFÖRSÄLJNINGEN AV SVERIGE
Nu blir jag besviken på dig Mats.
SvaraRaderaDet är intellektuellt oärligt att påstå att Reinfeldt sa att vi ska jobba till 75.
Han sa att de som vill och kan ska ev få ha den möjligheten.
Det fanns inget i det som Reinfeldt sa som säger att byggnadsarbetare, undersköterskor m fl skulle tvingas att jobba till 75.
Sedan vill jag även kommentera anonym:
Är det fel att aktieägare ska få avkastning på satsat kapital eller?
Det är knappast plundring som pågår men jag misstänker att du vill förstatliga allt som går och helst lite till.
Du bör inte vara besviken på mig utan på Reinfeldt. DN:s reporter frågade honom:
SvaraRadera– Finns det ett måste att jobba efter 65 års ålder som du ser det, eller är det valfritt?
– Ja det finns ett måste i den meningen att pensionssystem inte är trolleri, svarade Reinfeldt
http://www.dn.se/nyheter/politik/fler-maste-kunna-byta-karriar-mitt-i-livet
Hur detta 'måste' utformas är en annan sak. Ett starkt indirekt tvång är t.ex att pensionen blir så låg om man går vid 65 att även den som är utsliten känner sig tvingad att arbeta vidare.