Lärdom från Ådalen

På väg mot Lunde 14 maj 1931.

Idag är det 80 år sedan svensk militär dödade fem arbetare genom verkningseld rakt in i en obeväpnad demonstration i Lunde, Ådalen. Skotten hade föregåtts av solidaritetsstrejker då arbetsgivarna satt in strejkbrytare för att knäcka en långvarig arbetskonflikt vid en pappersfabrik.

Det rättsliga efterspelet blev farsartat. De som ansågs ha uppviglat arbetarna dömdes till fleråriga fängelsestraff och straffarbete medan kapten Mesterton, som givit order om eld, dömdes till 10 dagars husarrest utan bevakning.

Det politiska efterspelet och värderingen av det pågår fortfarande. Vad ledde egentligen skotten i Ådalen till? Birger Norman skrev 1968 att Ådalen 1931 egentligen hörde 1920-talet till, då Sverige var det europeiska land som hade flest arbetskonflikter. Vid denna tid härskade ännu en ekonomisk doktrin som gick ut på att arbetslöshet berodde på för höga löner. De många strejkerna och lockouterna rörde ofta arbetsgivarnas krav på sänkt timlön. De arbetslösa hänvisades till förnedrande så kallade AK-arbeten till svältersättning. Klassklyftorna var avgrundsdjupa.

Statsvetaren Bo Rothstein har i sin bok Sociala fällor och tillitens problem försökt visa att Ådalen fick en alldeles speciell betydelse för vårt kollektiva minne. Trots att händelserna på kort sikt skapade uppiskade stämningar var det Per-Albin Hanssons tolkning och program för samarbete och reformer som segrade. Istället för AK-arbeten blev det beredskapsarbeten till avtalsenlig lön och staten började investera istället för att svälta Sveriges arbetare ur krisen.

Skotten ledde alltså inte till starkare revolutionära stämningar bland arbetarna. Men de medverkade till att den politiska högern hamnade i en långvarig defensiv. Med det följande riksdagsvalet 1932 inleddes ett socialdemokratiskt regeringsinnehav som varade i 44 år. Den misstro som präglat samhället byttes ut mot större tillit.

IF Metalls ordförande Stefan Löfven säger att han hoppas att minnesdagen blir en påminnelse för nutidsmänniskan att det fortfarande råder en kamp mellan arbete och kapital. Det gör det förvisso, men på vilket sätt? Samhället ser ju så olikt ut idag jämfört med för 80 år sedan.

Framförallt håller 2010-talets Sverige åter på att dras isär. Fackföreningarna trängs undan och är på defensiven. Regeringen håller på att privatisera välfärden och dess recept mot arbetslöshet och sjukdom är att åter sänka ersättningar och att utförsäkra. Motsvarighet till 1920-talets AK-arbeten heter Fas 3.

Den viktigaste lärdomen från Ådalen måste alltså vara att värna ett sammanhållet samhälle, ett samhälle som inte åter dras isär med stor klyftor mellan den som har och inte har ett arbete, mellan rik och fattig eller mellan frisk och sjuk.

Tidigare: Systemskiftet fortsätter; När det dras isär

Länkat: SVT; SVD; AB; AB; DN;
Blogglänkar: Alliansfritt Sverige;