Vänsterpartiet beslutade på sitt möte i måndags att i adressfrågan för studentlägenheter ställa sig bakom den smidiga linje som AF Bostäder föreslagit - att komplettera befintliga studentadresser med lägenhetsnummer, vilket den nya lagen om lägenhetsregister ger utrymme för.
Beslutet i byggnadsnämnden, som idag kommenteras i Sydsvenskan, är olyckligt och tar inte tillräcklig hänsyn till de problem som 2 500 helt nya adresser kommer att skapa för studenterna och deras bostadsföretag: Ökade kostnader, problem med internetuppkopplingar, folkbokföringsadresser, m.m. Denna typ av byråkratisk stelbenthet gynner ingen, varken Lunds kommun eller studenterna. Vi i vänsterpartiet kräver nu att hänsyn tas till de synpunkter som framförts av AF Bostäder och Lunds studentkårer.
Helt klart är att det finns vitt skilda tolkningar av vad som krävs för att uppfylla lagens krav, vilket också framgår av en artikel i Skånska Dagbladet, liksom av kommentarerna till denna blogg. Byggnadsnämnden menar att det ovillkorligen krävs nya adresser, medan AF Bostäder och Lunds studentkårer hänvisar till att man löst detta på andra håll i landet med kompletterande lägenhetsnummer, utan adressändringar.
Man frågar sig: Varför har man lyckats möta lagens krav på ett obyråkratiskt sätt i andra studentsstäder, som Göteborg, Stockholm och Linköping, medan detta verkar fullständigt omöjligt i Lund?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Problemet är att oavsett vilken lösning man hade valt måste man ändra adresser. Stiftelsen AF-bostäder har länge haft en ganska avvikande adresstyp, men nu när nya lägenhetsregistret införs kan denna typ inte längre existera. Som exempel kan man ta upp Kämnärsvägen 4 där man får 244 nya adresser - det hade ändå inte gått att numrera med lägenhetsnummer, då man max kan ha 100 parallella lägenheter. Idag är det en enda adress dit. Det är inte heller lätt för ett utryckningsfordon att hitta rätt lägenhet där inte.
SvaraRaderaInstämmer med anonym och Jonas Andréasson. Vill tillägga att frågan om lägenhetsregister och fastställande av belägenhetsadresser ej är en politisk fråga i den enskilda kommunen utan enbart en fråga om tillämpning av regelverket.
SvaraRaderaDet är olämpligt att diskutera frågan partipolitiskt i kommunen. Så har redan skett rikspolitiskt. Det är också pinsamt att AF Bostäders tjänstemän ej handgripligen hjälper kommunens tjänstemän i deras värv.
Lars Malmsten
Det är kommunen (och endast kommunen) som fastställer belägenhetsadresser. Lägenhetsnumrering och -register är en helt annan sak, men också en av de funktioner där (de av kommunen fastställda) belägenhetsadresserna får betydelse. OM det på samma belägenhetsadress återfinns flera bostäder, SKALL respektive bostad åsättas ett lägenhetsnummer, enär varje bostad skall få en unik identitet (för att kunna införas i lägenhetsregistret). Kommunen valde (för det är som sagt helt upp till kommunen) att istället sätta en ny ADRESS för var och en av dessa tusentals bostäder. Förstår du nu, Lars Malmsten, skillnaden mellan LÄGENHETSREGISTER (vars införande beslutats på riksnivå) och BELÄGENHETSADRESS (vilken fastställs av kommunen och utan ytterligare prövning registreras i lägenhetsregistret).
SvaraRaderaJa, jag tror att jag fullständigt förstår skillnaden. Har följt problematiken under flera år.
SvaraRaderaKonstruktionen av ett lägenhetsnummer bygger på fyra siffror. Det första anger vånngsplan. Övriga fyra siffror numreras löpande per plan enligt visst system.
Belägenhetsadressen utgår i princip från närmaste ytterport. Detta är viktigt för att personal i uttryckningsfordon, taxi, budfirmor och för oss alla andra skall hitta rätt.
Vid beställning av t ex en ambulans kommer det att räcka med att uppge en adress (utan koordinater) som t ex Lund kommun, Lund, Sandgatan 12 A, LGH 1010.
Utryckningsfordonets personal kan snabbt identifiera belägenhetsadressen då den är koordinatsatt av lantmäteriet.
Tack för dialogen. Du är mer påläst än de allra flesta.
Vid uppläggningen av lägenhetsregistret ansvarar Lantmäteriet (det statliga lantmäteriet) samt de lantmäterienheter i de kommuner som har samma ansvar och uppgifter som sin staliga motsvarighet.
Efter upprättandet av lägenhetsregistret övergår ansvaret till kommunerna.
För upprättandet av belägenhetsadresser svarar kommunerna. Som i all annan specialreglerad kommunal verksamhet måste kommunen följa vad som är centralt reglerat. Här finns mycket lite att diskutera om rent politiskt men självfallet om hur lagstiftningen praktiskt skall tolkas.
Arbetet med lägenhetsregistret och registret över belägenhetsadresser är administrativt självfallet en helt integrerad uppgift.
Om det är så som uppges i Sydsvenskan att AF Bostäders tjänstemän ej handgripligen försöt att hjälpa kommunens tjänstemän i deras värv är det självfallet mycket olyckligt.
Lars Malmsten