Byråkratins seger - högre studenthyror

Notan för att genomdriva den omfattande och till största delen onödiga adressändringen för 2 500 studenter tycks landa på cirka åtta miljoner kronor, en kostnad som till stor del kommer att märkas på lundastudenternas hyror. I en artikel i Skånskan idag berättas att besvikelse och uppgivenhet nu råder bland studenterna. Ingrid Nathéll har tidigare i Sydsvenskan beskrivit det som en Davids kamp mot Goliat. Lunds kommun har valt att genomdriva den dyraste och mest byråkratiska tolkningen av lagen. Allt talar för att AF Bostäders lösning hade hållit.

I tidigare blogginlägg har jag uttryckt förhoppningen att så smidiga lösningar som möjligt ändå ska kunna väljas, nu när AF Bostäder tvingats kapitulera, och att förändringen kan genomföras under ordnade former med en utsträckt tidsfrist. Lunds kommuns sista möjlighet att rädda ansiktet är medverka till detta.

Tidigare inlägg om adressändringen
AF Bostäder sträcker vapen; Sluta strula med studenternas adresser

Ovarsam exploatering ger ovarsam framfart

Så har förödelsen av Sankt Lars-parken börjat på allvar. Lund är en stad som till största del är omgiven av åker, och de oaser där man kan vandra och få naturlika upplevelser är minsann inte många. Därför var det en präktig skandal när kommunfullmäktiges majoritet under kuppartade former för några år sedan förmåddes att driva igenom en hänsynslös exploateringsplan av Bup-området vid Klostergården. Genom att slå ihop tre detaljplaner till en ställdes kommunfullmäktige inför någon sorts fullbordat faktum: Antingen försena utbyggnad av bland annat ett äldreboende eller svälja hela betet. Vi som dristade oss till att att ändå kräva besinning blev kallade utvecklingsfientliga och bromsklossar.

Nu går grävmaskinerna fram över den vackra lilla sluttningen ner mot Höje å. Flera fall av onödig ovarsamhet har redan kunnat iaktas från exploatörens sida. Kommunens parkkontor har flera gånger fått rycka ut och påtala övergrepp, och i Sydsvenskan beskrivs stämningen som hätsk. Tacka för det. Ansvaret får de politiker som till varje pris drev igenom planen ta på sig. De valde en ovarsam exploatering och det är precis vad de fått.

Nya spår - då krävs regimskifte

Regeringsrepresentanterna såg onekligen lite bortkomna ut i vita och blå kapsyler på presskonferens på Malmö central idag. De kände kanske att de hade förirrat sig till fel landskap för att presentera sina så kallade infrastuktursatsningar fram till 2021. Skåne är klart missgynnat gentemot övriga storstadsregioner, och de nödvändiga spårutbyggnader som krävs för att i alla fall komma närmare miljömålen saknas. Nästan alla pengar är redan uppbundna i beslutade och pågående projekt eller i underhåll.

Under senaste socialdemokratiska regeringen gick två tredjedel av de statliga satsningarna till järnväg och en tredjedel till väg. Vänstern och miljöpartiet tryckte på för ännu starkare inriktning på spår. Den borgerliga regeringen har nu kastat om dessa siffror, två tredjedelar går till vägarna. För Lunds del prioriterar till exempel de borgerliga motorväg på hela E22:an mot Kristianstad, ny motorvägsavfart vid Östra Torn och utbyggnad av Lunds södra motorvägsavfart framför spår på Lundalänken, Simrishamnsbanan och Diagonalspåret Lund-Kristianstad. Det måste tydligen satsas väldigt mycket på ökad bilism innan någonting kan satsas på nya spårlinjer i alliansens Sverige. Detta är ett skamligt vägval.

Länkat till detta inlägg:

Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan, Skånska Dagbladet, Skånska Dagbladet, Aftonbladet

Lund allt mindre borgerligt, allt mer rödgrönt

I en artikel idag i Sydsvenskan hävdas att lundaborna röstar efter eget huvud. Ett bevis för detta sägs bland annat vara att majoriteten ofta byts. Så må vara hänt, men tittar vi på tendensen i lundabornas sätt att rösta de fyra senaste valen framträder ett annat mycket intressantare mönster: Jämfört med Sverige som helhet bli Lund allt mindre borgerligt och allt mer rödgrönt.

Titta på figuren ovan. Den övre linjen visar differensen mellan de borgerliga partiernas röster i kommunalvalet i Lund och deras röster i riksdagsvalet i hela Sverige, uttryckt i procentenheter. Den undre linjen visar samma utveckling för de rödgröna partierna. År 1994 hade de borgerliga 6,5 procent fler röster i Lund jämfört med i riket, medan de rödgröna hade 7,6 procent färre röster. I senaste valet, 2006, hade Lund blivit betydligt mindre borgerligt jämfört med resten av landet, bara 3,3 procent över. De rödgröna hade på motsvarande sätt stärkt sin ställning och hade bara 1,7 procent färre röster än i riket.

Jag har funderat en del på orsaken till denna utveckling, men inte hittat något riktigt bra svar. De befolkningsgrupper som ökat mest i Lund, bortsett från studenterna, är ganska välbetalda grupper med anknytning till högteknologiska företag och universitetet. Denna klassmässiga förskjutning borde snarare ha givit en motsatt utveckling. En enkel men lätt observerbar förklaring är att Lunds politiska borgerlighet har varit svag och oföretagsam, medan de rödgröna varit mer aktiva och drivande. Detta är kanske ändå för enkelt, av det tråkiga skälet att för få människor är tillräckligt insatta i kommunalpolitiken för att det ska ge ett sådant långsiktigt utslag gentemot rikstrenden.

Jag vet alltså inte varför de rödgrönas relativa styrka i Lund vuxit, men utvecklingen är onekligen intressant, inte minst för den som hoppas på en ny politik i Lund efter höstens val.

För sent, för oplanerat och för lite

Redan under förra året lämnade den rödgröna oppositionen i Lund in en gemensam skrivelse om ny budget för 2010. Resultatet hade då förbättrats gentemot prognosen, från minus 27 miljoner kronor till ett plus på minst 120 miljoner. Men i stället för en seriös budgetprocess, i vilken nämndernas verksamhet och resurser genomlyses, har borgerligheten valt att plötsligt och planlöst pytsa tillbaka en del pengar över verksamheten, i ett tilltag som mer liknar Bingolotto än styrning av en kommun.

Massmedialt har man försökt framställa det som att man satsar på skolan. Inget kunde vara mer felaktigt. Efter att ha skurit bort 65 miljoner från skolornas budget under tre års tid lägger man detta valår tillbaka 12,5 miljoner. Hälften av detta är en datorsatsning som skolorna själva förväntas motfinansiera med lika mycket ur sina nedskurna resurser. Hade borgarna velat ta ansvar för verksamheten skulle de först och främst sett till att upprätthålla kvaliteten i den. Antal lärare per elev har redan minskat med 8 procent de senaste tre åren.

I år har borgarna därtill valt att bara lägga ut 1 procent till de anställdas löner, trots att alla prognoser pekar på löneökningar på över 2 procent från och med april. Det innebär att alla skolor, förskolor och äldreboenden till hösten måste skära ner ytterligare på personalen. Datorer i alla ära, men borgarna betalar dem med färre pedagoger och med större barngrupper i förskolan. Slutligen har de i ramarna inför nästa år redan lagt ut en nedskärning på 0,85 procent på all kommunal verksamhet, vilken de på sedvanligt sätt försökt maskera genom att inte räkna upp kostnadstäckningen fullt ut.

De rödgröna partiernas gemensamma förslag till tilläggsbudget är definitivt ett steg i rätt riktning. I stället för att prata om hemlösheten vill vi göra något åt den, i stället för att döma människor till passivitet genom att stänga arbetsmarknadsprojekt vill vi öppna nya, istället för att lägga ner kommunens drogförebyggande arbete vill vi stärka det. Den volymmässigt största satsning är på barn och skola. Med 55 nya förskollärare, 32 nya grundskollärare och 10 nya gymnasielärare, utöver volymförändringar, kan vi åter börja närma oss målet: Att ge alla barn och ungdomar den omsorg och utbildning de förtjänar.

Personalpolitik som positivistisk terror

Bara alla tänker positiva tankar om sig själva och sin arbetsplats så blir allting bra. Se där, i ett nötskal Lunds kommuns nya personalpolitik som behandlas av kommunfullmäktige på torsdag kväll.

Redan förra året drogs 6 500 anställda in i något som kallas Utvecklingsresan. För dyra pengar försökte ett konsultföretag få personalen att under en halv utbildningsdag på Arenan gå in i en positiv "utvecklingsspiral" genom självreflektion, se reportage i SDS juni 2009. Konceptet är hämtat från så kallad kognitiv beteendeterapi, vilket just nu är en stark riktning inom psykoanalysen, och neurolinguistic programming, ofta med starka kopplingar till New Age.

I veckans Kobra granskades den positiva terror som på senare år blivit miljardindustri genom livsstilscoacher och självhjälpskonsulter. Författaren till boken Smile or Die, Barbara Ehrenreich, intervjuades och påpekade bland annat att verkligt förändringsarbete drivs fram av att folk kritiserar befintliga strukturer, inte av att de går runt och tänker på hur de ska bli positiva och anpassningsbara.

Men inritningen på Lunds personalpolitik är inte längre att lösa verkliga problem och att systematiskt arbeta med att förbättra organisationens strukturer. Nu är inriktningen istället att påverka de anställdas attityder: De ska tänka rätt tankar och vara positiva. På så sätt skapas tysta arbetsplatser, där folk letar fel hos sig själva istället för att kritisera. På så sätt sker en individualisering av strukturella problem samtidigt som viktiga frågor, som t.ex. systematiskt arbetsmiljöarbete, prioriteras ner. De personalpolitiska styrdokumenten blir i denna anda flummiga och urvattnade på innehåll. Medarbetarpolicyn är nu istället överbelastat med värdeladdade utrop och uppmaningar:

Vi gör det goda livet möjligt!
Vi vill inte bara följa utvecklingen – vi vill leda den!
Utvecklas du, utvecklas vi!

Ovanstående citat ur Medarbetarpolicyn är antagligen tänkta att vara direkt riktade till de anställda. Är det någon som på allvar tror att hurtfriska utrop ska förbättra personalpolitiken och skapa en bättre organisation? Det skulle onekligen vara befriande för den som dristar sig att läsa dokumentet om denna exercis i floskler dessutom finge utgå.

AF Bostäder sträcker vapen

Så meddelar AF Bostäder till slut att man böjer sig för Byggnadsnämndens linje. Nyheten presenterades idag i SDS nätupplaga. Kostnaderna för bostadsföretaget och för studenterna kommer i efterhand. Tyvärr har Lunds kommun förlorat en hel del i anseende hos studenterna och deras organisationer genom ett stelbent agerande. AF Bostäder hävdar bestämt att deras mindre byråkratiska och billigare linje hade hållit och hänvisar till andra universitetsstäder där så skett.

Eftersom AF Bostäder sträckt vapen är det bara att hoppas att kommunen nu visar största möjliga samarbetsvilja, ger förändringen den tid det måste få ta, samt medverkar till så smärtfria lösningar som möjligt.

Tidigare bloggat om adressändringen: Sluta strula med studenternas adresser

Andra länkar: Snabbt adressbyte kan vara farligt; Kommunen motarbetar studenter; Adressändringar väcker oro i Lund; Vänsterpartiet stödjer AF Bostäder.

Moralisk kollaps

Jag är en ganska luttrad människa, både i och utanför politiken. Men jag har nog aldrig varit med om en sådan total moralisk kollaps som majoriteten av politikerna i Lund uppvisar när de nu närmar sig ett beslut om att flytta fotbollsarenan. I går hade kommunstyrelsens arbetsutskott möte.

Nu fick vi för första gången svart på vitt på att arenan i bägge de föreslagna lägena hamnar närmare befintlig bebyggelse, jämfört med de hus som Arne Paulsson vill bygga om den blir kvar i nuvarande eller lätt justerat läge.

I det norra läget, som socialdemokraterna tycks förespråka, blir det rena katastrofen för de boende i HSB:s punkthus. I det södra läget, som Mats Helmfrid (M) i dagens Sydsvenskan förespråkar, hamnar arenan cirka 40 meter från husen på Vårvädersvägen. Någon ordentlig ljud- och ljusutredning har inte gjorts för något av lägena. En sådan har dock gjorts för Paulssons hus och värdena bedöms där som acceptabla om arenan ligger kvar. Det är dessutom en sak att som hyresgäst flytta till ett utsatt läge, en annan att flytta en störande verksamhet inpå befintlig bebyggelse.

Bägge flyttalternativen innebär omfattande kapitalförstöring och blir en dyr affär för Lunds kommun med bland annat investeringar i ett explosionsskydd ut mot järnvägen. Lunds BK avvisar flytten som en klar försämring. I det södra läget, som borgarna tycks förespråka, blir det dessutom 800 meter till det P-hus på andra sidan Ringvägen som byggs bland annat för att försörja fotbollsarenan, och vad värre är ungefär samma avstånd till en tänkt arena-hållplats för regionbussarna vid Ringvägen.

Konfronterade med dessa uppgifterna tänker man att vilken politiker som helst med ryggrad skulle ändra sig och snabbt vända sig till ett alternativ som innebär att arenan ligger kvar i nuvarande eller lätt modifierat läge. Men inte: Med argument som "vi har ju lovat Paulsson" och "Paulsson har redan fått besked att vi ska lösa det här" skiter de borgerliga och socialdemokratiska toppolitikerna i alla andra och i vad de nu med egna ögon kan se är rätt och riktigt. Nu vill de tydlligen fatta beslut om alltihop, detaljplan för Paulssons hus, exploateringsavtal med Paulsson samt flytt av matcharenan, i april.

Argumenten har smulats sönder och självdött. Flytten är en försämring för alla: Idrotten, klostergårdsborna och skattebetalarna i Lunds kommun. Ska politikerna se till kommuninvånarnas nytta eller till Arne Paulssons nytta? Än finns det chans att avstyra detta vansinne.


Tidigare bloggat om arenan: Kryperiet fortsätter; Idrottsskandaler; Slakten på LBK:s matcharena

Guldkant i äldreomsorgen?

Är vänstern emot frivilliga insatser inom välfärdssektorn? Naturligtvis inte, men just detta har Tove Klette (FP) och Lars Bergwall (C) hävdat de senaste dagarna i en insändarkampanj. Vad vänstern däremot bekämpar, och kommer att fortsätta bekämpa, är nedskärningar och försämringar inom skola, vård och omsorg. Klette och Bergwall skriver att de ser frivillinsatser som något som ska ”sätta guldkant” på bland annat äldreomsorgen i Lund. Alla som kommer i kontakt med äldreomsorgen i Lund vet att detta är rent hyckleri, eftersom samma politiker samtidigt genomför kraftiga personalminskningar.

De äldreboenden som borgarna 2008 sålde ut till lägstbjudande har fått minska personalen med mellan 20 och 30 procent. De som är kvar i kommunal regi har nu ålagts att skära ner med 10 procent. Efter detta hinner personalen bara med det allra mest basala. Om det eventuellt fanns en guldkant har har den nu blivit stulen och bortrationaliserad. Den har prioriterats bort till förmån för skattesänkningar och privatiseringar. Som substitut vill borgarna öppna något som de kallar frivilligcentraler.

Gärna frivilliga insatser, men inte istället för gemensamt ansvarstagande för god kvalitet. De äldres välbefinnande ska inte vara beroende av välgörenhet.

PS. Klettes och Bergwalls brist på argument visas av att de i sina insändare hotar med "gamla kommunister". Vad sådana har med äldreomsorgen i Lund att göra förblir en gåta, men sådan retorik ser ut att bli en av högeralliansens paradgrenar inför valet. Har man inget själv att komma med kan man ju alltid hota med spöken.

Sluta strula med studenternas adresser!

Vänsterpartiet beslutade på sitt möte i måndags att i adressfrågan för studentlägenheter ställa sig bakom den smidiga linje som AF Bostäder föreslagit - att komplettera befintliga studentadresser med lägenhetsnummer, vilket den nya lagen om lägenhetsregister ger utrymme för.

Beslutet i byggnadsnämnden, som idag kommenteras i Sydsvenskan, är olyckligt och tar inte tillräcklig hänsyn till de problem som 2 500 helt nya adresser kommer att skapa för studenterna och deras bostadsföretag: Ökade kostnader, problem med internetuppkopplingar, folkbokföringsadresser, m.m. Denna typ av byråkratisk stelbenthet gynner ingen, varken Lunds kommun eller studenterna. Vi i vänsterpartiet kräver nu att hänsyn tas till de synpunkter som framförts av AF Bostäder och Lunds studentkårer.

Helt klart är att det finns vitt skilda tolkningar av vad som krävs för att uppfylla lagens krav, vilket också framgår av en artikel i Skånska Dagbladet, liksom av kommentarerna till denna blogg. Byggnadsnämnden menar att det ovillkorligen krävs nya adresser, medan AF Bostäder och Lunds studentkårer hänvisar till att man löst detta på andra håll i landet med kompletterande lägenhetsnummer, utan adressändringar.

Man frågar sig: Varför har man lyckats möta lagens krav på ett obyråkratiskt sätt i andra studentsstäder, som Göteborg, Stockholm och Linköping, medan detta verkar fullständigt omöjligt i Lund?

Företagsundret Vellinge

Vellinge har ju inte precis gjort sig känd som landets mest empatiska och mottagande kommun. Efter SVT:s reportage har de moderata kommuntopparna de senaste dagarna tävlat i att skylla ömsom på listiga reportrar, ömsom på varandra eller regeringen.

Men i Svenskt Näringslivs ranking över Sveriges mest företagsvänliga kommuner är Vellinge stadig listetta i Skåne. Många har naturligtvis frågat sig vilka företag denna ekonomiska magnet dragit till sig under åren. Själv har jag föreslagit att det är villkoren för Pizzeria Bella Dona i Höllviken, eller kanske rent av bensinmacken Pump i Skanör, som fallit Svenskt Näringsliv på läppen.

Nu nås vi av oroande rapporter att allt ändå inte står rätt till i paradiset. Restaurang Shakespeare går i konkurs efter 40 år i business. En av delägarna menar att den främsta orsaken är att kommunen förbjudit livemusik på uteserveringen.

Är Svenskt Näringsliv underrättat? Eller kommunledningen tänker kanske rent av göra en dygd av nödvändigheten och ändra kommunens slogan, från nuvarande
Här är friheten större till Här är ljudnivån lägre?

Välj!

Regeringen klimatpolitik havererade redan innan den påbörjades. Alldeles tydligt märks detta vad gäller satsningar på infrastruktur. Där är valet nämligen mycket enkelt: Antingen fortsatt utbyggnad av privatbilism och lastbilstrafik eller satsning på spår- och kollektivtrafik. Vi var många som tyckte att det gick för långsamt med det senare även under den förra socialdemokratiska regeringen. Då satsades ändå två tredjedelar av de statliga investeringarna på järnvägar och en tredjedel på vägar. Under regeringen Reinfeldt har siffrorna raskt kastats om. Nu satsas två tredjedelar på vägar och en tredjedel på järnväg. Nästan alla stora tåg- och spårvagnsprojekt har skjutits på en obestämd och avlägsen framtid.

Samtidigt vädrar väglobbyn morgonluft. Idag visar en konsult i Skånska Dagbladet att man kan spara några miljoner genom att bygga motorvägar i längre etapper åt gången. Nu gäller det att göra hela E22:an genom Skåne fyrfilig, något som Reinfeldt själv uttalat sitt varma stöd för. Detta måste vara en av Sveriges sämsta investeringar ur miljösynpunkt. Speciellt med tanke på att den i så fall kommer att ske istället för den så kallade Diagonalen, snabbtåg Kristianstad - Hörby - Lund - Malmö, som skulle korta restiden från nuvarande 70 till 35-40 minuter.

Med nuvarande regering kommer vi antagligen att kunna ta snabbtåget till Bangkok innan vi kan ta det till Kristianstad.

Missvisande om äldreomsorgen

De senaste åren har äldreomsorgen i Lund utsatts för kraftiga nedskärningar. Efter att först ha sålt ut ett antal hem till lägstbjudande upptäckte den moderata kommunledningen att personalen på dessa skars ner med mellan 20 och 30 procent. I stället för att bli oroade över detta gav de borgerliga ett uppdrag att också dra in på personalen på de hem som var kvar i kommunen. På detta vis har redan ett 40-tal tjänster skurits bort och kvaliteten kraftigt försämrats, samtidigt som vård- och omsorgsnämnden 2009 skapade ett ekonomiskt överskott på över 50 miljoner kronor.

Idag presenterar Vård- och omsorgsnämnden i Sydsvenskan något man kallar Nöjd kund-index som sägs peka i rakt motsatt riktning, på fler nöjda "kunder" inom äldreomsorgen. Enkäterna måste dock betraktas som direkt missvisande. De som fyller i dem står i en direkt beroendeställning till dem som utför enkäterna, svarsfrekvenser är mycket låg, etc. Den kraftigt försämrade kvaliteten inom äldreomsorgen i Lund uppmärksammades så sent som i januari i pressen då de anhöriga till de boende på Ribbingska protesterade mot personalindragningarna.

Uppdrag granskning visade i ett uppmärksammat reportage förra året att många äldre inte hade varit utanför dörren på flera år. Är det någon som tror att detta förbättras om man skär ner 20 procent av personalen? Den borgerliga framfarten inom Lunds äldreomsorg låter sig inte döljas av några dubiösa Nöjd kund-index.

Vårfruskolan räddad

Äntligen tycks planerna på att bebygga delar av Vårfrus skolgård ha stoppats. Den borgerliga majoriteten i Lunds kommun utlyste förra året en arkitekttävling som skulle minska denna redan för lilla skolgård. Den rödgröna oppositionen protesterade då för döva öron. I julas blev hotet akut när delar av skolgården skulle schaktas upp för arkeologiska förundersökningar inför exploateringen. Detta stoppades dock efter en mindre opinionsstorm.

I Sydsvenskan skriver Jan Samuelsson att Skånetrafiken gjort en kovändning. Jag skulle vilja hävda att Lunds borgerlighet till slut övergett ett vansinnigt projekt. De har väl till slut äntligen insett att man inte löser ett problem genom att skapa två nya. Förutom övergreppet på den sista småbarnsskolan i innerstan tog inte deras planer hänsyn till att kollektivtrafiken faktiskt behöver angöringspunkter.

En del hade knutit förhoppningar om ett kulturhus i kvarteret. Detta ingick inte i de nu skrinlagda planerna, men inte desto mindre är Lund i trängande behov av ett nytt kulturhus, närmare bestämt en bra scen för musik och teater. Vi i Vänsterpartiet har lanserat det mest konstruktiva förslaget hittills, vid Västra Stationstorget, där det nu är parkering mellan Klosterkyrkan och Tingshuset.

Lögner om Rut

I tidningarna visas nu att avdraget för hushållsnära tjänster verkligen har varit en reform för dem med de allra högsta inkomsterna. Hälften av rutavdraget har tagits ut av de 4 procent av befolkningen som tjänar mest, skriver till exempel Sydsvenskan idag.

Sedan avslöjandet i Svenska Dagbladet i söndags att högeralliansens 11 000 hushållsnära tjänster i själva verket stannat vid cirka 900 nya jobb har tonläget i debatten skruvats ner avsevärt. Men inte överallt. På stan i dag fick jag ett flygblad i handen av fullmäktiges moderate ordförande i Lund Annika Annerby Jansson. Under den retoriska rubriken Har vi råd att säga nej till nya jobb? kan man läsa att "Över 11 000 nya arbeten har vuxit fram i servicesektorn" sedan rut infördes för snart tre år sedan. Det är obegripligt att moderaterna fortfarande har mage att stå och saluföra denna uppenbara lögn.

Kryperiet fortsätter

Någon hoppades kanske att Sydsvenskans granskning av Arne Paulsson och hans påverkan på Lunds politiker skulle leda till någon sorts tillnyktring. Så har inte skett. I måndags avfärdades visserligen tanken att klämma in fotbollsarenan i ett alldeles omöjligt läge mellan järnvägen och handbollsarenan. Men de borgerliga ledamöterna i kommunstyrelsens arbetsutskott har siktet inställt på att flytta matcharenan till korpplanerna bredvid järnvägen. Idrottsklubbarnas åsikt i frågan diskuterades överhuvudtaget inte. Därtill blir det dyrt, de kostnader som nu presenteras (det är de som Jan Samuelsson, SDS idag återger i sin blogg) är antagligen glädjekalkyler.

Föredragande tjänstemän konstaterade att arenan hamnar cirka 40 meter från befintlig bostadsbebyggelse på Vårvädersvägen, vilket inte betraktas som något problem. Man frågar sig då varför matcharenan överhuvudtaget ska flytta. Huvudargumentet är att ett av Paulssons tilltänkta hus inne på Klostergårdens idrottsområde hamnar för nära fotbollsarenan om den ligger kvar. Paulsson själv har högljutt argumenterat om störande ljud och ljus för hans tilltänkta hyresgäster. Men enligt ritningarna blir avståndet mellan arena och bostäder där inte mindre än 40 meter, snarare större. Det ovärdiga kryperiet fortsätter och förlorarna är i detta fallet idrotten och klostergårdborna.

Tungt om rut

Den borgerliga regeringens trovissa offensiv för rut-avdrag har nu fått ett dråpslag. Den försåtliga argumentationen, som skapade viss turbulens bland de rödgröna partierna, byggde på att 11 000 nya jobb skapats genom skatteavdraget för hushållsnära tjänster. Uträkningen har arbetsgivarorganisationen Almega stått för. Märk att de redan i förra veckan började glida på formuleringarna. Roland Spånt visade igår i ett inlägg i SvD att siffran snarare är cirka 900 nya jobb. Det blir onekligen dyra jobb, cirka 800 000 kronor per år och tjänst.

Min åsikt, vilken jag argumenterat för tillsammans med två andra vänsterpartister från Lund i ett inlägg i SDS förra året, är i och för sig att vänstern gjort ett kardinalfel då man skiljt på rot och rut. En barnsköterskas arbete kan aldrig vara mindre värt än en tapetserares, och ska man tillåta privatpersoner att göra skatteavdrag för det ena bör man göra det för det andra. Till saken hör att rot tills nu betraktats som en ren konjunkturåtgärd, som avskaffats när hjulen börjat snurra igen. Detta är naturligtvis ett måste, annars förlorar denna typ av stimulansåtgärder sitt syfte. Dessutom skapar en permanent subvention en ny och högre prisbild.

Nu vill vänsterpartiet avskaffa bägge när konjunkturen vänder, medan de borgerliga verkar vilja köra så väl rot som rut oavsett konjunktur. Vänsterns ståndpunkt är följaktligen åter den enda rimliga. Därtill har regeringen nu alltså tappat all trovärdighet i frågan genom att överdriva sysselsättningseffekten med cirka 1 300 procent. Egentligen borde man inte bli förvånad.