Under senaste tiden har det varit märkligt tyst bland alla dem som har velat pressa in Sverige i eurozonen. Inte ett pip hörs till exempel från Jan Björklund (FP) och Göran Hägglund (KD), som så sent som inför förra årets valrörelse drev kampanj för en ny EMU-omröstning. I en Eko-intevju hävdade Jan Björklund att......euron är mer stabil, den har varit på samma nivå under hela krisen [..] När det stormar i havet är det säkrare att sitta i ett stort fartyg än i en liten båt.
Sådana uttalanden hörs inte mer från några borgerliga ministrar, men har de lärt sig något? Fredrik Reinfeldt och Anders Borg (M), som båda till varje pris ville ha in oss i EMU vid folkomröstningen 2003, ser inga principiella problem med euron, utan har konsekvent skyllt på slösaktiga sydeuropeiska regeringar.
De borde lyssna ordentligt på ekonomipristagaren Paul Krugman som menar att det var ett brutalt misstag att införa euron.
... eurozonens kris handlar inte om oansvarig finanspolitik. Det är bara sant i fallet Grekland. Det gäller inget av de andra länderna [..] Det vi ser är snarare effekterna av de fundamentala felen i eurosystemets struktur[..] Det är i själva verket vad euro-skeptiker alltid varnat för.
Som akut krisåtgärd föreslår Krugman att EMU-länderna inför gemensamma euro-obligationer, med vilka såväl fattiga som rika länder kan låna på kapitalmarknaden. Därmed skulle pressen på de enskilda krisländerna kunna minska. Detta är dock knappast en långsiktig lösning. Någon form av skuldavskrivning är nödvändig om inte krisländernas befolkningar ska förbli skuldslavar i årtionden framöver. De som spekulerat i eurozonens assymetriska ekonomi måste också vara med att betala.
Men problemet är djupare än så. De insikter som nu borde drabba även de mest förhärdade EMU-anhängare är exakt vad EMU-kritikerna varnat för hela tiden: Europa är inget optimalt valutaområde, en kurs eller ränta som är för hög i ett land är för låg i ett annat. Men framförallt kräver en gemensam valuta en gemensam finanspolitik, och därmed en gemensam skatte- och välfärdspolitik. Det ger egentligen bara två alternativ.
- Flytta makten över skatter, pensioner, sjukvård, skola, m.m. till EMU:s institutioner och avskaffa de nationella parlamenten (eller låt dem forsätta som någon sorts låtsasparlament)
- Lägga ner EMU-projektet och återinföra nationella valutor.
Alternativ 1 är politiskt omöjligt. Det stupar på folkets motstånd och värnandet av de delar av välfärds-Europa som trots allt finns kvar. Så återstår alternativ 2. Avskaffandet av euron vore en logisk följd av den kris vi nu ser, men tyvärr är politiken inte alltid logisk...
intressant artikel. tyvärr tror jag att det blir alt 1. de har kuppat igenom eu-konstitutionen av den anledningen, och där står tydligt att de kan utöka makten utan folkomröstningar etc, så att det till slut blir som sovjet-unionen. i dagarna så hade merkel och sarkozy möte där de föreslår och vill driva igenom en euro-regering med gemensam skatt mm. så alt 1 är i full gång. folket kommer ej sätta emot så mkt, och alla övervakningslagar och terrorlagar kommer skrämma folket till underkastelse. det går till som det alltid gjort, men vi är för hemmablinda för att se det. se filmen terrorstorm, finns gratis på google att se.
SvaraRaderacentralisering är deras mål, då det är lättare att styra folket ju mer centraliserad makten är. världsregering är ett mål de kommer driva igenom, och vi kommer få se mer och mer argument för att globala kriser kräver global regering. kriser skapas och används för att genomdriva denna utveckling.
SvaraRaderaEuron som den är nu är definitivt inte bra. Däremot anser jag att man kan behålla den samtidigt som varje land har en egen valuta. Då skulle de som vill ut och resa mycket bara behöva en valuta med sig (inom EU förstås), och företag som föredrar att handla i en valuta kan göra det samtidigt som länderna bibehåller makten över sin egna ekonomi. Lite som USD fungerar i de flesta länder även om de har en egen valuta.
SvaraRadera