 |
| En god statschef |
Nu väntar regelbundna bullentiner om moderns, faderns och den helige andes tillstånd. Tidningarnas nätupplagor kan redan avslöja att den förstnämnda i alla fall mår bra och SVT kastar raskt in en läsaromröstning om den lille tronföljarens namn. SVT:s hovexpert Ebba von Sydow utbrister - Äntligen! Herman Lindqvist försäkrar i AB att det är ett kärleksbarn. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) framför sina varmaste gratulationer. - Två fantastiska personer som är så kära i varann och nu får glädjen av ett barn tillsammans, skriver Maud Olofsson (C). Den ene hovnarren efter den andra träder fram.
Det är bara att se sanningen i vitögat. Vi kommer kollektivt att få genomlida hela denna, och därtill alla eventuella framtida kungliga graviditeter: Från första ultraljudet till sista krystvärken. För att inte tala om den blivande statschefens koliknätter och dess första försök att säga Ockelbo. Hysterin kommer att anföras av en stab av bockande och skrapande jönsar till mediafolk som inte ens kan förmå sig att säga "du" till den utvalde.
Frågan är om inte den massiva och korkade rapporteringen egentligen är det allra främsta argumentet mot monarkin?
Avelsprogrammet inom hovet borde avbrytas, det har ju hittills visat sig tämligen misslyckat. Vad är det som säger att det kommer att lyckas bättre i framtiden? Inget!
SvaraRaderaJag kanske inte är fullt så negativ som Du, men finner ändå detta blogginlägg både underhållande OCH tänkvärt.
SvaraRaderaSorry kommunisten vi tjänar på att ha våran monarki!
SvaraRaderaDet finns inga vetenskapliga undersökningar som indikerar att "vi tjänar på att ha våran monarki". I vad skulle detta bestå? Den enda möjligheten jag kan se är den "rojalistiska industrin", det vill fabrikörer av jubileumsmuggar, vykort och annat krimskrams, tillsammans med den del av massmedia som försöker sälja kungliga psedonyheter.
SvaraRaderaHuruvida "vi" tjänar på detta beror alltså helt och hållet på hur man definierar "vi". Enskilda personer med intressen i denna branch tjänar nog på monarkin, men för de flesta skattebetalare torde saldot sluta på ett kraftigt minus. Bara apanaget, för övrigt den enda delen av statens budget med hemlig användning, uppgår ju till 110 miljoner.
Principen om ärvda ämbeten, utan krav på egen kvalifikation, hör naturligtvis inte hemma i ett demokratiskt statsskick. Det tror jag egentligen ingen vågar hävda och detta har inte med vänster eller höger i politiken att göra. Dessutom är jag inte "kommunist".