Sex punkter för miljön och klimatet – detta bör Lund göra

Så sent som 2011 intog Lund förstaplatsen bland landets kommuner i tidningen Miljöaktuellts ranking.  Därefter har Lund rasat varje år och ligger nu på 16:e plats. Vänsterpartiet lägger nu sex skarpa förslag för att åter få fart på Lunds kommuns en gång så hyllade miljö- och klimatpolitik.

• Bryt ner och stäm av klimatmålen i tid – skjut inte på framtiden. Lunds kommun har ambitiösa långsiktiga klimatmål men den politiska majoriteten har konsekvent vägrat att bryta ner dessa till mätningsbara delmål/avstämningsmål. Därför skjuts många av de tunga åtgärderna som krävs för klimatomställningen ständigt på framtiden. Därav det ständiga bråket mellan Miljöutskottets ordförande Lars Bergwall, C, och de rödgröna. Vänsterpartiet föreslår att klimatmålen ska tidsbestämmas så att politiker och medborgare år från år kan följa upp hur arbetet med vår tids största ödesfråga utvecklas.
• Skapa ett grönt bälte runt Lunds stad samt sammanhängande gröna stråk, dels in mot stadskärnan, dels på landsbygden och i anslutning till byarna. Avsikten är att öka kommunens gröna lunga, att skapa sammanhängande biotoper för djur och växter, att skapa en naturlig yttre ring för bebyggelsens expansion ut i landskapet samt öka möjligheten till stadnära rekreation. Vänsterpartiet lyckades få in formuleringar om gröna stråk i kommunens översiktsplan 2010 men sedan dess har mycket lite hänt. Vänsterpartiet avsätter årligen 20 miljoner i investeringsmedel för detta och är därmed i särklass det parti i Lund som vill satsa mest resurser på miljö och klimat.
• Attraktiv kollektivtrafik. Viktiga nya järnvägssatsningar för Lund är den så kallade Diagonalen (snabbtåg Malmö – Kristianstad via Lund/Brunnshög och Hörby) och Simrishamnsbanan (första etapp Malmö – Staffanstorp – Dalby), men ingen av dessa blir av med borgerligt styre. Inte heller spårväg i Lund; istället prioriterar regeringen, Region Skåne och Lunds kommun tre nya motorvägsavfarter och tillvägar till en kostnad som överstiger spårväg. Även bussnätet behöver byggas ut och turtätheten öka, inte bara på de linjer som är mest pendlingsintensiva, och servicelinjen i Lund återinföras. Detta är ett vägval: Ska Lund få ny massbilism eller kollektivtrafik? Vänsterpartiet föreslår att vi satsar på kollektivtrafik.
• Billig eller helst avgiftsfri kollektivtrafik. För att fler ska välja klimatsmarta sätt att transportera sig måste kollektivtrafiken inte bara bli bättre, den måste också bli billigare. För de flesta typer av resor i Lunds kommun tjänar bilägare idag ekonomiskt på att ta bilen, trots parkeringsavgifter. Vänsterpartiet vill att Skåne blir försökslän för avgiftsfri kollektivtrafik. De borgerliga och miljöpartiet har istället ökat Skånetrafikens taxor kraftigt. Redan nästa år vill vi sänka kollektivtrafiktaxorna och införa avgiftsfria bussresor på lördagar.
• Avskaffa parkeringsnormen – bygg stadsmässigt. Lunds kommun har beslutat om en parkeringsnorm som tvingar alla som ska bygga i Lund – bostäder, kontor eller verksamheter spelar ingen roll – att också bygga ett visst antal parkeringsplatser. Detta är ett föråldrat synsätt från de årtionden då bilen stod i centrum för stadsplaneringen. Parkeringsnormen är idag en del av problemet att åstadkomma fungerande, gröna och samtidigt täta bostads- och verksamhetsområden. Samtidigt fördyrar normen byggandet, speciellt när den tvingar fram underjordiska parkeringslösningar vars kvadratmeterpris blir lika högt som lägenheternas. Alla säger sig idag vilja bygga stadsmässigt, men i praktiken planeras de flesta bostadsområden efter samma principer som förr.
• Investera fossilfritt. Nyligen har en ny internationell miljörörelse vuxit fram som förespråkar divestment – att myndigheter och stater ska ”av-investera” i företag som handlar med fossila bränslen. Rörelsen, som också finns i Lund, kallas Fossil Free. Vänsterpartiet stödjer denna rörelse och vill lägga till i kommunens investeringspolicy att investeringar i fossila bränslen inte ska vara tillåtet, som en del av kommunens klimatansvar. Det betyder att Lunds kommun inte längre skulle få investera pengar i sådan verksamhet som arbetar eller handlar med produkter som till exempel kol och olja.

V – med eller utan iS?

I Vårdpartiet i Skåne (ViS) finns några av de aktivister för den skånska sjukvården jag beundrar mest. Men andra, precis lika goda kämpar, finns i Vänsterpartiet. ViS ställer upp i regionvalet. Jag är ju så att säga part i målet så jag kanske borde avstå ifrån att försöka jämföra de bägge partierna, men valet närmar sig och jag kan liksom inte riktigt låta bli.

På ett par viktiga punkter driver de bägge partierna en snarlik linje: Kraftig ökning av antalet vårdplatser i Skåne, stärk personalens och patienternas ställning, minska byråkratin, inga ideologiskt motiverade privatiseringar av vården. 

Fast vad gäller privatiseringar formulerar sig Vänsterpartiet betydligt vassare mot skattefinansierad sjukvård som drivs med privata vinstintressen; ViS tar bara avstånd från "riskkapitalbolag". Problemet är att i avtal och vid upphandlingar kan inte Region Skåne lagligen diskriminera sådana bolag, har man tagit privatiserings-fan i båten får man ro honom i land – riskkapitalbolag eller ej.

Till skillnad från alla andra partier som ställer upp i regionvalet vill V och ViS upplösa styggelsen Skånes Universitetssjukhus (SUS) och återinföra självständiga sjukhusledningar för alla de skånska sjukhusen.

Hur det nödvändiga lyftet för den skånska sjukvården ska betalas lämnar oss ViS i okunnighet om, i alla fall hittills. På deras hemsida finns ett baner som heter "Om skatt" men klickar man där kommer man till ett meddelande att de snart ska återkomma med en beskrivning av sin skattepolitik. Här är Vänsterpartiet glasklart: Så länge inte statsbidragen räknas upp är regionskatten enda chansen och partiet är beredd att höja den så mycket som krävs för att rädda vården.

I övrigt måste man konstatera att Vänsterpartiets valplattform för sjukvården i Skåne är betydligt mer komplett än Vårdpartiets kortfattade program, för att inte tala om andra regionpolitiska områden som kollektivtrafik och närings- eller miljöpolitik, där man i bästa fall finner någon allmän formulering om goda ambitioner hos ViS. Sociala och jämställdhetsaspekter på vården eller andra politikområden lyser också nästan helt med sin frånvaro.

Något annat är kanske inte att begära från ett så pass ungt parti. Men detta är troligtvis också en spegel av problemet för ett enfrågeparti, med aldrig så goda ambitioner. Det som enar är motståndet mot den förda politiken, i detta fall alliansens och Miljöpartiets nedmontering av sjukvården i Skåne och det hierarkiska monster de skapat i form av SUS och de andra sjukvårdsområdena. I övrigt är det inte alls säkert att partimedlemmarna har samstämmiga åsikter.

Ett annat problem för ViS är att genomslaget, i alla fall hittills, har uteblivit. Chansen att faktiskt ta sig in i regionfullmäktige måste nu bedömas som små. S har liksom V ganska högt förtroende i sjukvårdsfrågor, befinner sig också i opposition mot den förda politiken och blir svåra att ta många röster ifrån. Eftersom ViS öppet utmanar den styrande politiska borgerligheten i sjukvårdsfrågor dras knappast borgerliga eller miljöpartistiska väljare dit, utom sådana som är starkt engagerade för och har mycket god kunskap i just sjukvårdspolitik i Skåne och därtill är begåvade med prestigelöshet och ett öppet sinne. Det verkar tyvärr inte finnas tillräckligt många sådana...

Ja, det var väl inte helt oväntat var jag skulle landa i jämförelsen, det blir V utan iS. Men jag önskar ViS lycka till i valet, i alla fall för varje röst de lyckas sno ifrån den styrande femklövern.

Kort om bolagen i skola och välfärd

Det finns bara två länder i hela vida världen som tillåter att företag – stora eller små – får lov att göra vinst på skolverksamhet. Det är Chile och Sverige. Chile håller nu på att avskaffa systemet. 

Sju av tio svenskar vill avskaffa privata vinstintressen i skola och välfärd, men sju av åtta riksdagspartier vill på olika sätt permanenta detta misslyckade experimentet. Ett parti, Vänsterpartiet, vill göra det självklara: Se till att varje skattekrona går till barnens undervisning och omsorgen om de sjuka och äldre.

Detta är onekligen något att reflektera över inför 14 september.

Prova på idrott och kultur

Ge alla barn möjlighet att prova på idrott och kultur. Det föreslår Vänsterpartiet Lund i en motion till kommunfullmäktige idag. Alla barn mellan 6 och 12 år  ska under tre terminer kostnadsfritt få prova på idrott- och kulturverksamheter.

Prova-på-idrott

Idag finns möjlighet för barn och unga att prova på olika idrotter, bland annat genom Lundabygdens IF. Lundabygdens föreningsidé är unik: Genom Prova-på-konceptet, som utvecklats av eldsjälar inom föreningen, får barn och unga testa olika idrotter, utan tävlingssyfte. Ungdomarna behöver inte från början bestämma sig för en idrott, utan kan prova på många olika, för att senare kanske fokusera på någon eller några. Avgiften per termin är inte jättehög (350 kronor), men trots det är det många barn som inte kan delta. Ja, ibland är det de barn som behöver det bäst som inte kan delta. Lundabygdens IF har försökt lösa detta genom sponsoravtal, men det ska inte vara en ekonomisk fråga om barn ska börja idrotta eller ej. Därför föreslår vi att kommunen tar ansvar för avgiften under Prova-på.

Prova-på-kultur

Vi vill utveckla prova-på-konceptet till ett helt nytt område, till att även gälla inom den kommunala kulturundervisningen. Genom Prova-på-kultur ges barn möjlighet att under tre terminer prova de olika kulturuttrycken som finns inom kulturskolan: musik, dans, bild, teater, film och skrivande. Genom Prova-på-kultur kan barnen få testa vilka kulturuttryck de tycker bäst om, för att senare kanske fortsätta med just detta.

Avgifterna i Lunds Kulturskola tillhör de högsta i landet, årsavgifter på ett par tusen stänger effektivt ute dem som inte har högt motiverade föräldrar med goda resurser. Genom en avgiftsfri introduktion på tre terminer vill vi bredda intaget, sänka trösklarna och göra det möjligt för alla barn att delta i kulturskapande. 

Detta förutsätter en nysatsning på Kulturskolan, vars resurser sakta urholkats genom åren. Lund har idag 110.000 invånare men Kulturskolans verksamheten har ungefär samma volym som när kommunen hade 80.000 invånare.

Kultur och idrott ökar välmåendet och bidrar till att barn och ungdomar mår bra både fysiskt och mentalt. Prova-på-verksamhet främjar inte bara intresset för idrott och kultur utan gör också att detta intresse kan växa utan tävlings- eller prestationskrav. 

Det tycker vi att Lunds barn är värda.

Tiggarna och SD

Ingen vill väl se tiggare på gatorna. Vi reagerar lite olika på fenomenet, en del ger en slant eller försöker stödja på annat sätt, en del kanske grubblar en stund över hur det är ställt i deras hemländer. De flesta känner nog maktlöshet. Vi vet nu, både genom polisens uppgifter och efter olika reportage från de rumänska byar de flesta nya tiggare kommer från, att det inte rör sig om ligor som utnyttjar människor. Det är familjer som har förlorat allt. Tidigare var det också fattigt men det fanns industrier och jobb i områdena; de har alla försvunnit med kapitalismens segertåg. Med den nuvarande nyliberala ordningen i Europa har den rumänska regeringen få möjligheter att ändra på detta, men den borde naturligtvis sätta in sociala åtgärder för att lindra nöden. Det är människor som inte har någon annan möjlighet att försörja sig än genom tiggeri.

Det finns bara ett parti som skulle tänka tanken att utnyttja dessa människors misär i den svenska valrörelsen. Ett rasistiskt parti. Sverigedemokraterna. Så fort de hittar en grupp som de kan sparka på för egna syften så gör de det. Så gjorde också nazisterna på 1930-talet.

I en påkostad affischkampanj kräver SD att dessa människors enda försörjningsmöjlighet ska kriminaliseras. De vill hetsa lundborna mot tiggarna genom att antyda att Lund har blivit världens socialbyrå, precis som om det inte var frivilligt att ge.

De hävdar att lundaborna känner sig otrygga när de ser tiggare på stan. Jag tror att få lundabor känner igen sig i den beskrivningen. Själv kan jag dock vittna om att jag känner mig otrygg när jag ser SD på stan.

Reinfeldts halmstrå

Moderatledarens uttalanden i söndags kväll har med rätta väckt uppmärksamhet. Dels pekade han ut flyktingmottagandet som en orsak till underskott i statens finanser, dels öppnade han för fortsatt alliansregering även efter en valförlust, men med stöd av SD.

Vart och ett för sig är uttalandena anmärkningsvärda. Det första är grundfalskt. Statens finanser bestäms av två saker: Skatteintäkternas storlek och statens utgifter men flyktingmottagandet står för en försvinnande liten del av statens utgifter. Det andra är ett brott mot tidigare ståndpunkter både hos regering och opposition, att aldrig räkna in ett rasistiskt parti i regeringsunderlaget.

 

Men det är kombinationen av dessa bägge uttalanden som skrämmer mest. Fredrik Reinfeldt vet att valet är förlorat. Nu griper han inte bara efter ett halmstrå, han försöker skapa det.

 

Genom att plötsligt ge SD rätt om flyktingkostnaderna ger statsministern dem helt medvetet luft under vingarna  – inte för att han gillar dem, utan för att han vet att SD är enda chansen att blockera de rödgröna och behålla en borgerlig regering. Applåderna från det bruna partikansliet lät inte vänta på sig.

 

Reinfeldt är i underläge, han är desperat, han tar nu till alla medel. De rödgrönas svar måste bli att vägra låta debatten handla om det som SD, och numera också moderaterna, vill. Vi ska prata om välfärden och framtiden.

Vi jämställer Lund

Varför tjänar ett vårdbiträde i Lunds kommun 2 000 kronor mindre i månaden än en parkarbetare? Och varför tjänar en undersköterska 2 700 mindre än en renhållningsarbetare?

I jämförelsen mellan kvinnodominerade och mansdominerade yrken, med likvärdiga krav och arbetsinnehåll, finns ett entydigt mönster: kvinnodominerade arbeten är lägre betalda. Det är inte heller ovanligt att kvinnodominerade yrken, som utifrån kommunens egen värdering borde vara högre betalda än mansdominerade, ändå ligger betydligt lägre.

Dessa klyftor har två- eller tredubblats sedan de borgerliga kom till makten i Lunds kommun 2006. Vad kan man då göra åt detta? De borgerliga, med Folkpartiet i spetsen, menar att kommunen ska göra – ingenting. De motiverar detta med att de mansdominerade yrkesgrupperna måste ha högre lön, annars förlorar kommunen viktig kompetens. Denna risk att förlora kompetens finns uppenbarligen bara för yrkesgrupper som vaktmästare, parkarbetare och renhållningsarbetare, inte för undersköterskor, vårdbiträden eller barnskötare.

Men det går att göra någonting – om bara den politiska viljan finns. Senast Vänsterpartiet var med och styrde Lund (2002–2006) minskade vi gapet rejält genom att anslå riktade medel för att ge de kvinnodominerade yrkesgrupperna extra lönelyft utöver avtalet.

Den som tycker att lika lön för likvärdigt arbete är en bra idé har inget annat val än att rösta bort allianspartierna i Lund den 14 september. Vänsterpartiet är garanten för att jämställda löner blir en av de första frågorna som en rödgrön majoritet i Lund åter tar upp.

Ta tillbaka vården i Lund

Det är ingen hemlighet att vänstern vill sätt stopp för riskkapitalbolagen och deras framfart inom Lunds äldreomsorg och LSS-verksamhet. Liksom de flesta lundabor har vi fått nog av Carema (numera Vardaga) och Attendo.

 

Vad som kanske inte är lika känt är att Vänsterpartiet samtidigt tänker genomföra en ambitiös satsning på att lyfta vård, omsorg och rehabilitering: Mer resurser för att öka personaltätheten, ökning av vårdtagarnas frihet att välja aktivitet och insatser, förbättra vårdyrkets attraktivitet genom höjda löner, försök med kortad veckoarbetstid samt utbildningssatsning, m.m. Ja, V är i särklass det parti som vill satsa mest på att öka vårdkvalitén i Lund.

Så här i valtider säger naturligtvis alla partier att de vill satsa på vården. Men de som har makten bör inte dömas efter sina ord utan sina gärningar. De borgerliga har styrt Lund sedan 2006. Under denna tid har antalet vårdplatser minskat liksom personaltätheten på de som finns kvar. Majoritetspolitikerna har egentligen bara haft två bärande tankar under alla dessa åtta år: Årliga nedskärningar och privatiseringar.

De har satt skattesänkningar före de äldres och de funktionshindrades behov. De lade så sent som förra året ner kommunens personlig assistentverksamhet och minskade därigenom valfriheten genom att hänvisa alla till privata bolag. Nu vill de snabbt, innan valet, genomföra en ny upphandling av en tredjedel av Lunds äldreboenden och LSS-boenden. De vill knyta upp kommunen i långa kontrakt så att en rödgrön majoritet inte ska kunna rubba riskkapitalbolagen.

De handlar rakt emot kommuninvånarnas intresse och vilja. Fyra av tio lundabor vill minska privat äldrevård, endast en av tio vill öka den. Anmärkningsvärt är också att SD:s väljare i Lund ogillar privat äldrevård, men deras företrädare i kommunfullmäktige har konsekvent stött de borgerliga i dessa frågor.

Bland rödgöna väljare är siffrorna ännu tydligare: 62 procent vill ta tillbaka privatiseringar och endast 5 procent vill öka på dem. Tyvärr går inte heller ledningarna för Socialdemokraterna och Miljöpartiet riktigt i takt med sina väljare i dessa frågor.

Vid en valseger i höst kommer S, V och MP ha ett tydligt mandat från lundaborna att satsa på vård och omsorg och ta tillbaka den i kommunal regi. Men den enda garanten för att det verkligen kommer att bli så är Vänsterpartiet.

Skånsk sjukvård ska räddas

Region Skåne - nu sämst i landet enligt SKL

Efter åtta år med de borgerliga + miljöpartiet i regionledningen har Skåne landets sämsta sjukvård. Många av oss  har nära och kära som drabbats av oavbrutna omorganiseringar, nedskärningar och privatiseringar. Vi har anat detta länge. Det borde inte vara så, utgångsläget är utmärkt, men en arrogant och ideologisk höger har tillsammans med MP lyckats rasera det mesta.

I höst har vi äntligen chansen att börja vända skutan rätt igen. Tyvärr inser inte sossarna riktigt vad som behöver göras, men med en förstärkt vänster kan vi sätta en ny dagordning:

• Börja satsa på vården
• Återupprätta sjukvårdspersonalens stolthet och ära
• Dra in privatiseringarna
• Sparka regiondirektör Rastad åt Häcklefjäll

Om inte förr så ses vi vid valurnan 14 september. Den skånska sjukvården ska räddas - till varje pris!

Jämställda löner och sextimmarsdag i Lund?

I Lunds kommun ökar sjukskrivningarna och klyftorna mellan de yrken som domineras av män respektive kvinnor ökar. På arbetsgivarutskottet idag diskuterades personalstrategisk handlingsplan för kommande år. De borgerliga hade inga egna idéer om att lyfta personalpolitiken i Lund, men jag presenterade, med stöd av Anna-Lena Hogerud (S) nedanstående punkter. 

Under rubriken Attraktiv arbetsgivare, två nya punkter

• Jämställ lönerna. För att jämställa lönerna i Lunds kommun ska en systematisk satsning på att öka de kvinnodominerade yrkenas lönenivåer genomföras med start 2015
• Förbättrade arbetsvillkor. För att förbättra arbetsvillkoren ska alla som ofrivilligt arbetar deltid erbjudas heltid, timanställningar och bemanningsföretag minskas respektive fasas ut till förmån för riktiga anställningar och delade turer avskaffas. Inom en eller flera verksamheter ska försök med sex timmars arbetsdag initieras under 2015

Under rubriken Hälsa och arbetsmiljö, två nya punkter: 

• Möjligheten till en timmes friskvård i veckan på arbetstid ska införas för samtliga anställda under 2015
• Förbättrad kommunövergripande rehabilitering. Genom förbättrad rehabiliteringen och systematiskt arbetsmiljöarbete ska de som drabbas av ohälsa snabbare komma tillbaks i arbete. Antalet personer som förmås att avsluta sin anställning på grund av sjukdom ska minska kraftigt under 2015

De borgerliga ville inte fatta beslut utan återremitterade hela ärendet till sammanträdet i juni. Det ska bli spännande och se om de då förmår att formulera en enda självständig tanke om hur villkoren för att arbeta i Lunds kommun ska se ut. Det skulle i så fall vara första gången sedan de fick makten 2006.

Å andra sidan har den rödgröna oppostionen varit desto mer aktiv. Ovanstånde punkter kan ses som en avsiktsförklaring. Men det kommer att hänga på en rödgrön valseger i Lund i höst. 

Har S ändrat sig om EU nu?

Stefan Löfven och Marita Ulvskog presenterade i veckan Socialdemokraternas EU-valprogram. Precis som tidigare säger de att EU ska införa ett socialt protokoll för att ”löntagarnas rättigheter ska stärkas”. Det är naturligtvis utmärkt, men hur har de tidigare agerat i denna fråga?

EU består av 28 länder, varav många med högerregeringar. Sannolikheten att dessa plötsligt ska enas om att ens en gång sätta sig ner och förhandla om att stärka löntagarnas rättigheter är mikroskopiska. Enda chansen att få upp frågan på dagordning är i samband med fördragsförändringar, för då måste alla länder bli överens. Men då vill inte Socialdemokraterna agera alls.

Vänsterpartiet ville tillsammans med stora delar av LO att Sverige skulle kräva ett socialt protokoll i samband med att Lissabonfördraget skulle godkännas av riksdagen 2008. Det avvisades av Socialdemokraterna. Likadant var det vid fördragsändringen 2012 när den europeiska stabiliseringsmekanismen skulle godkännas: Vänsterpartiet ställde som krav att denna skulle kopplas till ett socialt protokoll, medan S återigen hävdade att det var ”fel tillfälle" och röstade med den borgerliga regeringen.

När nu Socialdemokraterna åter pratar om ett socialt protokoll är det svårt att ta dem riktigt på allvar. När det verkligen gäller så vågar de ju inte driva frågan gentemot de andra EU-länderna. Den som är intresserad av att stärka arbetarnas ställning inom EU bör nog istället förlita sig på Vänsterpartiet.

Då ska man inte ha ansvarsfrihet

Jag stödjer min partikamrat Nilla Boldings agerande i Lunds kommunrevision, att inte föreslå ansvarsfrihet för Servicenämnden och Kommunstyrelsen. Bakgrunden är våldsamma fördyringar av fyra större byggprojekt: Högevallsbadet, Saluhallen, Stadsparkskaféet och Kristallen. 

Hela revisionen var kritisk, men medan övriga ledamöter anser att det räcker med anmärkningar vill Nilla tillsammans med Guilem Rodrigues da Silva inte att ansvarsfrihet ska beviljas. 

Jag stärktes i denna uppfattning när kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid (M) avfärdade deras inlaga som kommunism från 1970-talet. Och detta när de citerade en nestor inom svensk statsvetenskap, professor Lennart Lundquist och hans bok från 2012 om öppenhet och kritik i offentlig verksamhet. Denna ovilja eller oförmåga att förstå och ta till sig kritik är symptomatisk för kommunledningen i Lund. 

Min uppfattning stärktes ytterligare när Servicenämndens ordförande Jan B Tullberg (M) idag gjorde följande uttalande i Sydsvenskan:

– Nämnden har begärt men inte fått in de underlag vi behövde. Det har vi reagerat på. Jag kan inte se att vi kunde ha gjort annorlunda i det läget.

Alltså: Kommunrevisionen har i största enighet påpekat allvarliga brister i ansvarsfördelning, investeringskalkyler, beslutsunderlag och ekonomiskt ansvar. Inte ens då  förmår nämndens ordförande hitta ett enda fel i sitt eller nämndens agerande. 

Då ska man inte ha ansvarsfrihet.

Visst blir det spårväg i Lund

Stämningen i Lund kan idag beskrivas som avslagen. Regeringen har helt plockat bort spårvägen ur den nationella transportplanen. Kommunen har arbetat för denna sedan slutet av 1990-talet. Här finns redan ett av norra Europas största forskningscentra och med Max IV och ESS på Brunnshög blir spårväg alldeles nödvändigt.

Regeringsbeslutet utlöste först en förvirrad alla-skyller-på-alla-diskussion. Regeringen tror att Sverige slutar strax söder om Hornstull och kommunikationsministern skyllde på Region Skåne för att inte formellt ha gjort någon framställan om spårväg. När detta visade sig vara en billig lögn framfördes att det är den snäva budgeten för infrastruktur i Skåne som lett till att spårvägsprojektet strukits. Regionledningen (de borgerliga + MP) har genom den moderate ordföranden i tillväxtnämnden  "hjälpt" regeringen prioritera bort spårvägen, trots att regionen tidigare engagerat sig duktigt i projektet. 

Men vad har de då prioriterat upp? Lund ska enligt regeringsbeslutet istället åter satsa på utbyggnad för massbilism. Det handlar om nya motorvägsavfarter och vägsystem för 335 statliga miljoner, bland annat för att underlätta privatbilism till Brunnshög. Allt bygger på prognoser för fortsatt ökning av bilkörandet, precis som om ingenting hänt sedan 1960-talet.  Summan motsvarar ungefär det regeringsstöd som behövs för spårvägen. Tydligare än så kan inte borgerlig miljöpolitik illustreras. Tyvärr sammanfaller den med den nuvarande regionledningens prioritering.

Vad bör nu göras? För det första måste Lunds kommunledning deklarera att det inte finns något som helst intresse från kommunens sida att medverka till nya motorvägsavfarter och vägsystem. Lund behöver spårväg och utbyggd kollektivtrafik istället. 

För det andra bör Miljöpartiet i Region Skåne bryta med allianspartierna. Deras argument för att hjälpa till med att privatisera och nedmontera sjukvården i Skåne har varit att de sätter "gröna avtryck". Dessa avtryck har varit svåra att upptäcka för alla utom MP själva och att fortsätta hävda dem nu skulle gränsa till parodi.

För det tredje kommer en rödgrön regering att riva upp beslutet att gå emot spårväg. Utrymmet ökar när mer pengar satsas på järnväg och annan kollektivtrafik och Lunds spårvägsprojekt är djupt förankrat i alla de tre rödgröna partierna.

Visst blir det spårväg i Lund, bara vi får en ny regering efter september 2014.

FP:s kollaps kan skapa ny politisk situation i Lund

Lunds politiska liv har sedan länge präglats av att Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Folkpartiet haft en relativt stark ställning. Inför höstens val ser det ut som om Vänsterpartiet åter kommer att kunna växa efter en svacka, dels på grund av den uppåtgående rikstrenden, dels på grund av att lundavänstern ökat kraftigt i medlemstal, aktivitet och samsyn, vilket lett till att stora delar av DV nu gått in i Vänsterpartiet.

För Miljöpartiet är prognosen betydligt osäkrare. Rikssiffrorna är visserligen goda men partiet har tillsammans med de borgerliga i Region Skåne medverkat till att skapa en sjukvårdskris som mycket väl kan spilla över på kommunalvalet i Lund. Miljöpartiet uppfattas numera av många skåningar mer som ett maktparti än ett miljöparti. Partiet verkar berett att acceptera i stort sett vad som helst – nedskärningar och privatiseringar inom sjukvården, impopulära omorganisationer och despotiska chefer som stämplar mot personal som vågar yttra sig, dyrare och sämre kollektivtrafik – för att få lov att sitta med och regera tillsammans med moderaterna.

Men vad som verkligen kan ändra lundapolitikens prägel bevittnar vi just nu. Jag tänker på Folkpartiets offentliga kollaps. 

Folkpartiet har uppträtt som någon sorts socialt samvete bland Lunds borgerlighet och därmed medverkat till att vågskålen vägt över till dess fördel ungefär vartannat val. Knepet är att låtsas vara i opposition mot sin egen politik, prata med socialt patos och tala länge om det goda som görs av kommunens personal precis som om det var Folkpartiet som låg bakom det. Trots att partiets Grand Old Lady, Tove Klette, äger obestridliga talanger i denna svåra konst har inte taktiken riktigt fungerat de senaste åren.

Inom Alliansen i Lund fick Folkpartiet huvudansvaret för tre områden: skolpolitiken, kulturpolitiken och personalpolitiken. Inom alla tre områdena har utvecklingen snarare gått bakåt än framåt under de år Folkpartiet styrt. Skola och förskola har försämrats, dels i takt med den allmänna försämringen i landet som skett under Jan Björklunds styre, senast bekräftad genom Pisa-rapporterna. Men därtill kommer att Lunds skolor i förhållande till övriga Sverige försämrats kraftigt. För åtta år sedan tillhörde Lund en av de absolut bästa skolkommunerna i landet. Nu befinner sig Lund på den nedre halvan vad gäller flera vitala jämförelsetal.

Det samma kan sägas om personalpolitiken, där Lund för åtta år sedan tillhörde de bättre kommunerna i landet vad gäller systematiskt arbetsmiljöarbete och satsningar på jämställda löner. Detta avvecklade Folkpartiet tillsammans med personaldirektören ganska omgående när de fick makten och resultatet är dystert. Sjukskrivningstalen ökar, speciellt bland utsatta eller tunga jobb inom förskola och äldreomsorg. Lönegapet mellan män och kvinnor ökar kraftigt genom att de lågavlönade kvinnodominerade yrkena halkar efter. Ordföranden i arbetsgivarutskottet, Carolina Nordbeck har försökt hanterar detta genom att hänvisa till marknadskrafterna: Det är OK att ge kvinnor lägre lön än män för likvärdigt arbete, om manliga kvalifikationer anses vara mer eftersökta och om man hänvisar till att det finns andra arbetsgivare som också diskriminerar.

De borgerliga ärvde 2006 en djärv satsning på kulturlivet som skulle kunnat kvalificera Lund som europeisk kulturhuvudstad 2014. Förutom en bred mobilisering av kulturarbetare och institutioner satsade kommunen 15 miljoner om året på häftiga och nyskapande projekt. Men samtidigt började de borgerliga spara för att kunna sänka skatten, vilket inte bara drabbade vård, skola och omsorg utan även kulturen. Efter några år var sparbetinget större än nysatsningen – ja, över 20 miljoner på årsbasis. Folkpartiet försökte alltså inbilla lundaborna och världen att de satsade på kulturen i Lund när de i själva verket skar ner på den. Ingen lät sig luras och Umeå blev kulturhuvudstad istället.

Som ordförande för Kultur- och fritidsnämnden har Folkpartiet satt den gamle polischefen Holger Radner. Efter att offentligt ha desavouerat konsthallschefen Åsa Nacking, genom att ta ifrån henne beslutanderätten över utställningsverksamheten, fick Radner inte bara sin förvaltning och kulturchefen emot sig utan även sin egen nämnd. Radners agerande har varit lika smidigt som en tjurig elefant som lyckats ta sig in på en vernissage för glaskonst och det enda rimliga vore att han avgick som kulturnämndsordförande.

Dessutom drabbas Folkpartiet Lund av samma problem som Miljöpartiet i förhållande till partiets agerande i Region Skåne, fast folkpartiets bägge kommunstyrelseledamöter Tove Klette och Carolina Nordbeck valt att mer eller mindre öppet ta ställning mot deras regiongrupps agerande i sjukvårdsfrågor. Detta anger Carolina Nordbeck som en av förklaringarna till den kupp som ställde henne utanför valbar plats när FP-Lund fastställde sin kommunfullmäktigelista i mars. Samtidigt petades andra kvinnor ner eller valde att hoppa av listan helt och hållet

Folkpartiets nya stjärnskott, Philip Sandberg, sa till Sydsvenskan att han tyckte att det hade varit ”kul” om det var fler tjejer på listan, ett uttalande som onekligen berättar något om den unge kuppgeneralens syn på kvinnor i politiken.

En av dem som inte kuppades bort från Folkpartiets lista var Lars Hansson, men igår fick vi reda på att han tar paus från politiken. Lars Hansson, som är ordförande i Barn- och skolnämnd Lunds stad, hade med sin bil överträtt hastighetsbestämmelserna utanför en skola med alkohol i kroppen. Detta är naturligtvis en personlig tragedi och jag önskar Lars Hansson all framgång i hans uttalade vilja att få hjälp med sina alkoholvanor. Men för Folkpartiet måste det betyda ytterligare sten på börda när en av deras få kvarvarande tunga politiker måste ta timeout av personliga skäl.

Lund går in i valrörelsen med en stärkt Vänsterparti och ett försvagat Folkparti och med en osäker prognos för Miljöpartiet. Vi vet att rikstrenden spelar stor roll även för kommunalvalen, men i förhållande till den har Lund blivit allt mer rödgrönt de senaste fyra valen. 

2014 kan mycket väl bli valet då Folkpartiets starka ställning i Lund bryts, vilket definitivt skulle besegla Alliansens öde.

Polischefen tar makten över konsten

Resultat av politisk styrning av konstens innehåll.
Utställning av "dekadent konst" i München 1937

Ska konstens innehåll styras genom politiska beslut? De flesta anständiga människor skulle nog svara nej på den frågan. I Lund finns det dock två politiska partier som åtminstone sedan 2007 haft sådana ambitioner: Folkpartiet och Sverigedemokraterna, för en sammanfattning av deras tidigare försök till politisk "konstkritik" se mitt tidigare inlägg.

Nu anser sig förre polischefen Holger Radner (FP), ordförande i Kultur- och fritidsnämnden, ha tagit makten över konsthallen i Lund och desavourerat konsthallschefen Åsa Nacking. Han hänvisar till en medvetet (?) luddigt formulerad skrivelse från december förra året som behandlades i hans nämnd. Ett treårigt projekt för att stärka Lunds kulturutbud beslutades, vilket innehåller tre delar: Konsthallen, Stenkrossen och utomhuskonst. Kulturchefen ansvarar för det samlade utbudet och budgeten, men samtidigt betonas att projektet inte står i strid med innehållet i konsthallens verksamhetsuppdrag. 

Det finns ju också en formell delegation som nämnden tidigare fattat beslut om som ger konsthallschefen beslutanderätt över utbudet i konsthallen. Den har inte upphävts. Inte heller kulturchefen Torsten Schenlaer anser att det finns något sådant beslut, enligt reportage i Sydsvenskan.

Holger Radner är med andra ord ute och cyklar.

* * * *

Uppdatering lördag kväll:
Det står nu klart att Holger Radners påstående i SDS att hans attack mot konsthallschefen stöds av en enig nämnd är lögn. Representanter för så väl Vänsterpartiet, Socialdemokraterna som Miljöpartiet och KD (!) delar inte hans syn på innebörden i beslutet. 

Skolval och skolvals

Medveten uppdelning i A- och B-skolor?

Föräldrar med barn i skolåldern är mycket kritiska till det fria skolvalet; 55 procent anser att det leder till ökad segregation, bara 24 procent anser att det inte gör det. En ännu högre andel av föräldrarna, 57 procent, anser inte att dagens skola ger barnen likvärdiga kunskaper oavsett bakgrund. De har stöd för sin ståndpunkt. Skillnaden mellan bra och dåliga skolor har mer än fördubblats sedan 1990-talet. En viktig orsak är skolvalets uppsortering av elever. Följden blir att de svagaste eleverna förlorar mest, men flera forskningsresultat visar att högpresterande elever också får sämre förutsättningar. Alla förlorar när skolan segregeras.

Inför valet 2014 försöker samtliga politiska partier framställa sig som alldeles speciellt intresserade av att förbättra situationen i skolan. Visst är det bra att partierna tävlar om att vara bekymrade över skolans utveckling, men samtidigt måste man fråga sig: Vad har de gjort fram till nu och vad är det egentligen de föreslår?

Mot det segregerande skolvalet finns det bara ett parti, Vänsterpartiet, som vill göra något, alla de övriga partierna vill låta det fortgå som det gör nu. De tycker att "valfriheten" är viktigare än alla barns rätt till en god skolgång. De så kallade argument som framförs för denna orimliga ståndpunkt är smått beklämmande. Fredrik Reinfeldt (M) låtsas att frågan gäller möjligheten att byta skola om eleven får problem, precis som om denna möjlighet inte fanns redan innan det fria skolvalet infördes. Stefan Löfven (S) vill ha "tuffa kvalitetskrav" på skolorna, precis som om det skulle minska segregationen och uppsplittringen.

De borgerliga partierna förtroende i skolpolitiska frågor torde vara hopplöst förbrukat. När de nu, ett halvår innan valet, talar om att satsa på skolan – på mindre klasser, lärarlöner eller vad de väljer att föra fram – måste det ses mot bakgrund av vad de faktiskt gjort under 7,5 år: Ständigt prioriterat skattesänkning före skolan. De försöker helt enkelt dra en skolvals innan valet, inte bara om skolval.

På samma sätt har SD under hela mandatperioden agerat stödparti åt regeringen. I flera kommuner, till exempel i Lund, vill de göra drakoniska nedskärningar i just skolans budget. De stödjer också fullt ut segregationen av skolan liksom regeringens linje att vinstdrivna skolkoncerner ska kunna köpa och driva skolor.

Vad gör då S, MP och V? Ja, det är ju känt att det sistnämnda partiet inte kommer att sätta sig i en rödgrön regering som fortsätter med vinstdriven välfärd och skola. S och MP fortsätter krumbukta sig i denna fråga, trots att de borde ha allt att vinna på att ansluta sig till vänsterns raka ståndpunkt. 

I sina respektive budgetmotioner 2014 föreslår Socialdemokraterna att anslaget till utgiftsområde utbildning ökar med 3,4 miljarder, Miljöpartiet föreslår 3,6 miljarder och Vänsterpartiet 7,9 miljarder (se utgiftsområde 16 i partierna budgetmotioner. Alla tre förslagen skulle innebära substantiella förbättringar gentemot regeringens förslag men det är ingen tvekan om vilket parti i Sverige som är berett att satsa mest på skola och utbildning.

Parasiter i skola och förskola

Om Oliver Twist gått på Hälsans förskola...
Bild från Alliansfritt Sverige

I oktober förra året visade Uppdrag granskning att friskolor i landet systematiskt och i strid mot lagen nekar att ta in barn som kan komma att behöva extra stöd i undervisningen. Landets vinstdrivna friskolor har färre utbildade lärare per elev och sämre stödfunktioner än kommunala skolor, men är duktiga på att segregera och sätta orättvisa betyg. 

Nu visar Uppdrag granskning konsekvensen av vinstjakten i privata förskolor, exemplifierat av Hälsans förskola, med verksamhet i flera kommuner i Stockholmstrakten 

Girigheten tycks inte ha några gränser. Strategin för att få upp förskolekoncernens vinst är överinskrivningar, så lite personal som möjligt och att skära ner på allt, framförallt på barnens och personalens mat. Vittnesmålen från föräldrar och personal ger en skrämmande bild:

• Trots personalbrist tog de in fler och fler barn, vilket ledde till kaos 
• Man fick gå och leta efter personalen när man lämnade på mornarna 
• Såriga rumpor när personalen inte haft tid att byta blöjor på de mindre barnen
• När verksamhetschefen handlade in leksaker och basvaror blev hon utskälld av styrelsen 
• Till frukost är det bara vatten och hårt bröd. Föräldrarna organiserar sig för att stödköpa mat till en av förskolorna. 
• Föräldrar går ner i arbetstid, vissa tar föräldraledighet för att barnen ska slippa vara på förskolan 
• I april kom chefen och berättade för kocken att hon hade förbrukat hela årets matkonto
• VD:n till kocken: Barnen märker ändå inte att det är lägre kvalitet på maten
• VD:n instruerar kocken att de små barnen som saknar tänder kan tugga knäckebrödet med gommen
• Matkontot nerpressat till 12 kronor per barn och dag, i praktiken 9 kronor eftersom personalens mat skulle rymmas i budgeten. Det ska räcka till frukost, lunch, mellanmål och frukt
• Oupphörliga klagomål och anmälningar som ignoreras

Ägaren och grundaren heter Bijan Fahimi. Han har känt till klagomålen i flera år men istället pressat personalen att spara ännu mer för att driva upp vinsten. Vinsten används för att köpa nya förskolor. Bijan har varit Folkpartiets ersättare i riksdagen och i EU-parlamentet. Han har suttit i styrelsen för Folkpartiet samt i styrelsen för Svenskt Näringsliv och Almega, arbetsgivarorganisationen i tjänstesektorn. Han är alltså en värdig och högst respekterad företagare i en lukrativ bransch; en sann entreprenör som driver vinstdrivande verksamhet inom vård, skola och omsorg. 

En del kanske tycker att lösningen är att kommunerna måste bli bättre i tillsynen av privata förskolor. Men som visats om och igen skulle det kräva en i det närmaste Stasi-liknande organisation för att kunna göra regelrätta raider mot verksamheten, försöka rota fram företagets intern mejlväxling, intervjua informatörer och avhoppad personal, wallraffa, etc. Sådan agentverksamhet är dessutom kommuner, liksom statlig tillsynsverksamhet över friskolor, förbjuden att utföra, vilket utbildningsminister Jan Björklund (FP) blev pinsamt medveten om förra året. Han fick då ta tillbaka ett desperat uttalande att skolinspektionen borde använda samma metoder som Uppdrag granskning för att sätta åt friskolekoncernerna.

Statsminister Fredrik Reinfeldt försöker som vanligt låta upprörd. Och när han får frågan om tillsynen brister svarar han (som vanligt) att det är någon annan, kommunerna, som har ansvaret. Tacka för det, detta är ju borgerlig marknadsliberalism sådan den var tänkt. Gillar inte föräldrarna, de äldre eller de sjuka förskolan, äldreboendet eller sjukhuset är det ju bara att byta, precis som man byter skjorta. 

Enda lösningen är faktiskt att köra ut parasiterna ur skola och förskola. Som av en händelse finns det i alla fall ett parti som företräder en sådan linje: Inga vinstintressen i skola och välfärd. Partiet börjar på V, men nu får du faktiskt tänka ut resten själv...

Pia Kinhult: Utsikt från en bunker

Regionledningens nya kontor

Regionstyrelsens ordförande Pia Kinhult (M) vill bli omvald. När hon efterträdde Jerker Swanstein (M) genom en moderat palatsrevolution efter valet 2010 var det vissa som hoppades på en något mindre arrogant och mer lyssnande regionledning. 

Ingenting kunde vara mer felaktigt. Kinhult vägleds av extrema nyliberala idéer och hennes politiska förebild och inspirationskälla är Margaret Thatcher. Men Kinhult har ägnat ett närmast förstrött intresse åt regionens kärnfråga – sjukvården – som hon istället överlåtit åt despotiska regiondirektörer (Sören Olofsson följd av Jonas Rastadt). 

De organisatoriska haverierna har avlöst varandra, liksom de årliga nedskärningarna och privatiseringarna. Kritiken har varit skoningslös, från personal, patienter och i massmedia. I sjukvårdens politiska frontlinjen satte hon Michael Sandin (M), som viftade bort alla kritik som förtal och tidningsankor. Denna bunkermentalitet har blivit regionledningens signum och främsta politiska strategi. Just nu genomdrivs nya nedskärningar och personalminskningar på sjukhusen runt om i Skåne samtidigt som nya vårdval slår sönder kliniker och verksamheter.

Pia Kinhult har tidigare, när hon blivit pressad om tillståndet i skånsk sjukvård, valt det enda möjliga alternativet när argumenten tagit slut – att helt enkelt sticka från de obehagliga frågorna. Men i en ny intervju i Sydsvenskan får hon gott om utrymme att förklara sakernas tillstånd. Typiskt nog menar Kinhult att Region Skånes största bedrift under mandatperioden är något som varken skett/beslutats under mandatperioden eller överhuvudtaget tillhör regionens verksamhetsområden: Max IV och ESS i Lund. 

På frågan varför sjukvårdspersonalen är så arg på henne svarar Kinhult att personalen inte har förstått (!) att sjukvården är en serviceinrättning med stort patientinflytande. Men bara Kinhult får tillfälle att förklara affärsidén med den skånska sjukvården menar hon att kritiken ska dämpas.

Resonemanget är naturligtvis lika horribelt som obegripligt. Exakt vad menar Pia Kinhult att personalen inte har förstått? Sjukvårdspersonalens frustration över att man inte har tid och resurser att ge patienterna den vård de behöver ska alltså skyllas deras okunskap om Kinhults "affärsidé". 

Kinhult är kvar i bunkern och därifrån blickar hon ut mot en otacksam och oförstående värld. Alla har fel, regionledningen är de enda som begriper någonting om tillståndet i sjukvården och det enda som eventuellt behöver förbättras är kunskapen om regionledningens handlande.

Så bör man förstå Pia Kinhult och regionledningens handlande. Vad som förvånar är att Miljöpartiet i Skåne har surrat fast sig vid hennes mast och inför den stundande förlisningen inte gör någonting alls för att försöka ta sig loss. Det enda som är trösterikt är att det nu bara dröjer ett halvår innan skutan går till botten.

Lönediskriminering OK i Lund

Lunds borgerlighet klara inte ens ett enkelt feministtest

I ett tidigare inlägg har jag visat att kvinnodominerade yrkesgrupper ofta tjänar 2000-3000 kronor mindre i månaden än likvärdiga mansdominerade yrkesgrupper i Lunds kommun. Detta gap hade 2013 två- eller tredubblats sedan de borgerliga kom till makten 2006.

Lönekartläggning har skett i enlighet med Diskrimineringslagens 10 §. I jämförelsen mellan kvinnodominerade och mansdominerade yrkesgrupper med likvärdiga krav och arbetsinnehåll finns ett entydigt mönster: kvinnodominerade arbeten är lägre betalda. En jämförelse med de bägge senaste kartläggningarna 2007 och 2010 visar dessutom att skillnaderna har ökat dramatiskt. Det är inte heller ovanligt att kvinnodominerade yrken som utifrån kommunens egen värdering borde vara högre betalda än mansdominerade ändå ligger betydligt lägre.

Detta kan inte försvaras med förklaringar som hänvisar till löneläget hos andra arbetsgivare. Istället ska enligt lagens anda och bokstav en handlingsplan utarbetas. I den ska anges vilka lönejusteringar som behöver vidtas för att snarast, och senast inom tre år, uppnå lika lön för likvärdigt arbete. Planen ska innehålla en kostnadsberäkning och en tidsplan.

Kommunstyrelsen behandlade lönekartläggningen den 5 mars. Vänsterpartiet föreslog att kommunstyrelsen skulle besluta att upprätta en handlingsplan för att snarast uppnå lika lön för likvärdigt arbete. Detta förslag stöddes av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. 

De borgerliga, med arbetsgivarutskottets ordförande Carolina Nordbeck (FP) i spetsen, föreslog att kommunen skulle göra – ingenting. De motiverade detta med att de mansdominerade yrkesgrupperna måste ha högre lön, annars förlorar kommunen viktig kompetens. Denna risk att förlora kompetens finns uppenbarligen bara för yrkesgrupper som vaktmästare, parkarbetare och renhållningsarbetare, inte för undersköterskor, vårdbiträden eller barnskötare. 

Man kunde kanske förvänta sig att de borgerliga i alla fall skulle uttrycka oro över sakernas tillstånd, hänskjuta frågan till vidare utredning, eller göra något annat till intet förpliktigande. Men nej, de hävdar rent ut att löneskillnaderna är acceptabla på grund av att de anser männens yrken vara mer eftertraktade på marknaden.

Med röstsiffrorna 7 mot 6 beslutade kommunstyrelsen att inte arbeta för lika lön för likvärdigt arbete. Därigenom har allianspartierna beseglat sitt eget öde i arbetet för ett jämställt Lund. De agerar som uttalade antifeminister (se det enkla testet ovan). 

Den som tycker att lika lön för likvärdigt arbete är en bra idé har inget annat val än att rösta bort dem den 14 september. Vänsterpartiet kommer att se till att jämställda löner blir en av de första frågorna som en rödgrön majoritet i Lund åter tar upp.

Vänstern tar tillbaka vård och omsorg

De borgerliga i Lund har nu bråttom att lägga ut äldreomsorg och serviceboenden på nya entreprenörsavtal. De nuvarande går ut i september 2015, men de tänker upphandla innan valet, på kontrakt fram till 2021 eller 2024. 

Det är ur demokratiskt synpunkt minst sagt tveksamt att på förhand strunta i valresultatet; de rödgröna i Lund vill driva dessa boenden i kommunal regi och därtill budgetera för en rejäl kvalitetssatsning inom vård och omsorg. Detta vill de borgerliga blockera.

Entreprenaderna drivs nu av Vardaga, som tidigare hette Carema men bytte namn förra året efter avslöjanden av fusk och vanvård på många håll i landet, och av Attendo, som också varit tungt kritiserat. Dessa riskkapitalbolag hyllas av Lunds borgerlighet. De påstås ha påverkat vård och omsorg i Lund positivt. Ingenting kunde vara mer felaktigt. 

Flera larmrapporter från anhöriga och personal har tystats ner. På ett boende var alla anhöriga utom en negativ, kommunen valde att lyssna på den sistnämnde. Från andra boenden finns anhörigbrev till politikerna om omfattande vanvård på grund av underbemanning: De gamla nekas att gå på toaletten utan hänvisas till blöja, utlovade aktiviteter genomförs ej, de boende läggs 18.30 och kommer inte ur sängarna förrän 10.30, o.s.v.

Underbemanningen på de privata boendena har de borgerliga använt som argument att skära ner på personalen även på de kommunala boendena i Lund – går det där så går det här.

Vänsterpartiet kommer inte att acceptera de borgerligas försök att sätta demokratin ur spel. Vi vet att vi har lundaborna med oss i motståndet mot att driva vård, skola och omsorg i bolagsform med privata vinstintressen. Om de borgerliga framhärdar och lyckas landa nya entreprenader innan valet kommer vi att göra allt som står i vår makt för att riva upp dem.

Vi tar tillbaka vård och omsorg och sätter medmänsklighet före girighet. Samtidigt kan vi ge ett råd till koncernerna inom vård och omsorg: Investera inte i Lund.