Ingen diskriminering?

I en Timbrorapport försöker Jenny von Bahr hävda att den lägre sysselsättningen bland invandrare inte kan förklaras av diskriminering. Som stöd för detta hänvisar von Bahr till en beställd undersökning som sägs visa att det är ovanligt att svenska arbetsgivare öppet hävdar att det är rätt diskriminera invandrare.

Timbro och andra tankesmedjor på högerkanten brukar inte vara så noga med att basera sina rapporter på ordentliga underlag eller ge rättvisa åt den forskning som finns inom området. Johannes Forssberg på Expressens ledarblogg har visat att i detta fall är underlaget pinsamt dåligt, i praktiken bygger von Bahrs rapport på svenska 22 företagares svar.

Därtill måste tilläggas att det finns seriös forskning om svenska arbetsgivares attityder som pekar i rakt motsatt riktning, något som von Bahr endast nämner i förbigående. Nationalekonomerna Magnus Carlsson och Dan-Olof Rooth vid Handelshögskolan i Kalmar sökte för några år sedan över 3 000 arbeten. Inte med egna namn och meriter, utan med namnen Ali, Mohammed och Resa respektive Lars, Erik och Karl. Bland fordonsförare, restaurangbiträden, byggnadsarbetare och säljare var sannolikheten två till tre gånger större för en person med svenskt namn än för en med arabiskt att kallas till intervju, förutsatt att meriterna och arbetslivserfarenheterna var identiska. Bland redovisningsekonomer, dataspecialister och lärare var det däremot ingen nämnvärd skillnad.

Detta indikerar, tvärtemot vad Timbros rapport hävdar, att diskriminerande attityder bland arbetsgivare är ett viktigt hinder för många invandrare att få arbete i Sverige.