Okunnighet som dygd

Ibland förundras man över okunnigheten bland borgerliga politiker. Det skulle vara mig fjärran att fördöma okunnighet i sig, men här handlar det om människor som innehar maktpositioner och som gör sin egen okunnighet till en dygd.

I ett inlägg under Aktuella frågor i Sydsvenskan visar kommunalrådet Andreas Schönström (S) att Malmö kommun måste gå in med tunga arbetsmarknadspolitiska insatser eftersom regeringen sviker. Schönström påpekar också att Moderaterna i Malmö motsätter sig dessa åtgärder för utbildning och arbete. Eftersom de inte har några andra åtgärder att föreslå istället drar Schönström den ganska rimliga slutsatsen att Moderaterna i Malmö saknar jobbpolitik.

Två ledande Malmömoderater, Anja Sonesson och Håkan Fäldt svarade igår med att försöka mästra med en Epa-variant av nationalekonomiskt ABC, som de därtill inte behärskar.

I dagens SDS svarar jag dem:

Hade det inte varit för den mästrande tonen hade jag nog inte reagerat. Det är en mänsklig rättighet att inte ha järnkoll på alla ekonomiska samband, även för högt uppsatta moderater i Malmö kommun. Men när Anja Sonesson (M) och Håkan Fäldt (M) beskyller sina politiska motståndare för ”total avsaknad av förståelse för ekonomiska mekanismer” och samtidigt själva har missförstått just dessa mekanismer måste detta trots allt påpekas.

Regeringens skattesänkningar påstås ha skapat fler jobb. Sonesson och Fäldt förklarar mekanismen bakom detta på följande enkla sätt:

Löntagaren får mer pengar i plånboken att konsumera för. Den ökade köpkraften och efterfrågan skapar jobb.

Problemet är att det finns en alternativ användning av dessa pengar, till exempel att anställa fler sjukvårdsbiträden på Skånes universitetssjukhus eller fler lärare i skolan, vilket ger en garanterad och reell ökning av antalet jobb i förhållande till insatsen. Att stimulera privat konsumtion genom sänkning av inkomstskatten ger däremot ett betydande läckage. Ingen vet ju om löntagaren väljer att åka till Maldiverna för pengarna eller kanske spara dem, istället för att konsumera dem här och nu.

Finansminister Anders Borg (M) är till skillnad från Sonesson och Fäldt medveten om detta. Argumentationen från Borgs och hans ekonomiska rådgivares sida är betydligt mer raffinerad:

Sänkt inkomstskatt utgör ett incitament för fler att söka arbete och för dem som redan jobbar att försöka öka sin arbetstid. När utbudet av arbetskraft på detta sätt ökar tenderar lönerna att falla, vilket gör det billigare att anställa, vilket skapar fler jobb.

Huruvida det verkligen är detta som skett i Sverige de senaste fyra åren återstår att bevisa.


Tidigare: Systemskiftet fortsätter; Varför kris i sjukvården?