Sju procent valde privat

Endast sju procent har valt privata alternativ i Lunds hemvård. Färre än hundra av 1 400 hemvårsberättigade föredrar privata utförare. Av dessa hade Carema Care och Attendo Care ett 40-tal vardera, medan tre andra  bolag, också de med verksamhet i flera kommuner, delade på resten.

Man kan privatisera äldreomsorg på olika sätt. Ett sätt, som blivit starkt uppmärksammat i media på senare tid, är genom konkurrensupphandling. Inte ens den mest inbitne borgerlige privatiseringsförespråkare skulle väl våga påstå att detta ökar valfriheten för de äldre. De som bor på ett äldreboende som konkurrensutsätts blir ju inte tillfrågade om de vill bli konkurrensutsatta eller ej - de är i själva verket den levande materia om vilken budgivningen sker, de följer med i köpet. Lunds kommun är i detta avseende inget undantag. Ingen som bor på de sex äldreboenden som numera drivs av Carema, eller deras anhöriga, har någonsin fått lov att yttra sig eller välja om de ville bli konkurrensutsatta.

Ett annat sätt att privatisera är att införa så kallade kundval i hemvården. Detta kan vid en första anblick se mer sympatiskt ut. Kommunen bedömer vårdbehov, certifierar utförare av tjänsterna, bestämmer prislistor, varefter den vårdbehövande kan välja utförare.

Det finns emellertid flera invändning mot att detta är så sympatiskt som det först ser ut. Alla undersökningar av äldres inställning och behov visar att det som de och deras anhöriga minst av allt vill, kan eller behöver är att välja mellan utförare. De vill kunna lita på att välfärdstjänsterna fungerar utan att behöva oroa sig för om de eventuellt råkar göra fel val, dra en nitlott. Praktiskt tagit ingen vårdbehövande har därtill någon vettig förhandsinformation om alternativen. Men de flesta borgerliga politiker tycks tro att detta är som när de själva väljer mellan Gucci eller Prada.

Det är väl det som siffrorna från Lund skvallrar om. Fyra år av borgerliga experiment visar att det inte är denna typ av val som de äldre vill göra. Kommunalrådet Tove Klette (FP) försöker släta över med att det det är ett gott betyg till den kommunala hemvården, men som valfrihetsreform är det ingenting annat än ett hejdundrande fiasko. 

De anställda i dessa vårdbolag gör dock för det mesta allt de kan för att ge så god service och omvårdnad som möjligt. Men detta kolliderar obönhörligt med vårdbolagens vinstintressen. Tiderna är för snålt tilltagna, speciellt tiderna för att ta sig mellan lägenheterna, eftersom vårddistriktet för varje anställd blir så mycket större. I Lund finns det flera vittnesmål att Caremas och Attendos anställda på detta vis pressas mellan att ge god vård och att offra sin egen hälsa. I den mån de så kallade kunderna är nöjda får de anställda i stället betala priset.

Därtill finns det en direkt konflikt mellan å ena sidan kostnaden för att tillskapa denna form av valfrihet och å andra sidan de skattemedel som anslås för att skapa en god omvårdnad. Allt kostar ju: Certifiering av utförare, förändringar i hemvårdsdistrikt, längre körtider, transaktioner, information och kontroll. Detta är pengar som annars kunnat användas till fler timmar i vården och för att öka den faktiska valfriheten vad gäller servicens innehåll.

Så kallade kundval i hemvården minskar alltså i själva verket valfriheten för flertalet. För att ett litet fåtal, i Lunds fall sju procent, ska få möjligheten att välja mellan Carema och Attendo, så minskas kvalitén och valfriheten, för alla, vad gäller vårdens och servicens innehåll.