Goda och snälla

Den egentliga valrörelsen inleddes med att partiledarna tävlade om att ställa ut löften om pensionärernas skatter. Många väljare undrar säkert vem de ska lita på. Det räcker dock att erinra sig vad de borgerliga gjorde direkt när de kom till makten. De valde att gynna vissa grupper, och därmed införde de en straffskatt på pensionärer, arbetslösa och sjuka. De kallade det för arbetslinjen. Nu är 10 procent arbetslösa och ingen med minsta sinne för rättvisa bör lita på ett borgerligt parti igen.

En stor del av välfärdsfrågorna avgörs emellertid i kommunerna. I Lund har de borgerliga sedan de tog makten 2006 prioriterat två saker: Privatiseringar och sänkning av kommunalskatten. Genom privatisering har flera äldreboenden och boenden för funktionshindrade sålts ut till riskbolag, utan att de boende eller personalen har haft något att säga till om. Personalen har skurits ner med 20–30 procent. Detta kallar de för valfrihet, men i själva verket minskar det valfriheten för de berörda.

Skattesänkningen har skett till priset av sämre kvalitet i skola och förskola. Lärartätheten i Lunds skolor har minskat med åtta procent sedan 2006 och barngrupperna i förskolan är på väg att bli så stora som de var sist, innan de rödgröna genomförde den stora förskolesatsningen 2002–2006.

På samma sätt har de borgerliga inte förmått föra en bostadspolitik värd namnet i Lunds kommun. Ungdomar, studenter och hemlösa har inte en chans. Sedan 2006 har djungelns lag bestämt inriktningen på byggandet och då är det dyra bostadsrätter och villor som gäller.

Vid sidan om riksdagsvalet har alltså kommunalvalet en oerhörd betydelse för välfärd, skola och bostadspolitik. Det kan vara värt att kolla in vad de olika partierna gjort och sagt i Lund de senaste fyra åren. Speciellt nu när alla vill framstå som goda och snälla.