Mångkulturen och SD

- Hade det inte funnits några barn hade det inte funnits några pedofiler.

- Hade det inte funnits många kulturer hade det inte funnits några högerextrema massmördare.

Med sådan bländande logik skyller SD:are på det "multikulturella" samhället. Vad är det egentligen de vill säga? Så här såg det ut på en ledande SD:ares blogg i söndags:

I ett norsk Norge, där 68-vänsterns befängda drömmar om ett mångkulturellt samhälle inte slagit rot hade denna tragedi aldrig hänt. Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde. Är det någon som ska känna skuld är det kosmopoliterna. För vad var det som egentligen drev Behring Breivik? I det dokument han skickade ut innan han skred till verket klargör han detta med all tydlighet: Oro. Oro för att mångkulturen och islamiseringen hotar den kristna västvärldens fortsatta existens.

Erik Hellsborn, SD:s ordförande i Varberg.

Detta var lite för grovt för SD-ordföranden Jimmy Åkesson, som tvingade Hellsborn att plocka bort inlägget och "ta paus" i bloggandet. Men så här kommenterade en SD-riksdagsman massmördarens agerande i en intervju i måndags: 

Om jag ska vara helt ärlig tror jag att en av anledningarna är den splittringspolitik som finns. Ett splittrat mångkulturellt samhälle fungerar inte utan ett samhälle måste bygga på gemenskap. Jag tror att det är en viktig förklaring. Grupper ställs mot grupper.

Riksdagsledamoten Richard Jomshof (SD) i Blekinge Läns Tidning måndag 25 juli 2011.

Jomshof tycker alltså exakt samma sak som Hellsborn, en uppfattning som för övrigt ständigt återupprepas av SD-anhängare, i kommentarsfälten i tidningarnas nätupplagor och på SD-anknutna bloggar. Påståenden om ett mer eller mindre öppet krig mot islam är otaliga från andra SD-riksdagsmän: Kent Ekeroth, Erik Almqvist, m.fl. Jimmy Åkesson skrev själv ett uppmärksammat debattinlägg i Aftonbladet 2009 där han varnade för konsekvenserna av det mångkulturella samhälle vi lever i. I januari hävdade han igen i en debatt i SVT att mångkulturen skapar just denna typ av splittring. Åkesson har mycket arbete framför sig om han ska lyckas dementera allt det som han själv och hela hans parti står för.

Under tiden hoppas vi andra på ett rejält opininsras för alla de nordiska partier som har som affärsidé att att ställa grupper mot varandra, att försöka skrämma oss att tro att vi inte kan leva tillsammans.

Tidigare: Hatets konsekvens - Utøya

Länkat: SVT; SVT; SVT; SR; SR; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; AB; AB; Ex; Ex; GP; GP; SKD; NSK; HD;

Hatets konsekvens – Utøya

Ett dygn efter Utøya och Oslo fortsätter dödssiffrorna att stiga och chocken sitter kvar. Tankarna går till de drabbade, deras familjer och vänner. Våldet är meningslöst och blint men det har sina orsaker och motiv. 

Högerextremism, nationalism och främlingsfientlighet bär ansvaret för i stort sett alla terrorhandlingar med dödlig utgång i Norden de senaste 30 åren. Det finns ett tydligt mönster: Malexander-mördarna, John Ausonius, Peter Mangs och nu Anders Breivik var alla inspirerade av högerextremistiska idéer, de var starkt rasistiska och kallade sig själva för nationalister. De fick sin luft ur vardagsrasismen och de inbillade sig att de hade stöd för sina avskyvärda handlingar i någon sorts svensk, nordisk eller europeisk folkgemenskap eller "kultur".

Gärningsmannen Anders Breivik har i många år varit aktiv i Fremskrittspartiet, som är Sverigedemokraternas motsvarighet i Norge. Han hatade "vänstern" och "muslimerna". De främlingsfientliga partierna använder exakt samma sätt att argumentera som nazisterna gjorde på 1930-talet. De väljer ut en grupp, då var det judarna nu är det muslimerna, som de skyller de flesta verkliga eller inbillade samhällsproblem på. I går, innan gärningsmannens identitet var känd, pekade ledande Sverigedemokrater åter ut just muslimer som skyldiga. De drar sig inte för något. Rasister arbetar medvetet för att skapa hat och misstänksamhet mellan människor, eftersom hat och misstänksamhet är deras livsluft.

Hatets yttersta konsekvens såg vi i Oslo och på Utøya den 22 juli 2011.

Länkat: SVT; SVT; SVT; SVT; SR; SR; SR; DN; DN; DN; DN; DN; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; AB; AB; AB; Ex; Ex; Ex; Ex; Ex; SKD; SKD; SKD; NSK; GP; GP; GP; GP; GP; GP; GP; GD; HD; HD;

En flugsvamp om dagen

Murdoch-skandalen sprider sig nu till USA. Högerextrema Fox News har i många år arbetat med liknande metoder som News Of The World: Telefonhackning, mailövervakning och avlyssning. 

Fox News påminner i övrigt ganska mycket om brittisk tabloidpress: Daglig konsumtion är som att äta en flugsvamp om dagen. Man blir förgiftad, inskränkt, elak, fördomsfull och dum i huvudet.

 

Här är Dennis Potter i en intervju 1994. Han har bara några månader kvar att leva. Efter att ha berättat att han gett sin cancer namnet Rupert fortsätter han: 

- That man, Murdoch - if I had the time, there's writing to do and so on - I'd shoot the bugger. There is no one person more responsible for the pollution of what already was a fairly polluted press. And the pollution of the British press is an important part of the pollution of British political life.  

Synd att inte fler orkade lyssna på Dennis Potters varningar ... Roger Taylor i Queen gav i alla fall ungefär samtidigt ut Dear Mr Murdoch och Looptrooprapparen Mårten ”Promoe” Edh gjorde en grundlig uppföljning 2007 med Murder Murdoch... 

Tilläggas kan att Murdoch, förutom sina kompisar i den brittiska högerregeringen, idag fick stöd av en saudisk prins som investerat miljoner i hans medieimperium - och av svenska SD-bloggare.

Tidigare: Palin och Fox News
 

Länkat: SVT; SVT; SVD; SVD; SVD; SVD; DN; DN; DN; DN; GP; GP; GP; GP; SKD; SKD; NSK; E24; HD; HD; Ex; D;

Se också Svenskbladet: Murdoch oskyldig - han är för rik

Restips till kungafamiljen

Hassanal Bolkiah och Karl XVI Gustaf 2004

Hovet håller på att planera det kungliga resprogrammet 2012 och har nu skickat ut en vädjan om hjälp. Vad ska monarken ta sig för under nästa år? Här på bloggen vill vi gärna hjälpa till med ett par fräscha förslag. 


1. Back in Brunei. Vid det senaste besöket 2004 var kungen alldeles begeistrad över kollegan, sultanen och diktatorn Hassanal Bolkiah. Kungen lovordade öppenheten och den "kolossala närhet" som fanns mellan sultanen och det bruneiska folket. Vid ett återbesök skulle kungen kunna fördjupa sina varma relationer med sultanen och kanske få några tips om hur en monark bäst vinner folkets tillgivenhet och okritiska kärlek.  


2. Stekta Sparvar-tour. Kungen har ju i ett jultal gett handfast råd till sina undersåter hur de ska reda upp sina liv med det berömda uttalandet: 

Det gäller att ha kraft att ta tag i sitt eget liv. Det kommer inga stekta sparvar flygande om Du inte själv bemödar Dig om att göra Ditt bästa. 

Kungen möttes då av elakheter och oförståelse, han har ju förvisso själv fötts med arv och titel. Men efter studiebesök bland alldeles vanliga framgångsrika människor i några av världens mest exklusiva miljonärsparadis kunde kungen fördjupa sin rådgivning till svenska folket. Besök till exempel de strävsamma existenser som befolkar Avenue Princesse Grace i Monaco och Fifth Avenue i New York och ta reda på hur de gör sitt bästa för att de stekta sparvarna ska komma. Därefter kunde kungen rikta sin rådgivning till speciellt utsatta grupper, t.ex. hemlösa eller utförsäkrade.


3. Se Neapel! Kungen har ju haft för vana att förlustiga sig på illegala klubbar som drivs av kända gangstrar i Stockholm. Detta har skapat en viss negativ publicitet. Bland annat har det visat sig svårt att få tyst på människor som har varit vittnen till de kungliga utsvävningarna. I Neapel har de löst alla sådana problem genom ett effektivt samarbete mellan myndigheterna och Camorran. Det mesta som är olagligt är i själva verket lagligt där och problem med vittnen är obefintliga. 

Länkat: SVT; AB; SVD; GP; DN; AB; 

Kvinnolöner ska gälla

Region Skåne anser att naturliga jämförelsegrupper för Vårdförbundets medlemmar utifrån arbetsuppgifter och utbildning är andra kvinnodominerade grupper i vården med medellång högskoleutbildning.

Så formulerade sig förhandlingschefen i Region Skåne i protokollet för löneöversyn i måndags. Regionen vill med detta ytterligare öka löneskillnaden mellan läkare och sjuksköterskor. Idag är specialistläkarnas månadslön i Skåne drygt dubbelt så hög som sjuksköterskornas.

Man frågar sig omedelbart: Vad har detta med kvinnodominans i yrkesgrupper är  att göra? Enligt svensk lagstiftning inte alls, eftersom könsmässiga hänsyn vid lönesättning är förbjuden. Arbetsgivarna har tvärtom ett lagstadgat ansvar att kartlägga och åtgärda eventuella diskriminerande löneskillnader på arbetsplatsen.

Protokollet vittnar om en djupt diskriminerande inställning från arbetsgivarens sida. Det sägs klart och tydligt att det är andra kvinnodominerade yrken som ska utgöra jämförelsegrupp. Det faktum att kvinnodominerade yrken är lägre betalda används som argument för att den aktuella gruppen (sjuksköterskorna) inte ska kunna förbättra sitt relativa löneläge.

Detta är bara ännu ett bevis för att något är ruttet i Region Skåne.

Uppdaterat 15 juli

Idag rapporterar SDS om regiondirektör Sören Olofssons löneutveckling. Redan tidigare var han den i särklass bäst betalde landstingsdirektören i landet. Med ett lönelyft på 15 000 kronor 2011 (9 procent) landar månadslönen på 175 000 kronor + 35 000 i månaden i pensionspremie, 37 semesterdagar, förmånsbil samt årskort på flyget Malmö - Stockholm. Pia Kinhult (M) säger att majoritetspartierna (M, FP, KD, C och MP) i Region Skåne är överens om lönelyft och förmåner. Man kan lugnt konstatera att här är det i alla fall inte jämförelse med "kvinnodominerade grupper" som gäller ... 

Tidigare om regionledningen: Despotism på Sus; Sparka Olofsson och Christensen

Länkat: SDS; SVD; SKD; SKD; SKD; NSK; NSK; HD; HD; HD; AB; GP; D;

Tungt mot jobbskatteavdrag

Regeringens avsikt att införa ett femte jobbskatteavdrag 2012 får tungt mothugg av Lars Calmfors på DN-debatt. Den förre ordföranden i regeringens finanspolitiska råd anför tre argument: 

1. Effekterna på sysselsättningen är osäkra. Calmfors klamrar sig visserligen fast vid de mikrosimuleringar som påvisar ökat arbetskraftutbud och sänkta löner, men påminner om att detta bara är teoretiska beräkningar.
2. Försäkringsskyddet urholkas ytterligare. Calmfors visar att år 2006 utgjorde a-kasseersättningen efter skatt 82 procent för en arbetslös person som tidigare tjänat 20.000 kronor i månaden. 2010 hade denna effektiva ersättningsgrad sjunkit med 13 procentenheter till 69 procent. Alliansregeringens jobbskatteavdrag svarade för hälften av denna sänkning.
3. Effekten på de offentliga finanserna. Calmfors visar att egenfinaniseringen av ett femte jobbskatteavdrag i praktiken inte blir mer än 20 procent och att det enligt regeringens egna beräkningar kommer att medföra en betydande nettoförsvagning av de offentliga finanserna.

Lars Calmfors poäng är att detta är en målkonflikt mellan å ena sidan ännu starkare drivkrafter för hög sysselsättning och å andra sidan fungerande försäkringsskydd och att skapa utrymme för ökade offentliga utgifter: Större investeringar i infrastruktur, satsningar på skola och forskning – vilka Calmfors påpekar hittills bara uppgått till en bråkdel av vad jobbskatteavdragen kostat – mer resurser till vård och äldreomsorg och så vidare.

Man kan hålla med Calmfors om att det är en målkonflikt, men jag blir ändå förvånad att han fortsatt hävdar att det är sysselsättningen som befinner sig i den ena vågskålen. Enligt Anders Borgs mest optimistiska gissning har hittillsvarande jobbskatteavdrag ökat sysselsättningen med 75 000 nya jobb, en beräkning som få, om någon, seriös ekonom skulle skriva under på (jfr Daniel Swedin i AB). Skattesänkningarna har kostat 70 miljarder, vilket i så fall gör en miljon kronor per skapat arbete. Om motsvarande summa istället hade satsats inom skola, omsorg och sjukvård hade det omedelbart skapats 150 000 nya jobb, alldeles på riktigt. Jämfört med alternativet blir alltså sysselsättningsnettot av regeringens stora paradnummer negativt – även med de rosigaste av glädjekalkyler.

Oavsett detta kommer Calmfors fram till att regeringen håller på att driva sin grundidé in absurdum och att det finns starka argument emot att minska försäkringsskyddet för dem som inte har arbete genom att använda knappa resurser för fler jobbskatteavdrag.

Tidigare: En kompetent finansminister?

Länkat: DN; SR; SVD; 

Skolbarn byter ägare

En ny storaffär inom skolområdet blev känd idag. Academedia köper Pysslingen Förskolor och Skolor. Därigenom byter 12 500 barn och elever ägare tillsammans med 2 400 anställda. Riskkapitalbolaget EQT köpte förra året Academedia, som redan då var Sveriges största privata skolkoncern med en omsättning på 2,1 miljarder kronor. Pysslingen har i sin tur ägts i endast två år av det danska riskkapitalbolaget Polaris. 


Torbjörn Isacson på E24 konstaterar:

Vård, skola och omsorg har blivit glödheta branscher för riskkapitalbolagen. Det ger säkra skattepengar in i en verksamhet där kostnader kan kapas.

För att komma undan beskattning redovisar EQT sina vinster på Jersey.

Academedia gjorde sig under förra året känt genom att kräva tystnadsplikt av de anställda. Företaget tvingar lärare och andra anställda att underteckna ett avtal att aldrig yppa eventuella missförhållanden till någon utanför företaget. I kommunala skolor har personalen obetingad rätt att när som helst och för vem som helst påtala sådant de upplever som brister eller missförhållanden.

Kombinationen skola – vinsdrivande företag är en borgerlig innovasion som är ganska unik för Sverige. Till och med i kapitalismens högborg USA är det otänkbart att ett företag ska få lov att driva en skola, än mindre med skattemedel.

Skolinspektioner fann anledning att kritisera 111 av 116 friskolor vid förra årets tillsyn. Representanter för Socialdemokraterna och Miljöpartiet förhandlar nu med utbildningsminister Jan Björklund – om att tillsätta en utredning. Något vinststopp för privatägda skolor är dock inte aktuellt för utbildningsministern som tycker att det räcker med vaga direktiv om att förhindra "dåliga skolor" från att dela ut vinst. Eftersom friskolorna till stor del konkurrerar genom att utlova bra betyg lär eventuella åtgärder bli fullständigt tandlösa.

Tidigare: Tyst i klassen; Elevpengen till Jersey; Skola, vinst och religion

Länkat: SVT; DN; SVD; E24; GP; SkD; SkD; NSk; HD;

Värna allemansrätten!

Sveriges så kallade miljöminister Andreas Carlgren (C) vill inskränka allemansrätten. Han anser att den som utnyttjar mark för kommersiella ändamål, typ för bärplockning eller vildmarksturism, ska kunna krävas på hyra av markägaren. Carlgren säger sig med detta vilja "skydda det personliga ägandet".

Men var går gränsen mellan kommersiell och ideell verksamhet i skog och mark? Om en bärplockare säljer några av sina lingon- eller hjortronburkar genom ett företag måste bärplockaren avgjort klassas som kommersiell. Alltså är varje bär- och svampplockare potentiellt kommersiell och bör i så fall kunna kontrolleras och eventuellt avkrävas hyra eller avhysas. En organiserad bussutflykt kan säkert klassas som både kommersiell och ideell, beroende på organisatör och betalningsformer. Ska deltagarna kunna uppvisa ett intyg att de inte deltar i kommersiell verksamhet?

Vilken skogsvandrare som helst kommer alltså att kunna bli antastad och kontrollerad av nitiska markägare som inte vill ha folk på sina marker. Vem kan för övrigt njuta av söndagsutflykten när ens närvaro i naturen är ifrågasatt, när någon när som helst kan dyka upp och fråga vad man har för ärende?

Förslaget innebär naturligtvis, om det genomförs, början till slutet för allemansrätten. Svenskt friluftsliv påpekar att LRF bedriver en hätsk kampanj, med ett litet antal markägare i spetsen som inte gillar att ha folk på sina marker. För att gå dem till mötes är tydligen miljöministern beredd att offra en av våra dyraste tillgångar - allemansrätten.

Håll naturen ren - kasta Carlgrens förslag i papperskorgen!

Länkat: SVT; SVT; SR; Ex; DN; SVD; SKD; SKD; HD; NSk; GD; LT; D;

V: Hopp om liv efter jul

När man lyssnat på Lars Ohlys tal i Almedalen är det svårt att inte hålla med retorikexperten Elaine Bergqvist i AB: - Bästa talet hittills i Visby. Flera tunga huvudbudskap, retoriskt skickligt, stort engagemang och inslag av självkritik.

Problemet är att vi har sett och hört det förut. Lars Ohly är en alldeles lysande talare och debattör. Han gjorde en strålande valrörelse 2010 och han blev den partiledare som tillsammans med Reinfeldt och Sahlin fick mest massmedialt utrymme månaden innan valet, vilket är ganska enastående med tanke på partiets storlek. Lars Ohlys problem är av ett annat slag: Det handlar om folkets förtroende och tillit.

Jag har tidigare frågat om mitt parti saknar självbevarelsedrift när det efter fem förlustval i rad och usla opinionssiffror inte på allvar reser frågan om nytt ledarskap. Nu gjorde Dagens Nyheter det istället genom att ringa runt till v-distrikten. 14 av 23 distriktsordföranden vill ha en ny partiledare, och lika många föredrar delat ledarskap - varav minst en kvinna.

Samtidigt meddelar Jonas Sjöstedt att han kandiderar som ny partiordförande för Vänsterpartiet på kongressen i januari, gärna som en i ett tudelat ledarskap. Det kanske finns hopp om ett liv efter jul för vänstern trots allt...

Uppdaterat 6 juni

Flamman redovisar nu uppgiften att Ulla Andersson, ekonomiskpolitisk talesperson, också kandiderar som partiledare för Vänsterpartiet. Flamman skriver också att sex av sju medlemmar i partiets verksällande utskott ska ha uppmanat Ohly att avgå. De bägge uppgifterna stärker ytterligare förhoppningen att kongressen i januari 2012 kan innebära en nytändning för vänstern.

Tidigare av mig: Saknar V självbevarelsedrift?
Andra bloggar: Jonas Sjöstedt

Länkat: DN; DN; DN; DN; DN; DN; AB; AB; AB; AB; AB; AB; SVD; SVD; SVD; SVD; GP; GP; GP; GP; SVT; SVT; SR; SR; SR; SR; Ex; Ex; Ex; Ex; Ex; HD; SmP; SKD; SKD;

Tokhögern vs humaniora

Svenskt Näringsliv är sedan flera år etablerad som den svenska tokhögerns främsta kampanjorganisation. Med hjälp av en dubiös ranking av kommunernas "företagsklimat" vill man förmå ängsliga kommunpolitiker att tävla mot varandra i grenar som få anställda i offentlig verksamhet (inklusive universitet), låg kommunalskatt och allmänt fjäsk för företagsledare.

Nu ger sig Svenskt Näringsliv in i universitetspolitiken. I en rapport föreslår man sänkta studiemedel för studenter inom humaniora. De studenter som Svenskt Näringsliv anser nyttiga, typ ingenjörer och ekonomer, ska ha högre studiemedel än onyttiga existenser som studerar historia, filosofi eller språkvetenskap. Det uttalade syftet är att avskräcka unga människor från att söka till sådana utbildningar, de ska veta "att det kostar" enligt Peter Isling på Svenskt Näringsliv. Är det numera någon som tar denna organisation på allvar?

Tidigare: Det årliga skämtet

Länkat: SVD; SVD; SVD; SVT; DN; SR; AB; SKD; NSK; Ex;

De visste hela tiden

Regeringen visste hela tiden vilka mänskliga tragedier de höll på att skapa med ändringarna i sjukförsäkringen. Det visar ett hemligt PM från Socialdepartementet som Göteborgsposten publicerar idag. Den spelade okunnigheten från regeringens sida är en efterhandskonstruktion - en ren och skär lögn.

En smått osannolik bild av kaotiska förhandlingar träder fram, dels mellan departementen, dels mellan partierna. Det blev på de flesta punkter Moderaternas och Finansdeparetementets hårda linje som till sist segrade. Att det handlade om människor av kött och blod, om deras liv och försörjning, tycks inte ha bekymrat någon.

Länkat: GP; DN; SVD; SR;

Mellan Lund och Bjärred

En vacker sommarmorgon är jag på väg till Flädie. Efter den lite krångliga cykelvägen ut från Lund (Fjelievägen måste korsas, därefter ner i ett slingrande tunnelsystem) kan man sträcka ut över slätten i riktning Bjärred.

I motsatt riktning dyker vännen Eva upp. Hon vinkar glatt tillbaka, på väg till en av terminens sista arbetsdagar på Svaneskolan. Hennes elever har väl redan sommarlov. Men förutom Eva möter jag bara en handfull cyklister längs denna hårt trafikerade pendlingsväg. Floden av bilar är snabb och massiv i bägge riktningar och stryker tätt intill cykelbanan.

Det är en härlig dag att trampa, inte för varm, inte för kall och nästan vindstilla. Ändå går det åtminstone hundra bilister på varje cyklist. Det är ensamma ansikten som flimrar förbi. Kanske var tjugonde har en passagerare bredvid sig, resten åker själva. Skånetrafikens gul buss från Bjärred till Lund kör förbi. Genom rutan ser jag att den är nästan helt tom, förutom chaffören skymtar två personer.

Jag tänker på den frihet som alla dessa bilister måste känna. Friheten att dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år fortsätta köra den där milen till jobbet i ensamt majestät. Undrar om de är lyckliga? Sedan tänker jag på vad deras frihet kostar, på avgaserna och bullret för oss som inte kör, på trafikinfarkten i västra Lund som hotar utbyggnaden av nya bostadsområden längs Öresundsvägen. Och så tänker jag på koldioxidutsläpp. Trots alla klimatmål och trots att Lund anses bra på miljö är det bara att se sanningen i vitögat: Det förhärskande transportsystemet, i alla fall på Bjärredsvägen, är fullständigt ohållbart.

Väl framme kikar jag på ett mail från min arbetsgivare, Lunds universitet. Jag uppmanas att beställa P-dekal. Med den kan jag parkera min bil på jobbet för cirka 5 kronor per dag under hela nästa termin. Jag funderar på hur många av bilisterna jag såg på vägen mot Lund som har fått en liknande uppmaning, eller som kanske parkerar helt gratis på jobbet.

Vid middagstid cyklar jag hem mot staden igen. Bilströmmarna har mattats av lite och luften känns lättare att andas ett tag. Jag tänker att var och en av dessa tusentals varjedagbilister anser sig ha ett perfekt skäl för sitt val av transportmedel. Beteendet som för individen ter sig rationellt blir, när alla gör det, irrationellt. Här hjälper det inte att tjata på folk och spela på deras dåliga samvete. Ekonomen i mig söker efter lösningar.

Om det kostade lika mycket att parkera utanför jobbet per dag som bussbiljetten, t.ex. tur och retur mellan Lund och Bjärred , då kanske folk hade börjat källsortera sina bilresor.


Fotnot 1: En enkelbiljett tur & retur Bjärred - Lund kostar 54 kronor.
Fotnot 2: Inlägget var i nedskuret skick infört i Sydsvenskans papperstidning i måndags.

Saknar V självbevarelsedrift?

Vänsterpartiets väljarstöd uppgår nu till 3,8 procent. Efter att ha genomgått fem val i rad med minskande andel av rösterna har partiet sedan förra året tappat ytterligare en tredjedel av sina sympatisörer. För bara tio år sedan noterade Vänsterpartiet tvåsiffriga procentandelar i valen. Nu håller partiet på att marginaliseras. I grafen ovan visas förloppet. Den visar SCB:s höst- och vårmätningar de senaste 10 åren, utom den sista noteringen, som visar Synovates junimätning 2011.

Som jag tidigare visat är det svårt att koppla partiets marginalisering till innehållet i partiets politik. Tvärtom finns det en mycket stor överensstämmelse mellan de centrala delarna i vänsterns poltik och åsikter hos breda väljargrupper, framförallt i frågor som rör välfärdspolitiken.

Vänsterns problem är istället ett ledarskapsproblem. Vad hjälper det att säga bra saker om välfärd och solidaritet när ingen lyssnar eller tar en på allvar? Det räcker inte att formulera krav. Politik handlar lika mycket om att skapa tilltro och hopp om förändring. Lars Ohly är sedan 2005 den partiledare som konstant har lägst trovärdighet bland det svenska folket.

Andra partier med betydligt mindre problem inom detta område har tagit konsekvensen av sina valnederlag och bytt partiledare. Men Lars Ohly biter sig envist kvar och hotar till och med att ställa upp till omval på partikongressen i januari 2012. Egentligen borde det vara fullt uppror ute i distrikten, men mycket lite hörs. Saknar Vänsterpartiet självbevarelsedrift?

Tidigare: Dags för nytt

Andra bloggar: Alltid Rött, Alltid Rätt

Länkat: DN; SVD; Ex; HD; GP; AB; BLT; D; D; ArB; NSK; SkD

Jämställd rekrytering?

Med anledning av att Lunds kommundirektör slutar efter sommaren skall en tillförordnad sådan tillsättas i väntan på att en ny kommundirektör rekryterats. Tillsammans med Hanna Gunnarsson (V) skickade jag igår nedanstående pressmeddelande.

Som tillförordnad kommundirektör i Lund föreslås chefen för tekniska förvaltningen. Vi har stor respekt för Göran Eriksson, men vi ser återigen ett alltför välbekant mönster: Män väljer män ur sina manliga nätverk, där arbete med tekniska frågor värderas som den viktigaste kompetensen. Det finns flera kvinnor bland kommunens förvaltningschefer som vi menar borde vara aktuella när en tillförordnad kommundirektör skall utses, kvinnor som hanterar stora budgetar och många anställda och har stor kompetens kring kommunal styrning och ledning. Men kvinnorna släpps inte fram i de manliga nätverken.

Att den nya tillförordnade kommundirektören har sin bakgrund inom tekniska frågor, är tyvärr inte heller det särskilt förvånande. Tekniska och byggnadsfrågor är de "hårda" frågorna, som konsekvent värderas högre, anses mer komplicerade och viktigare än skola, vård och sociala frågor - som också är områden där kvinnor oftare är chefer.

Vi tycker det är olyckligt, men tyvärr alltför vanligt, att kvinnor inte når fram i chefsnätverken, och att skola, vård och sociala frågor inte värderas som viktiga när kompetens jämförs. Vi ser gärna att ett kvinnligt alternativ förs fram som tillförordnad kommundirektör inför beslutet i kommunstyrelsen den 10 augusti. Vi ser också fram emot kvinnliga alternativ i höstens anställningsprocess av ordinarie kommundirektör, gärna med bakgrund inom skola, vård och socialpolitik.

Länkat: SKD

Budgetvecka i Lund

På torsdag och fredag i denna vecka avgörs Lunds kommuns budget för 2012. Kommunstyrelsens borgerliga majoritet föreslår att fem år av obrutna nedskärningar ska följas av ett sjätte. Denna gång är indragningen nästan 2 procent på alla kommunens verksamheter.

De borgerliga befinner sig nu vid vägs ände. Ytterligare nedskärningar slår mycket hårt mot den kommunala verksamheten. Innan det borgerliga makttillträdet 2006 hade vi en servicekultur i Lunds kommun. Den håller på att ersättas av en nedskärningskultur. Det enda som diskuteras ute i verksamheterna är hur stor försämringen ska bli i år och nästa år och hur man ska kunna förklara detta för brukarna och invånarna. Försämringarna slår mot alla verksamheter – allt ifrån skola, förskola och äldreomsorg till parkskötsel och stöd till barnkultur och idrottsföreningar. Därtill ökar busspriset från 17 till 19 kronor för en enkelbiljett.

Allt fler föräldrar oroar sig för de växande barngrupperna i Lunds förskolor. De borgerliga fortsätter låta grupperna växa, och har till och med skapat ett system där förskolorna måste ha för stora grupper för att klara sig ekonomiskt. Detta leder till stress och oro hos barnen och frustration bland personalen. Vänsterpartiet kräver, tillsammans med de andra rödgröna partierna, att kommunen ska leva upp till 11/16-målet, alltså max 11 barn i småbarnsgrupperna och 16 barn i de äldre grupperna.

De borgerligas nedskärning på Vård- och omsorgsnämnden gör att det saknas 29 miljoner inför nästa år. Detta motsvarar lönen för ungefär 70 undersköterskor. Lunds äldreboenden har fått allt sämre personaltäthet, och det är flera månaders kö för att få en plats på ett äldreboende. Genom ständig kostnadspress försämras vården av våra äldre, och otryggheten på våra äldreboenden ökar. Vi kräver ett stopp för dessa nedskärningar.

Bostadslösheten i Lund ökar, och de borgerliga står handfallna inför problemet. Det behövs bättre resurser för ökat bostadsbyggande, fler bostäder till sociala ändamål, och att kommunstyrelsen tar ett övergripande ansvar för att bekämpa hemlösheten i Lund.

Vänsterpartiet kräver i sitt budgetförslag ett stopp för nedskärningarna, så att den kommunala verksamheten kan få utvecklas istället för att steg för steg avvecklas genom nedskärningar. Vi vill bevara och utveckla kvaliten i den kommunala välfärden. Därför föreslår vi en skattehöjning på 40 öre.

Tidigare: Lunds förskola: det kostar 20 öre; "Storsatsningen"; Hyckleri om hemlösa;

Fader Vår i skolan

Saker och ting är ibland inte riktigt som de först ser ut att vara. När jag i torsdags blev intervjuad av Skånska Dagbladet och skrev ett blogginlägg om skola och kyrka tänkte jag visserligen att det var lite märkligt av kyrkoherden i Veberöd att ordna en extra skolavslutning, men valde att inte kommentera det. Det står ju kyrkan fritt att ordna vilka aktiviteter de vill.

Men nu har fjällen fallit från ögonen: Initiativtagare till den extra skolavslutningen visade sig vara Mattias Karlsson, riksdagsman för SD. En pikant detalj i sammanhanget är att samme Mattias Karlsson själv förra året, tillsammans med SD:s riksdagsgrupp, demonstrativt tågade ut ur Storkyrkan under biskopens tal.

Men kyrkoherden i Veberöd har helt enkelt låtit sig utnyttjas för något som inte kan beskrivas som annat än en provokation. Allra mest anmärkningsvärt är att civilminister Stefan Attefall (KD) igår gav understöd åt provokationen. I ett inlägg i Expressen efterlyser han ett "samhällsklimat där religionen ses som ett naturligt inslag".

Attefall menar att den som inte accepterar bön på skolavslutningen (exemplifierad av Fader Vår, som tillsammans med Trosbekännelsen tillhör centrala delar i den protestantiskt kristna riten) har drabbats av "religiös beröringsskräck".

Attefalls ståndpunkt är naturligtvis fullständigt orimlig. Men hans inlägg visar med all önskvärd tydlighet vad det handlar om: Ska skolan vara skild från kyrkan eller inte? Ska barnen påtvingas bön och trosbekännelse? För Svenska kyrkans del är strategin gentemot skolan klar. De arbetar för att försöka bli en del av skolans ordinarie verksamhet, med det uttalade syftet att missionera och rekrytera konfirmander.

Minister Attefall må personligen önska att hans trosuppfattning får större spridning men han ska, enkelt uttryckt, ge fan i skolavslutningen i Veberöd. Religionsfriheten är i Sverige grundlagsfäst och skolan ska vara fri från religiös påverkan.


Tidigare: Skola och kyrka

Andra bloggar om detta: Humanistbloggen

Länkat: Ex; SKD; SKD; SKD; SKD; SDS; Dagen

Skola och kyrka

I Sverige har vi kommit så pass långt att vi insett att eventuell religiös tro är var och ens privatsak. Därför finns det numera ingen statsreligion i Sverige, till skillnad från en del andra länder i världen.

Trots detta finns det människor som anser att det är OK att Svenska kyrkan har hand om delar av skolans verksamhet, det gäller bland annat skolavslutningar. Jag kan tänka mig tre grupper med olika motiv som fortfarande vill detta.

Den första är mindre nogräknade människor i kyrkan eller med kopplingar till kyrkan som anser att detta är en viktig del av missionen. Av Svenska kyrkans egna dokument framgår också att syftet med det man kallar "skolkyrkoverksamhet" är att missionera och rekrytera konfirmander. En parallell till detta, som ännu tydligare visar vad det handlar om, är när andra religösa trossamfund skapar friskolor.

Den andra är försöken från SD:are och andra att göra detta till ett invandringsfråga. Inte speciellt förvånande, det är deras livsluft, allt är nästan alltid invandrarnas fel. Med detta handlar naturligtvis inte om invandring utan om religionsfrihet eller rätt att inte ha någon religion alls.

Ett exempel: När mina egna barn var små ville personalen att förskoleavdelningen skulle delta i något som kallades barngudstjänst i Västerkyrkan i Lund. Delar av personalen hade gjort detta förut och de försäkrade att "det religiösa inslaget är så lekfullt framfört att barnen inte ens märker det". Vi satte naturligtvis stopp för detta, inte av några etniska hänsyn utan på grund av just religionsfriheten och att vi inte ville utsätta våra egna barn för någon barngudstjänst.

Den tredje och vanligaste är traditions- och skönhetsargumentet. Kyrkorna är ju en del av vårt kulturarv och de är ofta vackra byggnader med härlig akustik för sång och musik. Men detta är inte en fråga om lokaler utan om vem som regisserar skolans obligatoriska verksamhet. Många församlingar runt om i Sverige har faktiskt insett detta och ställer sin byggnad till skolans förfogande för avslutningar - utan att kräva att få leda eller utforma ceremonin, utan att kidnappa skolavslutningen.

Då fungerar det att vara i kyrkan. Men inser inte prästerna det har skolan inget val: Man får hålla avslutningen i egna lokaler eller någon annanstans. Så enkelt är det.

Länkat: SKD; SKD; SKD

Rödgrön ledning

De rödgröna leder nu med mer än 2 procentenheter över de borgerliga. Det visar en opinionsmätning utförd av United Minds som publiceras i Aftonbladet.

På den rödgröna sidan är det framförallt Miljöpartiet som ökar. På ett sätt måste detta sägas vara välförtjänt. Miljöpartiets kongress och bytet av partiledning kan till skillnad från Socialdemokraternas beskrivas som en massmedial triumf. MP:s glidning åt höger efter valet spelar säkert mindre roll i detta sammanhang, opinionssiffrorna var stundtals lika höga innan valet då MP var i rödgrön koalition. Det centrala är att partiet andas öppenhet och optimism. De har nu också lyckats byta två väl fungerande och populära språkrör mot två andra som ser ut att om möjligt bli ännu bättre för partiet.

För Socialdemokraterna har trots allt en återhämtning också skett, även om uppförsbacken är brant. De är nu åter större än Moderaterna. Med en rakare välfärds- och fördelningspolitik och en Juholt lite mer varm i kläderna är det inte alls otänkbart att partiet kan stabiliseras på ett opinionsstöd på mellan 35 och 40 procent.

Oppositionens sorgebarn är alltjämt mitt eget parti. Vänsterpartiet går kräftgång mot fyraprocentsspärren. Med 4,7 ligger partiet nästan en procentenhet under valresultatet. Som jag tidigare visat är Vänsterpartiets problem helt och hållet ett ledarskapsproblem. Politiken kan vara aldrig så god; så länge folk inte har någon tilltro till partiledaren kommer framgångarna att utebli.

En snabbinkallad extrakongress i början av innevarande år hade kunnat ändra på detta. Det ville inte Lars Ohly, vars position nu istället är något av en lame duck. Chansen att Vänsterpartiet får en ny partiledare, alternativt delat ledarskap men utan Ohly, på kongressen i januari 2012 måste betecknas som goda. 2011 blir därmed ett nytt förlorat år för Vänsterpartiet, men förhoppningsvis det sista.


Tidigare: Nu väntar vi bara på V; Dags för nytt

Länkat: AB; SVT; DN; SVD; GP; HD; SVT; GD; SKD;

Form och innehåll

Hur maktmänniskor framställs och agerar är söndagstemat för två inflytelserika ledarskibenter. Men med helt olika budskap och eftersmak. Det handlar om form eller innehåll.

Svenska Dagbladets Per Gudmundson tar utgångspunkt i det nyss utkomna bildverket Statsministern om Fredrik Reinfeldt. Gudmundson konstaterar att regeringsmakten är avlövad på pompa och ståt. Kvar blir ett porträtt av en samvetsgrann statsminister som snabbt avverkar presskonferenser och möten med hög och låg.

Men Gudmundson tycker ändå det är angeläget att kontrastera Juholts piratkopierade Hugo Boss-skärp mot Reinfeldts diskreta portfölj, en gåva från franske presidenten: – Så ser verklig makt ut.

De bästa bilderna anser Gudmundson vare de på vilka statsministern ses utbyta kärleksfulla ögonkast med sin hustru. Innehållet och syftet med att producera en kaffebordsbok som framställer den sittande statsminister – precis så som den sittande statsministern vill bli framställd – ifrågasätts inte. Regenttiteln tycks bli: Fredrik den Alldaglige och Seriöse.

Nästan alla politiker har storhetsvansinne. Det är ingången till Katrine Kielos ledare i Aftonbladet. Attityder och uttalanden från såväl Obama som Reinfeldt och Juholt redovisas. Men exemplen på övertramp blir mest anekdotiska. Gränslinjen mellan att ha bra självförtroende och utvecklad megalomani är nämligen inte så knivskarp.

Det gäller nog såväl politiker som ledarskribenter. Den som aktivt vill förändra något måste på något sätt också se och ge sig själv en plats i förändringen.

Men Kielo för resonemanget ett steg vidare vilket gör artikeln intressant. Hon visar att det egentligen handlar om något annat – om innehållet, inte formen. För till slut blir det den som inte accepterar den borgerliga hegemonin som till varje pris ska tryckas ner. Förhäv dig icke om du kommer från arbetsklassen eller talar i dess sak.

Därför försöker borgerliga ledarskribenter nu framställa Håkan Juholt som en Marve Fleksnes med politisk hybris, medan Reinfeldt blir precis så seriös och statsmannamässig, men ändå alldaglig, som Gudmundson finner honom i kaffebordsboken.

Juholts stora brott, förutom gott självförtroende, är att han verkar ha bestämt sig för att framtiden trots allt är formbar.


Länkat: SVD; AB; HD; Ex;

... också Skånskan som spekulerar i ett tronskifte från Reinfeldt till Borg i god tid före valet 2014. Här är det minsann ingen prat om bristande demokratiska rutiner och överkörda partikongresser, kronprinsen tros redan vara utsedd.

Lunds förskola: det kostar 20 öre

I fullmäktigedebatter och på denna blogg har jag tidigare varnat Lunds borgerlighet: Fortsätter ni på detta vis får ni snart en folkrörelse mot större barngrupper på halsen. Snabbare än jag trodde blev jag sannspådd.

Om man orkar bry sig om barnens välbefinnande orkar man också inse att stora barngrupper i sig är ett problem. Här handlar det just precis om gruppstorlekar; om antalet personer, vuxna och barn, som barnet behöver förhålla sig till på daglig basis; i den grupp som barnet vistas i under stora delar av den vakna tiden. Det är just detta som får forskare att varna oss för att spela poker med barnens hälsa.

Barn- och skolnämnden Lunds stads ordförande Lars Hansson (FP) raljerar med detta och frågar: Ska vi räkna antalet krokar per kapprum.

Ja, det är just det vi ska göra, men det handlar inte om att sätta upp gipsväggar i kapprummen utan om att arbeta med gruppstorlekarna och vara ärliga mot oss själva och våra barn. Sanningen är att den förskola som idag skulle få för sig att leva upp till kommunens kvalitetsmått, max 11 barn i småbarnsgruppena och max 16 barn bland 3-5-åringarna med 2,75 personal per grupp, skulle gå med ett svidande underskott. Verksamheten skulle inte gå ihop. Men så var det inte 2006 - innan nedskärningarna började. Allt handlar om prioriteringar.

Hur prioriterar då Lund makthavare? Inför 2012 vill Lars Hansson och den borgerliga majoriteten i Lunds kommun skära ner på förskolornas budget med ytterligare 2 procent, ovanpå de 5 procent de redan skurit ner sedan de kom till makten 2006. Deras motto för Lunds förskolor är: Det som är bra tål alltid att göras lite sämre.

Med detta sagt vill jag trots allt varna lundaborna för ovanstående ord. Om ni tycker det är viktigare att bibehålla den borgerliga skattesänkningen på 40 öre per tjänad hundralapp, då ska ni glömma allt jag skrivit ovan.

Men ni som inte vill blunda och glömma bör betänka följande: Ungefär hälften av denna skattesänkning, 20 öre, ger i förskolornas budget 45 miljoner. Det är ungefär vad som idag krävs för att klara målet 11/16 i alla barngrupper i Lunds kommun.


Tidigare: Poker med barnens hälsa; Folkrörelse mot större barngrupper