När de slutat argumentera

Vad är det egentligen som har hänt med den politiska diskussionen i Sverige? 

Jag lyssnade ett tag på riksdagsdebatten på SVT Play i veckan. Ulla Andersson (V) pekade på att vinstuttaget ur privata vårdbolag är cirka 8 miljarder kronor, vilket motsvarar lönen för 20 000 vårdanställda. Anders Borg (M) svarade med att skrämma dem som till äventyrs inte vill ha vinstdrivna bolag i skattefinansierad vård och omsorg med att anställda i dessa bolag kommer att bli arbetslösa om vänstern får som den vill.

Borgs argumentation är naturligtvis fullständigt orimlig och skulle inte passera ens i en debatt i en förskoleklass. Men så talar alltså Sveriges finansminister i riksdagen och därtill i en fråga som varit hett debatterad allt sedan Caremaskandalerna i höstas.

I veckan har också ordföranden i vård- och omsorgsnämnden i Lund varit i argumentationstagen. I en insändare i Sydsvenskan hävdar Lars Johansson (M) att vänsterns förslag att låta Lund bli en riskkapitalfri zon skulle hota de forskningsbaserade företagen på Ideon och annorstädes. Eftersom vänsterns förslag är att låta riskkapitalet syssla med det de bör göra, investera i innovationsföretag, men avsluta Caremas och Attendos engagemang i skattefinansierad vård och omsorg i Lund, kan man inte se Johanssons argumentation som något annat än ett alldeles medvetet försök att vilseleda läsarna.

Detta är bara två små exempel på att svensk borgerlighet har slutat argumentera för sin sak och istället försöker vilseleda och misstänkliggöra de politiska motståndarnas avsikter. Detta ger å ena sidan blanka kvitton på att de inte kan möta vänstern med argument, vilket man möjligen kan se som positivt, men å andra sidan ger det farhågor om den politiska diskussionens framtid i Sverige. För kan de komma undan med sådant, då kan de komma undan med snart sagt vad som helst.