Att USA är ett U-land märks på...

Att USA är ett U-land märks på - dricksen. Jag ska inte trötta läsaren med reserapporter, men bara berätta att jag är nyss hemkommen från en ekonomisk-historisk konferens i Boston. 

Den lagstadgade minimilönen varierar mellan delstaterna, i Massachusetts är den 8 dollar, men detta gäller inte serviceyrken. Killen i hotellobbyn och tjejen på caféet går här för 2,63 dollar, knappt 19 kronor timmen, i andra delar av USA ännu mindre. Mellanskillnaden förväntas de tjäna in genom just dricksen.

Oavsett om servicen varit bra eller dålig på restaurangen förväntas man lägga i alla fall 15-20 procent extra på notan. Systemet bygger på att de anställda inte kan leva på sina ordinarie löner utan är beroende av kundernas gunst. Arbetsmarknadsförsäkringar och fackföreningar existerar praktiskt taget inte här.

Detta har inte bara gett upphov till den frasrika artighetskultur som präglar den amerikanska servicesektorn, drickskulturen blir naturligt nog allt mer aggressiv. Tip or die. Allt fler tycks gå på dessa svältlöner, alltså blir allt fler beroende av gästernas generositet.

Det brukar ju sägas att man ska ta seden dit man kommer, och visst gör man det. Som turist eller konferensresenär ska man inte vara ogin. Men en vistelse i USA påminner allt mer om Kambodja eller något annat fattigt land. Besökaren förväntas genom sin eventuella välvilja försörja dem som passar upp och serverar.