Underkastelse eller opposition?

Samma dag som nyheten att Stefan Löfven blir ny S-ledare trummas ut i media gör hans parti upp med borgarna om att ansluta Sverige till europakten. I förra veckan skickade Miljöpartiet en invit till regeringen om att göra upp om samma sak.

Det enda argumentet för ett svenskt medlemskap i europakten är att Anders Borg en gång om året eventuellt får sitta med vid ett bord där Tysklands och Frankrikes finansministrar berättar för finansministrarna i Grekland, Spanien och Portugal hur mycket de måste minska de offentliga utgifterna. Argumenten emot är däremot överväldigande, se t.ex. Jonas Sjöstedts blogg.

Ingen vettig människa kunde begripa varför Miljöpartiet plötsligt sa sig vilja hjälpa regeringen med europakten. Än mer obegripligt är att Socialdemokraterna nu faktiskt gör det.

Både S och MP har i efterhand accepterat regeringens så kallade jobbskatteavdrag, som inte kan visas ha gett ett enda jobb. Varken S eller MP förmår att ta avstånd från privata vinstintressen i vård, omsorg och skola. Detta trots höstens Carema-skandaler och att det nu visas svart på vitt att privat omsorg är sämre bemannad än kommunal. Ska underkastelse och ännu fler eftergifter till en borgerlig politik, och därtill omotiverade uppgörelser med regeringen, bli Stefan Löfvens melodi? 

I dagens opinionsmätning når Vänsterpartiet 9,6 procent - både en snar sprängning av tioprocentsvallen och efterföljande detronisering av MP som landets tredje parti framstår som lågoddsare. Men om Vänsterpartiet förblir det enda reella oppositionspartiet under överskådlig framtid kan S och V mycket väl vara jämnstora inför riksdagsvalet 2014.

Länkat: SVT; SVT; SVT; SVT; SR; SR; SR; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; GP; GP; GP; GP; SKD; SKD; SKD; HD; D;

Tack Abe Bergegårdh och Birger Schlaug för inspiration till detta inlägg. Läs också Johan Ehrenbergs Behövs Socialdemokratin?

V stärker de rödgröna

Sifo/SVD:s väljarundersökning för januari. Grafik: SVD

Trots den socialdemokratiska krisen knapprar de rödgröna partierna in på regeringspartierna. Sifo publicerad idag väljarbarometern för januari. Sedan december har avståndet mellan allianspartierna och de rödgröna minskat, från 5,7 till 2,0 procentenheter.

Detta beror främst på Vänsterpartiets kraftiga uppgång i opinionen, en statistiskt säkerställd ökning till 8,8 procent. Enligt Sifo har Vänsterpartiet sedan december tagit cirka 100 000 väljare från Socialdemokraterna och 40 000 väljare från Miljöpartiet, medan Miljöpartiet kunnat hejda den egna tillbakagången genom överströmning från borgerligheten.

De som förtvivlat inför möjligheten till ett regeringsskifte 2014 bör med detta fatta nytt mod. En pånyttfödd grön vänster som förmår att växa och vinna val är vad de rödgröna behöver mest av allt. En stark vänster tenderar att förskjuta hela det politiska fältet i en mer solidarisk och konstruktiv riktning.

Riksdagens partiledardebatt i förra veckan är ett första exempel på detta. Istället för att diskutera jobbskatteavdrag och hur duktig regeringen tycker att den är diskuterades arbetstidsförkortning och miljöpolitik. Detta störde Fredrik Reinfeldt så pass att han försöka plocka fram det gamla kommunistspöket. Hur bra han lyckades med detta kan den som eventuellt har förträngt det njuta av i detta klipp, missa inte Jonas Sjöstedt svar på slutet. Det var vänstern som hade visionerna och ville diskutera framtidsfrågor, högern som var trött, fördömande och självgod.

När S väl får ordning på sitt ledarskap är det troligt att partiet kommer att återhämta sig opinionsmässigt (om än ej till fornstora dar) och åter vinna röster från moderaterna. Vad som förvånar är det fortsatta motståndet inom S-toppen att köra en öppen nomineringsprocess med flera kandidater, såsom Vänsterpartiet framgångsrikt gjorde under hösten och vintern. Däremot är jag inte, till skillnad från en del andra debattörer med hjärtat till vänster, speciellt nervös för den nye S-ledarens positionering på den interna höger-vänsterskalan. Det viktiga är att hon eller han förmår att utmana Reinfeldt. Partiledaren bestämmer inte politikens innehåll, det gör opinionen, valresultatet, både det egna och andras partiers och (ibland) folkets mobilisering.

Ingenting är som förr och väl är väl det!

Tidigare: Bra, Jonas!

Länkat: SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; DN; DN; DN; DN; DN; SVT; SVT; SVT; SVT; GP; GP; GP; GP; GP; GP; GP; SKD; SKD; SKD; SKD; SKD; NSK; HD; HD; SR; SR; AB; AB; AB; AB; AB;       

Bra, Jonas!

En galet bra Jonas Sjöstedt debuterade idag i riksdagens partiledardebatt. Förmågan att sy ihop visioner om ett bättre samhälle med handfast politik, allt i en resonerande ton, är onekligen hans starka sida. Det triggade igång de borgerliga partiledarna, och ledde till något så sällsynt som en debatt om arbetstidsförkortning i Sveriges riksdag.

Fredrik Reinfeldt försökte vädra kommunistspöket och nedlät sig till barnsliga frågor om vem Sjöstedt betraktade som oppositionsledare. Jan Björklund och Göran Hägglund tycktes mena att varje förslag att använda resurserna mer solidariskt och klimatsmart är orealistisk överbudspolitik. Annie Lööf talade sig varm för stafettläkare (!) och bemaningsföretag.

Svensk borgerlighet framstår som allt mer fördömande, konservativ och allmänt visionslös.

Tidigare: Vänsterpartiet lyfter
Länkat:  SVD; SVD; SR; SVT; DN; DN; DN; AB; AB; GP; GP; SKD; 

Europakten får underkänt

Regeringen vill att Sverige ska ansluta sig till den så kallade Europakten. Oroande uppgifter förekommer om att moderaterna håller på att förhandla med socialdemokraterna om saken. Detta trots att svenskarna med ett rungande nej har avvisat euron. Anders Borg verkar vilja sitta med under eurotoppmöten, vad nu länder som inte har euron ska där och göra...

Argumentet från Fredrik Reinfeldts sida är att Sverige ändå inte förbinder sig till någonting genom att gå med i pakten. Men varför ska Sverige då gå med? Paktens hela syfte är ju att styra Euroländernas ekonomiska politik. Allt ska handla om budgetdisciplin, inget om sysselsättning och ekonomisk utveckling. Dessutom gynnas Tyskland ensidigt på de andra Euroländernas bekostnad, eftersom ingenting görs för att komma till rätta med de obalanser som den gemensamma valutan skapat och nu förstärker.

Europaktens ensidiga betoning på nedskärningar kritiseras nu från allt fler håll. När Standard & Poor's i förra veckan sänkte kreditbetyget för Frankrike och en rad andra Euroländer innebar detta ett direkt underkännande av Europakten. Själva sänkningen må ha varit väntad, men som påpekas i en analys i E24 är det intressanta här motiveringarna. Bland annat påpekar S&P att den ensidiga fokuseringen på fiskal åtstramning riskerar att bli självdestruktivt, ”då inhemsk efterfrågan faller med konsumenternas växande oro för sina arbeten och sin disponibla inkomst, vilket eroderar skatteintäkterna”.

Att välja att stå utanför detta projekt, som fått underkänt redan innan det sjösatts, handlar inte om småskuren nationalism utan om att ta ansvar för Europa och dess folk. Euron har i praktiken skapat den nuvarande krisen. Som Paul Krugman påpekat är det inte statsskuldernas storlek som är problemet, utan eurons konstruktion, med en centralbank som inte ytterst garanterar några lån. Det är därför som marknaden ständigt kommer att kräva nya garantier från euroländerna, vilket i sin tur sänker deras kreditvärdigheten likt ett dominospel. Därtill befara alltså S&P att krisen fördjupas med de ensidiga åtgärderna med syfte att förmå de krisdrabbade länderna att montera ner sina välfärdssystem och sänka folk löner och köpkraft.

Att under ordnade former hjälpa länderna att lämna euron är antagligen den enda vägen ut. 

Tidigare: Vi och skuldkrisen
Länkat: SVD; SVD; DN; DN; E24; E24; E24; HD; a.biz;

Vad ska man med anställda till?

Legitimeringen av 180 000 lärare ska nu utföras av - ett bemaningsföretag. Skolverket kommer i praktiken inte att ha någon delaktighet alls i legitimeringen av de enskilda lärarna.

Ja, vad ska man med anställda till i dessa dagar? Tillståndsgivningar för att driva skolor i Sverige har redan lagts ut på Blocket. Detta är en logisk följd av friskolereformen: Riskkapitalbolagen säljer redan glatt hela skolkoncerner, inklusive lärare och elever, mellan sig. Då borde väl ingen bli chockad över att tillstånden att driva skolor utannonseras till högstbjudande? 

Nästa naturliga steg borde vara att regeringen själv, inklusive departementen, leasas in från Proffice och Manpower.

Länkat: DN; DN; SVT; SVT; SVD; SVD; GP; SKD; HD; D;

Förtroendet för privat äldreomsorg

Svenskarnas förtroende för privata och kommunala äldreboenden.

Nu bekräftas att svenska folket har litet förtroende för privata äldreboenden. SVT:s Agenda har låtit Sifo undersöka inställningen till privatdrivna respektiva kommunalt drivna boenden. Medan endast 26 procent har förtroende för de privata har 66 procent förtroende för de kommunala. Siffrorna är än mer anslående i den åldersgrupp som har störst anledning att reflektera över skillnaden mellan privat och offentlig äldreomsorg. Av dem som är över 65 år gamla hade mindre än 18 procent förtroende för privata äldreboenden medan över 68 procent hade förtroende för de kommunala.  

Alla partier utom Vänsterpartiet står bakom att äldreomsorg drivs av bolag med avkastningskrav. Detta nyliberala experiment borde genast få ett slut. Forskningen har sedan 1980-talet visat att det i praktiken inte går att kvalitetssäkra vinstdriven äldreomsorg. Här upphandlas ju inte en färdig produkt, t.ex. en byggnad eller en bil, utan vårdande verksamhet. Då är det centrala hur något görs, inte att det görs, vilket i praktiken gör det omöjligt att skriva vattentäta avtal som går att övervaka.

På söndagkvällen debatterade Jonas Sjöstedt (V) och Annie Lööf (C) privat äldreomsorg i SVT:s Agenda. Fanns det någon som hoppades att regeringspartiernas representant skulle ha något vettigt att säga i sakfrågan?

Lööfs enda försvar av riskkapitalbolagen är det borgerliga mantrat från i höstas: Det viktiga är inte driftformen utan kvalitén. I debatten bekräftade Lööf samtidigt att den borgerliga taktiken i dessa frågor är att försöka vara i opposition mot sig själva. De vill plötsligt inte försvara de konkurrensupphandlingar de genomdrivit runt om i landet. Istället hänvisar de nu till valfrihet, till den fria etableringsrätt inom välfärdssektorn som de håller på att framtvinga med hjälp av LOV (Lagen om valfrihetssystem).

Jonas Sjöstedt frågade:

Vad är valfrihet? Är det Attendo eller Carema? Eller är det mer personal, bättre mat, bättre utbildad personal så att de kan göra ett bra jobb och ge en bättre vård. 

Sjöstedts debattstil var mer inriktad på att leverera förslag till lösningar än retoriskt fördömande. Det tror jag vänstern vinner på i längden.

* * * *

Uppdaterat 16 januari

I Aftonbladet publiceras på morgonen en ny väljarbarometer. Den visar att Vänsterpartiet stöds av närmare 8 procent av väljarna. Den största delen av telefonintervjuerna genomfördes före Vänsterpartiets kongress i trettonhelgen. Kommer V att hamna över 10 procent redan under 2012?

Tidigare: Vinsten är problemet; Kvar i Caremas bur;

Länkat: Sifoundersökningen; SVT; SVT; SVT; SVT; AB; DN; DN; SVD; SVD; SKD; NSK; HD; D;

Vänsterpartiet lyfter

Den senaste månaden har stödet för Vänsterpartiet ökat med 1,9 procent. Partiet stöds nu av drygt 6 procent av befolkningen. Enligt Skop är förändringen statistiskt säkerställd. Ökningen sker trots att underökningen till största del genomfördes i december, innan V-kongressen under trettonhelgen.

Vi är ganska många som har förutspått den här utvecklingen. Vänsterpartiet är det i särklass mest undervärderade partiet i svensk politik. Partiet borde ha ett naturligt väljarstöd i alla fall mellan 10-15 procent. Att så inte varit fallet på ett tag beror till stor del på att partiledaren inte förmått att lyfta partiet. Det förmår Jonas Sjöstedt.

Sjöstedt verkar för närvarande vara den ende partiledaren som har något vettigt att säga om den ekonomiska och politiska utvecklingen. De miljöpartistiska språkrören har slutat prata miljöpolitik och befinner sig istället på oordnad reträtt från förslaget att sänka arbetstiden. Annie Lööf (C) levererar ett cyniskt och verklighetsfrånvänt förslag att underlätta för dem som sparar pengar, precis som om ett grundavdrag på kapitalinkomster skulle hjälpa dem som som inte får vardagen att gå runt. KD håller på att glida isär. Socialdemokraterna bråkar också internt och förmår inte ens ta avstånd från vinstdrivande företag i äldreomsorg och skola. Därtill verkar de nu vilja ansluta Sverige till den så kallade Europakten. Statsministerns huvudbudskap är numera att be om ursäkt för att han inte klarar av att införa det femte jobbskatteavdraget. 

I spalten till höger på denna blogg finns en liten enkät med frågan om Vänsterpartiet redan i år kommer över 10 procent i opinionsmätningar. Vad tror du?

Tidigare: Att välja en vinnare 
Länkat: Skop; SVT; DN; HD; GP; SVD; SVD; E24; AB; Ex; Ex;

Lund behåller färdtjänsten

Lunds kommun behåller huvudmannaskapet för färdtjänst och riksfärdtjänst. Det beslutet fattade kommunstyrelsen i eftermiddag. Något motförslag väcktes inte på mötet, men de moderata ledamöterna reserverade sig ändå mot beslutet.

Det har funnits ett visst tryck att föra över färdtjänsten till Region Skåne. De funktionshindrades organisationer i Lund har varnat för detta. Dels har man fruktat att kvalitén på färdtjänsten skulle försämras, dels har man påpekat att brukarinflytandet kommer att försämras ytterligare om besluten förs över till regionen.

Kommunstyrelsens beslut måste ses som en seger för Lunds färdtjänstresenärer.

Ögonklinik slås sönder för att privatiseras

Nu föreslår den politiska ledningen för Region Skåne att ögonsjukvården privatiseras. I Sydsvenskan hänvisar de moderata och miljöpartistiska regionråden med en mun till långa vårdköer, vilka förväntas försvinna genom att så kallat vårdval införs. Chefen för ögonkliniken, Roger Sidestam, har inte ens blivit tillfrågad och påpekar att detta hotar nyutbildningen av läkare eftersom konkurrerande privata entreprenörer slipper ta ansvar för den lilla detaljen.

Den till helt nyligen väl fungerande ögonkliniken har drabbats hårt av regionledningens tvångssammanslagning av sjukhusen i Lund och Malmö. Kliniken har splittrats och ett 20-tal läkare har sagt upp sig. I en artikel i december förra året påpekades att skåningarna numera kan glömma starroperationen om de inte vill åka till ett annat landsting.

De styrande har alltså på kort tid lyckats slå sönder en specialistklinik för att omedelbart därefter privatisera verksamheten med hänvisning till att den inte fungerar.

Var det någon som sa att vi behöver en ny ledning i Region Skåne?

Länkat: SKD

Innovationer i Skåne?

Regionrådet Pia Kinhult (M) vill förbättra klimatet för innovationer i Skåne. Regionen har antagit en internationell innovationsstrategi som går ut på att Skåne ska förbättra sin konkurrenskraft och säkra tillväxt och välfärd. Det ska bland annat ske genom att regionen uppmuntrar och stödjer innovativa miljöer i samarbete med andra aktörer.


Detta är naturligtvis vällovligt men Kinhult missar det allra mest väsentliga. Innovativa tillväxtregioner har aldrig uppstått genom att satsa på företagen, utan genom att satsa på människorna. Där människor trivs och känner att de har en framtid, dit flyttar verksamheter. Här kan regionen göra en avgörande skillnad inom sin kärnverksamhet: Sjukvård och kollektivtrafik.


Alla som bor i Skåne vet att inom dessa områden håller regionens verksamhet inte måttet. I många fall är man på väg i fel riktning, och håller de facto på att i rask takt försämra verksamheten. I stället för att utveckla den en gång så väl fungerande sjukvården har regionledningen skurit ner, privatiserat och genomfört en huvudlös tvångssammanslagning av sjukhusen i Lund och Malmö. Kliniker har utarmats, verksamheten går på knäna och flera uppmärksammade fall har visat att patientsäkerheten inte längre kan garanteras.


Istället för att satsa allt på moderna och snabba offentliga transporter drar regionen fram en ny satsning på massbilism med motorvägsutbyggnaden av E22. Alternativet, snabbtåg Malmö - Kristianstad, har knappt kommit upp på regionen dagordning.


Utgångsläget för Skåne är egentligen alldeles utmärkt, bara regionens makthavare förstår att leverera vad gäller det de verkligen kan påverka - sin egen kärnverksamhet.


Tidigare: Lund mot stjärnorna
Länkat: SDS

Att välja en vinnare

Jonas Sjöstedt har precis blivit vald till ny ordförande för Vänsterpartiet. Kongressalen här i Uppsala sprudlar av optimism och glädje. Den svenska vänstern är att gratulera till valet.


Med Jonas Sjöstedt som ordförande ges förutsättningar för en rejäl nystart. Vänsterpartiet är det mest undervärderade partiet i svensk politik, det parti vars politik flest människor stödjer utan att stödja själva partiet. Tittar man på attityder till centrala välfärdsfrågor och skatter stödjer cirka 70 procent av svenskarna den solidariska linje som Vänsterpartiet står för. På samma sätt anser en stor majoritet av svenskarna, precis som Vänsterpartiet, att privata vinstintressen ska hållas utanför vård, omsorg och utbildning.


När valberedningen talade för Jonas Sjöstedt användes formuleringen 'att välja en vinnare'. Ingenting kommer dock av sig självt. Mycket arbete återstår för att lyfta partiet. Men till skillnad från under de senaste åren finns det en möjlighet att partiets hårda arbete också ska ge utslag i opinionen, att Vänsterpartiet åter ska börja vinna val. Detta är en historisk chans som vänstern inte får missa.


Länkat: SVT; SVT; SVT; SR; DN; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; GP; GP; GP; GP; AB; AB; Ex; Ex; SKD; SKD; SKD; 

Kan Juholt klara det?

De katastrofalt låga förtroendesiffrorna för socialdemokraterna och Håkan Juholt bekymrar onekligen. Jag är av åsikten att detta partis kris inte främst är ett ledarskapsproblem utan en identitetskris som började långt innan Juholt blev partiledare. Istället för att utmana högerregeringen väljer S att "Följa Borg" vad gäller den ekonomiska politiken och skatterna. Samma skattesänkning som man kritiserade när den genomfördes accepterar man året därefter. På samma sätt accepterar till exempel partiet att äldreomsorg drivs med vinstintresse, samtidigt som man försöker kritisera regeringen för just detta. Oppositionspolitiken i S-tappning är ängsligt osjälvständig och saknar trovärdighet.

Detta sagt kan man naturligtvis inte bortse från att S samtidigt lider av en ledarskapskris. Att skylla Håkan Juholts prekära situation på massmedial särbehandling är att göra det för enkelt för sig. Det påminner om den bunkermentalitet som ibland drabbat mitt eget parti: Det är aldrig partiets fel utan "borgerlig massmedias". 

Alla med sinne för proportioner måste visserligen erkänna att höstens lägenhetsdrev saknade substans och var orättvist, men hade S-ledaren fungerat i andra sammanhang hade det runnit av som vatten på en gås. I själva verket tycks Juholt förkroppsliga den obestämbarhet och politiska vacklan som är kärnan i socialdemokratins kris.

Eftersom jag tillhör ett annat parti, som dessutom har goda möjligheter att i alla fall delvis växa på socialdemokratins bekostnad, kanske någon tror att jag gläds åt detta partis problem. Ingenting kan vara mer felaktigt. En stark socialdemokrati krävs för att åter börjar bygga ett välfärdssamhälle och behövs defintitivt för att besegra högern i valet 2014. 

Allt fler röster inom S talar nu klarspråk om problemen. Ylva Johansson skriver  på sin blogg:

Vi måste inse att det är partiet självt och vår partiledare som har ställt till det och försatt oss i det oerhört allvarliga läge där vi nu befinner oss inför det nya året.

Denna typ av uttalanden är naturligtvis inte anmärkningsvärda utan måste ses som ren självbevarelsedrift. Själv blir jag mer och mer skeptisk till Håkan Juholts möjligheter att kunna leda sitt parti till framgång. Dels har han alldeles för många inom partiet emot sig, dels har folk slutat ta honom på allvar, slutat lyssna på vad han säger. Har jag rätt i denna skepsis är ett ledarbyte nödvändigt - hellre förr än senare.

* * * *

Uppdaterat 2012-01-02

Idag får Ylva Johansson intern kritik för att hon vågar uttala det som egentligen alla vet. Men att skjuta budbärarna har hittills aldrig förbättrat situationen...    

Tidigare: 2012 - Vänsterns år?

Länkat: SVT; SVT; SVT; SR; SR; SR; AB; AB; AB; AB; AB; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; Ex; Ex; Ex; SKD; GP; GP;