Vänsterpartiet växer - med ny strategi

De bägge regeringspartierna befinner sig i en djup ideologisk och politisk kris. Socialdemokraterna och Miljöpartiet fortsätter i allt väsentligt den allianspolitik som de lite lamt kritiserade i oppositionsställning i åtta års tid. Något annat var inte att vänta. Med ett års fördröjning accepterade de bägge partierna retroaktivt varenda borgerlig skattesänkning. Därmed accepterade de en de facto urgröpning av välfärd och offentliga investeringar med åtminstone 140 miljarder på årsbasis. 

Därtill är finansminister Magdalena Anderssons inställning till statens finanser om möjligt än mer nyliberal än förre finansministern Anders Borg. Dogmen är att krona ska räknas mot krona i statsbudgeten och en arbetslöshet på runt 7 procent anses inte bara normalt utan önskvärt så länge "jämviktsarbetslösheten" sägs ligga på den nivån. Regeringsparternas kris berör snart sagt alla politikens områden: Välfärd, skola, arbetslöshet, arbetsrätt, miljö, utrikes- och flyktingpolitik. 

S och MP tappar i förtroende och stora delar av deras medlemskår och väljare överger dem eller blir passiviserade. Men detta har hittills bara lett till att högern stärkts. Allianspartierna är nu större än de rödgröna i opinionsmätningarna och SD ligger runt 20 procent. Det senare partiet tycks dessutom numera vara största parti bland LO:s medlemmar. Samtidigt står Vänsterpartiet och stampar på 6-7 procent. Den stora frågan för vänstern är: Varför är det inte Vänsterpartiet som växer när Socialdemokraterna och Miljöpartiet kollapsar? Ett väljarstöd på mellan 10 och 15 procent borde egentligen inte vara långt borta. Detta hade ritat om den politiska kartan och förskjutit politikens fokus vänsterut.

Vänsterpartiets nuvarande huvudstrategi är att visa att partiet gör skillnad. Små men viktiga förändringarna lyfts fram - sommarlovsstöd, avgiftsfri mammografi, satsning på ungas psykiska hälsa. Men så länge sjukvård, äldreomsorg och skola fortsätter att skära ner, så länge privatiseringarna härskar och så länge nuvarande ekonomiska politik fortsätter kan detta vara direkt kontraproduktivt. Framgångarna är trots allt begränsade, vilket är lätt för vem som helst att se, men framförallt blir Vänsterpartiets roll som oppositionsparti otydlig, ja, partiet förknippas med makten istället för att utmana den.

Vänsterpartiet vill vara ett reellt alternativ för förändring av människor levnadsvillkor här och nu. Om folk inte tror på att vänstern faktiskt kan förändra något blir vänsterns ord bara fraser. Partiets nuvarande strategi (att visa att V kan förändra) är därför begriplig. Problemet är att detta inte fungerar, i alla fall inte just nu.  

Jag tror alltså att huvudförklaringen till att det är högern och rasisterna som vunnit på regeringspartiernas kris är att det saknas en vänsteropposition värd namnet. Slutsatsen är att Vänsterpartiet först och främst bör utveckla sin strategi och bli ett tydligare oppositionsparti som driver en rak vänsterlinje över hela det politiska fältet.