Semester – trots moderaterna

Min far och jag på Skagen – det var några semestrar sedan...

Bloggen tar nu semester till mitten av augusti. Men det kan vara på sin plats att påminna om att semester inte är någon självklarhet, att lagstiftad rätt till ledighet är något som steg för steg vunnits av arbetarrörelsen, främst i strid mot högern.

Moderaterna har aldrig unnat det arbetande folket någon ledighet överhuvudtaget. De bekämpade den första lagstiftningen om två veckors semester 1938. Därefter motsatte de sig tre och fyra veckors semester och slutligen röstade moderaterna nej till den femte semesterveckan 1976. 

Tack alla som följt med under våren och tack för uppmuntrande tillrop och hjälp med spridning av inlägg genom sociala medier. 

Ha en skön sommar! 
Mats


Tidigare: Skam på torra land
Länkat: DN; AB; SKD; 

Regeringen som har fel – hela tiden

Idag presenterade Statistiska Centralbyrån siffror på antalet sysselsatta i hotell- och restaurangbranschen före och efter sänkningen av restaurangmomsen. Regeringens gåva till restaurangnäringen, som kostar 5,7 miljarder om året, har inte gett någon som helst mätbar ökning av antalet jobb i näringen. Ordförande i regeringens eget finanspolitiska råd, Lars Jonung, är kritisk och ser det som ett rent branschstöd – till en bransch som inte behöver stöd.

Det hade naturligtvis funnits en god alternativ användning av 5,7 miljarder kronor om året, till exempel att räkna upp landstingsbidragen i takt med kostnadsökningarna så att sjukvården kunde slippa ständiga sparbeting. Detta hade dessutom garanterat skapat jobb när fler anställts inom vården. Regeringen tycks istället tro att vi kan supa oss ur krisen.

Men det räcker inte med restaurangmomsen. Jobbskatteavdragen har inte heller gett högre utan tvärtom lägre sysselsättning, eftersom arbetslöshetens orsak inte främst är ovilja att arbeta utan brist på arbetstillfällen. Denna skattesänkning innebär 80 miljarder i minskade statsintäkter om året och dess alternativkostnad är färre anställda i skola, vård och omsorg och mindre investeringar i infrastruktur och bostäder.

På samma sätt fungerar sänkt arbetsgivaravgift för unga (kostnad 14 miljarder om året). Varje ny arbetsplats har (enligt regeringens egna glädjesiffror) kostat mellan 1–1,5 miljoner, vilket är mer än dubbelt mot vad det kostar att anställa en undersköterska eller lärare. 

Reinfeldt och regeringen har alltså fel – precis hela tiden – i sin så kallade jobbpolitik. När de säger att de vill skapa fler jobb minskar de i själva verket på arbetstillfällena. Beror det på att de är korkade och vägrar lyssna, till och med på sina egna rådgivare? Ja, om inte deras verkliga mål egentligen är helt andra än jobben: Att minska den offentliga sektorn, sänka löneläget och öka klyftorna i samhället. I så fall handlar de fullständigt rationellt.

Läs också: Regeringens dröm om att sänkt krogmoms skulle ge fler jobb var bara en dröm 
Länkat: SKD;

Ny Attendo-skandal i Oxie

Vårdkoncernen Attendo är till salu för 6 miljarder. Huvudägare är riskkapitalbolaget IK Invest och en av de större enskilda intressenterna, som gör miljonklipp på bolagets värdeökning, är regeringen Reinfeldts rådgivare i välfärdspolitiska frågor, Henrik Borselius. 

Under veckan har Attendos metoder för att öka sina vinster uppmärksammats, bland annat har de debiterat boendens efterlevande för renovering av bolagets fastigheter.

I marknadsföringen trycker Attendo hårt på att antalet Lex Sarah-anmälningar, som ska göras av anställda när t.ex. vanvård misstänks, minskat på senare år och nu ligger under genomsnittet. Samtidigt visar flera vittnesmål att vårdkoncernerna mörkar obehaglig information och att cheferna helt enkelt river sönder avvikelserapporter. 

Min svärfar har en demenssjukdom. I mars fungerade det inte längre hemma utan han måste in på ett boende. Den plats som var ledig fanns hos Attendo Care i Oxie. 

En natt i juni hämtades min svärfar av polis. På vårdboendet fanns då tre personal till 120 boende, varav många dementa. Min svärfar är en 86-årig man som har svårt att gå utan rullator och ser och hör illa. Han har aldrig lyft  ett finger mot någon levande varelse. Eftersom han har Alzheimer kan han dock mycket väl ha brusat upp, om han yrvaken, orolig och desorienterad trott sig vara på fel plats och velat gå därifrån. 

Efteråt vädjade han till de anhöriga att inte dörren skulle låsas och hävdade att "de brutit bak hans armar". Åtta kraftiga blåmärken på handleder och armar indikerar att något har hänt som Attendo inte kan svara på (se bild). Min fru och hennes syster har polisanmält bolaget för misshandel. 

Ett vårdboende som vårdar personer med demenssjukdomar ska klara av dementa människor. De ska inte forsla bort dem med polis mitt i natten. De ska inte låsa in folk och de ska inte bruka våld.

Men Attendos praktik ser annorlunda ut. Inte ens för dessa händelser skrevs några avvikelserapporter, än mindre någon Lex Sarah-anmälning. Istället ställde man in planerade möten med de anhöriga och vräkte min svärfar med omedelbar verkan.

När Attendo upptäckte att de inte kunde låsa in min svärfar så var han inte lönsam för dem längre. Nu bor han inte längre där och det har inte varit några som helst problem sedan dess.

Samtidigt har Attendo på annat håll i landet blivit ålagda att öka bemanningen på natten. Två personal på 63 boende räcker inte, i alla fall inte i Mölndal, det ska vara dubbelt så många för att klara brandsäkerheten. Men i stället för att öka personaltätheten överklagade Attendo till förvaltningsrätten, som alltså nu gett räddningstjänsten rätt. Men i Oxie tycker Attendo att det räcker med tre personal på 120 boende, att öka personaltätheten kostar ju pengar.


PS. Att lagstifta mot vinstdriven vård, omsorg och skola fungerar utmärkt. Nu gäller det bara att fler än Vänsterpartiet är beredd att göra det.

En vänster i takt med folket

En färsk undersökning från Sifo visar att 84 procent av svenskarna vill satsa på välfärden medan bara 14 procent föredrar sänkt skatt. Starkast stöd för välfärden finns inte oväntat bland de som lutar åt vänster i politiken men en majoritet av alla partiers väljare föredrar välfärdssatsningar framför sänkt skatt.

På samma sätt har flera tidigare undersökningar visat att en stor majoritet av folket är emot att vård, skola och omsorg ska drivas med vinst som syfte.

Vänsterpartiet gör därför alldeles rätt som sätter resurserna till välfärden i centrum, statsbidragen till kommuner och landsting räknas inte upp vilket skapar ständiga sparbeting på skola och vård, samt kräver slut för läckaget till vinster ur välfärdssektorn. Partiet har ett stort ansvar - inget annat parti vill eller vågar säga något vettig i dessa frågor.

Vänsterpartiet har nu också presenterat ett intressant förslag om grundlagsskydd av gemensam egendom. Utförsäljningar av skolor, vårdcentraler och apotek är ofta oåterkalleliga. Därför ska sådana beslut inte kunna fattas med enkel majoritet i riksdag, landsting eller kommun, utan antingen styras upp med tre femtedels majoritet eller med krav på två beslut, med val emellan. 

Ikväll talar Jonas Sjöstedt i Almedalen. Han behöver alltså knappast leta efter valvinnande frågor inför 2014. Enligt dagens opinionsmätning från Demoskop är partiet starkare än på tio år. Vänsterpartiet går i takt med folket.

Länkat: SR; SVD;

Syndernas förlåtelse till Reinfeldt?

I sitt almedalstal säger nu Fredrik Reinfeldt att han vill avskaffa den differentierade a-kassan, den som gör försäkringen mot arbetslöshet flera gånger dyrare för en restauranganställd än för en professor. 

Det var Reinfeldt själv som införde denna djävulska orättvisa för sju år sedan samtidigt med andra försämringar i trygghetssystemen. Resultatet blev vad han hade kalkylerat med: Fackföreningarna har tappat medlemmar, klyftorna i samhället har ökat och löneandelen har pressats ner. 

Men den moderatledda regeringen har skapat tiotusentals mänskliga tragedier. Arbetslösheten har fördubblats samtidigt  som de skjutit försäkringen mot arbetslöshet i sank. Cirka 200 000 människor söker idag försörjningsstöd hos kommunerna trots att de inte borde det, deras enda problem är att de saknar ett arbete och därmed är berövade rätten att försörja sig själva. 

Efter sju års hetsjakt mot arbetslösa och sjuka vill de borgerliga söka syndernas förlåtelse genom att mildra en av orättvisorna de själva skapat. Tro dem inte och glöm inte en sekund vad de gjort!

Länkat: AB; DN; SVD;

Finskt exempel

Finland framstår allt mer som ett skolpolitiskt föredöme, speciellt i förhållande till Sverige. Bilden ovan ger en förenklad men desto mer talande framställning av vägvalen för skolan: konkurrens eller samarbete; standardisering eller individualisering; testbaserad övervakning eller tillitsbaserat ansvar; valfrihet eller jämlikhet; marknadisering eller professionalism.

Sedan 1990-talets avreglering har Sverige sjunkit till ett av de länder i världen som gått allra längst mot den övervakande och marknadsinriktande skoltypen. 

De borgerliga samt Socialdemokraterna och Miljöpartiet säger nu att de vill fortsätta med vinstdrivna skolkoncerner, men att kraven på dessa måste bli tydligare. De vill alltså ytterligare öka den omedelbara mätbarheten och kontrollen, finna än mer raffinerade system för övervakning av vad som varje dag sker i skolan. Det fantastiska är att de samtidigt säger att de vill minska den rapporthysteri som exploderat i skolan sedan de införde sitt älskade marknadssystem.

Vänsterpartiet är det enda parti som inte har någonting att skämmas för i den nu pågående skoldebatten.


Tidigare: Krumbuktandet för skolkoncernerna

Hemlöshet á la Helmfrid

Ska Lund göra något åt hemlösheten? Det officiella antalet hemlösa var förra året 117 personer (2011: 122). Så sent som för tio år sedan rörde det sig om 20-30 personer. I 2012 års siffra ryms ett dussintal barn och en alarmerande fördubbling av antalet hemlösa yngre kvinnor. Samtidigt är det verkliga talet avsevärt högre, bland annat om alla de som bor på osäkra andrahandskontrakt räknas in. 

Den rödgröna oppositionen har lämnat en rad förslag hur Lund ska komma till rätta med problemen: Inför modellen Bostad Först*, lyft hemlöshetsfrågorna till kommunövergripande nivå, tvinga alla, även privata fastighetsägare att ta ansvar för en social bostadspolitik, ge LKF mark att bygga på. De borgerliga har avvisat alla förslag. De har istället gjort... ingenting.

I alliansens Sverige har hemlösheten blivit ett nationellt problem och regeringen har sett sig nödsakad att tillsätta en speciell samordnare. I februari var hemlöshetssamordnare Michael Anefeur i Lund för att informera sig om kommunens strategi, för att sedan kunna föreslå hur arbetet ska utvecklas. Nu har förslagen kommit.

Regeringens samordnare föreslår bland annat att Lunds kommunledning ska ta ett strategiskt övergripande ansvar för att bekämpa hemlösheten, att tilldelningen av lägenheter för sociala ändamål i samband med nybyggnation ses över och att Lund prövar att i någon form införa Bostad Först. 

Men alla ovannämnda förslag får nobben av kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid (M). Några vidare motiveringar ges inte, utöver rena floskler och bortförklaringar, som att Lund arbetar "individanpassat" och att Helmfrid i så fall måste "överpröva fullmäktiges beslut".

Det finns åtminstone två skor som klämmer på Mats Helmfrid och hans borgerliga kollegor. För det första skulle förslagen innebära att han måste börja ställa krav på privata fastighetsägare. Det vill han inte. Måste Helmfrid välja mellan att stödja de hemlösa och fastighetskapitalet väljer han alltid fastighetskapitalet. 

Alternativt skulle det innebära att LKF äntligen tilldelades mark så de kan komma upp till sitt mål att bygga 300 lägenheter om året (2012 byggde LKF 73 lägenheter). Det vill Helmfrid inte heller. Hur ska han kunna ge tillräckligt attraktiv mark till Arne Paulsson och övriga spekulanter som eventuellt vill bygga några bostadsrätter i framtiden, om han samtidigt ska ödsla mark till LKF och sociala behov? 

För det andra skulle ett strategiskt övergripande ansvar för hemlösheten innebära att Helmfrid och kommunledningen själva skulle tvingas ta itu med problemen. Det vill han inte på något sätt. Dels finns det risk att det, i alla fall till en början, skulle kosta pengar i form av ökade sociala insatser, dels är det mycket bekvämare att skylla problemen på en facknämnd (Socialnämnden) som har mycket små möjligheter och resurser att åstadkomma riktiga förändringar.

Därför vill den borgerliga majoriteten i Lund inte göra någonting åt hemlösheten. Därför har vi en hemlöshet á la Helmfrid.

Tidigare: Lundamodellen mot hemlöshet?


* Bostad Först bygger på insikten att andra sociala och stödjande åtgärder bli meningslösa för människor som inte har en grundläggande trygghet i form av en bostad. Mycket få klarar därför av att "kvalificera sig" bort från stödboenden och andrahandskontrakt (vilket bilden på den misslyckade boendetrappan ovan försöker illustrera). 

Därför ska bostad med eget kontrakt erbjudas först, i förekommande fall i kombination med massiva stödinsatser. Modellen lanserades i Sverige av forskare på Socialhögskolan i Lund och kallas därför Lundamodellen. Den tillämpas i flera svenska städer men på grund av borgerligt motstånd inte i Lund.

Har du tid över? Undersköterskans brev till regionrådet

Idag vill jag ge ytterligare spridning åt undersköterskan Görild Malmbergs brev, med svar från Pia Kinhult. Det är svårt att inte bli berörd av Görilds berättelse, men några sådana böjelser uppvisar inte regionstyrelsens ordförande.

Pia Kinhult, har du tid över? För det har inte mina kollegor som arbetar i regionens regi.

Jag hör om det varje dag och jag ser effekten av det ibland, på min arbetsplats i Lunds kommun. Jag arbetar i hemvården. Med gamla män och kvinnor som kan bo kvar hemma tack vare bland annat mig. Flera av mina damer fyller 99 år i år, nästan 100 år alltså!

De är otroligt vitala, både fysiskt och spirituellt. Fast ibland blir de lite krassliga, som vi alla blir ibland, men eftersom de är så gamla hinner de med fler gånger än många andra. Då kan det till och med bli så illa att de behöver söka akutsjukvård, på stora lasarettet i Lund. 

Har de tur behöver de bara tittas till, efter sisådär 10-12 timmar i väntrummet, men oftast så har det inträffat något allvarligare med deras gamla sköra kroppar. Olika typer av frakturer (ibland av den otäcka blodiga öppna fraktursorten), en hjärtinfarkt, en stroke, någon blodtrycksrubbning, urusel syresättning p.g.a kol eller någon annan luftvägsåkomma, magbesvär med svåra diarréer eller förstoppningar, kanske p.g.a något malignt, men det vet man inte för att de anses vara för gamla för en del (Gud förbjude penning-) krävande undersökningar. 

Hursomhelst så kan de behöva en sängplats under en vecka eller två, ibland längre för de är allvarligt sjuka så därför svävar de mellan liv och död vid något tillfälle. Dessa patienter måste ibland skickas hem till sina egna hem alldeles för tidigt, ibland även för att dö. 

Ibland hinner de inte ens hem, en av våra brukare avled i trapphuset på sin hemadress, hon kom inte in levande till sin säng, i sitt sovrum. Hon hade varit inlagd för andnöd och dålig syresättning (kanske något hjärtrelaterat också) och varje gång man provade att ta bort syrgasen på sjukhuset sjönk hennes vitala värden drastiskt. Vet inte riktigt varför eller ens hur det beslutades att denna dam skulle vara frisk nog att skrivas ut till hemmet och hemvården utan bårtransport, men med facit i hand så var det ett dåligt beslut. Hemvården var där och mötte upp vid hemkomsten, hemvården var där när hon uttalar sina sista ord:  - Nu är det slut! Sedan segnade hon ner och dog i famnen på min kollega. Gud förbjude att det hade något att göra med vårdtyngd och genomströmningskrav och sängplatsbrist på sjukhuset.

En annan kär dam var inlagd i cirka två veckor för hjärtsvikt. Utan att bli bättre skickades hon hem, och efter tre dygn fick hon en infarkt i hemmet och avled inom ett dygn på Malmös sjukhus.

Dessa två exempel är från de senaste månaderna... att jag skriver om dessa öden är för att det känns FEL.... tror inte att de hade behövt dö redan om vården sett annorlunda ut än den gör idag.

Jag har hört ändlöst med redogörelser och berättelser om hur svårt många har upplevt vårdtillfället på sjukhusen. Hur de får ligga utan vatten, utan mat (för att de inte kan äta dagens rätt och inte erbjuds något alternativt) med andra besvär än de de sökt för och vårdas för och som inte kan tillgodoses. Att ingen finns där för att svara på frågor. Att de kommer hem med liggsår som uppkommit på sjukhuset. Att de inte har någon kraft i benen för att de inte fått sjukgymnastik eller enkel gångträning. Listan kan göras lång men jag vill inte. 

För ett år sedan var jag arg på kollegorna på sjukhuset, varje gång jag tyckte det gränsade till o-vård eller vanvård (av åtminstone deras psykiska mående) men sedan började det gå upp för mig att det kunde ju inte och var ju inte en harmonisk eller ens fungerande personal som var skyldig till dessa förbiseenden. Underbemannade och utan både tillräckligt med sängplatser och vårdavdelningar och adekvat specialistvård mm har ju omöjliggjort deras möjligheter att ha helhetssyn och kunna vårda hela människan. Att flytta olika vårdenheter till andra sjukhus på annan ort gång på gång gå gång... har inte heller hjälpt patienten eller sett till att de fått Livskvalitet i världsklass....

Hur tänkte ni när ni skulle göra alla dessa nedskärningar och alla dessa besparingar utan att se till behoven: Patientens vårdbehov
Personalens resursbehov för att kunna utföra sina jobb
Regionens alltfler äldre som blir mer multisjuka och behöver ett vårdsystem som samarbetar mellan vårdinrättningar och sjukhusavdelningar med rörliga resurser

Jag har ont i magen. Jag sörjer med mina kollegor på sjukhusen. Jag ber att mina gamla goa, som varit med om att bygga välfärden som du Pia Kinhult håller på att demolera, jag ber att de inte skall bli sjuka, för då är jag rädd på riktigt att de skall dö alldeles för tidigt p.g.a en raserad sjukvård.

Jag undrade om du har tid över. Eller har du alldeles för bråttom med att rasera det som en gång var världens bästa allmänna sjukvård?

Jag ville nog egentligen bara avbryta dig en liten stund för att säga att det är inte okej. Att det känns som ett hån mot mig och många, många andra att du talar om Livskvalitet i världsklass samtidigt som du är delaktig i nedmonteringen av sjukvården.

Okej? Jag vill ju tro att det jag vill säga till dig har någon betydelse! Om inte annat så för allmänheten, som ju både du Pia och jag är en del av.

Tack för ordet!

Görild Malmberg

* * * * * * * *

Kinhults svar:

Hej!

Tack för ditt mail men jag instämmer inte i din bild av att sjukvården håller på att raseras i Skåne. Den har idag mer resurser än någonsin och tillgängligheten har faktiskt blivit bättre även om jag tycker att det kan bli bättre på vissa områden. 

Det finns fortfarande strukturella brister i sättet som sjukvården är organiserad på och hur den arbetar, jag tror att detta är en stor orsak till att personalen känner stress.

Ingen organisation är densamma år efter år, inte heller sjukvården. Den måste anpassas efter patienternas behov och säkerhet men också forskningen och den tekniska utvecklingen som förändrar sjukvårdens medicinska arbetssätt.

Man får inte förväxla denna utveckling med att vården ”raseras”.

Vänliga hälsningar

Pia Kinhult
Regionstyrelsens ordförande
Region Skåne

Krumbuktandet för skolkoncernerna

Vad tycker egentligen Socialdemokraterna och Miljöpartiet om vinstdriven skolverksamhet?

• 5 april. Socialdemokraternas partikongress beslutar att kommunerna ska ges ett avgörande inflytande vid nyetableringar och att det ska krävas ett samarbetsavtal.*
• 23 maj. Socialdemokraterna och Miljöpartiet gör upp med de borgerliga om att kommunerna fortsatt ska vara maktlösa vid etablering av friskolor. Kommunerna ska istället få samråda, vilket varken är mer eller mindre än de gör idag.

Vi som blev lite hoppfulla av ombudsrevolten på Miljöpartiets kongress två dagar senare fick snart veta att partiledningen avser att strunta högaktningsfullt i beslutet.

• 25 maj. Miljöpartiets kongress beslutar att vinster i välfärden utan undantag ska återinvesteras, alltså inga vinstuttag.
• 31 maj. Miljöpartiet och Socialdemokraterna gör ett gemensamt utspel som förutsätter fortsatta vinstuttag. Skolkoncernerna ska istället tvingas ange att huvudsyftet med verksamheten inte är vinst utan utbildning.

Detta är naturligtvis kvalificerat trams. Sveriges största skolkoncern Academedia säger inte ett ord om att syftet är vinst i sin bolagsordning eller andra dokument, tvärtom är det just att bedriva undervisning (t.ex §2 i bolagsordningen). Men som alla andra aktiebolag är det överordnade syftet maximal avkastning till ägaren, i detta fall riskkapitalbolaget EQT. Förra året plockade de ut i genomsnitt 6 300 kronor i vinst per elev.

Inte heller hos John Bauer Education, Sveriges och därmed världens tills nu största gymnasiekoncern, sägs vinsten vara viktig. På deras hemsida kan man visserligen inte finna någon bolagsordning, men oupphörliga försäkringar om att undervisningen och eleven är i fokus för all verksamhet. Potentiella elever uppmanas fortfarande, den 2 juni 2013, att söka till höstens JB-program, inklusive alla de skolor som stängs. 

Lite magstarkt är det kanske ändå att deklarera: 

Genom vår storlek och erfarenhet skapar vi trygghet för våra elever och för föräldrar. Vi jobbar ständigt med att utveckla och höja kvaliteten på alla våra skolor och program. Utgångspunkten är alltid att skapa en miljö där alla får plats att växa och utvecklas efter sina egna förutsättningar.

Men nedläggningen av JB Education har nog ändå skapat någon sort nervositet. Ibrahim Baylan (S) menar att nedläggningen är ett resultat av den etableringsfrihet som han själv just skrivit under på ska fortsätta. Men enligt MP ska det nu äntligen tas i med krafttag!

• 1 juni. Gustav Fridolin (MP) hävdar, med anledning av att JB Education lägger ner eller säljer alla sina gymnasieskolor, att det behövs lagstiftning om en buffert för att skydda eleverna, alternativt ett avtal med kommunen om att de ska ta hand om eleverna när de lägger ner.

Ett tips till Fridolin: JB Education har redan en "buffert", t.ex. den vinst på 74 miljoner (cirka 7 000 kronor per elev) som delades ut till aktieägarna förra året. Hans förslag är tandlöst och meningslöst gentemot vinstdrivna skolkoncerner. Däremot kommer det att bli svårt att hantera för ideellt drivna friskolor, för sådana skolor som vill att elevpengen ska gå till  undervisning.

Allt detta krumbuktande från S och MP har bara ett syfte - att slippa göra det enkla, det nödvändiga och det enda hållbara - att förbjuda vinstuttag ur skola och välfärdssektor och därmed se till att varenda skattekrona går dit den var avsedd.

Tidigare: Samma sak?: Blåsningen; Landets stolthet och hopp
Länkat: SR; DN; DN; DN; AB; 

* Detta kallades en "kompromiss" men var i själva verket en tamare variant av förra kongressens beslut i frågan.

Adeln skyddas - igen

Idag lämnade namnlagskommittén sitt förslag. På flera punkter föreslås förenklingar och förbättringar, både för den som av någon orsak vill byta namn och för den som vill behålla det, t.ex. vid giftermål. 

Men på en punkt svävar kommittén på målet. Det blir i princip tillåtet att ta vilket efternamn som helst - om det bärs av fler än 2000 personer. Vilka är det då man vill skydda med dessa exklusiva namnpatent? Jo, först och främst den svenska adeln. En snabb koll hos Statistiska Centralbyråns namnsök visar att de vanligaste adliga namnen med råge ligger under gränsen: Wachtmeister 286 personer, Sparre 133, Trolle 176... 

Mitt eget vackra namn Olsson (108 065 personer) skyddas inte alls, precis som om jag skulle bli mindre störd om en Gyllenkrook (24 personer) försökte ta mitt namn än omvänt. 

Dessutom införs en speciell spärr mot att anta utdöda adliga efternamn. Lite urskuldande skriver kommitténs ordförande Olle Abrahamsson att "motivet är inte att skydda adeln och Riddarhuset utan att värna ett för landet gemensamt historiskt och kulturellt arv". 

Det återstår för kommittén att förklara vilket grundskott mot   kulturarvet det vore om kreti och pleti plötsligt sprang omkring och kallade sig Plankenstedt eller Marsvin?

Länkat: DN; SVD; SVD; SR; SR;

Samma sak?

      Femteklassare                       Cementblandare

De som försvarar skolkoncernerna hävdar på fullt allvar att det inte är någon skillnad mellan verksamheten i en skola och att handla upp en skolbyggnad från Skanska eller Peab. Därför bör man tillåta vinst till privata ägare i bägge fallen.

Kan man inte skilja en femteklassare från en cementblandare bör man ligga lågt i skoldebatten.

Länkat: SVD;

Blåsningen

Som bekant vek vänstern inom Socialdemokratin ner sig på kongressen i frågan om vinstdriven välfärd och skola. Den så kallade kompromissen kan man hitta på sidan 14 i det av kongressen antagna Framtidskontraktet. Den lyder så här:

För att motverka den växande skolsegregationen och för att säkerställa att barn och ungdomar med olika bakgrund och förutsättningar möts och ges likvärdiga chanser, krävs att kommunerna som ansvariga för skolan får möjlighet att aktivt planera när och var nya skolor ska etableras.
Kommunerna ska ges ett avgörande inflytande vid nyetableringar. Det ska krävas ett samarbetsavtal med den offentliga huvudmannen för att etablera en ny fristående skola. Staten ska därtill säkra den nationella likvärdigheten vid tillståndsprövningen av nya fristående skolor.

Beslutet togs av kongressen i början av april. Mindre än två månader senare, den 23 maj, gjorde den socialdemokratiska partiledningen upp med de borgerliga om vinstdriven välfärd och skola. Det är bara att konstatera att kongressen har blivit blåst.

I uppgörelsen har kommunens "avgörande inflytande" och obligatoriska samarbetsavtal byts ut mot att det företag som vill starta en skola ska "tvingas ha ett samråd" med kommunen. Nå, som tidigare påpekats så ökar i alla fall försäljningen av fikabröd.

Socialdemokraterna har inte bara sålt bort sin ideologi, man har också sålt bort ännu en given valvinnande fråga. En stor majoritet av folket, oavsett partifärg, är motståndare till vinstdriven välfärd och skola. 

Idag är det faktiskt bara Jonas Sjöstedt och vänstern som för Olof Palmes arv vidare. Se, lyssna och njut. Så ska det låta!

Tidigare: Landets stolthet och hopp
Länkat: SR; AB; DN; DN; SVD; SKD; GP; 

Landets stolthet och hopp

Efter hemliga partiledaröverläggningar kom S och MP idag överens med de fyra borgerliga om att fortsätta med vinstdriven skola, vård och omsorg. Beskedet var kanske väntat men inte desto mindre tragiskt. Sverige är förutom Chile det enda land i världen som har kommit på den ljusa idén att skolor bör bedrivas med ägarnas vinstmaximering som motiv. Sett ur ett internationellt perspektiv, liksom i förhållande till den svenska opinionen, består nu riksdagen av sju extremistpartier och ett normalt parti, det senare är Vänsterpartiet.

Som alibi för uppgörelsen ska utredningar göras om meddelarskydd, offentlighetsprincip, samt någon sorts möjlighet för Skolverket att lägga sig i bemanningen efter uppenbar misskötsel. Den socialdemokratiska partikongressens berömda "kompromiss", som vissa tolkade som ett kommunalt veto, mynnade ut i att kommunerna ska ha möjlighet att föra dialog med skolkoncernerna. 

Observera också att uppgörelsen släpps dagen innan öppnandet av Miljöpartiets kongress. Ombuden, varav många uttryckt kritik mot vinstdriven skola och välfärd, har blivit överkörda redan innan kongressen börjar.

Starka röster inom S och MP ifrågasätter sina partiers politiska självständighet. I allt fler frågor har de lagt sig på högerregeringens linje: Skattepolitiken, överskottsmålet, vinster i välfärden, flyktingpolitiken, nya motorvägsbyggen - antingen tillsammans eller endera av partierna. Ett paradoxalt exempel är att S verkar vilja göra upp med FP om att bygga nya kärnkraftverk samtidigt som MP:s drömregeringen tycks vara S+FP+MP.

Finns det då inget hopp för ett rödgrönt alternativ 2014? Har MP definitivt förvandlats till ett principlöst maktparti och S till ett eftergiftsparti utan ideologi och ambitioner? Det ser onekligen ut så just nu.

Men en rejäl opinionsuppgång för Vänsterpartiet skulle snabbt kunna rita om kartan. Det skulle skapa nervositet bland högern inom S och MP och stärka dem som inte tror att politikens ramar ligger inom den nyliberala agendan.

Så låt oss stärka Vänsterpartiet - landets stolthet och hopp! 

Länkat: SR; AB; DN; DN; SVD; SKD; GP; 

Tillbaks till arbetslinjen – rehabilitera!

Kostnadsutvecklingen för Lunds kommuns utköp av anställda framgår av figuren ovan. Förra året mer än fördubblades summan. Vad döljer sig bakom dessa siffror?

Under 1970- och 1980-talen bedrevs fortfarande ett omfattande och systematiskt rehabiliteringsarbete i Lunds kommun. Tunga åtgärder och resurser sattes in för att sjukskrivna skulle finna vägen tillbaka till ett arbete i kommunen. Denna linje var i princip framgångsrik. Sjukskrivningstalen var betydligt lägre än de är idag, framförallt på grund av att tiden per sjukskrivning var kortare. Samtidigt var det otänkbart att någon skulle bli uppsagd eller köpas ut på grund av sjukdom. 

Sedan dess har Lund, liksom de flesta andra offentliga och privata arbetsgivare, ändrat policy. Först monterades den aktiva rehabiliteringslinjen ner, vilket ledde till att antalet långtidssjukskrivna ökade dramatiskt. 

Men sedan 2007 är lösningen istället att avsluta anställningen, vilket ofta leder till att folk via stupstocken i sjukförsäkringen och arbetsförmedlingen så småningom hamnar i Fas 3 eller hos kommunens socialtjänst. Men trots detta ökar nu sjukskrivningstalen igen.

Anställningen avslutas ofta genom utköp, den anställde erbjuds till exempel sex månadslöner mot att säga upp sig. Mellan 2011 och 2012 ökade antalet utköpta på detta sätt från 39 till 51 personer. I den senare siffran fanns fyra personliga assistenter som drabbades när kommunen lade ner verksamheten, men en absolut majoritet av ärendena hänger samman med sjukdom. 

Det är ovärdigt en arbetsgivare med 9 000 anställda att inte göra allt för att stödja de anställda att komma tillbaks till arbetet. Kostnaderna i form av lidande och personlig förödmjukelse för den enskilde är omätbara men även samhällsekonomiskt är det slöseri med människors förmågor och således en ren förlust.

Därför lämnade jag idag in en motion till kommunfullmäktige med två förslag. Dels att Lunds kommun återgår till ett systematiskt rehabiliteringsarbete, dels att kommunen som princip inte använder sig av utköp eller annat sätt att som arbetsgivare avsluta anställningen på grund av sjukdom.

Gumball 3000 – likhet inför lagen?

Aftonbladets läsarbild från olyckan i Östergötland

En av deltagarna i biltävlingen Gumball 3000 kraschade i kväll utanför Mjölby. Detta är en illegal biltävling i för höga hastigheter på allmän väg, alltså en livsfarlig och hänsynslös tillställning som hotar andra människors hälsa och liv.

Men poliser struntar i detta. När bilarna passerade Malmö under dagen valde polisen att lämna fältet fritt för dem trots att de färdades i uppenbart olaglig hastighet. 

– Vi känner till att de är här och håller koll på dem, säger Nils Norling, informatör på Skånepolisen. 

Bra att veta att polisen känner till att de här... Inte ens efter olyckan i Östergötland, som orsakade stora skador och kilometerlånga köer, anser polisen att det finns skäl att ingripa, utan slår ifrån sig med att fortkörningsböter ändå inte skulle bita på deltagarna.

Polisen menar uppenbarligen att alla inte är lika inför lagen. De släpper fram ett gäng bortskämda överklassyngel som visar sin omognad genom att utsätta oskyldiga människor för livsfara. 

Deltagande i olovlig biltävling på allmän väg ska naturligtvis leda till att körkortet dras in och att fordonet omedelbart omhändertas om det finns risk att brottet kommer att fortgå. 

Länkat: DN; AB; Corren; Ex

Högern och antisemitismen

Hanna Gedin, Hanna Thomé och Daniel Sestrajcic, alla Vänsterpartiet, på kippavandring i Malmö

Daniel Sestrajcic är kulturnämndens ordförande och ordförande för Vänsterpartiet i Malmö. Han har idag gått Kippavandring genom Malmö, en viktig manifestation för att bekämpa antisemitism och förföljelse gentemot judar. Tidigare i veckan har samme Daniel protesterat mot staten Israels olagliga ockupation av palestinska områden. Carl Axel Roslund (M) har grovt kränkt Daniel genom att offentlig fråga om hans påstådda "judehat".

Även andra representanter för den politiska borgerligheten och ledarskribenter har visat oförmåga att dels respektera yttrandefriheten, dels hålla isär kritik mot staten Israel och antisemitism. Vi borde inte bli förvånade över detta. Det visar resultaten från en stor undersökning om ungdomar och tolerans gjord av Brottsförebyggande rådet och Forum för levande historia.

Källa: Intoleransrapporten, s. 62.

Tabellen visar sambandet mellan partisympati och intolerans. Ju högre indextal desto mindre tolerans. Resultatet är glasklart: Ju längre ut på högerskalan, desto mer antisemitism, liksom för övrigt islamofobi och homofobi. Det var ingen tillfällighet att tre ledande vänsterpartistiska kommunpolitiker i Malmö deltog i kippavandringen. Högern borde granska sina egna attityder innan de slungar grundlösa anklagelser omkring sig.

Saknar landet opposition?

Under rubriken Landet utan opposition visar en socialdemokrat och en miljöpartist sina egna partiers brist på tydliga ställningstaganden gentemot regeringen (Svenska Dagbladet 12/5).

Anna Ardin, S, och Peter Bodach Söderström, MP, hänvisar till ett brett folkligt missnöje med centrala delar av regeringens politik, ett missnöje som inte motsvaras av någon alternativ politik från S och MP:

I stället för att samla en opposition mot regeringen i de frågor där folk är besvikna, och man ideologiskt har potential att svara på frågorna, ägnar man sig åt en märklig tävling där strävan verkar vara att bli stödparti åt regeringen Reinfeldt.
    Vinster i vården? MP säger ja. Inköp av dyra JAS-plan? S stödjer alliansen. Fortsatt gynnande av koncerner i skolan? MP är positivt. Satsning på motorvägar istället för kollektivtrafik? S skyndar till Reinfeldts sida.

De fortsätter:

När det gäller skattepolitiken förmår faktiskt inget av de rödgröna partierna vara självständiga. Både Miljöpartiet och Socialdemokraterna försäkrar istället att de ska driva den borgerliga skattepolitiken vidare. 

Kritiken mot S och MP är berättigad, men kartläggningen av den rödgröna oppositionens politik är inkomplett. Det är obegripligt att författarna lyckas undgå att nämna att det faktiskt finns ett parti som torde motsvara alla deras krav på hur ett oppositionsparti ska vara. Vänsterpartiet utmanar regeringspolitiken i alla de sakfrågor som nämns, för det mesta ensamt, men ibland tillsammans med endera S eller MP.

Debattörerna menar att S och MP har potential att bli en trovärdig opposition. Det är möjligt och i allra högsta grad önskvärt, men min gissning är att det först krävs att de känner sig rejält pressade av ett växande väljarstöd för Vänsterpartiet. 

Annars tror de nog att de kan smyga sig igenom valrörelsen, precis som de försökte göra 2010.

Medan patienterna dör...

I oktober förra året polisanmälde vi regionledningen för vållande till annans död. Socialstyrelsen hade då kopplat fem dödsfall på Skånes universitetssjukhus (SUS) till brist på personal och vårdplatser under 2011. Av dess var två barn. Trots detta fortsatte regionledningen att minska det reella anslaget till sjukhuset och lade ut nya sparbeting. 

Vi hävdade att regionledningen genom beslut avsiktligt undanhållit sjukvårdspersonalen resurser och därigenom förhindrat dem att uppfylla Hälso- och sjukvårdslagen krav på god vård och rimliga arbetsvillkor. Anmälan avfördes omgående med den lakoniska kommentaren "brott kan ej styrkas".

Nu visar ETC Malmö det vi alla har befarat. Sedan 2011 har ytterligare fyra dödsfall inträffat som på olika sätt kan kopplas till resurs- och personalbrist vid SUS. De totalt nio dödsfallen är bara toppen på ett isberg. Väntetider på sju-åtta timmar är inte ovanligt på akuten, patienter får ligga i korridorer eller på fel avdelningar, stress och vårdplatsbrist gör att risken för felbedömningar ökar och att adekvat vård inte kan ges i tid.

Kriskommissionen för den skånska sjukvården visade i första rapporten som släpptes i mars att Region Skåne i sin utredning 2011 kom fram till ett behov av minst 100 nya vårplatser de närmaste fem åren. Sedan dess har den politiska ledningen istället skurit bort 140 platser på bara ett år.

Situationen på akuten i Lund är så allvarlig att Arbetsmiljöverkets granskare offentligt beklagat att de inte kunnat stänga den, vilket de omedelbart gjort om det hade varit en annan arbetsplats. Men istället för att vidta åtgärder och tillföra resurser försöker regionledningen istället med juridiska finter komma undan Arbetsmiljöverkets vitesförläggande.

Vissa av de borgerliga partierna och Miljöpartiet har på senare tid signalerat att de vill se en omsvängning. Fan tro't. Valet 2014 närmar sig och de har väl ångest för den massiva opinion de fått emot sig. Femklövern är körd.

Medan de pratar om ett eventuellt "omtag" och "modernt ledarskap" dör patienterna. Om de menar allvar skulle de först kräva att 2013 års budget rivs upp och nya resurser omedelbart tillförs vården, att planerna på att slå sönder åtta nya kliniker och verksamheter genom privatiseringar avbryts, att flyttcirkusen stoppas...

Länkat: HD; SKD;

Ta ansvar för Lunds skolor

De senaste sex åren har Lunds skolor försämrats kraftigt jämfört med övriga landet. Visserligen hamnar Lund fortfarande på plats nio i Lärarförbundets ranking. 

Men tittar man närmare på Lärarförbundets siffror är det numera endast andelen som går vidare till högskolan som håller uppe Lunds position. Där är Lund bäst i landet (fattas bara annat med tanke på att Nordens största universitet ligger här). 

Men under tiden har Lund rasat från plats 1 till 57 när det gäller resurser per elev, från plats 20 till 108 vad gäller meritvärde och från plats 90 till 162 i andelen elever som gick ut med godkända betyg, räknat med hänsyn taget till föräldrarnas utbildningsbakgrund.

Detta försöker de borgerliga politikerna i Lund, med Tove Klette (FP) och Lars Hansson (FP) i spetsen, till varje pris dölja. Därför ändrade de i år sättet att räkna lärartätheten så att det ska se ut som om den plötsligt mirakulöst har ökat igen, trots fortsatta nedskärningar. 

Sedan de fick makten 2007 har de skurit ner det reala anslaget per elev genom att inte ge tillräcklig kompensation för lärarnas löner. 

Källor: Se tabell nedan med rådata.

I diagrammet visas ett ökande gap mellan resurser och kostnader. Detta är orsaken till många av de problem som Lunds skolor idag brottas med. Det finns fler orsaker, bland annat den galopperande rapport- och blanketthysteri som de borgerliga sa de ville minska men som istället exploderat och flyttat lärarnas fokus från undervisning till byråkrati.

Källor: Se tabell nedan.

Därför har lärartätheten i Lund minskat. Enligt det gamla sättet att räkna kan vi följa detta i detalj fram till 2011. I diagrammet ovan har jag räknat om dessa siffror efter det nya sättet att räkna som infördes för 2012. Detta år ökade anslaget per elev med 2,8 procent medan lärarlönerna enligt avtalet steg med 4,5 procent i Lund, vilket indikerar en fortsatt minskning av lärartätheten i paritet med tidigare år.

En del betraktar uppgivet dessa årliga nedskärningar som någon sorts naturlag och nödvändighet. Det är de inte. Vi har tidigare (senast 2002-2006) visat att det går alldeles utmärkt att göra det omvända, att satsa på kvalitén i Lunds skolor och förskolor. Låt inte deras taffliga argument paralysera er. Kräv att politikerna tar ansvar. Kräv ett stopp på nedskärningspolitiken och utnyttja valet 2014 till att rösta fram partier som går att lita på i skolpolitiken. 

	Anslag/elev, kr/år	Lön/lärare, kr/månad	Lärare/100 elever
2007	87 500	21 700	10,5
2008	89 200	23 100	10,0
2009	90 700	23 900	9,7
2010	92 300	24 200	10,0
2011	95 300	24 800	9,8
2012	97 900	25 916	9,6

Källor: Lunds kommuns årsredovisningar 2007-2012; Statistiska centralbyråns lönestatistik för Lunds kommun. Lärare per 100 elever 2007-2011 är uppräknade enligt det nya sättet att räkna som infördes i år, med en schablonmässig uppräkning med 1,1 lärare per 100 elever. 

Tidigare inlägg som berör detta: Lunds skolor i vasken; Skojare i skolbranschen; Om lärartätheten igen