Eftersom det beteende som förekom enligt Uppdrag granskning i kväll per definition aldrig dokumenteras och Skolinspektionens kontroll (som trots Björklunds slirande tunga inte kan utnyttja Wallraffmetod) därmed bara kan bli en öppen fråga till skolornas företrädare om de följer lagen eller inte, låter sig detta beteende helt enkelt inte kontrolleras bort.
Systemet med vinstdrivna förskolor förutsätter – för att likvärdighet och långsiktiga åtaganden, reella val öppna för alla och rättvis betygssättning utan inflation ska kunna råda – så omfattande kontroller och regleringar att systemet helt enkelt skulle bli alltför kostsamt. Ska man ha det kvar måste man alltså kompromissa med ambitionerna om en god och likvärdig skola för alla, till de vinstdrivande företagarnas fromma.
Den aviserade kontrollen av "långsiktighet" i åtagandet slår rekord i naivitet (vilket inte varit lätt i detta sammanhang). Det spelar ingen roll om det är ”riskkapitalbolag” eller andra vinstdrivande företag. Är det till aktieägarnas bästa att sälja eller avveckla företaget, så gör man det, oavsett vad man bedyrat om ambitionerna när man en gång fick tillståndet (vilket mer än tillräckligt många dessutom redan har).
Det är som Jonas Vlachos skriver om friskolekommittén:
Då ett aktiebolag naturligtvis har ägarnas bästa för ögonen finns en potentiell motsättning mellan ägarnas intressen och kraven på långsiktighet. Kommitténs förslag hanterar därför inte motsättningen mellan de incitament som vinstintresset ger upphov till och skolans samhällsmål, varken vad gäller långsiktighet eller andra frågor.
Vad vi sett i de senaste TV-granskningarna av skolan är alltså inga tillfälligheter eller exempel på särskilt ondsinta rektorer, skolledare eller "riskkapitalister" (även om sådana verkar förekomma), utan systemfel: Skolföretagen reagerar marknadsmässigt på en knäpp incitamentsstruktur som Bildtregeringen införde, som Socialdemokraterna i 12 år struntade i att åtgärda och som fortfarande alla partier utom ett tassar runt som vore det ett hett grötfat i stället för att våga inse var skon klämmer.
Dessutom: ju längre man väntar, desto mer skada hinner systemet göra och desto större konvulsioner blir det när det ska bort.
* * * *
Tack för den, Mats! För er som missade, här den efterföljande debatten mellan Jonas Sjöstedt och Jan Björklund.
Nej, det är säkert inte någon ideologisk driven apartheid, men ett ekonomiskt styrt apartheidsystem är det likväl som man har infört. Och det är inte bara begränsat till friskolor, utan samma mönster finns inom t ex privat vinstdriven äldrevård
SvaraRadera